TRUDILUTTPROMENAD
Det är en vacker gata.
Jag är väldigt svensk när jag läser den.
Piano betyder då instrumentet piano.
Strada översätter jag till gata.
Pianogatan.
Då ska vi se... vi behöver en skylt också.
Den hittade jag på en husvägg.
Det går som en dans om man promenerar på Pianogatan.
Själv spelade jag på alla tangenterna... hoppade högt på ett C.
Min egen trudilutt.
Anne-Marie
VÄNDA RYGGEN TILL
- Du får önska vad du vill, sa min italienska släkting.
- Vad jag vill, sa jag på engelska, precis vad jag vill!
- Japp, svarade han på engelska, med ett extra italienskt - Si!
Jag fick ett litet mynt och gick till själva verket under det att han lovade mig att föreviga det hela.
Jag slängde mitt mynt över axeln.
- Jag glömde önska, jag glömde önska, skrek jag, I forgot to wish... I forgot to wish.
- Inga problem,! Då önskar fontänen åt dig.
Anne-Marie,
som sedan dess undrat vad fontänen önskar åt mig,
CITAT JOS och den gamla köttfärsen
"Tro inte att jag har något annat än fiktioner att komma med. För processen kan liknas vid att mala korv, kon bär få likheter med köttfärsen."
http://hypergrafi.blogspot.com/2008/02/vartsomhelst-vadsomhelst.html
Jag tänkte kanske att ICA var intresserad av den sista meningen.
Stackars ko som inte får bli gammal - men köttfärsen kan vi hålla liv i hur länge som helst. Konstgjord andning!
Anne-Marie
http://hypergrafi.blogspot.com/2008/02/vartsomhelst-vadsomhelst.html
Jag tänkte kanske att ICA var intresserad av den sista meningen.
Stackars ko som inte får bli gammal - men köttfärsen kan vi hålla liv i hur länge som helst. Konstgjord andning!
Anne-Marie
PLATSER FÖR FÖRFATTARE
Författarporträtt.
På en restaurang.
På en bar.
Överallt.
Det gillar jag.
Anne-Marie,
som letar efter detaljer i det stora hela.
BERGSMASSIV
Mäktiga värld.
Så liten människan är.
Trots vår litenhet förstår vi inte vår plats.
Vi förstör vår plats.
Mäktiga värld.
Flög över bergsmassiven.
Ödsligheten. Karga. Kalla.
Hur kan vi tro att vi kan behärska detta klot.
Så stora vi gör oss.
Ynkliga oss.
Anne-Marie
STÄLLA TILL MED
LÅT SE!
Vad ska jag nu ställa till med...
STÄLLA TILL MED ETT:
Absolut ställa till med något i denna bokhandel. Jag var så ställd inför faktum att här blandade man hej vilt.
Det kan bara en svensk säga. För i Sverige kan man inte blanda hej vilt på detta viset. Då köper man böcker på ett ställe. Vin köper man på ett annat ställe. Hur skulle det annars bli.
STÄLLA TILL MED TVÅ.
Jag måste ställa in mig hos kassörskan. Jag vill fotografera i matvarubutiken. Men det är bara uppställda varor och de kräver inte att bli fotograferade. De vill inte att det vardagliga synliggörs. Så jag måste på någon slags konstig italienska få kassörskan att säga... självklart... fotografera du. Men jag blev ställd så jag ställde in kameran i hyllan och smygfotograferade.
STÄLLA TILL MED TRE:
Jag försökte ställa allt till rätta i ett konstnärshem. Men då är det inte längre ett konstnärshem om man ställer saker och ting på sin plats. Så jag ställde tillbaka allt i sin oordning. Hälsade på trädockan. Jag är fruktansvärt artig, nästan till överdrift när det kommer till artighetsfraser.
STÄLLA TILL MED FYRA:
Mannen som springer framför mig i trappan ställde fram tallrikar och ordnade en underbar middag. Vi släktträffas för första gången. Jag har släkt i italien. Den släkten har rötter i Sverige. Jag är en sådan rot. Det är märkligt att slå följe några timmar och gemensamhetsprata trots att man aldrig tidigare träffats. Mötesspråket var engelska. Det är också att ställa allt på sin spets. Imorgon väntar fler släktsammankomster. Tänk... jag som tänkte besöka något museum och hälsa lite på påven. Det får bli en annan gång.
Anne-Marie
ENSAMSAMTAL
Jäklar vad jag håller låda.
Med mig själv.
Och hotellportiern.
Som jag på knappa tio minuter hunnit göra mig bekant med.
Jag talar. Han talar.
Men vi pratar inte samma språk.
Det tycks inte göra något alls.
Bara båda ler.
Det är också ett språk.
A-M,
som aldrig rest ensam förrut. Nu prövar jag det.
Hotellportiern är av den gamla stammen, vad nu det är, så där korrekt och värdig, vänlig och oförstående - räcker fram nycklarna... nickar god... och säger ... var rädd om datorn... (vilket jag tyckte var konstigt, då jag nästan halkade på marmorgolvet, det var jag som var farligt ute, datorn... den höll jag tryckt vid barmen....)
Med mig själv.
Och hotellportiern.
Som jag på knappa tio minuter hunnit göra mig bekant med.
Jag talar. Han talar.
Men vi pratar inte samma språk.
Det tycks inte göra något alls.
Bara båda ler.
Det är också ett språk.
A-M,
som aldrig rest ensam förrut. Nu prövar jag det.
Hotellportiern är av den gamla stammen, vad nu det är, så där korrekt och värdig, vänlig och oförstående - räcker fram nycklarna... nickar god... och säger ... var rädd om datorn... (vilket jag tyckte var konstigt, då jag nästan halkade på marmorgolvet, det var jag som var farligt ute, datorn... den höll jag tryckt vid barmen....)
PÅ RESANDE FOT
På resande fot?
För min del reser jag med bägge fötterna.
Men om det betyder att jag är i rörelse så sätter jag ned en fot i taget.
Allra helst skulle jag flyga. Det har jag gjort också. Flugit över.
Då satte jag inte ned någon fot. Då viftade jag med tårna.
Anne-Marie
För min del reser jag med bägge fötterna.
Men om det betyder att jag är i rörelse så sätter jag ned en fot i taget.
Allra helst skulle jag flyga. Det har jag gjort också. Flugit över.
Då satte jag inte ned någon fot. Då viftade jag med tårna.
Anne-Marie
UTOPI
Igår trodde jag inte själv att jag skulle vara där jag nu är.
Men nu är jag där jag är.
I en helt annan stad.
Jag tror det blir bra.
Ledig har jag inte varit på mycket länge.
Men bloggar gör jag för att jag är sällskaplig.
Reser ensam med böcker.
Anne-Marie
VÄNDA
Ska göra en vända.
Vänder och vrider på det mesta.
Vänder mig ifrån somligt,
Vänder mig till annat.
Vänder och vrider på det mesta.
Nu vänder jag om.
Ska göra en vända.
Anne-Marie
Ordbokens förklaring:
1) vända - rörelse runt och tillbaka till utgångspunkten men kan också betyda en en typ av lågväxande ört med mycket kort blomning.
2) vända kan också betyda att ändra rörelseriktning ett halv varv till motsatt riktning mot den ursprungliga
3) vända sig - söka kontakt med någon
sedan fnissar jag åt orden
VÄNDARE
anordning som utför vändning av föremål. Det ska jag inte göra.
VERSFOT
Versfot får här en helt annan betydelse än ursprunget.
Versfot förklaras i ordboken med:
"grupp av stavelser som utgör minsta rytmiska enshet i (regelbunden) vers"
Min versfot är mitt fotavtryck. Jag kan skriva på stående fot. Ibland skriver jag vers. Ibland dansar jag rytmiskt och i takt med någon annans versfot. Så kan det vara.
Anne-Marie
CITAT JOS: SKRIVKRAMP
Citat JOS:
"tangentbordet reser rygg och visar tänderna"
Anne-Marie,
som alltför väl förstår meningens innebörd,
men ibland är bokstäverna s - n - ä - l - l - a och tangentbordet spinner ord som en spinnande katt.
"tangentbordet reser rygg och visar tänderna"
Anne-Marie,
som alltför väl förstår meningens innebörd,
men ibland är bokstäverna s - n - ä - l - l - a och tangentbordet spinner ord som en spinnande katt.
ARTIGHET
"den svenska artigheten, som är så fintvättat förnuftig och sund, att den i dessa stunder klättrar upp genom halsen och tränger sig upp genom gommen och rullar ut som en knytnävsstor sten över trasmattan: "Tack så hemskt mycket för teet, men..."
http://hypergrafi.blogspot.com/2008/02/kulturellt-vansinne.html
Jag är svensk.
Jag tycker andra är artigare.
Anne-Marie,
http://hypergrafi.blogspot.com/2008/02/kulturellt-vansinne.html
Jag är svensk.
Jag tycker andra är artigare.
Anne-Marie,
RÖTTER
Måste plocka fram det gamla. Tittar länge på det jag ser. De som ler här är borta. Finns inte mer. Jag har en länk till dem båda. Jag är nästa led. Märkligt nog. Tidsspannet är overkligt stort. Min pappa tittar fram mot oss i vår tid. Det fanns framtid för honom då. När jag tittar på honom nu ser jag dåtid. Det här är min historia. Min historia är längre än min faktiska levnadstid. Jag var en framtidstanke hos min pappa. Men inte då när han var liten och stod intill sin mor. Det var först långt senare jag kom att möta min pappa.
http://lumaol.wordpress.com/2008/02/24/slakten-och-jag/
På Tysta Tankar finns en annan släkthistoria och ett annat möte. Gå dit. Genast.
Anne-Marie
STOLARNA
Stolarna väntar på de fyra som ska slå sig ned i dem.
Så är det med stolar,
Anne-Marie
REGNET...
... regnet... vad gör det med oss... strilar över... gråa droppar... regnet... regnet... regnet... om inte...
man kan fantiser ihop någonting av allt det gråa...
Anne-Marie,
som undrar över begreppet raining cats and dogs... illustrerat av en av mina elever.
BOKTITLAR
UNDER VALNÖTSTRÄDET
goda idéer från vårt kök
Anna och Fanny Bergenström
Varför Anne-Marie?
- Jag måste köpa en bok med en vacker titel.
- Det är en kokbok, inte en poesibok?
- Jamän! Under valnötsträdet vill jag sitta! Kan inte laga mat, men läsa kan jag göra.
- Jo, det ska läsas matböcker, inte tillagas ur matböcker? Snyggt jobbat!
- Jag tycker om att ta orden: Ingefära, mynta, kardemumma, schalottenlök i min mun,
Därför köpte jag denna bok.
- Hmm... kan inte föreställa mig smaken...
ANNE FRANKS DAGBOK
- Varför Anne-Marie?
- Min gamla försvann i någon flytt.
- Men har du inte läst den, något fastnar väl i minnet?
- Viktig bok, Alla påminnelser om det vi inte får glömma måste ständigt vara aktuella.
OM NI INTE HADE MIG...
Av Ulf Nilsson.
Varför Anne-Marie?
- Tjatig du är som frågar varför.
- Ja... förklara dina bokinköp...
- Denna gång köpte jag nästan ingenting... jag behöver inte försvara mina bokinköp...
- Varför köpte du så få böcker förklara dig?
- Finns inget att förklara. Jag köper böcker VARJE gång jag är inne i en boklåda...
- Men den här titeln var så tilltalande...
DET VAR TUR!
Thomas Halling och Eva Eriksson.
Varför Anne-Marie?
- Det är en liten barnbok... vaddå varför?
- Därför?
- Därför att jag vill ha denna bok, den är en evighetsläsning om den evinnerliga turen... för att annars kunde något väldigt annorlunda hända... så vänder man på boken... och då händer någonting annat... så vänder man på boken... oändligt underfundig. Därför.
Ovanligt lite böcker för att vara Anne-Marie.
Ovanligt lite.
Anne-Marie,
som inte har fått sin lön insatt på sitt konto... därför!
goda idéer från vårt kök
Anna och Fanny Bergenström
Varför Anne-Marie?
- Jag måste köpa en bok med en vacker titel.
- Det är en kokbok, inte en poesibok?
- Jamän! Under valnötsträdet vill jag sitta! Kan inte laga mat, men läsa kan jag göra.
- Jo, det ska läsas matböcker, inte tillagas ur matböcker? Snyggt jobbat!
- Jag tycker om att ta orden: Ingefära, mynta, kardemumma, schalottenlök i min mun,
Därför köpte jag denna bok.
- Hmm... kan inte föreställa mig smaken...
ANNE FRANKS DAGBOK
- Varför Anne-Marie?
- Min gamla försvann i någon flytt.
- Men har du inte läst den, något fastnar väl i minnet?
- Viktig bok, Alla påminnelser om det vi inte får glömma måste ständigt vara aktuella.
OM NI INTE HADE MIG...
Av Ulf Nilsson.
Varför Anne-Marie?
- Tjatig du är som frågar varför.
- Ja... förklara dina bokinköp...
- Denna gång köpte jag nästan ingenting... jag behöver inte försvara mina bokinköp...
- Varför köpte du så få böcker förklara dig?
- Finns inget att förklara. Jag köper böcker VARJE gång jag är inne i en boklåda...
- Men den här titeln var så tilltalande...
DET VAR TUR!
Thomas Halling och Eva Eriksson.
Varför Anne-Marie?
- Det är en liten barnbok... vaddå varför?
- Därför?
- Därför att jag vill ha denna bok, den är en evighetsläsning om den evinnerliga turen... för att annars kunde något väldigt annorlunda hända... så vänder man på boken... och då händer någonting annat... så vänder man på boken... oändligt underfundig. Därför.
Ovanligt lite böcker för att vara Anne-Marie.
Ovanligt lite.
Anne-Marie,
som inte har fått sin lön insatt på sitt konto... därför!
BOKSTAVLIG VERKLIGHET
Idag tänker jag kasta mig ut i verkligheten. Den verklighet jag ska kasta mig ut i är uppdiktad. Bokstavlig. B-O-K-R-E-A!
Anne-Marie
NYHET VYGOTSKIJ
Jag har väntat och väntat.
På Petri Partanens bok:
FRÅN VYGOTSKIJ TILL LÄRANDE SAMTAL.
Jag har följt bokens tillblivelse.
Jag har lyssnat till Petri Partanens föreläsningar.
Jag har föreläst tillsammans med Petri.
GJort en film om hans tankar.
Petri har besökt mitt klassrum och iakttagit samspelsformer och elevinflytande.
Det samtal som följde efter alla iakttagelser tillhör de samtal där jag funnit mest utvecklingspotential för mitt yrkesutvecklande arbete.
När så boken kom, alldeles nyss, så tar jag emot den med all värme.
Det kanske inte är så konstigt.
Anne-Marie,
som har läst den i lösa ark, nu ska jag läsa den i bunden form.
YRKET
Hittade denna rubrik i någon tidning och tog den ur sitt sammanhang. Tyckte om den. Sedan tog jag gratiskort från posten - alla hjärtans dag - den dagen hade passerats med råge, och då är det ju inte längre alla hjärtans dag. Konstigt. Därefter förde jag samman de gamla alla-hjärtansdag-hälsningarna med rubriken Yrket som kontaktyta.
Men vad betyder det här egentligen? Vad menar orden?
Anne-Marie
DIRIGENTEN
Jag tycker bilden av musiken är vacker. Dirigenten förenar olikheterna i orkestern, samlar samman toner till ett gemensamt språk. Det är ett tydligt ledarskap. Solisten har ett eget utrymme, och samtliga alla andra är lika unika och suveräna, skapar själva verket. Alla behövs. Ingen kan vara borta. I takt, i gemenskap. I själva verket hänger allt på dirigenten.
Anne-Marie
SL bjuder på MATEMATIKUPPGIFTER
Fantastiskt mycket matematik det går att göra av denna information. Jag har en liten tanke... miljön skulle tjäna på att vi sänkte priset... och reste lite grönare... men det är en annan sak.
Anne-Marie
SLÄKT, NOSTALGI och FEMTIOÅRSGÅVA
Jag fick en fantastisk gåva av Kersti (Plommenad blogg) då jag fyllde femtio år. Kersti och jag har lärt känna varandra inom bloggvärlden, och träffas ibland för en promenad och en pratrik fika på något Stockholms otaliga fik. Vid en av dessa promenader stannade vi till vid ett bokstånd.
- Ha! sa jag, här vill jag botanisera!
Vilket jag gjorde. Tog upp en bok om Ystad. Gammal och sliten var boken...men innehållet handlade om hur att bevara Ystad...YSTAD DEN RÄDDADE MILJÖN... och
där i ett bilduppslag tittade farfar och farfars far fram. De är de två till höger. Min farfar tittar in i kameran. Min farfarsfar var kompositör han också. Jag visade Kersti, och därmed hade vi ett litet samtal om arv och miljö och vad som påverkade mest. Under promenaden påverkades vi mycket av miljön och tog en fika på ett kafe som gått i arv. Så kan det bli.
Då Kersti uppvaktade mig på min femtioårsdag gav hon mig en gammal, nött, sliten, tummad utgåva av min farfars barnvisor. Den hade tillhört Kerstis farfar.. och nu ville hon ge den till mig.
Denna samling, och några andra, har följt mig i hela mitt liv. Här är Hilding Nymans illustration till den barnvisa jag älskade som liten. Den handlar om en skadad fågel och om en flicka som finner den. Jag tyckte att jag var den där flickan,.. och jag var ständigt på jakt efter den där fågeln jag skulle rädda...
Här en annan illustration till barnvisan - TILL PEPPARKAKELAND - en sång jag älskade... och trots alla genustänkare ville jag gärna vara prinsessan på bilden... jag ville ha en slöja... och en krona.
Jag tackar härmed Kersti, Plommenadbloggen, för gåvan. Den betyder mycket för mig. Speciellt vackert är att den är så tummad på, så trasigt söndersjungen.
Anne-Marie,
som vandrat lite i minnen idag och undrar varför samtliga män på de gamla bilden har mustasch!
- Ha! sa jag, här vill jag botanisera!
Vilket jag gjorde. Tog upp en bok om Ystad. Gammal och sliten var boken...men innehållet handlade om hur att bevara Ystad...YSTAD DEN RÄDDADE MILJÖN... och
där i ett bilduppslag tittade farfar och farfars far fram. De är de två till höger. Min farfar tittar in i kameran. Min farfarsfar var kompositör han också. Jag visade Kersti, och därmed hade vi ett litet samtal om arv och miljö och vad som påverkade mest. Under promenaden påverkades vi mycket av miljön och tog en fika på ett kafe som gått i arv. Så kan det bli.
Då Kersti uppvaktade mig på min femtioårsdag gav hon mig en gammal, nött, sliten, tummad utgåva av min farfars barnvisor. Den hade tillhört Kerstis farfar.. och nu ville hon ge den till mig.
Denna samling, och några andra, har följt mig i hela mitt liv. Här är Hilding Nymans illustration till den barnvisa jag älskade som liten. Den handlar om en skadad fågel och om en flicka som finner den. Jag tyckte att jag var den där flickan,.. och jag var ständigt på jakt efter den där fågeln jag skulle rädda...
Här en annan illustration till barnvisan - TILL PEPPARKAKELAND - en sång jag älskade... och trots alla genustänkare ville jag gärna vara prinsessan på bilden... jag ville ha en slöja... och en krona.
Jag tackar härmed Kersti, Plommenadbloggen, för gåvan. Den betyder mycket för mig. Speciellt vackert är att den är så tummad på, så trasigt söndersjungen.
Anne-Marie,
som vandrat lite i minnen idag och undrar varför samtliga män på de gamla bilden har mustasch!
ORD I MAGEN
ORD I MAGEN - TANKAR OM SORGENS SPRÅK
När orden inte hittar fram hamnar de i magen.
De bråkar runt.
Skapar outsagd oro.
Det krävs lite tid för ord i magen.
Det krävs lite omsorg och omtanke om den som bär ord i magen.
Det är så vid sorg.
Det är så vid höga murar.
Det är så vid stup och branter.
Många små bär ord i magen.
Många stora bär ord i magen.
Vad kan de ha att säga? om vi väntar en liten stund.
Anne-Marie,
som funderar över sorgens språk, det språklösa, det tysta och det återhållsamma.
CITAT MARIA WINE
...beskydda glädjens lilla snigel som upplyser vår vardag....
Maria WIne ÄN, Dikter i urval 1942-2000, Bonniers 2000
A-M tänker:
Glädjen kan verkligen vara en liten snigel.
Den behöver sitt gensvar.
Om så i ett självständigt eko.
BYGGPLATS
Morgonpromenaden runt vattnet.
Kanske kan den illustreras så här.
Anne-Marie
SPONTANT FÖRFATTARMÖTE
Idag var jag på ett stort varuhus mitt i staden.
En kvinna ursäktade sig...
- Är du...? frågade hon mig.
- Nej det är jag inte, svarade jag, för det var inte jag, och jag är inte den som är den.
- Åh, ursäkta då, ursäktade sig kvinnan, utan att alls behöva ursäkta sig.
- Men vem är du, frågade jag, för när man har någon så nära inpå sig blir man ju nyfiken.
- Jag är... svarade kvinnan...
- Och jag är ... svarade jag...
- Jag tyckte jag kände igen dig, samtalsutvecklade kvinnan.
Visst är det så, något var bekant, och då finns det alltid en liten koppling, frågan är vilken den är...
- Vilken är kopplingen? tror du, frågade jag... som letade i hela minnesbanken efter möjligheterna att återfinna något namn, tidigare möte,,, men icke sa Nicke, så jag frågade vad hon hade för profession.
- Vad gör du när du gör? frågade jag.
- Jag är författare.
Och så blev det... fram med boken.... namnet... titta och bläddra sidan... varför slår jag upp en ny bok på detta viset... kastar ögon på skriven text, dikt, vackra meningar...och dikt blir verklighet.
Anne-Marie,
som alltid öppnar en bok precis i mitten... och alltid undrar jag varför, och vad jag tror jag ska finna på mittenuppslaget...
SKRATTVÄNLIGT
Jag var på stadens torg idag.
På stadens torg stod denna kvinna.
Hon hade tagits ur ett sammanhang.
Hennes tecknade drag särskiljde henne från det övriga.
Jag rusade genast fram.
Fantasin överträffar verkligheten.
Anne-Marie
KLOKA KLOKA JESPER JUUL
Lördagens citat hämtar jag ur Jesper Juuls bok DITT KOMPETENTA BARN.
"I ett kärleksförhållande mellan två jämstälda vuxna är båda lika ansvarig för samspelets kvalitet, medan de vuxna har hela ansvaret för kvaliteten på samspelet med barnen. Det gäller samspelet mellan barn och föräldrar, barn och förskollärare på daghem och i förskolan, barn och lärare i skolan och barn och vuxna i samhället.
/.../
Det är helt enkelt så att även om barn och ungdomar påverkar processen i samspelet med vuxna, så är de inte i stånd att ta ansvar för den. I de sammanhang då ansvaret av olika anledningar hamnar hos barnen utvecklas de inte på ett bra sätt."
Jag tänker:
Jesper Juul talar om principer som skapar utvecklingsbefrämjande processer. Det är ett vuxenansvar att främja växande och skapa samspelmöjligheter för de som växer. Jesper Juul menar att det är vi vuxna som har makten över samspelsprocesserna och att dessa avgör utveckling och likvskvaliteter för de unga. Översatt till lärarens roll i klassrummet så är det samma principer där som för alla andra platser där människor växer. Vi påverkar oavsett hur vi ser på det. Ett medvetet förhållningssätt främjar processerna för lärande, växande och utveckling.
Ansvarsmedvetenhet. Kort gott.
Anne-Marie,
som sänder Jesper Juul en god tanke...
"I ett kärleksförhållande mellan två jämstälda vuxna är båda lika ansvarig för samspelets kvalitet, medan de vuxna har hela ansvaret för kvaliteten på samspelet med barnen. Det gäller samspelet mellan barn och föräldrar, barn och förskollärare på daghem och i förskolan, barn och lärare i skolan och barn och vuxna i samhället.
/.../
Det är helt enkelt så att även om barn och ungdomar påverkar processen i samspelet med vuxna, så är de inte i stånd att ta ansvar för den. I de sammanhang då ansvaret av olika anledningar hamnar hos barnen utvecklas de inte på ett bra sätt."
Jag tänker:
Jesper Juul talar om principer som skapar utvecklingsbefrämjande processer. Det är ett vuxenansvar att främja växande och skapa samspelmöjligheter för de som växer. Jesper Juul menar att det är vi vuxna som har makten över samspelsprocesserna och att dessa avgör utveckling och likvskvaliteter för de unga. Översatt till lärarens roll i klassrummet så är det samma principer där som för alla andra platser där människor växer. Vi påverkar oavsett hur vi ser på det. Ett medvetet förhållningssätt främjar processerna för lärande, växande och utveckling.
Ansvarsmedvetenhet. Kort gott.
Anne-Marie,
som sänder Jesper Juul en god tanke...
UPPMUNTRAN EDBOSKOLAN
Min rektor, Edboskolan, la ut min blogglänk i veckobrevet till kollegorna. Det är en gest.
Jag skriver om min skola. Om mina kollegor. Det är så mycket gott som sker där på skolan. Skolsköterskans omsorg (om ni bara visste), kuratorn som lyssnar in (kan jag få ett litet samtal med dig), matsalstanter som skrattar (nästan 800 personer äter där varje dag), kollegor i vars klasser jag önskar jag vore elev och alla samtal där lärare och skolpersonal talar om eleven, och där eleven är i fokus. Vaktmästarna som bara säger - javisst, vi kommer.
När jag lämnar skolan idag öppnar en elev dörren för mig. Han bär en fantastisk fin tröja. Jag säger det till honom.
- Jag gillar den där tröjan du har på dig.
Jag får ett så trevligt svar tillbaka... ett svar jag bär med mig i ett leende från skolbyggnaden ut till min bil.
