RÖTTER
Måste plocka fram det gamla. Tittar länge på det jag ser. De som ler här är borta. Finns inte mer. Jag har en länk till dem båda. Jag är nästa led. Märkligt nog. Tidsspannet är overkligt stort. Min pappa tittar fram mot oss i vår tid. Det fanns framtid för honom då. När jag tittar på honom nu ser jag dåtid. Det här är min historia. Min historia är längre än min faktiska levnadstid. Jag var en framtidstanke hos min pappa. Men inte då när han var liten och stod intill sin mor. Det var först långt senare jag kom att möta min pappa.
http://lumaol.wordpress.com/2008/02/24/slakten-och-jag/
På Tysta Tankar finns en annan släkthistoria och ett annat möte. Gå dit. Genast.
Anne-Marie
Kommentarer
Postat av: Mats Olsson
En sån rar pojke. Veka drag och bestämd fotställning - men mamman!!!!!????
Vilken utstrålning och pondus! Med en sådan hatt borde det vara enkelt att erövra världen! Var hon lika kraftfull som hon verkar?
Postat av: Anonym
Japp, hatten gör kvinnan. Jag vet bara inte hur den sitter på... Anne-Marie
Trackback