Anne-Marie Körling Blogg -

ATT VÄLJA ATT INTE BEDÖMA

Att bedöma handlar också om att välja.
Man kan välja att bedöma.
Man kan också välja att inte bedöma.
Det är modigare att inte bedöma.
Då håller man dörrarna öppna för det oväntade.

Detta är en tanke om bedömningar... i största allmänhet.
Anne-Marie

2009-03-31 @ 18:45:48 Permalink Barnets nya rättigheter Kommentarer (0) Trackbacks ()

SKRIVSUGEN!

Jag är skrivsugen!
Orden spritter i mig igen.
Det börjar ta form...
meningarna hoppar omkring innanför och snart vill de ut och se sig om!
Jag tror det beror på att jag har en mottagare!

Anne-Marie

2009-03-31 @ 18:33:02 Permalink Svenska / Skrivandet Kommentarer (0) Trackbacks ()

BARNOMBUDSMAN + BLOGG = SANT

Jag länkar och välkomnar.
http://barnombudsmannen.blogspot.com/

Anne-Marie

2009-03-31 @ 18:18:37 Permalink Barnets nya rättigheter Kommentarer (0) Trackbacks ()

FRÅNVARO OCH VIKARIER

Det är svårt, för att inte säga nästan omöjligt, att vara borta från sin klass utan att det märks. Jag skulle önska en säkrare rutin kring eleverna så att det inte ställer till det för dem då de behöver vikarie. Det är också svårt för vikarier att hoppa in i klasser och i ett slags flöde. Ett arbete i ett klassrum är under utveckling, och en vikarie kastas in i detta arbete utan översyn, insyn eller möjlighet att ingå på ett verkligt sätt.

Anne-Marie
som trivs mycket bra mitt i alltsammans.

2009-03-23 @ 11:32:04 Permalink Klassrum / Organisation Kommentarer (2) Trackbacks ()

UTSORTERINGSTANKE

Det är ett gigantiskt ansvar att vara lärare. Framtiden (är redan här) innebär en globalisering där varje individ kan tänkas (bör) ingå som en kosmopolit - arbetsplatserna är inte knutna till nationer utan har inga gränser alls, kravet på kommunikationskompetens enorm, utmaningarna att förvalta jordens resurser gigantiska och de demokratiska principerna absolut inte självklara. Det är därför en absolut tanke att skolan som den enda platsen måste inbjuda eleverna i lärandet. Det är också viktigt att lärandet upplevs som angeläget och bidrar till elevens vidgande möjligheter. Vi måste aktivt se varje liten, liten uns av motivation hos eleverna, värna och utveckla den.

Skolan är en del av samhället. Samhället är en del av skolan.
Det skolan gör till norm, det skolan modellar av människosyn är det eleverna tar med sig ut då de själva kommer att forma och bidra till samhällsutvecklingen. Så frågan är - vad vill vi möta för människor om 5 - 10 - 15 år? Vad behöver människan för kunskaper om 5 - 10 - 15 år?

I en skolform utanför skolsveriges gräns råder en utsorteringssyn. Läraren är ensam och allena den som avgör elevens fortsatta skolgång, utifrån en kunskaps-och människosyn som jag nästan inte kan benämna med de orden, och detta då eleven är 10-11 år. En utsortering jag trodde inte fanns eller existerade.

Och utan skola, orden, adderandet, kartan hamnar människan i ett utanförskap jag inte vågar fantasiera om.

Anne-Marie

2009-03-23 @ 06:29:41 Permalink Barnets nya rättigheter Kommentarer (3) Trackbacks ()

MARDRÖMSBERÄTTELSER

Skola.
Lärare.

Två ord som borde vara omslutna med allt annat än mardrömmar.
Men en del berättelser om skolan kan få mig att vrida mig runt mina visioner.
Som om de vore en utopi.

Anne-Marie,

som tänker att Sverige har en god läroplan, ett någorlunda utvecklat barnperspektiv och ett anslag att skolan ska vara för alla. Det är bra med tanke på att skolvärlden utanför kan se väldigt annorlunda ut för barn. Svensk skola skall fortsätta värna och utveckla kunskap- och människosyn och vidga perspektivet vad skola innebär för en växande liten.

2009-03-23 @ 06:10:24 Permalink Barnets nya rättigheter Kommentarer (1) Trackbacks ()

KÖLN i BILLACK

Jag har gått gatan fram.
Tittat ned i alla välglänsande vårbilar.
Jag höll på att åka fast. Såg väl lite märkligt ut.
Att titta in i billacken, utan att se bilen.
Anne-Marie

2009-03-22 @ 21:02:44 Permalink Privat / Tankar Kommentarer (1) Trackbacks ()

LILLA SVERIGE

Det är för lärare i svenska för svenska elever jag föreläser. I detta sällskap blir jag därför mer svensk. Det svenska är det förenande. Det talas svenska. Det gestikuleras svenskt. Och Ikea lovordas. Där finns allt en svensk behöver för att få känna sig svensk. Godisbilarna hör till det svenska, sillen likaså, kaviar och kakorna av de sju sorterna...

- Det är underbart med Ikea. Lilla Sverige kallas Ikea här.

Jag undrar om Ikeakatalogen kunde vara en del i svenskundervisningen här då värmen och glädjen omsluter Ikea och en del av eleverna inte längre förstår vitsen med att behålla sitt svenska språk därför att de använder det för sällan. Då kanske IKEA kan färga undervisningen tänker jag. Ikeakatalogen sprider ju ut det svenska språket över hela världen. En blomkruka heter KRUKA över hela Ikeajordklotet. Jag var i Singapore och läste dagstidningen. Ikeareklamen syntes över en hel sida. De svenska orden gjorde mig läskunnig.

Nu tänker jag - så här är det väl med alla språkgrupper oavsett språk. Man vill behålla sitt språk i någon form, man vill se det i tryck någon annanstans, man vill att barnen behåller sitt modersmål, det navelsträngsspråk man får med sig ut i livet.

Jag grabbar tag i en näve bilar.
Mums!

Anne-Marie

2009-03-22 @ 06:30:19 Permalink Föreläsningar / Läsarfrågor Kommentarer (2) Trackbacks ()

JAG SPRANG IFATT...

Jag sprang ifatt...
kvinnan som drog barnvagnen framför sig.
- Får jag fotografera, visade jag med min kamera.
Hon nickade. Allt var riktigt - kvinnan, barnvagnen, sakerna man behöver kring ett barn i vagn ... allt var som det ska vara i verkliga livet... och så ser jag ned och in i dockans ögon... tar ett kort.
- Vad heter hon, frågar jag på engelska.
- Miranda!

Anne-Marie

2009-03-21 @ 23:37:58 Permalink Privat / Tankar Kommentarer (2) Trackbacks ()

FÖRELÄSNING och BLÄDDERBLOCKET

Jag föreläser.
Det är mest ordrikt och bildspel. Vackra fotografier och kraftfulla exempel för att åskådliggöra, problematisera och visualisera lärande och lärande utveckling, men främst lärarens lärande förhållningssätt.

Efteråt:
Jag plockar ihop mina saker... ser mig omkring. Jag har allt med mig
Ser blädderblockets ivriga handskrivna ord.
Det ska åskådliggöra hur det aktiva lärandet ser ut.
Tänket är generellt men blädderblocket hör samman med en gemensam aktivitet.
Hör samman med kontexten.
Svårt att förstå om man inte är där.
Till och med svårt att förstå efter att man avslutat alltsammans.
Lärande föreläsningar innesluter aktörerna som är där för att delta i det hela.

Jag har pratat från klockan 10.00 till klockan 18.00.
Jag är precis slut.

Anne-Marie
föreläser för svensklärare i Tyskland

2009-03-21 @ 19:21:16 Permalink Föreläsningar / Läsarfrågor Kommentarer (1) Trackbacks ()

SMÅ IAKTTAGELSER

Bara iakttagelser.
Massor av tankar.
Det tycks mig som om kvinnorna får släpa sina barn efter sig.
Skolskyltarna är alltid en tjej som drar eller släpar någon pojke efter sig.
Det är synbart flickan som frivilligt går till skolan. Pojken tycks inte vilja.

Anne-Marie

2009-03-21 @ 19:01:26 Permalink Bild (och text) Kommentarer (0) Trackbacks ()

LÄSARE om "VÄGEN TILL SKRIFTLIGA OMDÖMEN"

Jag är en ömmande bokmamma.

Boken ligger nu i läsarens händer, i mottagarens ögon och i tankarna.
Jag har fått några gensvar:

Hej Anne-Marie

Nu har jag suttit med din bok i mina händer under em.
Jag har läst och skumläst.
Jag sammanfattar mina tankar och funderingar kring boken så här:
Du gör det svåra enkelt och så självklart.
Det svåra finns framför ögonen på mig, varje dag,
men ändå ser jag inte det självklara.

Jag utvecklar mig, jag är i färd med att förstå ...
jag är kanske snart där.... Jag härmar dig för
att upptäcka mig själv och mina tankar.

Tack för en bok som jag tänker fortsätta att
fundera kring. En bok som jag ska sätta i min
rektors hand. En bok som jag ska visa för
mina kollegor och en bok som vi i vår
personalgrupp förhoppningsvis kan samtala
om, kring och runt.

Hoppas att du får en trevlig helg

JAG HAR EN TREVLIG HELG!
Jag förvaltar detta - och tar varje tanke till mitt hjärta.
Vissa ord har inga omvägar.

Anne-Marie

2009-03-21 @ 07:39:59 Permalink Skriftliga omdömen Kommentarer (0) Trackbacks ()

SKOLFUNDERINGAR UTANFÖR GRÄNSEN

Jag är här för att föreläsa. Idag är det jag som föredrar. Vilket vackert ord. Att föredra. Jag föredrar den svenska synen på eleven då jag hör hur man inte föredrar eller förespråkar den tyska elevens lärande möjligheter i den tyska skolan. Den tyska skolan (utifrån det jag hört och med risk för att jag generaliserar) tycks mig en aning gammal med tanke på kunskap- och människosyn.

Skoltänket är sortering. Redan i årskurs fyra har läraren den enväldiga makten att avgöra den enskilde elevens framtid. Det finns tre skolformerna som väntar efter årskurs fyra (barnen är lika gamla som våra fyror i Sverige, dvs 10 år) är gymnasium (det finaste och det bästa) till det minst goda alternativet. Barnen är mycket medvetna om konsekvenserna av de skolor de hamnar i och vet att deras förutsättningar för framtiden är avgörande på grund av skolformen. Betygssorteringen (kan man kalla det så?) innebär ett betyg från 1 till 6. Där 1 är det bästa och 6 absolut inte är tillåtet. Utvecklingssamtal existerar inte. Läxor har eleverna dagligen och i alla ämnen. Oavsett ålder. Skolmaten är den man själv tar med sig. Privatskolor kan ha skolmat.

Under det att jag lyssnade in om skolan här vred det sig i magen. Magen vrider runt innan huvudet har formulerat i ord vad som är fel. Människans omedelbara signalsystem tycks sitta i magen.
Jag upplevde också en stolthet över den svenska skolan, trots att jag inte är vän av jämförelserna. Jag måste gå till min egen skola. Där är barnets bästa, alltid barnets bästa, vårt riktmärke.

Vårt mänskliga ansvarssträvansmål.

Jag ska föredra något idag.
Mitt hjärta är på elevens sida.
Jag är en slags Don Quijote idag.

Anne-Marie

2009-03-21 @ 07:27:34 Permalink Skriftliga omdömen Kommentarer (1) Trackbacks ()

ÖLEN, MATEN OCH SJÄLVA GÖRANDET

Jahaja... då sitter man där på den där platsen... bland ölen, maten och de andra skrattande gästerna. Jag får lära mig att ölglasets lilla pappersplatta har en funktion. Alla öl du dricker skriver du själv (hederligt och ärligt) ett litet streck för, och då du inte längre vill ha någon öl serverad (de kommer av bara farten annars) så lägger du pappersunderlaget överst. Du visar att nu har du fått nog. Jag har skrivit ett streck för en liten öl... för glasen är smala och innehåller inte alls den mängd som gör att det faktiskt räcker med endast ett glas (man kan ju nästan inte dricka fler av den storleken).

Jag åt inte denna mat. Jag åt annan mat. Men köttbiten var stor. Inte liten, inte ens lagom, lagom utan mer gigantisk och av slaget - jag orkar inte äta - bara att titta på den gör att man är mätt. Men det är det där att vara på annan plats. Jag kan inte språket. Jag lyssnar in. Tittar på. Vill förstå. Lära mig också här. Men jag förstår inte. Det gör att jag prövar det välbekanta. Jag tar helt enkelt en maträtt som jag förstår mig på. Den enda jag kan lista ut på listan. Mat är inget att leka med. Jag är hungrig. Utifrån den principen tar jag bara det jag vet att jag känner till. De andra äter stora grisbitar och en och annan häst. Jag skiljer mig en aning från de övriga. De äter häst - jag äter som en häst.

Jag får se mig en aning omkring. Också inne på restaurangen. Några gäster är där ofta. De har stambord. Med skylt. Jag längtar omedelbart efter stamgästkänslan... den att vara hemma på en plats. Jag brukar göra mig hemmastadd på de flesta platser utan att göra så stor affär av det. Men det finns en känsla vid det här bordet - jag skulle gärna vilja träffa gästerna...

Anne-Marie

2009-03-20 @ 22:37:42 Permalink Privat / Tankar Kommentarer (3) Trackbacks ()

ATT GÅ FRÅN KLARHETEN

Jag går från klarhet till klarhet.
Först gick jag ut från hotellet. Det var första steget i klargörandets tecken. Sedan gick jag vidare. Då blev det med ens klarare och klarare alltsammans. Jag är ju på vift helt enkelt. Och... jag har väldigt roligt. Jag tänker så här. Om jag går från klarhet till klarhet då måste jag vara aktiv. Man kan ju inte stå stilla om man ska gå från en klarhet till en annan. Därför rör jag på mig. Går helt enkelt. Nu vet jag massor om den plats jag är på. Därför fortsätter jag att gå. Jag vill veta mer, skrattar jag. När det är klart på en plats då går jag helt sonika vidare.

Anne-Marie

2009-03-20 @ 22:21:09 Permalink Strategier för lärande Kommentarer (3) Trackbacks ()

BONN? NÄE

Jag har sagt Bonn,
och det var inte helt rätt.
Och då jag började gå omkring i Bonn,
insåg jag att jag gick omkring i Köln.

Jag är i Köln.
Jag vet med bestämdhet att jag är i Tyskland.
Och att jag är någonstans i Europa.
Alldeles bestämt på jordklotet.
Världen.
Universum.

Där ungefär.
Som en liten, liten prick i det hela.
Där är jag.
Men om någon frågar mig på vilken gata jag går
så svarar jag kort och gott:

- På den här!

Anne-Marie
som nu har lärt sig att ta sig fram på spårvagn.

2009-03-20 @ 19:17:34 Permalink Strategier för lärande Kommentarer (5) Trackbacks ()

BORTA

Har ingen aning om var jag är.
Inte på kartan.
Inte på gatan där jag står.
Vet inte exakt var jag befinner mig.
Men jag börjar gå.
Okunskapen om gör mig nyfiken.
Här är jag.
Det är min utgångspunkt.
Ut-gångs-punkt.
Att inte veta roar mig oändligt.

Jag är helt öppen för att lära mig.
Borta på plats är jag fullständigt närvarande.

Anne-Marie

2009-03-20 @ 15:57:09 Permalink Strategier för lärande Kommentarer (3) Trackbacks ()

ÖVERSIKT

Jag flyger över.
Över land och hav.
Jag är däruppe.
Över landet syns molnen.
Sikten över det välbekanta suddas ut.
Jag ser inte det jag lämnar.
Jag ser havet och horisonten.
Dit far jag.
Bort.

Anne-Marie

2009-03-20 @ 14:49:01 Permalink Föreläsningar / Läsarfrågor Kommentarer (0) Trackbacks ()

BRIST, AVSAKNAD och OFULLSTÄNDIG

Vi antar perspektiv.
Vi väljer hur vi förhåller oss och hur vi vill se.

Jag lyssnar på nyheterna.
En ung framgångsperson blir intervjuad:

- Hur fungerar det? frågar intervjuaren.
- Det fungerar både bra och dåligt? svarar den unge framgångsrike personen.
- Berätta vad som fungerar dåligt? frågar intervjuaren.

Det slår mig att allt fokus läggs vid det som INTE fungerar.
Vi hugger på bristen, som om detta perspektiv alltid är mest intressant.
Och vi lär oss alla att ständigt fokusera på detta INTE, detta som är ofullständigt, något vi kan klaga på. BRISTERNA. Och vi lär oss att vara missnöjda. Vi ser gröngräset på andra sidan och letar maskrosblad och ogräs i den gräsmatta vi själva står på.

Så mycket mer intressant att höra VAD som fungerade.
- Så spännande. Berätta vad som fungerade? Hur kom det sig att du lyckades så bra?

Jag är mycket oroad över felaktiga fokuseringar.
Vad skapar vi med dem?
Speciellt om de omsluter våra elever.

Varför ständiga frågor om brist?
Varför ständiga belysningar över det som inte fungerar?

Jag har förmånen att lära mig tillsammans med elever och andra lärare:
Ibland blir jag inkallad för att titta på UT-veckling hos elever i andra klasser.
Det slår mig då att man omringat elevens kunnande med bristtänkande.
Och jag får sätta ord på det motsatta.
Det som är kunnande, det som syns som lärande, det eleven kan.
Och då finner jag - att jag ser hur utvecklingen sker, att eleven kan, och ju mer jag modellar mitt intresse för VAD och HUR eleven kan så växer den unge framför ögonen på mig.

Jag räds inställningen - se brist - se vad yrket ska kompensera - inte vad yrket lärare kan se och möjliggöra för att utveckla vidare.

Jag undrar ständig hur vi vuxna skulle förstå och hur vi skulle vilja lära oss vidare om vi aldrig får åskådliggöra det vi faktiskt kan och det vi försöker visa utan att ständigt få oss förklarade utifrån avsaknaden av, bristerna i och oförmågan att.

Jag värnar utbildning som problematiserar våra perspektiv.
Vi kan anta andra förhållningssätt, vi kan träna oss i att se annat, vi kan öva oss i att bekräfta genom vår närvaro och vårt intresse. När vet eleven att eleven kan om vi aldrig någonsin rätt fokuserar. Det är vårt, lärarens, uppdrag!

Anne-Marie,

som inte ger sig i denna fråga!

2009-03-20 @ 06:37:19 Permalink Skriftliga omdömen Kommentarer (0) Trackbacks ()

Elevteckning - SKRIV!

Jag tycker så mycket om den här illustrationen. Den är symbolisk. Stark! Och som alltid. Det är läraren som förvaltar mötet.

Anne-Marie

2009-03-20 @ 06:17:50 Permalink Skriftliga omdömen Kommentarer (1) Trackbacks ()

BE-SKRIVNING - TURE SVENTON del 2

TURE SVENSTON PRIVATDETEKTIV del 2

Vi arbetar alltid med en av de högläsningsböcker jag högläser ur.
Nu är det som sagt TURE SVENTON PRIVATDETEKTIV. Vi behöver höra om lite mer oskyldiga problem än de stora omskräckande som finns runt omkring oss. I dessa äventyr är busarna lagom busiga, de sparkar iväg bollar för killarna, de knycker en pokal från snälla tanterna, de stjäl lagom och busarna är mänskliga och äter upp alla fjorton bullarna och den endaste sockerkakan och har mage att be om fler godsaker... Detektiven bor inom oss alla. Vi är på spaning:

BE-SKRIV DEN HÄR BUSEN...VEM ÄR HAN .... är uppgiften eleverna får fundera kring:

Arbetet fortsätter - min lilla fyra och jag är i full fart.
Vi är på spaning.
Lysande klassfunderingar!

Anne-Marie

LÄS OCKSÅ VIDARE I VÄRDE - VÄRDERING (sök i bloggen)

2009-03-19 @ 18:21:43 Permalink Svenska / Läsning / Genre Kommentarer (1) Trackbacks ()

VÄRDE OCH VÄRDERING -TURE SVENTON del 1

HÖGLÄSNINGENS FRÅGA:

Min högläsningsbok är nu TURE SVENTON PRIVATDETEKTIV.
Som alltid grubblar jag öppet omkring fenomen jag vill att eleverna får utveckla.

HÄR ÄR TEXTUNDERLAGET:

Här är texten i en mycket omskriven och dagsaktuell svenska (?):

"En mycket taskig person lurade några grabbar. Den dumma personen sparkade in de fotbollsspelande grabbarnas fotboll över ett staket. Han gjorde det med flit. Nu låg bollen på grannens gräsmatta. Mitt på den. Grannen hade världens elakaste hund. Hunden var farlig. Busen erbjöd killarna FEMTIO ÖRE om de vågade sig in för att hämta bollen. För den summan, 50 öre, antog killarna utmaningen."