Jag undrar så, när nu skoldebatten hårdnar kring lärare och elever: var och hur, när och varför, vem och vilka den omfattar. Jag är heller inte naiv och blåögd, men jag har ett öga för det goda som sker. De där små åtbörderna av omsorg som de vuxna visar sina elever. Det som inte får de stora rubrikerna. Hur skriver man i en dagstidning om läraren som skrattade tillsammans med sin klass... hur gör man det? Eller den elev som rusar mot mig i matsalen och utbrister
- tjena, tjena... du är min kompis!
Anne-Marie
Jag skriver om min skola. Om mina kollegor. Det är så mycket gott som sker där på skolan. Skolsköterskans omsorg (om ni bara visste), kuratorn som lyssnar in (kan jag få ett litet samtal med dig), matsalstanter som skrattar (nästan 800 personer äter där varje dag), kollegor i vars klasser jag önskar jag vore elev och alla samtal där lärare och skolpersonal talar om eleven, och där eleven är i fokus. Vaktmästarna som bara säger - javisst, vi kommer.
När jag lämnar skolan idag öppnar en elev dörren för mig. Han bär en fantastisk fin tröja. Jag säger det till honom.
- Jag gillar den där tröjan du har på dig.
Jag får ett så trevligt svar tillbaka... ett svar jag bär med mig i ett leende från skolbyggnaden ut till min bil.
Jag undrar så, när nu skoldebatten hårdnar kring lärare och elever: var och hur, när och varför, vem och vilka den omfattar. Jag är heller inte naiv och blåögd, men jag har ett öga för det goda som sker. De där små åtbörderna av omsorg som de vuxna visar sina elever. Det som inte får de stora rubrikerna. Hur skriver man i en dagstidning om läraren som skrattade tillsammans med sin klass... hur gör man det? Eller den elev som rusar mot mig i matsalen och utbrister
- tjena, tjena... du är min kompis!
Anne-Marie
LÖRDAGAR
Ge mig en lördag och jag är lycklig.
Anne-Marie
Anne-Marie
LOVA LOV
Isgömma.
- Fotografera det här, säger mina elever. Lägg dig ned på isen. Ta nära!
- Vad kan det vara? undrar några elever.
De ställer sig nära och intill.
Tillsammans utgör vi tyngd. Tillsammans är vi en massa.
På samlad yta utgör vi en kraft som kan knäcka isen.
Isen sjunger.
En ton klingar från våra fötter ut över sjöns isgolv.
Det är lov!
Anne-Marie
GÖR FEL - FELA
"...dansa i otakt, o för all del, sitt inte bara följsamt och lyssna, visa att du känner och tänker, visa att du lever. Vi kan beräkna den perfekta rörelsen, men vi kan inte beräkna det så bedårande älskvärda slumpmässiga misslyckandet." Jos 2008
Min dotters ord.
Jag tycker så mycket om det som blir lite fel.
Det perfekta kan ibland verka farligt.
Det blir vackrare ord när någon annan tänker det jag vill säga.
Jag lånar av min dotter.
Citatet är hennes.
Jag tog copyright c 1983 på henne.
Sedan överlät jag denna suveräna skapelse till självförvaltning. (Fnitter)
Så är det med barn.
Man äger dem inte.
Och föräldrar är inte felfria.
Det är gott att veta.
Anne-Marie
Min dotters ord.
Jag tycker så mycket om det som blir lite fel.
Det perfekta kan ibland verka farligt.
Det blir vackrare ord när någon annan tänker det jag vill säga.
Jag lånar av min dotter.
Citatet är hennes.
Jag tog copyright c 1983 på henne.
Sedan överlät jag denna suveräna skapelse till självförvaltning. (Fnitter)
Så är det med barn.
Man äger dem inte.
Och föräldrar är inte felfria.
Det är gott att veta.
Anne-Marie
LJUSET PÅ
Ljuset på.
Ljusintag.
Behövligt.
Eleverna ut.
Jag också.
Solen skiner.
Passa på.
Genast.
Anne-Marie
SÅDAN HÖNSMAMMA - SÅDAN HÖNSDOTTER
Jag var en känd hönsmamma.
Min dotter skriver alldeles nu...
Var är du... undrar din hönsdotter.
Anne-Marie
som måste stryka under faktumet att jag var.
Det är mer en besvärjelse om att jag önskar att jag var.
TOTALT UTMATTAD
Efter skolans arbete - soffans middagsslummer - vaknar... men va? Vilken dag är det? Ser mer ut som natt. Men vilken natt är det? En trötthetssömn över flera dygn och flera dagar. Så trött kan man faktiskt bli av det här yrket. Det beror nog på intensiteten och arbetsglädjen.
Anne-Marie
Anne-Marie
SKRIVA SMS TILL SIN LÄRARE
Mobilen i skolarbetet idag - att sända engelska sms - till sin lärare (mig).
Det var väldigt roligt att få deras meddelanden.
De vågade mer där än vad de vågade på de vita pappersarken.
Det fick mig att fundera... väldigt mycket!
Anne-Marie,
årskurs fem, ifall ni undrar!
GRANNKLASSEN SEXÅRS
Mina klassrumsgrannar.
De är många och de är små.
De är hoppiga, glada, nyfikna och frågvisa.
Deras lärare är glada, vänliga och nyfikna.
Jag tror att det finns ett samband.
Anne-Marie
REKLAM
Vägen till läsning - föreläsning av Anne-Marie Körling
Utvärdering - Om den här kvällen tänker jag
- Mycket inspirerande att lyssna på engagerade pedagoger!
- Bra idéer som jag tog till mig.
- Tack! Roligt och inspirerande!
- Kanonbra föreläsare!
- Gav mycket inspiration att pröva!
- Jag vill inte gå hem. Fantastiskt framförande!
- Makalöst härlig kväll!
- Mycket goda och inspirerande idéer.
- Mycket inspirerande, roligt och lärorikt!
- Mycket givande!
- STRÅLANDE!
- Toppen!
- Mycket bra!!!
- Lysande!
- Intressant med många roliga och bra idéer!
- En mycket givande kväll, ser fram emot nästa!
- Tankeväckande och inspirerande!
- Inspirerande! ?Matnyttigt? med verkliga exempel!
- Fantastiskt!
- Alldeles fantastisk föreläsning! Inspirerande.
- Kul att också få bekräftelse på att mycket man gör är bra.
Jag bugar, niger, tackar, ler och skrattar, hoppar och fnittrar... Tack till den skola som lyssnade. Ni ska veta att den som lyssnar också bidrar till att föreläsningen blir bra.
Anne-Marie
LÄRT DIG IDAG?
Dagens viktigaste fråga.
Vad har du lärt dig idag?
Eleverna summerar det faktiska:
- Skillnaden på talspråk och skriftspråk när man skriver!
Alltså... fatta kan man säga men inte skriva - då skriver man fattade... Typ så, va?!
- Sen det där du sa under lunchen... en balja bläck och en ultraviolett... femtiotalsslang... kul allssssååå!
Anne-Marie summerar dagens tänkta lärdomar:
Engelska sagan,
Berättelsen om det sorgliga,
Översättningarna från svenska till engelska,
Utmaningarna...
men mina berättelser om "engångförlängesedan" sitter som ...
det är den viktigaste lärdomen för mig själv. Vid lunchen nästa gång ska vi tala matematik.
Man måste alltid fundera när man är lärare.
Anne-Marie
Vad har du lärt dig idag?
Eleverna summerar det faktiska:
- Skillnaden på talspråk och skriftspråk när man skriver!
Alltså... fatta kan man säga men inte skriva - då skriver man fattade... Typ så, va?!
- Sen det där du sa under lunchen... en balja bläck och en ultraviolett... femtiotalsslang... kul allssssååå!
Anne-Marie summerar dagens tänkta lärdomar:
Engelska sagan,
Berättelsen om det sorgliga,
Översättningarna från svenska till engelska,
Utmaningarna...
men mina berättelser om "engångförlängesedan" sitter som ...
det är den viktigaste lärdomen för mig själv. Vid lunchen nästa gång ska vi tala matematik.
Man måste alltid fundera när man är lärare.
Anne-Marie
ATT GÅ TILL PLATSER
Promenad med elever. Vi går till platser. Jag förvånas alltid. Undrar ofta. Jag bär min kamera med mig. Eleverna visar vad jag ska fotografera. Som om mitt kamerahus ger dem förstärkta ögon. De ser mer. Större. Fler detaljer. Delger mig. Vill visa. Åskådliggöra.
- Kom, kom, fotografera det här... och det här... kan du... och jag gör som de säger. Tekniken är generös. Minns dåtidens filmer, framkallning och hur begränsad fotograferingen blev, lite för ekonomisk. Nu, idag, tänker jag... så generöst att jag kan ta de bilder de vill att jag ska ta. Jag kan låna ut min kamera... men ingen frågar. Däremot ber de mig...
- Ta kort på det här... titta vilken spricka i isen... den måste du fotografera.
I mitt inre fotograferar jag helheten. Hit kom vi. Promenerandes. Det är svårt att tro att dagens unga kan stå vid ett stort vatten och titta på en isspricka. Det är först då man är vid platser vid ett stort vatten, vid en isspricka med en kamera som man kan förstå... att vi måste gå till olika platser. Vi behöver det som är främmande och olikt. Inför detta står vi en stund och undrar. Jag tänker i vidare banor... men så är jag deras lärare. Rörd av det hela... berörd.
Anne-Marie
KRÄNKTARE KAN INGEN VARA
Detta svar på mitt inlägg tycker jag kan lyftas fram till ett självständigt inlägg.
Jag tänkte lite mer :-)
Undrar om ändå inte det värsta är att de individer, som tar ordet "kränkt" i anspråk och använder det som ett instrument att bota sin egen oförmåga med, åstadkommer att begreppet urvattnas. Det i sin tur drabbar dem som så väldigt mycket behöver ordets tyngd och allvar.
Anne-Marie
MENINGSLÄNGDEN
Meningen och meningens längd?
Meningen är betydelsen vilken bärs fram av meningens längd.
Meningens längd betyder ingenting för själva meningen med meningen.
En kort mening kan ha väldigt mycket att säga och vara själva meningen med meningen.
Jag ler när jag läser att Marcel Proust skrivit en mening, som återfinns i den femte delen På spaning efter den tid som flytt, som är nära fyra meter lång och kan räcka sjutton varv runt en vinflaska om den ställdes upp i en enda rak linje och gavs i standardtypsnitt.
Anne-Marie
som läser ur Alain de Buttons bok Låt Proust förändra ditt liv, Bromberg 2007
Meningen är betydelsen vilken bärs fram av meningens längd.
Meningens längd betyder ingenting för själva meningen med meningen.
En kort mening kan ha väldigt mycket att säga och vara själva meningen med meningen.
Jag ler när jag läser att Marcel Proust skrivit en mening, som återfinns i den femte delen På spaning efter den tid som flytt, som är nära fyra meter lång och kan räcka sjutton varv runt en vinflaska om den ställdes upp i en enda rak linje och gavs i standardtypsnitt.
Anne-Marie
som läser ur Alain de Buttons bok Låt Proust förändra ditt liv, Bromberg 2007
KRÄNKA DE OKRÄNKTA
Debatten om de kränkta på Lärarhögskolan får mig att tänka på ansvar.
Ansvaret om sin nästa. Då tänker jag på yrket lärare och lärarens ansvar. Ansvar för lärandet, lärandeprocesser och elevernas framtida möjligheter.
Det är en ansvarssak att vara lärare. En lärare har, låt oss säga, minst 19 elever och som mest, låt oss säga, flera hundra elever. Eleverna har skolplikt vilket innebär att de är skyldiga att vara i skolan. Väl i skolan har eleverna läranderätt och förväntansrätt. Skolan har till uppdrag att verka för att eleverna får de utmaningar lärandet behöver. För att skapa de absolut bästa förutsättningarna för detta krävs lärare. I min definition av lärare talar jag om utbildade lärare. Det betyder inte att man äger lärarens yrkeskompetens under tiden man utbildar sig, jag ser utbildning som prövotid, men man måste parallellt med sin lärarutbildning förstå det ansvar en lärare har och hur detta ansvar kommer att påverka många andra.
De lärarstudenter jag träffar tar sitt ansvar fullt ut, tar sitt lärande på sant och genuint allvar vilket ger mig framtidshopp och tilltro till den kraft som bor hos de blivande lärarna. Men jag fick också höra hur lärarstuderande upplevde sig kränkta av att de kränkta fick så mycket utrymme vilket därmed kränkte de okränkta. Det blir lite absurd - De kränkta kränker de okränkta. Det vill säga de blivande lärarna fick en känsla av att yrket nedvärderas.
Jag vågar nästan inte skriva... med rädsla för den kränktes rätt... och jag vill verkligen inte trampa på tår...men då det gäller barns framtid... så måste vi värna om deras rättigheter här och nu. För de har små tår... och de ska få stora fötter... som ska stå stadigt på kunskapens mark.
Det perspektivet antar jag.
Barnets.
Anne-Marie
länkar vidare; http://lumaol.wordpress.com/2008/02/19/krankt-kranktare-kranktast/
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=743702
http://svensklararen.blogspot.com/2008/02/klass-9a-en-skoldebattens-mdchen-fr.html
Ansvaret om sin nästa. Då tänker jag på yrket lärare och lärarens ansvar. Ansvar för lärandet, lärandeprocesser och elevernas framtida möjligheter.
Det är en ansvarssak att vara lärare. En lärare har, låt oss säga, minst 19 elever och som mest, låt oss säga, flera hundra elever. Eleverna har skolplikt vilket innebär att de är skyldiga att vara i skolan. Väl i skolan har eleverna läranderätt och förväntansrätt. Skolan har till uppdrag att verka för att eleverna får de utmaningar lärandet behöver. För att skapa de absolut bästa förutsättningarna för detta krävs lärare. I min definition av lärare talar jag om utbildade lärare. Det betyder inte att man äger lärarens yrkeskompetens under tiden man utbildar sig, jag ser utbildning som prövotid, men man måste parallellt med sin lärarutbildning förstå det ansvar en lärare har och hur detta ansvar kommer att påverka många andra.
De lärarstudenter jag träffar tar sitt ansvar fullt ut, tar sitt lärande på sant och genuint allvar vilket ger mig framtidshopp och tilltro till den kraft som bor hos de blivande lärarna. Men jag fick också höra hur lärarstuderande upplevde sig kränkta av att de kränkta fick så mycket utrymme vilket därmed kränkte de okränkta. Det blir lite absurd - De kränkta kränker de okränkta. Det vill säga de blivande lärarna fick en känsla av att yrket nedvärderas.
Jag vågar nästan inte skriva... med rädsla för den kränktes rätt... och jag vill verkligen inte trampa på tår...men då det gäller barns framtid... så måste vi värna om deras rättigheter här och nu. För de har små tår... och de ska få stora fötter... som ska stå stadigt på kunskapens mark.
Det perspektivet antar jag.
Barnets.
Anne-Marie
länkar vidare; http://lumaol.wordpress.com/2008/02/19/krankt-kranktare-kranktast/
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=743702
http://svensklararen.blogspot.com/2008/02/klass-9a-en-skoldebattens-mdchen-fr.html
FRÅGANDE
5th Ave, NY, förstår jag mig på gående.
Men jag stannar upp oförstående vid kyrkans ord.
Kanske är det just det... att ställa sig själv frågande som utgör hela budskapet.
Anne-Marie
KAMERAÖGAT
Att se genom ett kameraöga;
Visst sållas bort.
Visst syns oändligt tydligt.
Detaljer reser sig.
Tvingar till en helhetssyn.
Märkliga kameraöga!
Anne-Marie
SKOLANs ARBETE
Jag läser Clarence Crafoords bok PLATSER FÖR VÅRT LIV, 2007 och väljer att citera följande:
"Barn är inställda på att skolan är en plats för arbete och väntar sig att man ställer krav på dem. Att skolan är en plats för ett visst allvar. Jag kan därför tycka att det är ett slags brist på respekt och ett svek mot barnen att skolan anstränger sig att vara lekfull och aktar sig för att ställa krav på barnetn och att den indirekt förespeglar barnen att de inte ska behöva arbeta. Kanske vore det mer respektfullt mot barnen att svara upp mot deras förväntan på att skolan är en arbetsplats ... "
och ett citat om skolvägen...
"Skolvägen är en mellanvärld, ett mellanområde för lek och skapande och för bearbetning av det som skett i skolan."
Anne-Marie tänker:
och tänker...
Jag tycker eleverna ska få ha förväntningar på skolan och sitt lärande, likaså tror jag att en lärare som hyser förväntningar på eleven visar den omsorg som lärandet ska omslutas av. Jag har inte tänkt färdigt... jag tänker vidare än så.
Anne-Marie
BYTA ETT ORD
- Får jag byta ett ord med dig?
- Bara ett?
Anne-Marie
- Bara ett?
Anne-Marie
LÄGRE ÄN GLOCALNET
Lysande inlägg av Mats, Tysta tankar.
http://lumaol.wordpress.com/2008/02/18/aftonbladet-just-nar-du-trodde-att-botten-var-nadd/
Anne-Marie
http://lumaol.wordpress.com/2008/02/18/aftonbladet-just-nar-du-trodde-att-botten-var-nadd/
Anne-Marie
BARN och ANDRAS
Jag lånar från mina barn.
Tidigare lånade de av mig.
Nu lånar jag av dem.
http://hypergrafi.blogspot.com/2008/02/knslans-anatomi-sorg-gldje-ilska-rdsla.html
Jag hade ett underbart samtal med en författare... jag undrade när man som förälder kunde sluta oroa sig för sina barn... han tittade på mig med sina sagoklokaögon... och mumlade något om femtio år. Jag blev himlalycklig.
- Jaha, man kan sluta oroa sig för dem när man fyller femtio, nästan skrek jag. Befrielsen kändes nära.
- Nej, jag menar när barnen fyllt femtio. När barnen är femtio kan man sluta oroa sig för dem.
Så många år jag har kvar. Jag ska oroa mig lagom. Nu är alla mina barn utresta...och bortresta. Det gör inget. Det är som det är. Och som sagt... det är några år kvar innan de blir femtio... och ...
Anne-Marie
FÖRELÄSA IDAG
Föreläsa idag. Jag har mina bilder, mina tankar och mitt uppdrag. Jag samlar mig. Man samlar sig framför mig. Jag ensamtalar under en tid. Men det är långt ifrån ensamt. Sändare finns i tystnaden, i rörelsen, i ögonens frågor, undringar och gensvar. Dialogen är där. Anne-Marie
SMUTSIGT och DIRTY
Jag har sett det här ... smutsiga bilar som blir skrivunderlägg för skribenter. Jag stannade och skrattade. Trängde mig fram för att fotografera. Vi var några kvinnor med kameror som förevigade budskapet. Skrattande försvann vi åt olika håll.
Anne-Marie
VÅR PROMENAD och TANKAR
Jag använder min tanketid då jag promenerar omkring i min omvärld. Jag måste tänka. Att tänka syns inte. Det kan vara så att man tänker som mest och bäst när man tar ett steg framåt. Man gör sitt tänkande och mitt i steget kan något väldigt väsentligt tänkas. Men det kan också vara så att man strosar omkring och småtänker... eller låter tankarna vandra... Hur som helst - vädret höll sig precis där det kändes som mest framtidslovande - i våren. En liten aning vår i luften. Jag stannade till. Slutade tänka. Precis här - här - är det vår. Då tog jag fram kameran. Inom sinom tid ska båten läggas i... och det är ett framtidslöfte.
Imorgon föreläser jag.
Vilket också har till syfte att rikta sig mot framtiden.
Anne-Marie
LÄNKAD
Det är så fint tycker jag.
Att vara länkad.
Då är man där i en slags kedja.
Samman.
Jag fann mig själv länkad hos Max Entin.
Han länkar väldigt personligt.
Därför tycker jag ni ska gå in och titta på hans hemsida
www.maxentin.com
När ni ändå är där kan ni också titta runt.
Det är roligt.
Anne-Marie
FÖRLÅT OSS av NIKLAS EKDAL
Niklas Ekdal, ledare signerat, har idag rubriken FÖRLÅT OSS i Ledare Signerat DN 17 februari 2008.
Jag väljer orden:
"Säg vad du ber om ursäkt för,
och världen ska säga vem du är."
Jag måste tänka kring ordet förlåt, förlåta, förlåtelse. Niklas Ekdals ord här ovan ger mig många tankar.
Förlåt oss,
är en kollektiv sak.
Förlåt mig,
en enskild och privat men omsluter också en annan.
Be om förlåtelse,
är en handling och kräver en viss innanförtanke och mod till interaktion innan det smälter in och blir ordet
Förlåt.
Förlåt mig.
Förlåt oss.
Den långa processen återstår dock.
Den att förlåta... vilken äger ett visst förlopp ... förlåta, förlät, förlåtit.
Och befrielsen - att vara förlåten.
Anne-Marie
Jag väljer orden:
"Säg vad du ber om ursäkt för,
och världen ska säga vem du är."
Jag måste tänka kring ordet förlåt, förlåta, förlåtelse. Niklas Ekdals ord här ovan ger mig många tankar.
Förlåt oss,
är en kollektiv sak.
Förlåt mig,
en enskild och privat men omsluter också en annan.
Be om förlåtelse,
är en handling och kräver en viss innanförtanke och mod till interaktion innan det smälter in och blir ordet
Förlåt.
Förlåt mig.
Förlåt oss.
Den långa processen återstår dock.
Den att förlåta... vilken äger ett visst förlopp ... förlåta, förlät, förlåtit.
Och befrielsen - att vara förlåten.
Anne-Marie
MERA
- Meja!
Tvååringen leker.
Jag leker.
Prutt på magen.
Dansa Dansa.
Fånga. Fånga.
Saga. Saga.
Smör, Smör.
- Meja.
- Meja Bö!
Springa runt.
Gömma sig undan.
Säga Buuuuu!
Bli skrämd i mammas knä.
- Meja bö!
Vuxenpusta-ut.
- Meja.
Mera, mera, mera.
Livet med en tvååring.
Leka, leka.
Upprepningarnas lek.
Om och om igen.
Det existerar ingen uttråkning.
Bara utmattning.
Tvååringen tittar...
- MEJA!
Det är mycket, mycket, mycket svårt att motstå.
Anne-Marie
Tvååringen leker.
Jag leker.
Prutt på magen.
Dansa Dansa.
Fånga. Fånga.
Saga. Saga.
Smör, Smör.
- Meja.
- Meja Bö!
Springa runt.
Gömma sig undan.
Säga Buuuuu!
Bli skrämd i mammas knä.
- Meja bö!
Vuxenpusta-ut.
- Meja.
Mera, mera, mera.
Livet med en tvååring.
Leka, leka.
Upprepningarnas lek.
Om och om igen.
Det existerar ingen uttråkning.
Bara utmattning.
Tvååringen tittar...
- MEJA!
Det är mycket, mycket, mycket svårt att motstå.
Anne-Marie
GÅ OMKRING IGÅR
Jag promenerade ut i världen igår.
Jag promenerade med mig själv.
Jag tittar noga.
Över axeln.
Och lite längre fram.
Allt var välbekant.
Men inte riktigt sig likt.
Man ser en del.
Men går förbi något annat.
Allt kan få nytt ljus.
Anne-Marie
TYSTA TANKAR
Mats blogg.
Jag länkar till hans tankar.
http://lumaol.wordpress.com/2008/02/14/med-kant-i-tillvaron/
Han är inte på kant utan funderar på Kant.
Anne-Marie
Jag länkar till hans tankar.
http://lumaol.wordpress.com/2008/02/14/med-kant-i-tillvaron/
Han är inte på kant utan funderar på Kant.
Anne-Marie
TRANSTRÖMER igen
Tomas Tranströmer:
... ett bibelord som aldrig skrevs:
"Kom till mig, ty jag är motsägelsefull som du själv."
Som så många dagar, tider, är jag i Tomas Tranströmers ord.
Då jag promenerar gör orden egna stigar i mitt inre.
Tack Tomas Tranströmer.
Tack.
Anne-Marie
som hämtar ord ur Tomas Tranströmers Sanningsbarriären, Bonniers 1978.
Ur denna bok seglade för övrigt ett mycket vackert kärleksbrev ut och landade på mitt golv.
Det var skrivet av en annan till någon annan. Jag läste det. Olovandes.
TOMAS TRANSTRÖMER
<<<<>>>>
Jag måste vara ensam
tio minuter på morgonen
och tio minuter på kvällen.
- Utan program.
Alla står i kö hos alla.
>>>><<<<
Orden är Tomas Tranströmers, dikten Ensamhet, Diktsamlingen Klanger och Spår, Bonniers 1991
Ibland undrar jag när vi låter ett barn vara ensam i den goda ensamheten. Jag minns då jag var liten... hur jag kunde njuta av detta varande. Minnen håller sig lite flyktigt på avstånd men "goda ensamheten" handlade om att gå med nya träskor på en nystädad stig mellan två hus. Det är en slags sällsam lycka. Jag kan nästan minnas ljudet av mina lyckliga träskor, och hur jag stannade upp lite då och då, tittade på träden och någon nyckelpiga... och sjöng någon liten låt. Det är oerhört livgivande detta minne. Ingenting hände nämligen. Men allt som skedde flyttade märkligt nog in i mig. Jag minns också hur min mormor skickade ut mig i vårsolen, litade på min förmåga att ta vara på mig själv, stängde dörren på glänt till det hus jag kunde springa tillbaka in i om otryggheten behövde värmas till trygghet.
Barn behöver uppleva en god ensamhet också. Den är inte farlig. Vuxna ska omsorga för att den kan vara god. Genom att lita på barnet och på stunderna att få göra ingenting. Tio minuter om morgonen, tio minuter om kvällen. För att hindra köbildning.
Anne-Marie,
som vaknade denna lördagmorgon med Tomas Tranströmers ord om det möjliga i ensamheten.
