ENSAMSAMTAL
Jäklar vad jag håller låda.
Med mig själv.
Och hotellportiern.
Som jag på knappa tio minuter hunnit göra mig bekant med.
Jag talar. Han talar.
Men vi pratar inte samma språk.
Det tycks inte göra något alls.
Bara båda ler.
Det är också ett språk.
A-M,
som aldrig rest ensam förrut. Nu prövar jag det.
Hotellportiern är av den gamla stammen, vad nu det är, så där korrekt och värdig, vänlig och oförstående - räcker fram nycklarna... nickar god... och säger ... var rädd om datorn... (vilket jag tyckte var konstigt, då jag nästan halkade på marmorgolvet, det var jag som var farligt ute, datorn... den höll jag tryckt vid barmen....)
Med mig själv.
Och hotellportiern.
Som jag på knappa tio minuter hunnit göra mig bekant med.
Jag talar. Han talar.
Men vi pratar inte samma språk.
Det tycks inte göra något alls.
Bara båda ler.
Det är också ett språk.
A-M,
som aldrig rest ensam förrut. Nu prövar jag det.
Hotellportiern är av den gamla stammen, vad nu det är, så där korrekt och värdig, vänlig och oförstående - räcker fram nycklarna... nickar god... och säger ... var rädd om datorn... (vilket jag tyckte var konstigt, då jag nästan halkade på marmorgolvet, det var jag som var farligt ute, datorn... den höll jag tryckt vid barmen....)
Kommentarer
Postat av: Anonym
Det är kul att göra nya bekantskaper när man är ute och rör på sig. Jag tar i stort sett samma väg till jobbet varje dag. En vänlig blick eller ett hej får vem som helst att smälta. Några personer står jag numera och språkar med när vi möts - en tjej har jag till och med lärt mig namnet på och det blir stor kram när vi träffar på varandra.
Stor kram till dig Anne-Marie
Hälsningar
Pim
Postat av: Kersti
Det kan vara lite ödsligt at resa ensam. Ödsligt men också skönt. Man blir lätt en iaktagare, en som står bredvid. Det kan ha sina poänger. Kram
Trackback