JAG FRÅGAR:

HUR MYCKET SKULLE NI VILJA HA FÖR ATT GÖRA SAMMA SAK - Alltså hoppa över för att hämta er egen boll och under de förutsättningar som ges, en elak hund som bits, samt din egen boll mitt på gräsmattan:

HÄR ÄR ELEVTÄNKET:

* Jag skulle inte vilja ha några pengar alls, jag gillar att spela fotboll och vill ha tillbaka min boll.
* 50 kronor för jag tycker att det är läskigt.
* 50 kronor för det var inte mitt fel att bollen hamnade där.
* 100 kronor för att ha pengar om jag hamnar på sjukhus.
* 150 kronor för jag är livrädd för hundar. Om hunden var stor skulle jag vilja ha mer pengar.
* 70 kronor och det beror mest på hur stor hunden är.
* 10 kronor för det är min boll och jag vill ha tillbaka den.
* 110 kronor för att jag vill inte riskera att bli biten.
* 200 kronor för jag tänker på vad en femtioöring skulle vara värd idag.
* 35 kronor om detta hände på en fredag, jag skulle vilja ha godispengar till helgen.
* 15-20 kronor för jag har ansvar för bollen och jag vill ha betalt för att han sköt iväg den.

andra lösningar:
* Jag skulle inte ta emot pengar. Gratis. Jag skulle ringa till grannen och be honom hämta bollen åt mig.
* 0-150 kronor för att köpa en ny om hunden bitit sönder den-
* Jag skulle kolla om hunden kunde apport. Man kan locka den med hundgodis. Annars kanske 35 kronor.
* Vad kosta en boll - inte under femtio kronor. Jag gör det gratis för jag vill ha tillbaka min boll. Varför hjälper inte de andra killarna till...
* Hunden kan redan ha tagit bollen och man måste få ersättning för att den kan vara sönderbiten.
* Man måste veta hur aggressiv hunden är för att tänka på vad det är värt att gå in i trädgården.
* Aggressiva hundar bör avlivas, det gör man om hunden är argsint.

ANNE-MARIE FUNDERAR:
Det är mycket bra att eleverna får diskutera. Det lyfter bokens innehåll.

Anne-Marie

2009-03-19 @ 13:14:38 Permalink Svenska / Läsning / Genre Kommentarer (1) Trackbacks ()

BEDÖMANDE ATTITYD

Jag ingår i en fin diskussion med en lärare vid min skola.

Om bedömningar.
Vi diskuterar och funderar.
Kollegan törstar efter utmaningar att göra annorlunda.
Tänka om.

Jag deltar i lässituationer som läraren håller där eleven läser.
Läraren är lärande.
Och fokuserad.

På att bedöma.
Elevens resultat blir därför sämre.
Eleven läser knackigare, osäkrare och tystare.

Jag ber läraren fundera:

PROBLEMATISERANDE FRÅGOR KRING BEDÖMNINGAR
Hur förstår du ordet bedömningar?
Vad beyder att bedöma för dig?
Vad gör du då du bedömer?
När bedömer du?
Behöver du fokusera på att bedöma resultatet just nu?
Kan du bedöma processen eleven är i?
Hur påverkas bedömningarna av process- eller resultattänkande?
Kan du aktivera samspelet, själv ingå i det?
Är underlaget för läsningen det bästa?
Hur kan eleven förstå den här texten?
Hur läser eleven bilderna?
Vad är ditt fokus?
Om ditt fokus är att eleven ska läsa texten och du ska lusa eleven hur påverkar just det elevens läsning?
Kan du ingå som samtalspartner och trots det bedöma?
Kan du bekräfta närheten till stoffet och eleven?
Kan du tänka annorlunda kring din lärarroll?
Om du var eleven nu hur skulle du ha uppfattat situationen?
Hur kan du göra bedömningen mer autentisk?
Upplever du att du måste bedöma?
På vilket sätt kan du bedöma?
Hur ska eleven införstås?
Vad syftar bedömningen till?
Tänk om det är du som är rädd för dina bedömningar?
Är situationen optimal?
Finns det andra situationer där eleven synliggör större kompetenser?
Är eleven bekväm med min närvaro?
Vet eleven om varför jag är där och vem det är jag bedömer?
Kan du bedöma över längre sikt?
Är det just nu du ska bedöma just detta?
Liknar detta en provsituation?
Hur vet eleven att du gör det du gör, eleven bad om att få visa upp sin läsning, bad om ditt deltagande?
Hur förvalta elevens intentioner?
Hur bedöma i elevens tjänst?

Det känns tufft att diskutera så här, men nödvändig, och läraren vill, vill, vill att jag bollplankar och problematiserar.
Då jag modellat ett annat sätt att närma sig läsning och lärande stoff säger läraren:

- Tack. Åh gärna mer nästa gång. Jag tror jag förstår - man antar en bedömande attityd. Det kan hämma eleven.

ANNE-MARIE FUNDERAR EN ANING ÖVER VÅR BEDÖMANDE ATTITYD
Det är en lärande lärare. Det är läraren som lär.
Det är jag som bedömer den här lärarens process.
Men till skillnad från eleven så ville läraren ha en tydlig bedömning.
Hade jag då inte givit den hade jag gjort läraren besviken.
Eleven hade lärt sig något nytt - och det var vad eleven ville visa läraren - inte genast bli bedömd.
När läraren någon gång ropar in mig för att visa förändringen - må jag förvalta lärarens vilja att visa upp och göra mig delaktig. Nåde mig om jag bedömer då. Då ska jag bara delta, ingå, bekräfta och se hur lärandet tog form och utvecklade sig till något nytt för den som lärde sig.

Det är svåra saker detta!
Att bedöma!

Anne-Marie,
vars kollega kopierat ut frågorna för att fortsätta att fundera på dem. Nu diskuterar vi hela tiden.

2009-03-19 @ 06:23:38 Permalink Skriftliga omdömen Kommentarer (4) Trackbacks ()

SKRIVKONST

Skrivandet i skolan:
mycket handlar om formen - trots att vi begär innehållet.

Anne-Marie

2009-03-19 @ 06:04:26 Permalink Svenska / Läsning / Genre Kommentarer (1) Trackbacks ()

SAMTAL

Ledarskap i alla former handlar om att föra och ingå i värdiga samtal.

Jag ingick i ett sådant idag.

Det lyfte mig.

Jag flög ut över mina visioner och tittade ned på dem.

Så där uppifrån.

Med överblick och vingslag.

Jag tappade inga ord över världen.

Jag fick dem.

Anne-Marie

2009-03-18 @ 19:08:29 Permalink Läroplan / Barnkonvention/skola 2011 Kommentarer (1) Trackbacks ()

SKRIV-ANDE

Det är något av det egna i skrivandet.
SKRIV-ANDE...
Jag är själv en sådan ande. Skrivande. Det är en aning skört. Men oändligt tvingande. Jag är en skrivande. Jag måste skriva. Behöver det. Mina elever måste inte skriva av inre kraft i skolan. Jag måste försätta dem i skrivande. Jag skriver aldrig med blyertspenna, Jag avskyr blyerts. Jag skriver med tangenter. Jag älskar fingrarnas dans över tangenterna. Fort skriver jag, slarvfel skriver jag in texten med bara farten. Mina elever - de har blyertspennan. Då jag frågar dem vad de helst vill skriva med - så väljer de inte blyertspennan... de vill ha moderniteter - BLÄCK.

De vet hur de rimligen kan handskas med skolans resurser.
Jag ska köpa in bläckpennor.
Självklart.

Anne-Marie

2009-03-18 @ 18:57:23 Permalink Skolutveckling Kommentarer (2) Trackbacks ()

KANDIDATEN KOM OCH SÅG

Nu har jag bearbetat och vill gärna säga att den största behållningen jag fick, under den tid jag fick lov att se in i er vardag, var just den respekt dina elever har mot varandra, men mest för sig själva. De bär på en respekt för sig själva som lärande individer och har redan, i en sådan tidig ålder, insett att det de gör gör de för sin egen skull. Och det de gör har en mening.

Denna inställning har jag alltid saknat i de klassrumsmiljöer jag tagit del av. Många elever kan arbeta mycket flitigt, men ändå inte veta riktigt varför de gör det. Och just svaret på denna fråga, VARFÖR, tror jag är en av de viktigaste svar vi kan ge våra elever. Att sätta in dem i ett sammanhang, att ge dem meningen, att göra behållningen synlig. Utan detta svar kan den lärande individen aldrig nå sin fulla potential.

Tack
xxx

Jag talar om skolutveckling, visionerar om lärandet, funderar varje dag, tänker och grubblar. Jag behöver vittnen som ser, tar del av och bidrar med ögon, öron och egna tankar. Jag värnar mina elevers lärande, talar om lärandet och därför är det viktigt att mina ord faktiskt har innehåll. Jag tackar givetvis för orden och reflektionen från dem som kommer innanför klassrummets dörrar. Väldigt viktigt. Det är elevernas ansvar som ska utvecklas, ansvaret om och möjligheten att få utveckla sin förståelse.

Tack.
Anne-Marie

Anne-Marie

2009-03-18 @ 18:37:28 Permalink Svenska / Läsning / Genre Kommentarer (0) Trackbacks ()

FUNDERINGAR PÅ MORGONEN

Idag har jag ingen aning... men jag tror att det är bra.., jag behöver inte veta. Jag får delta, ingå och fråga. Så tänker jag att eleverna också ska få uppleva sitt lärande. De har rätt att ingå, undra och fråga. Om skolan var en plats där eleverna förväntas kunna nästan genast är skolan mer en plats där man genast bedömer. Jag tror att skolan är en plats där vi börjar, fortsätter och följer utveckling.

Jag har inte druckit mitt svarta kaffe ännu...
Anne-Marie

2009-03-18 @ 06:44:17 Permalink Läroplan / Barnkonvention/skola 2011 Kommentarer (2) Trackbacks ()

GENSVAR PÅ KLASSRUMSAKTIONEN

Jag vill, som en av kandidaterna som hade det stora nöjet att besöka ditt klassrum idag, framföra att det var inspirerande att se er "in action".

Din fantastiska förmåga att sätta ord på det många lärare kanske gör omedvetet bidrar säkert till att dessa viktiga människor som kallas lärare kan känna en större glädje och stolthet över att vara just lärare. Dessutom är orden en viktig förutsättning för kunna utveckla verksamheten vilket jag fick intrycket av att du är ett levande bevis för.

Tack för idag hälsar Marie

Då vill jag gensvara lärarkandidaten:

Då jag läser det du skriver ser jag att ordet ER.
Det är så att läraren är lärare bland elever. Därför är ordet DU inte intressant här utan ordet VI.
Läraren och eleverna. Jag blev väldigt glad över att du beskriver det just så.

Anne-Marie

2009-03-18 @ 06:33:38 Permalink Klassrum / Organisation Kommentarer (1) Trackbacks ()

JA - JAG SKRATTADE...