Jag måste vara ensam
tio minuter på morgonen
och tio minuter på kvällen.
- Utan program.
Alla står i kö hos alla.
>>>><<<<
Orden är Tomas Tranströmers, dikten Ensamhet, Diktsamlingen Klanger och Spår, Bonniers 1991
Ibland undrar jag när vi låter ett barn vara ensam i den goda ensamheten. Jag minns då jag var liten... hur jag kunde njuta av detta varande. Minnen håller sig lite flyktigt på avstånd men "goda ensamheten" handlade om att gå med nya träskor på en nystädad stig mellan två hus. Det är en slags sällsam lycka. Jag kan nästan minnas ljudet av mina lyckliga träskor, och hur jag stannade upp lite då och då, tittade på träden och någon nyckelpiga... och sjöng någon liten låt. Det är oerhört livgivande detta minne. Ingenting hände nämligen. Men allt som skedde flyttade märkligt nog in i mig. Jag minns också hur min mormor skickade ut mig i vårsolen, litade på min förmåga att ta vara på mig själv, stängde dörren på glänt till det hus jag kunde springa tillbaka in i om otryggheten behövde värmas till trygghet.
Barn behöver uppleva en god ensamhet också. Den är inte farlig. Vuxna ska omsorga för att den kan vara god. Genom att lita på barnet och på stunderna att få göra ingenting. Tio minuter om morgonen, tio minuter om kvällen. För att hindra köbildning.
Anne-Marie,
som vaknade denna lördagmorgon med Tomas Tranströmers ord om det möjliga i ensamheten.
LÖRDAG FLERA GÅNGER
Jag tittar på dagens skörd av nyheter.
Ibland läser jag.
Anne-Marie
VÄNLIGA LÄSARE
Jag är bortskämd.
Jag har bloggat ett år.
Gensvaren har varit goda. Många trogna läsare.
Ibland, ytterst sällan, trampar njugga och elaka in här och
hoppas trampa hårt på små tår.
Jag markerar sällan mot de som vill göra illa eller såra.
Just därför att de gör alla er andra så mycket vänligare.
Inga mer ord om detta.
Men hur gör ni andra?
Anne-Marie
Jag har bloggat ett år.
Gensvaren har varit goda. Många trogna läsare.
Ibland, ytterst sällan, trampar njugga och elaka in här och
hoppas trampa hårt på små tår.
Jag markerar sällan mot de som vill göra illa eller såra.
Just därför att de gör alla er andra så mycket vänligare.
Inga mer ord om detta.
Men hur gör ni andra?
Anne-Marie
GENOMTÄNKT
Genomtänkt!
En skoltanke gömmer sig i ordet.
En pedagogisk sådan.
Alla som talar om skolan kan behöva detta ord varför jag skänker bort det.
Det är inte ett låneord. Behöver inte lämnas tillbaka.
Bara bäras i alla situationer där skola diskuteras.
Förvalta det noga.
Anne-Marie
VERKLIGHETEN KALLAS
Werner Aspenström
Du och jag och världen.
Fråga inte vem du är och vem jag är
och varför allting är.
Låt professorerna utreda,
de har betalt.
Ställ hushållsvågen på bordet
och låt verkligheten väga sig själv.
Sätt på dig kappan.
Släck ljuset i tamburen.
Stäng dörren.
Låt de döda balsamera de döda.
Här går vi nu.
Den som har de vita gummistövlarna är du.
Den som har de svarta gummistövlarna är jag.
Och regnet som faller över oss båda
är regnet.
A-M Körling försöker teckna händer... men det är svåra saker. Händer är inte lätta.
Det är Kersti i Plommenad som letat fram denna dikt ur minnet. Jag plockar fram den här för den är vacker. Och så sann. Jag har vita gummistövlar ibland. Tycker mycket om att hoppa i vattenpölar. Det har inget med åldern att göra. Det har med sinnet att göra. Och regn ska tas emot utan paraply, Sån är jag.
Anne-Marie
Du och jag och världen.
Fråga inte vem du är och vem jag är
och varför allting är.
Låt professorerna utreda,
de har betalt.
Ställ hushållsvågen på bordet
och låt verkligheten väga sig själv.
Sätt på dig kappan.
Släck ljuset i tamburen.
Stäng dörren.
Låt de döda balsamera de döda.
Här går vi nu.
Den som har de vita gummistövlarna är du.
Den som har de svarta gummistövlarna är jag.
Och regnet som faller över oss båda
är regnet.
A-M Körling försöker teckna händer... men det är svåra saker. Händer är inte lätta. Det är Kersti i Plommenad som letat fram denna dikt ur minnet. Jag plockar fram den här för den är vacker. Och så sann. Jag har vita gummistövlar ibland. Tycker mycket om att hoppa i vattenpölar. Det har inget med åldern att göra. Det har med sinnet att göra. Och regn ska tas emot utan paraply, Sån är jag.
Anne-Marie
PRIVATA VINKLAR
"På mammas femtioårs fest återförenas femtio års historia, likt en parad ur det undermedvetna, dessa bortglömda och plötsligt så självklara ansikten. Och det är märkligt att möta dessa människor som känt en som barn och stå inför dem som vuxen. Att titta dem i ögonen och i en svallvåg åter minns alla samtal du lyssnat till så aningslöst som sjuåring och plötsligt på allvar förstå det tjocka register av liv som pulserar i rummet. Tvärs över bordet vinkar en äldre kvinna..."
http://hypergrafi.blogspot.com/2008/02/nostalgi-i-tre-delar.html
Det är märkligt med perspektiv. Vi befinner oss i samma rum. Om än så olika vi agerar i detta rum, så olika saker vi ser, hur vi relaterar till minnen och möten. Jag läser min dotters perspektiv. Det är minst lika sant som mitt. Jag ömmar för detta. Jag står här. Du står där. Bara den lilla meterns skillnad har förändrat allt för oss. Den fysiska utblicken. Vad betyder detta inte för den inre utsikten.
Allt det goda
till världen runt omkring mig,
Anne-Marie
http://hypergrafi.blogspot.com/2008/02/nostalgi-i-tre-delar.html
Det är märkligt med perspektiv. Vi befinner oss i samma rum. Om än så olika vi agerar i detta rum, så olika saker vi ser, hur vi relaterar till minnen och möten. Jag läser min dotters perspektiv. Det är minst lika sant som mitt. Jag ömmar för detta. Jag står här. Du står där. Bara den lilla meterns skillnad har förändrat allt för oss. Den fysiska utblicken. Vad betyder detta inte för den inre utsikten.
Allt det goda
till världen runt omkring mig,
Anne-Marie
TACK SARA´s betraktelser
Kunde du bli alla kvinnor för mig
och jag alla män för dig?
.
ur "Sången om kvinnan" från Korsväg av Artur Lundkvist
Vackra dikt om kärleken. Och frågan idag kanske är mer relevant än någonsin? Jag tackar Sara och skulle länka till henne, men allt på mitt nät verkar vara helt spralligt och hjärtlöst mot mig och de jag vill komma i kontakt med.
Sara... Tack för att du letade reda på denna del av en större.
Anne-Marie
http://sarasbetraktelser.blogspot.com/2008/02/142.html
Vackra dikt om kärleken. Och frågan idag kanske är mer relevant än någonsin? Jag tackar Sara och skulle länka till henne, men allt på mitt nät verkar vara helt spralligt och hjärtlöst mot mig och de jag vill komma i kontakt med.
Sara... Tack för att du letade reda på denna del av en större.
Anne-Marie
http://sarasbetraktelser.blogspot.com/2008/02/142.html
TILLSTÅNDET I DEN SVENSKA SKOLAN
I morgon talar Jan Björklund och Eva-Lis Preisz om tillståndet i den svenska skolan.
Det vore ärligare om de diskuterade AVSTÅNDET till den svenska skolan. Vi som är i skolan kan orda om tillståndet i den. Förslagsvis elever, lärare, skolpersonal och skolledare. Men som sagt, det ska bli intressant att höra vad Jan Björklund säger och undra vilken skola han besökt och vad han bygger sina antaganden på. Eva-Lis Preisz säger nog ett och annat om läraren i skolan.
Anne-Marie,
som ska försöka känna igen mig.
Det vore ärligare om de diskuterade AVSTÅNDET till den svenska skolan. Vi som är i skolan kan orda om tillståndet i den. Förslagsvis elever, lärare, skolpersonal och skolledare. Men som sagt, det ska bli intressant att höra vad Jan Björklund säger och undra vilken skola han besökt och vad han bygger sina antaganden på. Eva-Lis Preisz säger nog ett och annat om läraren i skolan.
Anne-Marie,
som ska försöka känna igen mig.
ELEVFRÅGOR IDAG
- Vad är ett badlakan?
Flera gånger kom den frågan.
Undersök tänkte jag. Vad är ett badlakan?
Problemet var att detta ord - badlakan - dök upp i matematikboken, bland andra saker att räkna ut area på.
- Jaha, hörde jag eleverna säga, efter långtänk, det betyder ett BADLAKAN, som man torkar sig på. Men här betyder det ett lakan som man lägger ut någonstans. Knepigt.
Detta med ord.
Det är inte så lätt.
Även då vi vuxna tror det.
Badlakan kan också begreppas med ordet badhandduk.
Badhandduk - när man börjar peta i orden - Bad-Hand-Duk.
Det är inte så självklart!
Anne-Marie,
som tänker att det är bra att eleverna funderar muntligt... för då kan vi hjälpas åt att fundera... och jag kan förstå.
Flera gånger kom den frågan.
Undersök tänkte jag. Vad är ett badlakan?
Problemet var att detta ord - badlakan - dök upp i matematikboken, bland andra saker att räkna ut area på.
- Jaha, hörde jag eleverna säga, efter långtänk, det betyder ett BADLAKAN, som man torkar sig på. Men här betyder det ett lakan som man lägger ut någonstans. Knepigt.
Detta med ord.
Det är inte så lätt.
Även då vi vuxna tror det.
Badlakan kan också begreppas med ordet badhandduk.
Badhandduk - när man börjar peta i orden - Bad-Hand-Duk.
Det är inte så självklart!
Anne-Marie,
som tänker att det är bra att eleverna funderar muntligt... för då kan vi hjälpas åt att fundera... och jag kan förstå.
SOVA MIDDAG
Sova middag?
Sova middag betyder sova någon liten stund efter lunch.
Men om man somnar någongång efter lunch och vaknar någongång efter middagen.
Vad har man då sovit?
Anne-Marie,
som prisar den livgivande slummern på en sådär 15 minuter.
Sova middag betyder sova någon liten stund efter lunch.
Men om man somnar någongång efter lunch och vaknar någongång efter middagen.
Vad har man då sovit?
Anne-Marie,
som prisar den livgivande slummern på en sådär 15 minuter.
GODMORGON ALLA HJÄRTAN
Jag såg detta hjärta när jag flög från Skåne till Stockholm.
Det är en vacker dag. Alla hjärtans dag.
Man kan göra skillnad för de som har ett slarvigt hjärta,
de som slarvat med sitt hjärta, de som glömt att de har ett hjärta,
och man kan sända varma tankar till de som har hjärtan men sitter långt ifrån,
man kan också tänka att mitt hjärta slår fint och rytmiskt och att hjärtat slår
ett extra slag för någon speciell...eller många fler.
Idag slår mitt hjärta för mina elever.
Det gjorde igår också,
och det gjorde det i förrgår också,
Anne-Marie,
som gärna såg en ytterligare dag
ALLA BARNS FÖDELSEDAG
PÅ KANT
På kant
men inte med tillvaron.
På kanten.
Min första krönika i Lärarnas tidning.
Jag skriver om mobilen i undervisningen.
Tidningen kom idag.
I min brevlåda.
Som att sända till sig själv.
Och till er andra.
Anne-Marie
men inte med tillvaron.
På kanten.
Min första krönika i Lärarnas tidning.
Jag skriver om mobilen i undervisningen.
Tidningen kom idag.
I min brevlåda.
Som att sända till sig själv.
Och till er andra.
Anne-Marie
SVENSKLÄRARREDAKTIONEN
Jag sitter med i Svensklärarens redaktion.
Möte i kväll.
Det är spännande. Vi har ämnet Svenska i Fokus.
Ämnet är stort. Väldigt.
Omsluter det mesta i skolan.
Anne-Marie
Möte i kväll.
Det är spännande. Vi har ämnet Svenska i Fokus.
Ämnet är stort. Väldigt.
Omsluter det mesta i skolan.
Anne-Marie
TOMAS TRANSTRÖMER - MITT NAMN
Tomas Tranströmer är ibland min penna.
Han ritar upp mig.
Konturerna går att finna.
Jag läser in mig.
Läser om mig.
Ungefär som att bädda in.
I en famn av ord.
Läser OM mig.
Samtidigt.
Jag läser om människan.
Om vi och oss.
Om de och de där borta.
Allt blir närvarande, intill, greppbart.
Det går att sträcka ut en hand mot en människa.
Vi når alltid om vi vill nå.
Men vi måste sträcka oss fram.
Vilja göra det.
Jag läste nyss
Mitt namn kommer som en ängel.
Det är Tomas Tranströmers ord om namnet som kraftfull källa till hågkomst och minne.
Namnets styrka är närvarandet.
Du är ditt namn.
Jag är mitt.
Låt oss säga våra namn,
tänker jag.
Anne-Marie,
som i all stillhet läser Tomas Tranströmers samlade dikter 1954-1996, Albert Bonniers Förlag 2001.
Fotografiet är taget i Edinburgh.
VIKARIE - TOLD YOU WHAT TO DO!
Uppringd av min vikarie...
Tycker alltid så synd om vikarier.
De kastas in i en verklighet som de egentligen inte har någon aning om.
Det mesta av riktlinjerna finns dessutom i mitt huvud.
Och där är det nu fullt av annat.
Samt en aning feber som grädde på moset.
Stackars min vikarie.
Och all tilltro till mina elever.
Anne-Marie
Tycker alltid så synd om vikarier.
De kastas in i en verklighet som de egentligen inte har någon aning om.
Det mesta av riktlinjerna finns dessutom i mitt huvud.
Och där är det nu fullt av annat.
Samt en aning feber som grädde på moset.
Stackars min vikarie.
Och all tilltro till mina elever.
Anne-Marie
ANALYSER av ENGELSK LÄSNING
Individuell läsanalys av engelsk läsning i årskurs fem. Jag följer mina elevers läsning i samtliga skolans ämnen. Jag undersöker hur eleven förstår texten, utläser den, relaterar till illustrationer och fotografier, kan härleda ord ur sammanhanget och utveckla förståelsen för textens underliggande betydelse.
Här har jag gjort en analys av engelsk läsning och förståelse. De ord jag skrivit i marginalen är ord jag vill samtala med eleven kring. Min analys leder till att utveckla eleven, medvetandegöra strategier och åskådliggöra elevens läsande utveckling.
I mina tidigare har klasser har eleverna skrivit upp sig för att få dessa analyser. Analyserna finns i elevens arbetsböcker och är elevens dokument över sin läsutveckling.
När jag arbetat med en elev samtalar vi noggrant, ur ett positivt perspektiv, hur elevens läsning ser ut och vad vi kan göra för framtiden. Eleverna erövrar också detta synsätt och genomför läsanalyser tillsammans med klasskamrater. Det är nog det bästa. Elevens egna engagemang.
Anne-Marie
ELEVER
Barnkonventionen skriver
Barnet.
I skolan talar vi oftast om kollektivet elever.
I min skolkonvention skriver jag in eleven.
Det är inte en tolkningssak.
Det är.
Barnet.
Eleven.
Individen.
Sen kan man alltid ingå i kollektivet.
Det är inget fel i det.
Bara man är en självständig och respekterad individ.
Anne-Marie
som drömmer om en SKOLKONVENTION, jag skissar på idén.
INNAN eller EFTER
Enligt Vygotskijs tankegångar -
SE FRAMTID I BARNS UTVECKLING - inte dåtid.
Dåtiden riktar sig alltför ofta mot det misslyckade och skaver i barnet.
Framtiden är det som ska komma. Det visar på möjligheterna.
Skapar också ett just nu och här. Vi är här. Och här börjar vi.
Anne-Marie
SE FRAMTID I BARNS UTVECKLING - inte dåtid.
Dåtiden riktar sig alltför ofta mot det misslyckade och skaver i barnet.
Framtiden är det som ska komma. Det visar på möjligheterna.
Skapar också ett just nu och här. Vi är här. Och här börjar vi.
Anne-Marie
SKOLK
Vilket fruktansvärt ord för strategin att undvika något. Eller ... försök att säga något.
Jag ser det som en undran om:
- Finns jag? Behövs jag? Märks jag? Vad händer om jag är borta? Vilka gränser råder? Hur gör människor runt mig? Behövs jag? Finns jag?
Jag har hört flera elever säga
- Jag skolkar - det märks inte.
Jag tror inte på polisutryckningar - men jag tror definitivt inte på axelryckningar - jag tror på medmänsklighetsyttringar -
- Du fattas mig! Du fattas oss! Du ingår.
Det är inte lätta saker, trots att orden jag skriver försöker göra det lätt.
Det är svåra saker. Men vi är aktörer kring dessa skolkande elever också då vi inte gör något.
Elever som behöver registrerar alla aktioner.
Dessvärre har elever det inte lätt.
Dessvärre är omvärldar kring barn inte enkla.
Men när en unge tassar iväg till skolan igen - möt upp då.
Jag har mött elever som dragit sig undan och bort efter att ha gjort ett första skolnärmande igen. Lärare har mött dem med cynism och falskt välkomnande:
- Jasså - vi har storbesök!
Anne-Marie
som räds lite för det snabba och generaliserande och länkar till DN
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=741192
Jag ser det som en undran om:
- Finns jag? Behövs jag? Märks jag? Vad händer om jag är borta? Vilka gränser råder? Hur gör människor runt mig? Behövs jag? Finns jag?
Jag har hört flera elever säga
- Jag skolkar - det märks inte.
Jag tror inte på polisutryckningar - men jag tror definitivt inte på axelryckningar - jag tror på medmänsklighetsyttringar -
- Du fattas mig! Du fattas oss! Du ingår.
Det är inte lätta saker, trots att orden jag skriver försöker göra det lätt.
Det är svåra saker. Men vi är aktörer kring dessa skolkande elever också då vi inte gör något.
Elever som behöver registrerar alla aktioner.
Dessvärre har elever det inte lätt.
Dessvärre är omvärldar kring barn inte enkla.
Men när en unge tassar iväg till skolan igen - möt upp då.
Jag har mött elever som dragit sig undan och bort efter att ha gjort ett första skolnärmande igen. Lärare har mött dem med cynism och falskt välkomnande:
- Jasså - vi har storbesök!
Anne-Marie
som räds lite för det snabba och generaliserande och länkar till DN
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=741192
FEBER o ALVEDON
Det går nästan inte att vara sjuk när man är lärare.
Man kan inte. Man vill inte.
Och ändå...
Hur många alvedon ska man ta innan man inser att man bör vara hemma?
Anne-Marie
Man kan inte. Man vill inte.
Och ändå...
Hur många alvedon ska man ta innan man inser att man bör vara hemma?
Anne-Marie
VYGOTSKIJ och lärande utveckling
Det är inom det möjliga all utveckling sker.
Utanför utvecklingszonen är det för lätt eller för svårt.
Om vi övar för mycket av det vi redan kan är det för lätt. Det kan översättas med - tråkigt.
Om vi inte förstår det som upplevs främmande och långt ifrån vår verklighet blir det för svårt - vilket också kan översättas med - tråkigt.
Det är inom det möjliga vi kan anta utmaningar. Där får vi utgå ifrån något vi kan men kittlas att utveckla det ytterligare. Till detta behövs samspel, modeller och coaching - kort sagt - en lärare.
Anne-Marie
som varmt rekommenderar
Petri Partanens alldeles nyutkomna bok vilket jag mycket snart kommer att lyfta fram här.
ELEVENS SJÄLVSKATTNING
Ytterligare kommentarer är överflödiga.
Anne-Marie
LÄRARKANDIDATER - KOM!
Fråga till mig i mailen... svar från mig här i bloggen:
"Angående om fredagens intervju vill jag härmed boka tid med dig på fredag den 16. Intervjun ska inte ta sån lång tid men jag uppskattar att jag behöver ca 1 tim av din tid. Du bestämmer vilken tid som passar dig bäst. Sen behöver jag även veta hur jag tar mig ut till din skola.
Jag kommer att banda vår intervju. Jag kommer säkert ställa några följdfrågor, bara så du vet.
Vill tacka dig på förhand för att du tar dig tid för detta. Du är en inspirationskälla för mig och jag är väldigt tacksam att jag får möjlighet att göra detta."
Lärarkandidater - Jag har bara ett svar - Självklart! KOM!
Anne-Marie
FÖRELÄSA i TÄBY
Välkomna ni som lyssnar ikväll.
Frågor, tankar, undringar eller det ni vill ventilera.
Här är en plats för er.
Varmt välkomna.
Anne-Marie
Frågor, tankar, undringar eller det ni vill ventilera.
Här är en plats för er.
Varmt välkomna.
Anne-Marie
FÅR JAG?
De bästa frågorna i klassrummet är de som kommer spontant från eleverna.
Jag funderar över inledningen - Får jag?
Det torde vara ett påstående och inte en fråga när det gäller lärande.
Inte behöva fråga om lov utan begära sin lärande fortsättning,
Beteendet lärande eller bete sig som lärande?
När mina elever frågar - får jag?
har de börjat ta lärandet på självständigt allvar.
Detta försiktiga steg fram som i andra sammanhang är självklart.
Man lär sig för att man vill, behöver och är motiverad.
Man ingår också i sammanhang där lärandet pågår.
Det finns bara ett svar.
Självklart.
Anne-Marie
FÄRG
Färgerna är subjektiva.
När förstår vi varandras färger?
Vad är en färg?
När förstår ett barn en färg?
Staketet här är mångfärgat.
Jag såg det, fotograferade det.
De färger jag såg är inte de färger jag fick.
Vad är en färg?
Anne-Marie
HANDFAST
Min hand.
Tränger ut ur snön.
Perspektivet är omvänt.
Jag tryckte ned min hand i snön.
Motivet reste sig upp.
Allt är bakvänt.
Anne-Marie
JANUSZ KORSZAK: PEDAGOGENS LÄRANDE
Janusz Korszak skriver om lärarens lärande:
Kräv inte av dig själv att du genast skall bli en allvarlig, fullfjädrad pedagog med psykologisk bokföring i hjärtat och en pedagogisk lagbok i huvudet.
Med detta anslag låter Janusz Korszak oss pedagoger möta vårt undrande, våra funderingar och se barnet som en individ, inte en elev i en klass. Kartläggningar och antaganden ska vara en grund för en fortsatt undran kring barnet - Vem är du? Inte på det definitiva - Jag kan bedöma dig.
Låt oss lärare vara lite mer okunniga med det vi kan.
Anne-Marie
Kräv inte av dig själv att du genast skall bli en allvarlig, fullfjädrad pedagog med psykologisk bokföring i hjärtat och en pedagogisk lagbok i huvudet.
Med detta anslag låter Janusz Korszak oss pedagoger möta vårt undrande, våra funderingar och se barnet som en individ, inte en elev i en klass. Kartläggningar och antaganden ska vara en grund för en fortsatt undran kring barnet - Vem är du? Inte på det definitiva - Jag kan bedöma dig.
Låt oss lärare vara lite mer okunniga med det vi kan.
Anne-Marie
MOBIL GATUBILD
Instant mobil art kan man kalla det här för.
Man kan kalla det för något annat också.
Anne-Marie
JANUSZ KORSZAK: KYRKOGÅRD eller ÄNG
Jag citerar Janusz Korszak - Hur man älskar ett barn,1992:
<<<<>>>>
Barn tycker om att skratta, röra på sig och göra bus.
Pedagog, om du tycker att livet är en kyrkogård - låt dem få se det som en äng.
/.../
En atmosfär av tolerans för skämt, rackartyg, uppstudsighet, undanflykter, falskhet och barnsliga småsynder måste få råda. Detta är inte platsen för pliktmedvetenhet, gravallvar, obönhörlig logik och benhård övertygelse.
En god princip: LÅT BARNEN GÖRA FEL.
>>>><<<<
Anne-Marie
INSLAG av NÅGOT INSLAGET
Allt går inte att slå in.
Spikar kan man slå in.
Inslag av något större kan pressas att passa in.
Innehåll behöver inte passa in.
Inslag av något kan ge andra utslag av något annat.
Inslagna kartonger kan inom sinom tid bli för små för det inslagna.
Inslag av detta slag kanske inte låter sig slås in utan letar sig ut.
Allt går inte att slå in.
Det slog jag fast redan i början av mitt inlägg.
Det mesta letar sig dock ut.
Anne-Marie,
som måste leka med ord och bild. Jag bara måste.
STROSAR OMKRING I MIN ENSAMHET
Mitt hjärta bultar så rytmiskt och vackert.
Mina kvadratmeter hyser mig.
Mitt tak håller mig innanför,
mitt golv håller mig uppe,
Väggarna skapar ramarna.
Jag är innanför.
Också innanför mig själv.
Strosar omkring.
I mig själv.
Lycklig.
Anne-Marie
ENSAMT I CENTRUM, SA JESPER JUUL
Ranunkel, 7 feb 2008, tack till givaren.
Det är ensamt i centrum, sa Jesper Juul.
Vi åt middag ihop. Tänkte några saker tillsammans.
Det är ensamt i centrum, sa Jesper Juul.
Barn som får allt fokus.
Står i mitten av föräldrarnas omsorg.
De omsorgas bort och görs ensamma i sitt centrum.
Hellre då ett mitt i ett sammanhang.
Där är man delaktig.
Inte ett objekt för omsorg.
Bättre ett subjekt som ingår, behövs, påverkar, inverkar, vill och kan.
Ett subjekt med rätt att påverka.
Ett du.
Ett jag.
Du och jag.
Vi.
Så gör vi samspel ihop.
Anne-Marie
Jesper Juul - Det kompetenta barnet
Jesper Juul - Relationskompetens (pedagogisk relationskompetens)
Jesper Juul - Konsten att säga nej
Lördagsutsikt
Lördag idag.
Om jag törstar efter solljus upplever jag mig genast förlåten.
Om jag törstar efter färgspel upplever jag mig omedelbart förlåten.
Om jag törstar efter ... får jag lov att verka för det på mitt eget lilla vis.
Det går att se ljusare på tillvaron.
Anne-Marie
FÖRTVIVLAN
Man har rätt att känna förtvivlan.
Det är en rättighet.
När man känner förtvivlan tar den sig olika uttryck.
Omvärlden ska söka förstå.
Härbärgera.
Göra mindre farligt.
Jag tänker på den förtvivlan en liten människa kan känna. Den måste få göra sig uttryckt. Muminmamman i TrollKarlens Hatt möter sin förtvivlat förändrade son. Mumintrollet har gömt sig i Trollkarlens Hatt och kommer ut som en helt annan figur. Jag tänker alltid på den ilska ett litet barn kan känna, eller den förtvivlan ett barn kan känna, eller den obegripligt stora känsla ett barn kan bära, och det som gör att man ibland inte förstår sig på sina reaktioner.
Mumintrollet förtvivlan, hans bottenlösa oro över sin oigenkännlighet kan inte möta omvärldens otrygga mottagande, eller frånstötande, utan måste få bekräftelse på att vi ser dig, och detta du nu känner är inte farligt. Vi håller om i tankarna, tar emot, finns kvar.
Muminmamman står framför sitt förtvivlade mumintroll, oigenkänlig för omvärlden och för sig själv, hon avvaktar, vilande och väntande, hon gör inte de stora åtbörderna, hon tar emot mumintrollets ord när han ber om att bli rätt förstådd och rätt uppfattad.
Muminmamman härbärgerar allt av förtvivlan, och bekräftar - Du är mitt muminbarn.
Med betoning på ÄR. Därmed kan mumintrollet göra alla sina reaktioner inom ramarna, i trygghet, i kärlek, i bekräftelse och ögongensvar.
Ibland är vi förtvivlade,
låt oss få vara detta,
möt upp och se.
Det är inte så farligt.
Det är farligare för alla om vi blundar.
Anne-Marie
som tänker på små barns förtvivlan.
Det är en rättighet.
När man känner förtvivlan tar den sig olika uttryck.
Omvärlden ska söka förstå.
Härbärgera.
Göra mindre farligt.
Jag tänker på den förtvivlan en liten människa kan känna. Den måste få göra sig uttryckt. Muminmamman i TrollKarlens Hatt möter sin förtvivlat förändrade son. Mumintrollet har gömt sig i Trollkarlens Hatt och kommer ut som en helt annan figur. Jag tänker alltid på den ilska ett litet barn kan känna, eller den förtvivlan ett barn kan känna, eller den obegripligt stora känsla ett barn kan bära, och det som gör att man ibland inte förstår sig på sina reaktioner.
Mumintrollet förtvivlan, hans bottenlösa oro över sin oigenkännlighet kan inte möta omvärldens otrygga mottagande, eller frånstötande, utan måste få bekräftelse på att vi ser dig, och detta du nu känner är inte farligt. Vi håller om i tankarna, tar emot, finns kvar.
Muminmamman står framför sitt förtvivlade mumintroll, oigenkänlig för omvärlden och för sig själv, hon avvaktar, vilande och väntande, hon gör inte de stora åtbörderna, hon tar emot mumintrollets ord när han ber om att bli rätt förstådd och rätt uppfattad.
Muminmamman härbärgerar allt av förtvivlan, och bekräftar - Du är mitt muminbarn.
Med betoning på ÄR. Därmed kan mumintrollet göra alla sina reaktioner inom ramarna, i trygghet, i kärlek, i bekräftelse och ögongensvar.
Ibland är vi förtvivlade,
låt oss få vara detta,
möt upp och se.
Det är inte så farligt.
Det är farligare för alla om vi blundar.
Anne-Marie
som tänker på små barns förtvivlan.
TILLSTÅNDochANATOMI
Lite om tillståndernas tillstånd. Sakernas tillstånd också.
Idag,
Jag bugar mig åt alla väderstreck, sträcker ut mig och flera håll, vinkar fram och tillbaka med mina händer. Mitt hjärta är välfyllt, men är ett rum där ingen trängsel råder. Märkliga anatomi.
Ni här som hälsar på här, de som hälsat på där, mina elever som dansade runt och högläsningspreparerade, mina kollegor som bjöd mig in till centrumplatsen, min skola som firade... och alla vänner som ville vänskapa mig... Släktbanden som omknöts, längesedanmänniskor som åternärvarade, blombudens telefonsignalsanropande, och världen som bultade tryggt under mina fötter. Jag är där jag står. Min plats på jorden.
Allt det bästa vill jag sända ut härifrån.
Tack... fyra bokstäver litet ord... större innanför mig.
Tack... anatomiskt klingar ordet i hela systemet.
Anne-Marie
SLUTSKÄMTAT
Jag har drivit med min 50 årsdag till absurdum.
Nu är jag där.
Jag har gjort offentlighet av min dag, tagit tjuren vid hornen,
skojat och fnissat om att jag ska odla min fåfänga, ordat vitt och brett om att jag
- snart femtio, då får man äntligen ta sig friheter! Jag ska ta mig den och den friheten...
och den också... och lite av den friheten... och massor av den andra friheten...
och ... tja ordet är fritt... det behöver jag inte ta...
och de flesta har skakat på huvudet och skrattat
- Anne-Marie...odla sin fåfänga!?!
- Ja! Ja! Jag vill odla min fåfänga... fnissar jag.
Fniss, och oj, så roligt det har varit.
Nu är jag här, där jag är.
50 år...
50 år...
Jag vill inte rycka på axlarna åt utsiktsplatsen
Vilket långt liv jag har levt,
så många historier jag har fått,
så många människor jag har mött,
så många öden jag har klivit in i,
så många tider jag sparat på,
så många händelser jag minns
så många stunder jag njutit av
så många goda samtal jag pratat in mig i,
så många hiskeligt tråkiga saker jag befunnit mig i,
så många gigantiska äventyr jag styrt min kosa mot
så många platser jag har hamnat fel på
så många platser jag hamnat mitt på,
så många middagar jag ätit
så många böcker jag har läst,
så många böcker jag har läst om,
och så oändligt mycket som återstår,
Tack alla ni som tagit emot mig i allt jag varit del i, varit med mig där jag varit, tagit mig till platser jag inte hittat till, givit musikspår jag inte förstått mig på, spått mig i kaffekoppar, rekommenderat böcker som jag svårligen skulle ha hittat själv, utbildat och inbillat mig... och
bara funnits till!
Jag traskar inte i livet, jag springer hoppsasteg!
Det tänker jag göra där jag är!
Så det så!
(tog mig en frihet... fnitter)
Anne-Marie
TECKEN, SNITT, TYP
Min dotter och jag samtalade.
- Snyggs snitt du har på ditt, kommenterade jag.
- Jo, jag väljer med omsorg, svarade hon.
- Typ tecken? frågade jag.
- Typ. Måste vara rätt snitt, fortsatte hon.
Borde vi inte lyfta diskussionen och samtala om innehållet istället?
Vi är två typer, har olika snitt och våra tecken skapar helt olika innebörder.
Typ!
Anne-Marie
IDÉER
Jaha, så går man omkring i livet och samlar idéer.
Jag har så många idéer och får så många nya.
Idag fick jag en idé om vad man kunde göra av ett skolbibliotek.
Jag menar vad man kan göra med innehållet i ett skolbibliotek.
Den idén tänker jag utveckla... och göra den greppbar.
På det viset kan böcker och litteratur göras än mer attraktiva.
Ska fundra lite...
Så återkommer jag!
Anne-Marie
STANNAR HÄR
Två företagsledare berättade att de skulle göra en arbetsresa, bort från här och nu, till därborta och vila ifrån för att hämta hem nya innovativa idéer. De beställde resa bort och långt. Men så började de tänka klimatorienterat. De kunde uppnå väntat resultat genom att göra något i närheten av. De avbeställde sina biljetter till långt ifrån och orienterade sig till runtomkring. Då upptäckte de att det fanns platser som de kunde göra sin vila. Sin tankeresa.
När de berättade detta tänkte jag...
så är det att medvetet fundera över det egna ansvaret kring klimatet och människans plats på jorden.
Men detta med resande... jag skulle kunna vara på resande fot .. om och om igen. På kortet sätter jag ned min lilla fot på främmande mark. Sveriges begynnande charterresor passade som hand i handske. Nu upplever jag den handsken kastad...
Anne-Marie
VAD SKA BORT?
Vad ska bort?
Kakan kan tas bort och stoppas i munnen.
Pennorna kan läggas i händer som vill måla och rita.
Teckningen kan minnas en plats mellan två spännande boksidor.
Men orden i ordboken representerar fenomen och begrepp kopplat till barn och barns villkor. Vissa ord skulle inte längre behövas. De skulle kunna försvinna bort. Men för att de ska försvinna krävs det mycket av oss runt omkring barn.
Anne-Marie
HEJSLAN PÅ DEJSAN!
Jag känslar mig som Toffslan eller Visslan i Mumslanstrollslan.
Toffslan och Viffslan är lite blygsla och försiktsliga.
De drarslar sig undslan med sin storsla kappsäcksla.
Omsla mumintrollets mammsla serverar kaffsla så komslar de ut och fikslar.
Men dåsla måste man varsla vänslig. Morrans kysla skrämslar.
Då viffslar Toffslor och Viffslor genast sig bortsla.
Anne-Marie
Fritt efter Tove Jansson Muminvärld där små knytt kan vara både rädda och modiga.
Toffslan och Viffslan är lite blygsla och försiktsliga.
De drarslar sig undslan med sin storsla kappsäcksla.
Omsla mumintrollets mammsla serverar kaffsla så komslar de ut och fikslar.
Men dåsla måste man varsla vänslig. Morrans kysla skrämslar.
Då viffslar Toffslor och Viffslor genast sig bortsla.
Anne-Marie
Fritt efter Tove Jansson Muminvärld där små knytt kan vara både rädda och modiga.
KOLLEGOR EDBOSKOLAN
Jag har bara goda tankar när jag tänker på mina kollegor. Jag ser så många möten med elever där lärare vänder och vrider på allt för att göra det mesta och det bästa. Jag hör så många diskussioner där frågeställningarna kretsar kring vad som gör skillnad och hur vi gör det möjligt för eleverna att verkligen lära och förstå. Jag deltar i så många sammanhang där barnet står i centrum.
Så är det på skolan där jag är. I det arbetslaget där jag ingår.
Jag upplever en oerhörd glädje över att ingå där jag är.
Då jag går igenom korridoren möts jag av en skuttande världens gladaste unge.
Hon rusar mellan två lärande rum. Hon sjunger och skrattar...
- Jag är så jäääääääääääääääääääätte glaaaaaaaaaaaaaaaaad!
Det borde stoppa alla tidningspressar.
Bli förstasidesstoff.
Anne-Marie
Så är det på skolan där jag är. I det arbetslaget där jag ingår.
Jag upplever en oerhörd glädje över att ingå där jag är.
Då jag går igenom korridoren möts jag av en skuttande världens gladaste unge.
Hon rusar mellan två lärande rum. Hon sjunger och skrattar...
- Jag är så jäääääääääääääääääääätte glaaaaaaaaaaaaaaaaad!
Det borde stoppa alla tidningspressar.
Bli förstasidesstoff.
Anne-Marie
HISTORIA eller SAGA?
Vi ser på Anne Frank.
Vi ser också illustrationer av Adolf Hitler.
- Det är skönt att det bara är en saga, säger någon.
- För Adolf Hitler fanns väl inte på riktigt? undrar någon annan.
Då inser jag att vi alltid måste berätta.
Vi är skyldiga det.
Om och om igen.
Det är inte en saga trots att den bok jag håller bär sagans form.
Nej, det är inte en saga.
- Va, fanns han på riktigt? Men...
Ja, just så, men ...
Jag ser hur insikten faller genom hela eleven.
- Får jag titta på henne igen. På Anne Frank.
Eleven tittar med nya ögon. Eleven ser något nytt.
Så möter en elev idag en annan liten flicka från en annan tid.
I deras möten syns två flickor. En av dem kan tänka framtid.
Den andre fick aldrig tänka så.
Hon fick inte vara i vår tid.
Hon fick den inte.
Anne Frank.
Anne-Marie,
som samtalade runt den engelska boken
ANNE FRANK av Josephine Poole och Angela Barrett
RED FOX Illustrationen av Angela Barrett
Boken finns att beställa och har nr 978 0 099 40976 2
DAGENS BÄSTA SMS
Tänk,
Imorse kom detta sms.
Vad svarar man på det...
