KRÄNKA DE OKRÄNKTA
Ansvaret om sin nästa. Då tänker jag på yrket lärare och lärarens ansvar. Ansvar för lärandet, lärandeprocesser och elevernas framtida möjligheter.
Det är en ansvarssak att vara lärare. En lärare har, låt oss säga, minst 19 elever och som mest, låt oss säga, flera hundra elever. Eleverna har skolplikt vilket innebär att de är skyldiga att vara i skolan. Väl i skolan har eleverna läranderätt och förväntansrätt. Skolan har till uppdrag att verka för att eleverna får de utmaningar lärandet behöver. För att skapa de absolut bästa förutsättningarna för detta krävs lärare. I min definition av lärare talar jag om utbildade lärare. Det betyder inte att man äger lärarens yrkeskompetens under tiden man utbildar sig, jag ser utbildning som prövotid, men man måste parallellt med sin lärarutbildning förstå det ansvar en lärare har och hur detta ansvar kommer att påverka många andra.
De lärarstudenter jag träffar tar sitt ansvar fullt ut, tar sitt lärande på sant och genuint allvar vilket ger mig framtidshopp och tilltro till den kraft som bor hos de blivande lärarna. Men jag fick också höra hur lärarstuderande upplevde sig kränkta av att de kränkta fick så mycket utrymme vilket därmed kränkte de okränkta. Det blir lite absurd - De kränkta kränker de okränkta. Det vill säga de blivande lärarna fick en känsla av att yrket nedvärderas.
Jag vågar nästan inte skriva... med rädsla för den kränktes rätt... och jag vill verkligen inte trampa på tår...men då det gäller barns framtid... så måste vi värna om deras rättigheter här och nu. För de har små tår... och de ska få stora fötter... som ska stå stadigt på kunskapens mark.
Det perspektivet antar jag.
Barnets.
Anne-Marie
länkar vidare; http://lumaol.wordpress.com/2008/02/19/krankt-kranktare-kranktast/
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=743702
http://svensklararen.blogspot.com/2008/02/klass-9a-en-skoldebattens-mdchen-fr.html
Nu skriver Du sådär klokt - igen!
Kram :)
Längesen jag var här, men nu ville jag bara säga hej. Och säga att det var en dunderbra krönika du skrev i Lärarnas Tidning! Jag ville länka till deras webbplats, men då fanns den inte utlagd där än. Jag ska hålla utkik efter när den kommer ut. Kram!
Så glad att du ger dig till känna. Varmt välkommen att sätta ned foten här, lägga till ord, skriva in dig. Imorgon ler jag mot dig. Anne-Marie
Så rätt att alltid alltid ha barnen/eleverna i fokus.
"...kränkta av att de kränkta fick så mycket utrymme vilket därmed kränkte de okränkta." :-)
Man vet inte om man ska skratta eller gråta när man läser de två texterna av Maciej Zaremba, men de väcker många tankar. Det är aldrig fel!
Det är tur att man vet att det också finns många professionella lärare och engagerade studenter på lärarhögskolan!
Själv känner jag mig ofta kränkt av mediadebatten om skolan och lärare...kanske dags att anmäla...
Den kränktes rätt är värnansvärd. Så är yttrandefriheten. Att kraftigt sätta ner foten, att mycket kraftfullt fördöma dem som enligt min mening är rättshaverister och deras utnyttjande av vår generositet, det är civil kurage.
Att kräva ansvar, ledarskap i dess grundligaste betydelse och sund förnuft av de som leder våra akademiska institutioner är inte ens civil kurage, det är ta mig fan självklart.
Jag tänkte lite mer :-)
Undrar om ändå inte det värsta är att de individer, som tar ordet "kränkt" i anspråk och använder det som ett instrument att bota sin egen oförmåga med, åstadkommer att begreppet urvattnas. Det i sin tur drabbar dem som så väldigt mycket behöver ordets tyngd och allvar.
Idag läste jag att "Jag var inte kränkt. Jag var arg." Det var på 60-talet. Dessutom stod det så bra att om nån säger "Jag är kränkt" så stannar diskussionen upp. Det finns inget svar på den kommentaren. Det uttrycket har ännu inte kommit till högstadiet men jag bara väntar.
Hur ska man kunna växa upp och ta ansvar för sitt eget liv om allting är andras fel?