TRANSTRÖMER igen
Tomas Tranströmer:
... ett bibelord som aldrig skrevs:
"Kom till mig, ty jag är motsägelsefull som du själv."
Som så många dagar, tider, är jag i Tomas Tranströmers ord.
Då jag promenerar gör orden egna stigar i mitt inre.
Tack Tomas Tranströmer.
Tack.
Anne-Marie
som hämtar ord ur Tomas Tranströmers Sanningsbarriären, Bonniers 1978.
Ur denna bok seglade för övrigt ett mycket vackert kärleksbrev ut och landade på mitt golv.
Det var skrivet av en annan till någon annan. Jag läste det. Olovandes.
Hejsan Anne-Marie!
Din blogg har fått en poetisk beröring. Jag vill också bidraga.
JA...visst är vi människor motsägelsefullheten personifierade. Vi är inte antingen-eller varelser. Både-ock är mer naturligt för oss.
Alla människor genomsyras varje minut av genomflödande omformande utvecklande, mognande processer - allt som förändras, mångdimensioneras, är i grunden motsägelsefullt, ligger liksom latent i sakens natur.
Människan kan aldrig kategoriseras. Allting flyter ihop. Var den mångfald du är. Var den motsägelsefullhet du är. Vi är allt. Samtidigt.
Samtidigt...evolutionen hyllar sig själv...att den till sist, efter alla årmiljonerna (och lika många återvändsgator...) lyckades laborera fram självreflekterande medvetanden...att den till sist, efter alla årmiljonerna fann den dolda notskrift för partiturets sökta mästarstycke som, genom oss, får kosmos att glänsa och bli verkligt.
Mästarstycket som nu skriver in sina egna kapitel i "Motsägelsernas bok".
"...Hemma stod allvetande Encyklopedin, en meter i
bokhyllan, jag lärde mig läsa i den.
Men varje människa får sin egen encyklopedi skriven,
den växer fram i varje själ,
den skrivs från födelsen och framåt, de hundratusen
tals sidorna står pressade mot varann
och ändå med luft emellan! som de dallrande löven i
en skog. Motsägelsernas bok.
Det som står där ändras varje stund, bilderna retu-
scherar sig själva, orden flimrar.
En svallvåg rullar genom hela texten, den följs av nästa svallvåg, och nästa...
Tomas
Tranströmer (f 1931)
Kort paus i orgelkonserten, 1983.
Att brodera verkar vara rogivande - datorerna driver upp tempot och gör oss rastlösa. Det blir för enkelt och bilderna och orden gör inte motstånd.
Vem blir först med en korsstygnsblogg?
Tack Thord,
Outtömlig källa Tranströmer.
Mats,
Broderier... detta är en vän och kollega som broderat mina teckningar. Jag fick dem av henne. Lycklig. Varje stygn bär en tanke... ungefär som en oläst bok.
Allt gott.
Ticketack.
Anne-Marie