Titta ni också... postmodernt... Fniss....
http://hypergrafi.blogspot.com/2009/03/post.html
Anne-Marie

2009-03-17 @ 21:13:48 Permalink Privat / Tankar Kommentarer (0) Trackbacks ()

Min lilla fyra: HUR SKA VI LÄRA OSS?

Undervisningens fokus

Vi ska lära oss att använda uttryck på engelska.
Uttryck som innehåller dagar, årstider, väder och månader.
I många konstellationer, gärna olika, gärna komplicerade.
Jag har en uppställning av ord att använda.
Frågan är bara hur vi ska göra?
Tanken är att det ska inte jag - mina elevers lärare - besvara.
Det ska eleverna få problematisera:

Lärarställda frågan:

Frågan jag ställer mina elever är:
Hur ska vi lära oss det?

Eleverna börjar genast göra:

Genast sätter eleverna igång att lära sig detta.
Ingen har hört uppgiften

- Hur ska vi gå tillväga för att lära oss just detta?

Återkoppling

Samling! ropar jag.
Då har jag hört hur eleverna sagt att jag stressar dem, man kan inte lära sig allt det jag vill på så kort tid. Jag samlar ihop mina stressade elever och återigen frågar jag - HUR ska vi lära oss allt detta?

Då hör eleverna vad uppgiften består av:

Då hör de uppgiften - HUR SKA VI LÄRA OSS DET HÄR? Kom med förslag!
Och förslagen på hur att lära är:

Förslag

LEKA
SJUNGA
SKRIVA AV
ÖVA; ÖVA; ÖVA
PRATA MED VARANDRA
HJÄLPA VARANDRA
DISKUTERA
SÄGA ORDEN OCH MENINGARNA

Då har vi funderat HUR. Inte ATT vi ska lära oss.

- Pröva att lära er på det sätt ni tror är allra bäst för er, säger jag utmanande.
Tio minuter senare samlas vi åter i en ring på golvet.
- Berätta hur ni gjorde? Hur fungerade det att samarbeta kring hur att lära sig? frågar jag.

Eleverna prövar sig fram - hur att lära sig

En elev slog tärning för att lära sig de engelska fraserna. Hon arbetade självständigt.
Två skrattade så det kiknade och lärde sig naturligtvis skillnaden på Tuesday and Thursday.
Två skrev så det stod härliga till.
En berättade att det bara var ett endaste ord som behövde läras - AUTUMN! och på frågan om vilket fick de andra eleverna gissa - SUMMER? THURSDAY? LEAP YEAR? varpå alla de som ställde frågorna synliggjorde att de lärt sig någon nytt eller blivit medveten om igen.
Några ritade av cirkelåret och skrev in vad årstiderna hette på engelska. Månaderna också.
- February är svårast att uttala Anne-Marie, säger en elev och upprepar february, february, february...
Sången skapas av två elever som svårligen kan hålla sig för skratt. Jag får framföra sången för resten av klassen.

Läraren, Anne-Marie, funderar alltid så här:

Jag har alltid undrat varför lärare ensamma ska fundera över vad, hur och varför. Läraren ska ha absolut kunskap om alla de tre pedagogiska frågorna men kan gott överlåta till eleverna att fundera på HUR.

Iakttagelse
Det är roligt att vara lärare,
tänker jag en dag som denna.

Om vi lärde oss?
Tja...

Anne-Marie

2009-03-17 @ 16:59:13 Permalink Svenska / Läsning / Genre Kommentarer (2) Trackbacks ()

KANDIDATERNA I KLASSRUMMET

Kandidaterna kom, såg, deltog, lyssnade, iakttog, förvånades, grubblade ... och ja ... jag måste rosa mina elever. Jag är stolt. Alltid så.

Anne-Marie

2009-03-17 @ 15:40:55 Permalink Strategier för lärande Kommentarer (0) Trackbacks ()

VYGOTSKIJ OCH GENUS

KÄRA BLOGGLÄSARE - JAG FICK EN FRÅGA AV TEORETISK ART HÄR PÅ BLOGGEN - OCH GAV MITT PERSPEKTIV SAMTIDIGT SOM JAG BOLLADE FRÅGAN VIDARE ... och bollen studsar fram och tillbaka och vi blir samtliga lärande genom de goda frågorna som ställs. Jag har härmed lyft fram ett gensvar här på min blogg - därför att jag uppskattar det gemensamma lärandet. Jag tackar Mats från Malmö Lärarhögskola samt Christian Eidevald som härmed får ordet:

_____________________________________________LÄS och BEGRUNDA:

Efter att ha fått ett mail från Mats med en länk till denna sida så gör nu även jag ett försök att göra ett inlägg som kanske delvis kan ge MIN syn på frågan om Vygotskij - tolkad ur ett genustänkande á la 2009...

Jag var tvungen att kolla upp vad som står i "Den tidlösa pedagogiken". Där står precis innan citatet från Münsterberg: "Han har också rätt, när han visar på faran i att arbetet som lärare i allt större utsträckning övergår i kvinnohänder" (s. 461). Samma text finns även i Gunilla Lindqvists "Vygotskij och skolan" (1999), där hon i kommentarerna skriver, under rubriken "Vygotskijs tankar om läraren jämfört med dagens uppfattningar": "Läraryrket har dessutom låg status och förlöjligas ofta. Med låg status är risken stor att det blir ett kvinnoyrke, vilket innebär att det kan bli svårt att undervisa både pojkar och flickor allsidigt" (s. 248). Här blir det emellertid oklart om detta verkligen är Vygotskijs "tankar" eller Gunillas... Hon skriver exempelvis på s. 52 att "Emellertid råder inte minsta tvivel om att det finns väsentliga olikheter i pojkars och flickors beteende betingade av deras kön". Jag har inte funnit någonstans att Vygotskij skiljer biologiskt på flickor och pojkar på detta sätt (återkommer till detta), så det kanske alltså snarare är hennes tolkning än Vygotskijs?

Jag ska nu försöka göra en kritisk läsning av Vygotskijs texter ur ett genusperspektiv (positionerar mig själv som feministisk poststrukturalist), vilket alltid är lite vanskligt eftersom vi riskerar att ge en beskrivning av en mening som säkert inte var avsikten när det skrevs. Vi bör ha i minnet att han dog innan 2:a världskriget bröt ut och att hans forskning var samtida med exempelvis Pavlovs forskning om "betingade reflexer". Sett ur detta framstår naturligtvis Vygotskij som både radikal och kontroversiella när han kritiserade den dåvarande härskande förmedlingspedagogiken (den enda bok som utgavs under hans levnad blev ju som bekant förbjuden i hans hemland under ganska många år).

Det som vi idag framförallt förknippar med Vygostkij är "den proximala utvecklingszonen" (zpd), även om den delen i hans tänkande inte var så centrala i hans texter som vi gjort dem till i efterhand (kanske beroende på att vi tror att vi lyckats förstå vad han menade just i den delen...). I och med de nuvarande läroplanernas tydliga avstamp i detta begrepp så har han och hans teorier kommit att bli väldigt centrala inom utbildning.

I sina teorier fokuserar han som bekant BÅDE på individen och på individen i ett historiskt och kulturellt perspektiv. Som jag tolkar honom menar han att de biologiska förutsättningarna är avgörande för den kognitiva utvecklingen MEN att även det "sociala" spelar en viktig roll HUR detta utvecklas (som vi ser som en självklarhet idag) - samspelet blir då det som framförallt hamnar i fokus. Vygotskij skilde inte, vad jag känner till, på flickor och pojkars biologiska förutsättningar och på så sätt menar jag att man ska läsa "barn" i Vygotskijs texter som BÅDE flickor och pojkar - men citatet där han hävdar att "det kan bli svårt att undervisa både pojkar och flickor allsidigt" säger möjligtvis emot detta...

Oavsett om flickor och pojkar biologiskt sett ses som olika eller lika öppnar emellertid denna teori upp för att kulturella värderingar, om exempelvis kvinnligt och manligt, kan ses som en del i bans kognitiva utveckling, eftersom kulturen och det sociala samspelet beskrivs som avgörande för HUR flickor och pojkar kommer utvecklas kognitivt (detta är min tolkning och skulle i så fall samanfalla med den andra vågens feminism).

OM det stämmer att han menade att läraryrkets låga status kan innebära att det blir ett "kvinnodominerat yrke" (som Gunilla skrivit) och att det kommer innebära bekymmer att "undervisa flickor och pojkar allsidigt", kan man tolka det som att han kanske menar att flickor och pojkar (i alla fall delvis) behöver OLIKA undervisning. Eller så antyder han att kvinnliga och manliga lärare förväntas "ge" barnen (bååde flickor och pojkar) olika saker. Om detta i så fall ska ses som att kvinnor och män enligt honom har olika biologiska förutsättningar, eller om dessa olikheter ska ses som ett resultat av en könsbunden kulturell socialisation kan jag bara gissa om eftersom jag inte känner till att han diskuterat detta mer djupgående.

Jag skulle i detta sammanhang däremot även vilja föra fram en lite annan tanke: I och med en ökad fokusering på barns "proximala utvecklingszon" (zpd) har fokus på barns "utvecklingsnivå" kunnat hållas vid liv - även om det är med en lite annan teoretisk utgångspunkt än exempelvis Piagets åldersbundna mognadsstadier (fast frågan är om inte Vygotskjis beskrivningar av "kriser" är ganska lika dessa "stadier"?).

Att framställa hans texter som "nytänkande" kan då ge sken av att vi nu fokuserar på något "nytt". Jag menar emellertid att våra försök att observera barnens "nuvarande nivå" INTE är neutrala. De kommer alltid utgå från olika antaganden. Ett av dessa "antaganden" (som jag menar av vissa uppfattas som självklara) är teorier om att flickor utvecklas snabbare (som av många är starkt ifrågasatta) och detta antagande menar jag har kommit att sammanvävas med "zpd". Det kan innebära att barns positioner av oss (omedvetet) tolkas på olika sätt: Det vill säga, en flickas position tolkas som mer mogen eftersom vi "vet" att flickor utvecklas snabbare och vi utmanar då henne mer än vi skulle gjort med en pojke . Vi kanske då tror att den "potentiella utvecklingsmöjligheten" ligger "längre fram" än vi skulle tolkat den för en pojke...

Det blir alltså INTE en "neutral bedömning" av barnens nuvarande utveckling/mognad utan en diskursiv tolkning där flickor och pojkar tolkas på olika sätt (jag för en fördjupad diskussion kring detta i min avhandling "Det finns inga tjejbestämmare" som handlar om att se barns kön som position i förskolans verksamhet - den finns att ladda ner via Skolporten.com).