"Bjuder dig och dina vänner på provning av egen-trampade vin och konsert, sånger från vår sommarturné i Toscana."
Vad svarar man - på en skala?
Precis!
Exakt!
Självklart!
Absolut!
HURRA ropar jag spontant!
SÄGER JA... och kommer.
Jag var dessutom inbjuden att trampa druvorna...men då trampade jag på något annat.
Anne-Marie
MOBILEN I UNDERVISNINGEN
Vi ritar våra framtidsmobiler, samtidigt gör vi kunskap om det vi redan använder oss av.
Det som fascinerar eleverna kan vi göra något av. Inte förbjuda bort - snarare bjuda in. Det kallas "möte" i alla andra sammanhang. Mötet mellan det omedvetna och det medvetna. Mötet med det gamla och det nya. Mötet med olika kulturer. Möte - och där i detta möte - blir något alltid nytt.
Anne-Marie
ELEVENS GÖR DET LÄRAREN GÖR
Elevhanden skriver självständigt på blädderblocket - Lärare idag - så skapas ett större lärande i klassrummet. Det vi lär mellan varandra. Allt ska åskådliggöras. Det kan eleverna också göra. De har sett mig göra verklighet av mina tankar, då har de en modell att följa. När de har det kan de utveckla lärandet i en större gemenskap. Vi är lärande tillsammans.
Anne-Marie,
som lånar av John Dewey, learning by doing, och tänker teaching by doing, vilket ska bli en bok,
någongång. Titeln är skyddad. Men tanken är fri.
PRECIS
Vi är så rörande överens min vän och jag.
- Precis!
- Exakt!
- Självklart!
- Perfekt!
- Absolut!
- Faktiskt!
Men allt är relativt.
Det vi tycker är inte riktigt det alla andra tycker.
Det är inte alls precis!
Det är knappast exakt!
Självklart, det får stå för ditt själv! För mig är det dinklart!
Vad är perfekt?
Vad menar du med absolut?
Faktiskt?
Då står man där med sina ord.
Det man har försökt ringa in måste återigen ringas ut.
Tänker jag.
På det svarar min vän -
- Exakt!
varpå jag bekräftande svarar
- Precis!
Anne-Marie
- Precis!
- Exakt!
- Självklart!
- Perfekt!
- Absolut!
- Faktiskt!
Men allt är relativt.
Det vi tycker är inte riktigt det alla andra tycker.
Det är inte alls precis!
Det är knappast exakt!
Självklart, det får stå för ditt själv! För mig är det dinklart!
Vad är perfekt?
Vad menar du med absolut?
Faktiskt?
Då står man där med sina ord.
Det man har försökt ringa in måste återigen ringas ut.
Tänker jag.
På det svarar min vän -
- Exakt!
varpå jag bekräftande svarar
- Precis!
Anne-Marie
HÄMTA HEM
Hämta hem...
Det kan vara svårare än kasta bort.
Näe... den ordleken höll inte.
Men det struntar jag i.
Jag är snart femtio och jag har lite friheter att öva upp.
Friheten att bara få vara och göra, lite precis som jag vill.
Nästan.
Anne-Marie
Det kan vara svårare än kasta bort.
Näe... den ordleken höll inte.
Men det struntar jag i.
Jag är snart femtio och jag har lite friheter att öva upp.
Friheten att bara få vara och göra, lite precis som jag vill.
Nästan.
Anne-Marie
LEVANDE COLLAGE
Vi gör oss våra bilder. Vi kan också bli våra bilder. Vi kan vara en del av en annan bild. VI kan påverka den bild vi har. Allt är lärande. Det beror bara på hur vi vill se och vad vi vill se.
Anne-Marie
FÖR EN MOTBILD
Längtar efter en motbild till detta.
Snötäcken över bilarna.
Snöflingans försiktiga fukt,
Solstänket över glittrig mark.
Vitljuset över människan.
Jag är för en motbild.
Anne-Marie
TRE ÖNSKNINGAR
Man får önska sig...
Jag önskar mig av denna dag...
* att boken jag läser högt ur griper tag i eleverna
* att eleverna i min klass får skratta flera gånger under dagen
* att jag skrattar högt åt något vi upplever tillsammans i klassrummet
Mina tre önskningar för dagen. Jag inser att jag kan påverka dem alla tre.
Anne-Marie
Jag önskar mig av denna dag...
* att boken jag läser högt ur griper tag i eleverna
* att eleverna i min klass får skratta flera gånger under dagen
* att jag skrattar högt åt något vi upplever tillsammans i klassrummet
Mina tre önskningar för dagen. Jag inser att jag kan påverka dem alla tre.
Anne-Marie
MÄNSKLIG RÄTT TILL PLATS
Ett fotavtryck.
Tyngden står jag för.
I skolan mätte vi upp våra rättigheter.
Den fysiska rättigheten att uppta en plats.
Den area vi upptog med våra fysiska fötter.
Det var en tung uppgift.
Alla insåg att de tog plats.
Och hade rätt att göra det!
Här är min plats.
Problemet är att jag står på ett ben.
Om några dagar ställer jag ned det andra.
Då står jag mitt i livet.
Anne-Marie
MATEMATIK LEK-tions-IDE
INTE ENS SKUGGORNA
Detta med att följa en modell. Lära utifrån att befinna sig i närheten av någon som gör det man vill lära sig. Då måste vi tillåta och främja härmandet. Härmandet som väg att börja göra eget. Det är inte det fula härmandet som gör till åtlöje och förminskar, utan härmandet som har till syfte att göra något för att börja våga göra eget. Hjärnforskarna talar om spegelneuronen - vilket betyder att vi är rustade för att härma, göra efter och börja där.
Jag tycker mycket om detta härmande. Det är tryggt att lära sig så. Det är inte fullt att göra efter, snarare tvärtom. Det är bra att göra efter. Detta sätter också lärarna i fokus. Jag har myntat begreppet TEACHING BY DOING, vilket betyder att lärarna gör det eleverna ska göra. LEARNING BY DOING sa John Dewey. Jag är beredd att gå så långt att jag tror att vi har missförstått John Dewey. Han ser lärandet som en hel process där lärarna ingår. Det är således fel översatt. Learning är ett större begrepp i det engelska språket tänker jag men i det svenska gör vi det till en aktivitet som eleverna ska försättas i. Eleverna är aktörer precis som lärarna. LEARNING är en process som omsluter alla skolans aktörer.
När jag tittar på spegelneuronen - ser jag den i det faktiska. Här fotograferar jag ett räcke... men solljuset kastar andra skuggor på gatan där jag går, alldeles exakt återgivet blir inte skuggan. Så är det också med härmandet. Det liknar modellen, men mycket snart skapas något alldeles unikt eget då tryggheten att lära och pröva är mättad, då utvecklas lärandet att bli något alldeles, alldeles eget.
Anne-Marie
VAKNA UPP
Natten utanför är nattsvart.
Tänk att vara så upplyst inombords när det är nattsvart utanför.
Vara vaken.
Anne-Marie
SVEN-ERIC LIEDMAN
För säkerhets skull har jag två exemplar av den bok jag läser i lite då och då.
Sven-Eric Liedman, ETT OÄNDLIGT ÄVENTYR torde vara den bok som pedagogiskt står mig närmast. Det perspektiv professor Liedman ger gör mig stark och mer modig. Jag har denna bok som en inre ledsagare och samtalspartner. Jag har gått så långt att jag också kontaktat författaren. Det är alltid ett vågspel att göra detta, men vad vore orden, om inte författaren höll i dem. Med värme fick jag svar. Med värme gensvarar jag här.
Jag låter Sven-Eric Liedman, 2001, synliggöra något viktigt.
Hungern efter kunskap väcks när det närliggande blir främmande som en saga och det avlägsna görs hemtamt.
Vackrare än så kan det inte sägas!
GOOGLE ANALYTICS 3
Lite nyfiken blir jag allt... på de besökare som besöker min blogg från Beverly Hills...
och över de besökare som kommer från Pennsylvania... de besök jag har från Cambodja vet jag vilka de är...och vilket väder som råder där, samt hur skolorna fungerar och hur vardagslivet ter sig... Jag är en nyfiken liten människa. Att få en världskarta där mina ord har landat... är för mig som en månlandning var för Armstrong. Jag gör mig egna ord om det mänskliga: Ett litet steg för alla andra men ett jättemärkligt för mig.
Sedan slår det mig med insikt... att man kan passera massor av platser i nätvärlden utan att det betyder något speciellt. Som att passera en människa på en storstadsgata ungefär. Men jag är inte bara en nyfiken människa, jag är en lekande också... kan göra mig berättelser och fantisera... vilket gör mig oändligt rik. Dock har jag två fötter på jorden... för att översätta detta till Armstrong blir det väl... "det är knappast något steg för mänskligheten...jag står där jag står som människa".
Statistik är för övrigt ett redskap för analys. Man behöver kunna läsa det riktigt. Jag är inte läskunnig på området. Jag anar något som kanske är sant - därför säger jag också hej till Er i Italien, Spanien, Österrike, Danmark, Finland, Norge, Holland, Belgien och givetvis mina läsare här i Sverige. Alla så varmt välkomna. Oavsett vad ni representerar i en statistik eller i en analys. Min analys av det hela mynnar i orden - välkomna precis som de ni är!
Anne-Marie
KÖRLINGS TANKE om BEDÖMA
Detta ord är sammansatt.
Bedöma.
Det bär två ord i sig.
Be och Döma.
Om man vill värna ordets betydelse,
kanske man ska lyssna in hur personer vill bli bedömda.
Om de vill och hur de vill och när de vill.
Och jag... hur förvaltar jag min rätt att bedöma.
Då det gäller elever ska alla bedömningar vidga framtiden.
Inte sluta den.
Anne-Marie,
allvaret är stort idag. Kan bero på vädret.
GÅ I BARNDOM
Gå i barndom.
Det gör jag varje dag.
Men jag dömer inte.
Jag går bredvid.
Barn. Men ingen Dom.
Anne-Marie
ÄLSKADE VÄN
Jag har en vän, och en till, och en till... men inte många.
De är samtliga - Älskade vän.
En av dessa vänner ringer idag -
- Ut på farligheter?
Det är inte en fråga. Det är en utmaning. Uppmaning.
Jag har bara ett svar.
- Absolut!
Anne-Marie,
som bävar för den gula bilens genomfart på Stockholms gator. Jag ska ju sitta i den.
Detta ska ses som en liten hyllning till mina älskade vänner. Ni vet!
EN FRÅGA
Jag brukar fråga mina elever
- Hur vill du att jag ska förstå?
- Hur vill du att jag ska förstå dig?
- Hur vill du att jag ska förstå ditt tänkande?
- Hur vill du att jag ska förstå ditt svar?
Jag ställer frågan med ödmjuk respekt för individen.
De svar jag får är mångfacitterade och värda all omtanke.
Anne-Marie
- Hur vill du att jag ska förstå?
- Hur vill du att jag ska förstå dig?
- Hur vill du att jag ska förstå ditt tänkande?
- Hur vill du att jag ska förstå ditt svar?
Jag ställer frågan med ödmjuk respekt för individen.
De svar jag får är mångfacitterade och värda all omtanke.
Anne-Marie
SNAJSIGT FARFAR
Farfar sitter i mitten,
Han ledde kören. Den var hans instrument.
Utan kören skulle han inte kunna höra sina sånger eller kompositioner.
Så är det med det mesta.
Vi behöver varandra.
Anne-Marie,
som nyss fick detta kort tillsänt mig, och som tycker farfar är lite snajsig.
DAGENS LÖRDAG
.
Vinden viner i skorstensrör.
Himlen förunderligt grå.
Hemma känns som en plats.
En snigels tillflykt.
Anne-Marie
Vinden viner i skorstensrör.
Himlen förunderligt grå.
Hemma känns som en plats.
En snigels tillflykt.
Anne-Marie
MORGONDAG
Det är ett vackert ord.
Morgon och dag.
Sammansatt.
Morgon definieras i ordboken som
"tid omkring soluppgången då dagens normala verksamhet inleds"
Dag definieras som:
"dygnets ljusa del"
Morgondag definieras som:
"påföljande dag eller utvidgad betydelse framtid"
Idag längtar jag till morgondagen!
Vid soluppgången och det ljusa ska jag göra något för framtiden.
Så ungefär.
Anne-Marie
Morgon och dag.
Sammansatt.
Morgon definieras i ordboken som
"tid omkring soluppgången då dagens normala verksamhet inleds"
Dag definieras som:
"dygnets ljusa del"
Morgondag definieras som:
"påföljande dag eller utvidgad betydelse framtid"
Idag längtar jag till morgondagen!
Vid soluppgången och det ljusa ska jag göra något för framtiden.
Så ungefär.
Anne-Marie
SJÄLVPORTRÄTT
Detta är ett självporträtt. Nu minns jag inte hur jag gjorde. Jag ser ju hur kameran är riktad åt ett helt annat håll. Detta med speglingar. Vad ser vi? Hur ser vi?
Anne-Marie
RIKTNING
Ibland vet man inte.
Man färdas bara.
Anne-Marie