Anne-Marie Körling Blogg

NYTT ALLDELES NYTT

Jag har mött något väldigt stort.
En ny liten världsmedborgare.

Ansvarstyngden vilar i mina händer.
Jag blickar in i en möjlighet.
En liten människa.

Jag tappar orden.
Sitter tyst över ett nyfött ansikte.
Blickar ned i en outgrundlig mänsklig kedja.

Så ser jag ut över världen när jag lämnar den nyfödda familjen bakom mig.
Varje steg blir nytt. Varje andetag en aning framtidsdrucken. Jag vill göra något.
Jag vill dansa och sjunga.

En liten liten hand sträcker sig ut mot världen.
Alla är ansvariga för välkomnandet och fortsättningen.

Anne-Marie

Hej där glädjeuttryckande du!



Tänker alltid på Erik Lindorms fina "Lyckans minut" i samband med nyanlända små världsmedborgare. Välkänd, säkert - här är den i alla fall.



"Är det sant att jag håller ett barn på min arm

och ser mig själv i dess blick,

att fjärdarna gnistra och jorden är varm

och himlen utan en prick?



Vad är det för tid, vad är det för år,

vem är jag, vad bär jag för namn?

Du skrattande knyte med solblekt hår,

hur fick jag dig i min famn?



Jag lever, jag lever! På jorden jag står.

Var har jag varit förut?

Jag väntade visst miljoner år

på denna enda minut.



Erik Lindorm (1889-1941)

Lyckans minut, 1932