Teorier OM barn kan på detta sätt bli en del i barns utveckling. Detta skulle därmed kunna motverka idéer om barn som "kompetenta och rika" som exempelvis förs fram inom Reggio Emilia - där barn ses som att de har MÅNGA OLIKA utvecklingsmöjligheter som de berövas under sin uppväxt. Detta antyder även Skolverkets utvärdering av förskolans läroplan (2008) där det visar sig att förskolan efter läroplanens införande (1998) fått en STARKARE fokusering på barn individuella utveckling och att förskolan därmed blivit allt mer "normerande" utifrån vad som "uppfattas" som en "normal" utveckling (utifrån utvecklingspsykologiska antaganden)... tvärt emot läroplanens intentioner. Jag menar att detta görs med stöd i Vygotskijs teoretiska resonemang (även om jag samtidigt är övertygad om det inte var vad han avsåg).

Hoppas jag lyckats "röra till det" lite ;-)
/Christian Eidevald

_______________________________________________________________________________

CHRISTIAN - JAG VÄLKOMNAR DENNA RÖRA. OREDAN I ALLT NYTT ATT TÄNKA ÄR FULLKOMLIGT UNDERBART. JAG TÄNKER SÅ DET KNAKAR - NÄRINGSORD ALLTSAMMANS - OCH TANKARNA FAR OMKRING - JAG ÄLSKAR DISKUSSIONER... Därför ger jag ordet till Mats... som sätter sprutt på tankarna han också:

______________________________________________________________________________

Tack Christian (och Anne-Marie som upplåter plats åt denna spännande diskussion!)

På ett plan känns det lite unket att diskutera vad Vygotskij egentligen menar och jag är glad att Christian för samtalet vidare till en mer spännande nivå.

Mest nyfiken blir jag på tanken att vi genom våra teorier och förförståelser även skapar förutsättningar. Jag tänker att det är ett tacksamt objekt att kritisera denna fördomsfullhet och att vi kanske drömmer om ett rent bemötande bortom dessa begränsande tvångsmäsiga ideologier.

Under mina år som lärarutbildare har ofta studenterna tvingats att beskriva skillnader mellan t.ex. Piaget och Vygotskij och det har ofta skett på en ganska ytlig slagordsmässig nivå. Om vi nu ska försöka att avlägsna oss från det som Christian beskriver som normerande funktion - då är jag nyfiken på vilka redskap det är som skulle kunna stödja en sådan utveckling.

Min kritik mot den postrukturalistiska feminismen är att den försöker ställa sig utanför kampen och därför ägnar sig åt ganska meningslös ideologikritik - samtidigt som de flesta förskolepedagoger är djupt nyttofixerade och vill ha handfast råd om hur läroplanen ska förverkligas. Genuspedagogiken är ett exempel på svårigheterna att vara både korrigerande och frihetlig samtidigt.

Men jag är rädd att vi avlägsnar oss från frågan om vad Vygotskij egentligen menade - i mitt fall är det en avsiktlig defokusering! Och jag behöver tänka vidare på vad Gunilla Dahlberg k-a-n-s-k-e tror om kön, makt, lön och barns behov...

Mats!
http://lumaol.wordpress.com/2009/03/17/vygotskij-genus-och-en-del-andra-tradar/

________________________________________________________________________________

VILKEN UNDERBAR DISKUSSION. JAG PUBLICERAR HÄR NÅGRA RADER FRÅN DEN PERSON SOM UPPMUNTRADE MED SINA FRÅGOR...

ORDET GÅR ÖVER TILL:
_________________________________________________________________________________

Hej!
Ja, det är helt otroligt att få så mycket gensvar från så kloka människor.
Jag är verkligen tacksam!!!
Jag har läst allt och funderar och klurar. Jag tror att man måste se till den tid han levde hur den manliga normen härskade. Men jag grubblar vidare.....
Just nu läser jag Vygotskij i praktiken av Leif Strandberg, som jag tycker är väldigt lättläst och stundtals riktigt rolig.

__________________________________________________________________________________

DÅ SKA JAG BJUDA IN LEIF STRANDBERG I DEN HÄR DISKUSSIONEN...
ALLT GOTT SÅ LÄNGE...

ANNE-MARIE som glatt vinkar ett stort tack till er alla... må vi hålla liv i diskussionen.
Och därför kan ni fortsätta tänka hos http://christermagister.wordpress.com/2009/03/19/vara-kon/

2009-03-17 @ 15:35:41 Permalink Teori / Forskning / Rön Kommentarer (0) Trackbacks ()

FÖRELÄSA VID MIN SKOLA

Denna kväll håller jag en liten föreläsning om

lärande förhållningssätt, barnkonventionens betydelse för verksamheten, medvetenheten hos pedagogen... Ni som lyssnar och deltar är välkomna att skriva något här, fråga, diskutera och fundera.

I ständig beredskap,
Anne-Marie

2009-03-17 @ 12:06:01 Permalink Föreläsningar / Läsarfrågor Kommentarer (0) Trackbacks ()

ATT UNDERVISA OM ORDFÖRSTÅELSE

Att elever frågar om vad ord betyder är viktigt. För att få elever att fråga och undra kring ord måste läraren åskådliggöra detta själv i sin undervisning. Detta bör läraren göra om och om igen. Jag gör det på detta vis:
- Det här ordet undrar jag kring? Vilket härligt ord? Undrar hur jag ska förstå det?
Så visar jag att jag stannar upp då jag behöver utveckla ordförståelse. Det gör jag då jag läser högt. Det gör jag då jag läser eller lyssnar tillsammans med elever. Jag undersöker ord jag själv vill undersöka, inte de ord jag tror eleverna inte kan. Det är att vara alltför uträknande. Inslag av genuina undervisningar är jag mest intresserad av.

Då mina elever frågar så är jag medagerande för att stötta hur man kan tänka. Jag ger inga svar själv. Ovan ser du hur en elev undrar kring ordet "bår". Eleven undrar var båren sitter på hunden Basse. Att eleven frågar är för att eleven inte vet var båren är på hunden och Fredda lutar sitt huvud mot hunden Basses bår.

Då måste eleven få utveckla sin ordförståelse genom frågor och närvaro av en lärare. Man behöver absolut inte ta en genväg till ordboken, utan undersöka om texten i sig själv erbjuder lösningar. Författare är nämligen väldigt generösa mot sina unga läsare. De lämnar ledtrådar och brukar trygga unga läsare med att på något vis förklara.

Jag ber därför min elev att berätta lite om vad som hänt, var dom är, och varför Fredda och Basse är där dom är. Då berättar eleven om händelserna, om bokens innehåll. Jag har för säkerhetsskull lagt en hand över all text så eleven inte känner sig pressad att hämta innehållet där ifrån utan från minnet och de föreställningar eleven har om det eleven läst.

- Jaha, säger jag. De är på djursjukhuset.
- Ja. Basse har blivit påkörd, och har brutit sitt ben... berättar eleven.
- Ja, säger jag.
- Det är jättesynd om Basse och Fredda är ledsen och orolig.
- Ja, det är man på djursjukhus, fortsätter jag.
- Ja, funderar eleven.
- Det är kanske så att det är många ord i texten som handlar om att de är på djursjukhuset, undrar jag, ska vi undersöka hur författaren gjort för att berätta?
- Mmmm, tänker eleven.
- Ringa in de ord du tror har med själva djursjukhuset att göra, uppmuntrar jag.

Eleven gör detta. Se hur texten ser ut efter att eleven funderat (eleven kopierar alltid ett underlag för textarbete och tankar då eleven undrar, detta gör eleven självständigt).

Eleven tänker och grubblar över innehållet. 43 ord blir det sammantaget i det uppslag eleven arbetar i.

43 ord som har med hundens tass att göra, personernas agerande att göra och platsen i fråga. Då eleven har gjort detta samtalar vi igen. Vilka ord blev det? Läs dem högt så jag får lyssna? Då eleven återigen tar orden i sin mun, uttalar dem för sin lärare, utbrister eleven plötsligt:

- Men bår... Basse ligger på en bår? Det är ju en slags säng... Åh, jag slår upp ordet nu men jag är ganska säker på att jag vet att det är en slags säng... och Fredda lutar huvudet mot sängen... inte någonting som finns på hunden.

Eleven slår upp ordet. Och på min inrådan så skriver eleven en ny mening med ordbokens förklaring.

Varför allt detta arbete?
* Det är eleven som ska lära sig - inte lärarens som ska skapa genvägar förbi själva lärandets process
* Eleven ska få möjligheter att utveckla strategier, inte lära sig på kort sikt, utan utveckla generella kunskaper som eleven kan fortsätta att utveckla.

Den här eleven - jo - har redan förstått att det finns mycket, mycket att göra med orden på en textsida...

Anne-Marie

2009-03-17 @ 06:56:38 Permalink Svenska / Läsning / Genre Kommentarer (3) Trackbacks ()

ATT FANTISERA OM BLÅVALENS VIKT

Detta är ett elevgensvar på frågan - HUR VÄGER MAN EN BLÅVAL?
Elevens svar har jag skrivit av för att verkligen kunna se hur och vad eleven tänker. Eleven har en föreställning om hur stor blåvalen är. Eleven funderar över dilemmat att döda blåvalen. Eleven är på väg att upptäcka volymräkning och mätning... och då jag berättade att det är roligt att arbeta med matematik såg hela klassen frågande ut - Matte?

Anne-Marie
som skrivit flera inlägg om blåvalen och undervisningen kring den. Finns som undervisningstanke på lektion.se
sök under ämnet svenska: BILDPROMENAD UNDER KIWIMETODEN - Anne-Marie Körling så hittar ni lektionen...

2009-03-17 @ 06:34:53 Permalink Svenska / Läsning / Genre Kommentarer (1) Trackbacks ()

LÄRARKANDIDATENS GENSVAR

LÄRARKANDIDATENS GENSVAR PÅ DAGENS FÖRELÄSNING...

Tack för en underbar föreläsning!
Den var så tokigt bra och jag blev så taggad att få komma ut och jobba efter att varit på den!
Snart så!

Precis så här vill jag att lärarkandidater ska känna! Så ska det kännas att yrkesinträda. Tack för ditt gensvar som jag gjorde ett blogginlägg av.

Anne-Marie

2009-03-16 @ 21:39:40 Permalink Föreläsningar / Läsarfrågor Kommentarer (2) Trackbacks ()

TANKEFRIHET

MED FÖTTERNA VÄL FÖRANKRADE DÄR NERE
KAN JAG VISIONERA FRITT OCH TÄNKA STORT DÄR UPPE

tänkte jag då jag gick och handlade.
Anne-Marie

2009-03-16 @ 18:19:54 Permalink Körlings Ord Kommentarer (1) Trackbacks ()

UR´s MEGASKRIV!

Alla lärare - nu kastar vi loss - och skriver in oss i det mesta!
Jag är med på ett vässat hörn av UR´s skrivsatsning.
Det är undervisning, det är lärarfortbildning och framför allt - SKRIVANDE FÖR SKRIVANDETS UNDERBARA VILJA ATT BERÄTTA - OCH DET ÄR VÅRA ELEVERS FORUM - http://www.ur.se/pedagog/skrivbloggen/

Jag skriver av bara farten....
Anne-Marie

2009-03-16 @ 17:34:55 Permalink Läroplan / Barnkonvention/skola 2011 Kommentarer (2) Trackbacks ()

TANKAR OM BREVSKÖRDAR

Det ligger ett brev på min dörrmatta.
Det ligger ett brev på min dörrmatta!
Måste skriva det med ett utropstecken.
Jag uppmärksammar det som en ovanlighet.
Detta brev på min dörrmatta.

Det är alldeles speciellt att få ett brev.
Det är som om man skördar något.
Som om man gjort sig förtjänt av ett brev
därför att man har skrivit ett själv.

Brevskörd!
Vilket underbart ord.
Brev och skörd.
Det är något fruktsamt som ligger på min dörrmatta.
En del av något för länge sedan planterat.
En kontakt!

Från yttervärlden blir ord burna upp till min våning och min innervärld.
En mellanhand, en postbärare, har förmedlat bärartjänsten.
Orden har rest för att ta sig fram till mig.
Någon längre ifrån mig har skrivit och tänkt just på mig.
Läst igenom sina meningar och ord.
Tittat på orden, vikt samman pappret, lagt in det i ett kuvert,
slickat igen och förseglat innehållet, burit det till en postlåda
eller kanske ända fram till postkontoret,
eventuellt valt ett frimärke, omsorgstänkt helheten,
och så försvinner brevet i en postpåse, bärs hit och dit,
slutligen för att hamna på min dörrmatta.

Jag håller ett brev i min hand.
Jag skördar något planterat.
En relation, en kontakt, en ordväxling.

Så vackert talar människan om brevet.
Vi omsluter antal brev med ordet brevskörd.
Då vi får mail via nätet förvaltar vi inte riktigt omsorgen om mottagaren.
Vi skyndar iväg med våra ord, ibland snabba, och alldeles ilande fort
springer fingrar över tangenter och iväg... och orden hamnar ibland fel,
som om de klampade in, trampade på, utan avsändarens tvekan, omläsning,
slickande på kuvertetfördröjningen - och så trycka på. Sänd knappen.

Jag får många mail. Mailbomba säger man när man sänder iväg massor av
mail till en och samma person. Min mail är full.

På min dörrmatta ligger ett brev.
Ett brev!

Jag böjer mig ned
som om jag funnit en skatt,
tittar förundrat på brevet.

Jag har fått ett brev.
Långsamt, långsamt tar jag upp det.
Som om jag ville förhöja ögonblicket.
Omsorgen vilar också hos mottagaren.

Jag har fått ett brev!

Anne-Marie

2009-03-16 @ 17:24:13 Permalink Privat / Tankar Kommentarer (0) Trackbacks ()

VI LÄSER I KLASSRUMMET

BOLLKÄNSLA (Göranson/Regnell)
SKARPA SILVERKLON OCH KATTPIRATERNA (Stilton)
NÄR HITLER STAL DEN SKÄRA KANINEN (J. Kerr)
HABIB FRIHETEN MINUS FYRA (Foley)
SILVERHÄSTEN (Kaaberbol)
BILBO (Tolkien)
BERT OCH BADBRUDARNA (Ohlsson/Jacobsen)
VARNING FÖR X-LIGAN (Gissy)
ENYA (Ottesen)
DAGBOKEN (Trenter)
LILLEBROR OCH NALLE (Weislander)
ERAGON (Paolini)
DET GNISTRANDE SVÄRDET (Isakson)
HANG ON MARTIN (engelska)
FAKTA OM HAJAR
FAKTA OM PAPEGOJOR
FAKTA OM KROKODILER
SÅ GÖR PRINSESSOR ( Gustafsson)

Ja, detta för att ni ska få en överblick.

Anne-Marie

2009-03-16 @ 12:14:45 Permalink Strategier för lärande Kommentarer (0) Trackbacks ()

FÖRELÄSNING LÄRARKANDIDATER

Ni lärarkandidater - mina framtida kollegor - här är en plats för er:
Fråga, gensvara, tyck och tänk...
Välkomna!

Anne-Marie

2009-03-16 @ 07:30:21 Permalink Föreläsningar / Läsarfrågor Kommentarer (1) Trackbacks ()

KURSPLANERNA

Jag läser kursplanerna ur ett helt annat perspektiv än på det sätt jag tidigare gjort.
Jag ser generella uppdrag - exempelvis att varje ämne omsluter elevernas engagemang -

* att argumentera
* att kunna dra slutsatser
' att generalisera

Lärarens uppdrag är därmed att skapa förutsättningar för att eleverna kan göra detta.
Jag får fundera vidare...

och håller mitt intellekt aktivt genom frågorna, inte svaren...
Anne-Marie

2009-03-16 @ 07:28:02 Permalink Läroplan / Barnkonvention/skola 2011 Kommentarer (0) Trackbacks ()

Ordet AVSKED

Jag önskar ibland att ordet avsked... betydde ett slags matande av sked. Att man när och föder någon. Inte att man skiljs åt. Men ordens verklighet är ibland svårsmälta.

Anne-Marie

2009-03-15 @ 20:18:01 Permalink Körlings Ord Kommentarer (0) Trackbacks ()

SUMMERING

Jag är jag.
Summerat!

Jag var jag.
Dokumenterat!

Jag blir jag.
I övermorgon!

Jag blev jag.
För länge sedan.

Jag har varit jag.
En gång jag, alltid jag.

Jag är jag.
Och fortsätter vara det!

A-M,
lekte lite...

2009-03-15 @ 17:21:20 Permalink Privat / Tankar Kommentarer (1) Trackbacks ()

SKRIVANDE

Körlings ord:

Skrivande är en form av utstrålning.

Anne-Marie

som skänder det här orden till
UR´s skrivsatsning
MEGASKRIV!

2009-03-15 @ 15:14:39 Permalink Svenska / Läsning / Genre Kommentarer (1) Trackbacks ()

FRÅGA OM HÖGLÄSNING

Hej Anne-Marie

Med anledning av ditt blogginlägg "Ordförståelse" funderar jag:

När jag läser högt för eleverna och hittar ord, formuleringar och tankar i boken som kanske behöver förtydligas, stannar jag upp och diskuterar och funderar tillsammans med barnen. Samtidigt som jag gör det funderar jag på om det "stör" själva läsupplevelsen för eleverna. Blir de "avbrutna" i sin bild av det lästa eller blir deras "läsbild" större av att jag diskuterar och funderar tillsammans med dem?

Om du inte har ett svar på denna fundering, ge mig då en fråga att fundera vidare kring.

Oj, mitt favoritämne alla kategorier. Högläsning! Hurra!
Men jag kan direkt återknyta med en fråga:

Om du undrar - fråga eleverna. De är de enda som verkligen kan svara.
Men om jag frågar dig - vad har du för pedagogisk tanke kring det du gör. Om du har en pedagogisk tanke så vet du varför du gör som du gör. Din fråga visar mig att du undrar, och det är värdigt tänker jag. Du undrar och tänker. Förutsättningarna för lärande hos dig och till gagn för de som du undervisar. Lärare som undrar... det är mumma för pedagogisk utveckling. Svar är inte så intressanta tänker jag.

ADAPTIV HÖGLÄSNING
Jag skiljer på högläsning och läsning med fokus på att åskådliggöra lärarens lässtrategier utifrån den höglästa texten. Endast högläsning är en slags gåva, ett skapande av gemenskap mellan många och en text. Då en lärare läser högt samspelar läraren med text och med elever. Elevernas förståelse ligger i lärarens förmåga att förvandla texten till något eleverna förstår. Jag gör det i form av att jag förstärker ord jag inte själv är säker på att eleverna kan, jag byter ut ord under tiden jag högläser - jag intar en adaptiv funktion skulle man kunna säga. Jag är mellanledet mellan texten och elevernas förståelse.

STRATEGISK HÖGLÄSNING
Men en strategisk läsning då stannar jag upp. Jag ställer mig själv tänkande frågor, åtkomliga för mina elever.

- Hmmm, jag ser att berättelsen är uppbygd av tretalets form, vi har nu mött den första personen... jag undrar om det är så att vi kommer möta den andre och den tredje...

- Jag ser att författaren (Astrid Lindgren exempelvis) har använt och i berättarformen. Författaren använder och istället för kommatecken, jag undrar vad som händer om jag läser texten med kommatering istället för detta och... låt oss pröva... lyssna nu...

- Hmm, här är ett ord jag inte förstår. Författaren (xxxx) har säkerligen förklarat ordet här i denna text, låt se, om jag läser om den här texten och ser om jag får en förklaring, kan ni hjälpa mig att lyssna noggrant. Vad kan "baktråg" betyda? Hur ska jag gå tillväga för att förstå detta ord utan att ha en ordlista...

Denna form av högläsning gör eleverna medvetna om hur läraren förhåller sig till läsningen. Denna form är mycket intressant och mycket utvecklande för eleverna och för läraren. Genom denna högläsningsform tränger läraren djupare in i texten och modellar därigenom strategier för att förstå, fördjupa sig och ställa sig kritiskt.

Jag hoppas jag skapat positiv oro i ditt tänkande huvud käre frågeställare...
Det mest intressanta är vilket lärande perspektiv jag antar och hur det är kopplat till kursplaner, mål och lärande utveckling...

Återkom gärna...

Anne-Marie Körling
Begreppen Adaptiv högläsning och Strategisk högläsning är begrepp jag myntat till min nästa bok.. som jag skrivit på hur länge som helst allaredan..

2009-03-15 @ 15:01:08 Permalink Svenska / Läsning / Genre Kommentarer (0) Trackbacks ()

FRÅGA OM VYGOTSKIJ och GENUS

Hej Anne- Marie!

Jag heter xxx och läser till lärare inom förskola på xxx högskola, det är en kombinationsutbildning på tre år för oss som har arbetat länge som barnskötare.

Just nu läser vi om filosofer och jag har fastnat för Vygogtskij. Jag såg ett klipp från Utbildningsradion där man får följa dig i klassrummet och jag blev alldeles varm i hjärtat, tänk om alla barn skulle bli bemötta på det sättet.

Då skulle vi verkligen kunna se underverk.

Det är en sak som jag hittat och undrar om du vill hjälpa mig att klara ut vad Vygotskij menar. I Psykologin och läraren (1926) som vi läser i Kroksmark, Den tidlösa pedagogiken där Vygotskij citerar Munsterberg "Om pojkars uppfostran huvudsakligen befinner sig i händerna på kvinnor, under de år då de utvecklar sina manliga karaktärsdrag, kan det härav uppstå faror för samhällets vitalaste intressen" Han utvecklar det inte vidare utan bara skriver att Munsterberg har rätt. Hur ska jag tolka hur han tänker i genus?? Jag har utgått ifrån att med barnet menar han både pojkar och flickor, men blev konfunderad när den här texten dök upp.

Jag skulle verkligen vara tacksam om du ville hjälpa mig!
Varma Hälsningar

Anne-Marie tänker, funderar och vet inte riktigt... och det är bra tror jag:

1) Jag måste sätta in Lev Vygotskij i den tid han verkade för att förstå frågan ur ett perspektiv.
2) Jag tänker att jag måste få mer kött på benen kring frågeställningen. Vygotskij svarar och citerar en annan tänkare och ger honom rätt - "att små pojkar danas av kvinnliga lärare" - men det är för lite för att fundera kring. Jag skulle nog gå djupare in i källorna.
3) Jag funderar också på vilka de två är som korresponderar med varandra - där är båda män - och perspektivet de ser ut över världen är då präglat av deras kön.

Men så tänker jag så här:
Jag läser inte Lev Vygotiskij ur ett genusperspektiv - jag läser honom ur ett allmänmänskligt perspektiv med fokus på hur människan konstruerar kunskap. Jag har valt att förstå Vygotskij, och i övrigt de andra teoretikerna, förklaring av barn som både pojke och flicka. Men ser man det i den tid teoretikerna verkar är det förstås möjligt att de har tittat på pojkar och tagit sin modell utifrån manligt perspektiv. Men om detta har jag för liten kunskap.

Då jag läser teorier försöker jag se det allmängiltiga och det allmänmänskliga (om det nu kan generaliseras så) och applicera någon tanke i min praktik. Om jag prövar teser, alltså väljer att se utifrån en specifik teori, så kommer jag ju antingen upptäcka det, ha något att undersöka om det är så, eller kunna säga - att det där stämmer inte i min verklighet, eller i den tid jag omsätter detta i, eller i den grupp jag verkar i. Men då jag är en Vygotskijutövare, alltså läser mycket Lev Vygotskij och antar mitt lärande perspektiv utifrån dessa teorier inser jag också att jag skapar utrymme för lärandet hos mina elever. Teorin blir då mitt redskap. Jag vet vad jag gör, varför jag gör det jag gör, syftet med det jag gör och kan skapa ett mer medvetet lärande genom att se, verka och skapa en miljö där eleverna lär sig. Min praktik blir därmed teoretiskt förankrad.

Men då det gäller kvinnor som utbildar pojkar har jag själv en tanke. Jag tror givetvis att det är av oerhört vikt att yrken som berör barn ska spegla världen, och i detta fall: män och kvinnor som arbetar med barn. Jag fick ett gäng killar att bli läsande i min första etta genom att bjuda in fotbollsintresserade fritidsledare av manligt kön... dessa ledare och modeller satt sedan och läste på golvet i mitt klassrum, och alldeles intill satt killarna och läste - som om de hämtade näring ur samhörigheten att vara just ett gäng killar runt en annan vuxen.

Men om yrket är medvetet och förhållningssättet öppet, respekten för likheter och olikheter inom könen, så tror jag det mesta ligger i pedagogens händer. Det gäller att skapa medvetenhet om, kunskap kring, våga se och våga lära sig av det man upplever i klassrummet. Människan är ingen form. Människan är unik. Varje individ är sig själv nog. Så tänker jag. Jag undrar alltid - VEM ÄR DU IDAG? för att hålla mina funderingar levande och inte stagnerande och stilla. Människan kräver en nyfikenhet på sin person. Så då försöker jag hålla nyfikenheten och frågorna levande i mitt förhållningssätt.

Jag vet inte hur du ser på mina grubblerier här, men jag tror att du också kommer att få ytterligare funderingar om exempelvis Mats kommenterar. Han är en aktiv tänkare. Jag ska be honom titta in i min blogg och grubbla vidare på din frågeställning.

Rent generellt vill jag säga:
Ni som ställer frågor, jag blir ödmjukt tacksam, det värmer att ni vågar ställa dem, förtroendet att få en fråga är stort. Jag hoppas jag förvaltar era frågor med den respekt jag hyser för dem.

I all vänlighet,
Anne-Marie Körling
_______________________________________________________________________________________________

och givetvis svarade också Mats på detta:
Här kommer Mats svar:

Hu så spännande!
Jag vet inte riktigt vad du menar med "genustänk"? Antagligen är det så att du är influerad av likhetsfeminismen som ser alla skillnade som sociala konstruktioner och då föremål för korrigering.

Det är svårt att skriva om genus utan att relatera till makt och jag återkommer! Ska be min kamrat Christian Eidevald (Läs hans avhandling - finns på nätet) som är mer intersektionellt poststrukturalistiskt orienterad att besvara din fråga!

Mats

2009-03-15 @ 14:39:58 Permalink Teori / Forskning / Rön Kommentarer (5) Trackbacks ()

I SINGELRIKET

På restaurangbordet där jag sitter ligger travar med böcker. Det är ett trevligt anslag. Men om jag sitter och ser mig omkring ser jag att de flesta titlar handlar om böcker i singelriket. Den här titeln är smaksatt, omslaget smakar också gott, en kopp av något gott. Soppa kanske. Jag är i singelriket. Det syns överallt.

Anne-Marie

2009-03-14 @ 21:39:27 Permalink Privat / Tankar Kommentarer (2) Trackbacks ()

NYBLIVEN BOKMAMMA FIRAS

Idag blev jag överraskat firad. Boklystna nyfikna vänner dök upp! Och jag som inte har annonserat ett releaseparty! Men det tänker jag göra. Man ska alla tillfällen i akt att fira. Jag tackar och tackar och glädjer mig åt att ni skrattar, berättar och berör mina ord.

Anne-Marie

2009-03-14 @ 16:25:01 Permalink Skriftliga omdömen Kommentarer (4) Trackbacks ()

FÖLJA och SAMSPELA

Det går inte att gå om man går för nära. Det går inte att gå om man inte har lite utrymme intill den man följer. Det går inte att följa någon i fotspåren. Det kan bli för tätt. Att följa och samspela betyder att man får lov att följa och samspela. Man ingår. Men samtidigt - så behövs det utrymme för att gå, snubbla, ta ett stickspår, gå hack i häl. Så ser jag på lärarens roll och på lärandets modell. Man följer med ett tag, alldeles intill, för att förstå, härma och nära sig av den som visar på ett undervisande fokus - och - efter ett tag i övningens tecken behövs utrymmet för att förvalta det man lärt sig. Då behövs det avstånd till modellen. Och det är absolut inte farligt då elever prövar själva. De VILL! Och lärarens uppgift då är att delta aktivt genom att se och ingå,

tänker jag.
Det är lördag och ja.. jag dricker kaffe! Svart! Men tänker ljust. Om framtiden!
Anne-Marie

2009-03-14 @ 09:25:59 Permalink Svenska / Läsning / Genre Kommentarer (1) Trackbacks ()

OCKSÅ JAG...

Hej!

Jag har arbetat som uppläsare- i radio, till instruktionsfilmer, ibland i reportage. Ofta måste man arbeta om texten så den skall ligga rätt i munnen. Skriftspråk/talspråk, konsonanter som snubblar på varandra, betoningar, sammanhang som måste tydliggöras och matchas till bildflödet...

Nu arbetar jag som pedagog. Jag gick in på din blogg för att inspireras och var tvungen att dela med mig av denna text till mina kollegor, och att läsa texten högt var så... självklart! Man kan säga att det kändes som om den läste sig själv och att det bara var att följa med på resan - med betoningar, tempoväxlingar och konstpauser.

Jag ville egentligen bara tacka för upplevelsen av att läsa en så välskriven text! Dagens hemligt lyckliga ögonblick att spara på...

Jag skriver om bedömningar.
Om att bedöma värdigt, med respekt för skapandet, med gensvarets oändliga möjligheter, med respekt för medmänniskan. Att inte påstå utan mer undra, att inte sänka utan lyfta. Då jag får gensvar av ovanstående slag blir jag alldeles varm om hjärtat, tror mig kunnig, känner mig upplyft. Det är en konst att ge människor vingar. Också jag... också du... vi alla behöver det. Vi är samspelande människor, med vårt skapande, med hur vi tas emot, hur våra ord gestaltas genom någon annan, hur vi blir emottagna, hur någon ser på oss, Och den som åberopar Jante bör läsa detta om och om igen. Jante hör inte hemma här.

Med all vänlighet till den generösa bloggensvararen...
Anne-Marie

2009-03-14 @ 09:07:01 Permalink Skriftliga omdömen Kommentarer (0) Trackbacks ()

HÄR ÄR DEN - MITT BOKBARN!

VÄGEN TILL SKRIFTLIGA OMDÖMEN

Nu är det ni som får möta innehållet.
Jag vill tacka:

Alla mina elever - utan er är ingenting möjligt.
Alla mina kollegor - utan er är jag inte lärare.
Mats, Lärarutbildningen Malmö Högskola, för kreativt motstånd.
Min skolchef i Huddinge kommun, för gensvar på praktiken i klassrummet.
Min coach för handledning och yrkesstyrka.
Min lyssnare, för just lyssnarförmåga och uppmuntrargensvar.
ITMamman, för omtänkar-och omtyckarläsning.
Min gode vän, för korrekturläsning och behövligt ordpeteri.
Min absolut närmaste redaktör och vän, för bejakarnäring.
Min förläggare för uppdragstilltro.
Min förlagschef för utgivningsansvaret.

Nu är navelsträngen klippt.
Förvalta mötet.

Anne-Marie Körling

P.S Jag har medvetet begärt att boken har ett lågt pris. D.S

2009-03-13 @ 17:09:27 Permalink Skriftliga omdömen Kommentarer (13) Trackbacks ()

HEMMA

Ja!
Jag kan inte hjälpa det!
Sitter på mitt förlag.
Känner mig hemma.
HEMMA!

Och om jag är hemma... så får jag vara precis så glad som jag vill.
Jag sitter med en alldeles nytryckt bok i handen...

Stolt!
Och det får man vara när man är hemma!

Anne-Marie

2009-03-13 @ 16:59:58 Permalink Privat / Tankar Kommentarer (0) Trackbacks ()

ORDFÖRSTÅELSE

....satt han och var tungsint.... läser jag ur högläsningsboken (Svenska Folksagor).

Jag vänder mig upp ur innehållet.
Säger till mina elever:

- Ta ordet tungsint i era munnar!
- Tungsint, tungsint, tungsint.

- Vad tänker ni om det ordet.

