BEHÖVER TRANSTRÖMER



Morgonen kräver dikten. Jag törstar inte efter det svarta kaffet. Jag törstar efter orden. Tranströmers dikter serverar jag på min frukostbricka. Slår på måfå i min vältummade bok.

r e d u c e r a

Ordet slår mot mig som en bitande höstvind, kyler mina kinder röda och gör mig plötsligt uppvaknad. Trots sin innebörd syns ordet stort. Kanske gör vi världen för stor? Minskar vårt personliga ansvar i försvarspositionerna att vi inte kan för allt är för stort. Reducera är en möjlighet att få grepp om något. När vi tänker för stort och krångligt kan vi minska ned det hela till något vi kan handskas med. Reducera.

Mitt i Tranströmers dikt - En konstnär i norr - river sig ordet loss. Reducera. Det springer mig till mötes. Jag tror jag förstår det med ens. Jag skriver min bok. Lägger ständigt till men jag måste dra ifrån. Det är det som är konsten.

Anne-Marie
som stilla böjer mitt huvud över andra dikter och försvinner in i orden.

Kommentarer
Postat av: thord wiman

Hej Anne-Marie!



Gillar dina ord!



Varje stunds promenad på poesins blå färdvägar är urstarka centralstimulerande steg mot målet: medvetandets utvidgning, tankens klara expansion.



Klara, färdiga gå...

2008-09-15 @ 19:09:52

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback