VÄLJA SINA ORD i klassrummet
Jag talar ofta om lärande utmaningar.
Jag frågar nästan jämt;
- Vill du ha en utmaning?
Det vill eleverna ofta ha.
Jag tror att man ska välja sina ord i klassrummet.
Anne-Marie
Jag tror de flesta av oss vill ha det. En lagom utmaning. Dagen utmaning få datorn att fungera ihop med kanonen. Lagom svårt eller omöjligt?
Det gick!
Oj vilken underbar lapp!
Sådana vill jag också ha! Ska länka hit...
Får också vi elever (själv är jag lärarstudent) välja våra ord? I så fall skulle mitt svar bli - tack, men nej tack! Jag ber istället, här och nu, som ödmjukast om mindre utmanande texter (håller just på att ta mig igenom en för mig ogenomtränglig sådan). Alltför svårt är också en utmaning, dock vare sig önskvärd eller särskilt utvecklande...
... en insikt nog så viktig att minnas när jag i framtiden ska stå för utmaningarna
Hej alla, men svar till Camilla. Det är eleverna som gör sin röster hörda och lärarens som gensvarar på dem. Jag hänvisar till utvecklingszonen, inom den är det tillfredställande utmanande... men utanför den ingen utmaning alls. Det är innanför som man kan utvecklas... allt gott, Anne-Marie
Tack! Dock återstår en fråga. Hur sjutton tar jag mig in i zonen? Känner mig allt lite utanför...och det fullkomligt kryper i hela kroppen. För jag vill ju så gärna förstå. Kanske också jag kan hänvisa till utvecklingszonen under morgondagens seminarium. Hihi.
Hur tror du det kommer att gå?
undrar en trött student som söker tillfredställelse...
Camilla, börja tala om det du inte förstår med dina klasskamrater, pröva dina antaganden, ta orden i din mun, försök applicera texten på en verklighet som du känner igen. Då vi läste teorier på lärarhögskolan applicerade vi dem på sagor. Det var spännande. Ta Emil i Lönneberga t.ex det var fantastiskt roligt att göra applikationer av teorier på honom. Du måste tala om din okunskap. Då kan den bli kunskap. Det som är svårt ska vara svårt inom det möjliga att lära. Jag antar också att en rädsla för att inte förstå kan slå till och göra det mycket, mycket svårare än vad det svåra är. Jag hoppas jag stöttar dig i ditt arbete, inte stjälper dig. Återkom gärna. Anne-Marie
Stort tack för ditt stöd! Visst har du en poäng i det att rädslan, likväl som stoffet i sig, bygger murar, vilka ibland känns oövervinnerliga. Jag ska absolut lyfta min okunskap OCH ge mig chansen att om än inte hopppa över muren, åtminstone lyckas hasa mig över den...
...ibland räcker det med att få gnälla av sig lite. Känns redan bättre. Ha en härlig dag, för det ska jag!