- Låter tungt.
- Näe, låter som om man förlorat sinnet för mat.
- Har något med tunga att göra.
- Kan ha med sinnet att göra.
- Människan har många sinnen, lukt, känsel, syn..
- Jag tänker på tungan...
- Jag tänker att man äter och det blir tungt för tungan

Aktiviteten språk är elevernas. Det tysta klassrummet skapar ingen förståelse. Det talande klassrummet synliggör en hel del saker som det tysta inte visar. Genom att undra och fråga, tänka och utveckla gemensamt så bildar vi språk tillsammans. Till slut blir vi språkrika.

- Tungsint!
Låt visa hur det ser ut.

Anne-Marie

2009-03-13 @ 11:34:12 Permalink Körlings Ord Kommentarer (0) Trackbacks ()

ELEVENS BILDSPRÅKLIGA UTVECKLING

Jag lusläser just nu en spännande bok - Den reviderade versionen av Skolverkets kursplaner och betygskriterier för grundskolan. Det ÄR en intressant läsning. Det är en måsteläsning. Inte för att jag måste men jag behöver och vill. Jag har läst den förrut, men jag läser den på nytt, och försöker läsa den på nytt sätt. Jag letar efter ord som kittlar min föreställning om undervisning och ämnets innehåll och vad kurserna skall innehålla. Jag tycker om Bildens kursplan som ger mig orden - BILDSPRÅKLIGA UTVECKLING.

Smaka på de två orden.
De innehåller så mycket.
Mer än vad vi kanske erbjuder inom ämnet.
Det är en utmaning.

Anne-Marie

2009-03-13 @ 06:16:44 Permalink Läroplan / Barnkonvention/skola 2011 Kommentarer (0) Trackbacks ()

VEM SÄTTER BETYGET?

7 MYCKET GODA RÅD VID BETYGSÄTTNING

1) BLI EXPERT PÅ STYRDOKUMENTEN
2) FORMULERA TYDLIGA BETYGSKRITERIER
3) ELEVERNA SKA VETA ATT DE MÅSTE VISA UPP SINA KUNSKAPER
4) ÖKA SAMSPELET MELLAN LÄRARE
5) LÅTA FLER LÄRARE BEDÖMA VID TVEKSAMHETER
6) LÄRAREN ÄR ENVÄLDIG I BETYGSSÄTTNINGEN

så säger Per Måhl och Christina Wikström i Lärarnas Tidning nummer fem 2009

Jag har en hel del tankar kring det jag läser i artikeln om lärarens enväldiga rätt att vara betygssättande.
Anne-Marie

2009-03-12 @ 19:28:07 Permalink Skriftliga omdömen Kommentarer (1) Trackbacks ()

TIDSÖVERKÄNSLIG

Är det ett nytt ord.
Det finns tidskänslig.
Men överkänslighet mot tiden...
Jag undrar om vi inte fokuserar för mycket i tid,
och mindre i nuet.

Det var bara en tanke, i all hast!
Anne-Marie

2009-03-12 @ 17:52:04 Permalink Körlings Ord Kommentarer (0) Trackbacks ()

PERSONALRUMMET

Jag rusar in i personalrummet.
Sockerfall...
Inget allvarligt men ett plötsligt sötbegär gör mig väldigt godissökande.
- Jag gör vad som helst för en bit choklad... utbrister jag alldeles för spontant... medan jag gräver i de gömmor som eventuellt kan dölja en gammal dammig sötsliskig kola... ja vad som helst...
- Väskan full, ta för dig, säger en kollega.

Jag FÅR min chokladbit!
Jag tror på choklad.
Jag tror på lärare som delar med sig.

Anne-Marie

2009-03-12 @ 15:59:38 Permalink Klassrum / Organisation Kommentarer (2) Trackbacks ()

KANDIDATERNA UTVÄRDERAR

Verkligen ett stort hjärtligt tack för att du tog emot oss igår!

Det var så inspirerande att få se hur ditt arbete fungerade i verkligheten.. efter att ha läst om det och hört om det på föreläsning för 1,5 år sedan och funderat över det fram och tillbaka sedan dess.
Det här är en dag som jag kommer ta med mig ut i mitt lärarliv..

..tack för att du återigen gav mig inspiration, massor med handfasta råd och känslan av att det är roligt att arbeta med barn!

Det är jag som ska tacka:

Lärarkandidater är mina blivande kollegor.
Blivande lärare ska känna ansvar, lust och iver att träda in i yrket.
Kommande generationer lärare ska uppleva lärandets lust och ...
ansvaret att visa det, modella, har vi som tar emot i våra klassrum...

Som tackar för att ni deltog, tittade och begrundade...
och såg eleverna. Vi är i våra klassrum för dem.
Det är ett yrke att vara lärare, och uppdraget förvaltar vi tillsammans med våra elever.

Så tänker jag.
Anne-Marie

2009-03-12 @ 11:27:07 Permalink Klassrum / Organisation Kommentarer (0) Trackbacks ()

UTVÄRDERING NORGE

Utvärdering Norge:

Personalet var helt utslagit etter din dag igår. Med positivt fortegn. Vi har sittet sammen to timer i ettermiddag. for å snakke om dagen igår og hvordan vi går videre.Det har gnistret av dem.!!!: FANTASTISK-DET BESTE JEG HAR VÆRT MED PÅ-NÅ FIKK JEG MYE Å TENKE PÅ.(sa de) .

Anne-Marie gensvarar tillbaka:

Om jag väcker tankar och frågor är jag glad.
Ger jag svar blir jag orolig.
Inspirerar jag är jag tacksam.
Gagnar det eleverna har jag nått mitt mål.

Anne-Marie

2009-03-12 @ 10:10:19 Permalink Föreläsningar / Läsarfrågor Kommentarer (1) Trackbacks ()

FÖRSENANDET

Jag försenades till skolan idag. Försovandet, försenandet, förtvivlandet - förundrad sitter jag i mitt tomma klassrum.
Anne-Marie

2009-03-12 @ 09:43:06 Permalink Klassrum / Organisation Kommentarer (0) Trackbacks ()

EN ANINGENS PERSONLIGT

Har varit på vift och hunnit en aning mindre... och då tänkte jag på er som läser här... jag saknar att skriva då och jag saknar att se hur ni tänker och gensvarar...Det är så roligt att få gensvar och få uppleva att vi tänker ihop. Ville bara skriva det. Kändes fint att tänka på er.

Anne-Marie

2009-03-11 @ 19:30:03 Permalink Privat / Tankar Kommentarer (6) Trackbacks ()

ATT UNDERSKATTA

Det är nästintill en kränkning att underskatta.
Så upplevs den som inte får visa vad den kan.
Eller när nivån är för låg.

Om man värderas utan att ha tydligt fått visa vad man kan upplevs detta ofta sårande, ja rent av kränkande. Det är intressantare att titta på vad man kan åstadkomma genom att utmana och visa på vad man som lärare tror och anar att eleven har kunskaper att utveckla... det är tråkigt att inte få uppleva att läraren tilltror en utmaningar... och det är mycket tråkigt att inte bli uppskattad.

En liten tanke som slog mig idag... jag funderar...
Anne-Marie

2009-03-11 @ 19:26:56 Permalink Skriftliga omdömen Kommentarer (0) Trackbacks ()

MYROR...

Idag har jag myror i huvudet.
Jag har deltagit i livliga diskussioner om hur att bedöma, hur att skriva skriftliga omdömen... och tänk på vad jag själv sagt under min föreläsning idag. Jag tycker ämnet är högaktuellt, enormt intressant och fortfarande och lång tid in i framtiden öppet för frågeställningar och funderingar. Jag vet ett - att jag bestämt och tydligt tänker ur ett elevperspektiv och att bedömningar ska verka för att stimulera barn att lära...

Anne-Marie,
som tackar Göteborg för en livlig och intressant dag.

2009-03-11 @ 19:18:05 Permalink Föreläsningar / Läsarfrågor Kommentarer (2) Trackbacks ()

DE TRE LÄRARKANDIDATERNA!

Här har ni en plats att fundera, reflektera och återkoppla till det ni tog del av idag.
Skolverkligheten är bättre än sitt rykte!

Anne-Marie

2009-03-10 @ 14:56:58 Permalink Klassrum / Organisation Kommentarer (1) Trackbacks ()

SJÖMANNENS KUNSKAP

Flygplatsen är öde, stort som ett hav. Jag slår mig ned och väntar på mitt hemflygarplan. Intill mig sitter en sjöman. Nord, nord havet och världens alla hav hans arbetsplats:

- Du skulle se, vågorna är så här höga, och båten... säger sjömannen jag talar med.
- När är du rädd, frågar jag, haven är så stora, så stora.
- Rädd, näe, jag har varit på havet i femtio år. Med så mycket kunskap är man inte rädd men man lär sig att förstå och känna respekt. Det farliga är att inte kunna... det är då man blir rädd...
- Jag har respekt för havet, men ingen kunskap, säger jag som inte är överens med havets hunger och glupskhet.
- Du är rädd för att du inte kan, när man kan så blir man inte rädd, man vet att man inte behöver vara rädd.

Jahaja... kunskap går alltid hem med andra ord.
Anne-Marie

2009-03-10 @ 06:38:02 Permalink Praktiken Kommentarer (1) Trackbacks ()

SKOLTEXTERNAS LAYOUT

Det är lärorikt att undersöka hur eleverna förstår text- och bildsidornas layout. Det blir obegripligt om inte eleverna förstår hur att läsa. Jag brukar notera hur eleven gör och få en överblick över hur förmågan ser ut. Det ingår i de läsanlyser jag gör.

Anne-Marie

2009-03-10 @ 06:30:17 Permalink Skriftliga omdömen Kommentarer (0) Trackbacks ()

MODELLA UNDERVISNING o GE FÖRELÄSNING

Ja - tänk.
Jag välkomnas stort i Norge. Tack Ni Alla!
Men så roligt att gå in och undervisa och modella det jag gör, tänker och verkar för i lärande sammanhang. I den norska skolan jag föreläste i visade jag undervisning i en årskurs 2, en årskurs 4, en årskurs 6 och sist en årskurs 3. Lärarna fick inte ingripa i något av de som hände - utan bara delta i undervisningsformen för att studera, tänka och eventuellt härma, göra lika för att slutligen erövra till egen undervisningform. Nåväl roligt var det.
Föreläsningen tog sedan vid och den problematiserade nog det mesta som går att problematisera. Det blir mer spännande då.

Anne-Marie,
som myntat Teaching by doing - lånat av Dewey - gjort om till eget!

2009-03-09 @ 23:11:15 Permalink Föreläsningar / Läsarfrågor Kommentarer (0) Trackbacks ()

TRUDILUTT I OSLO

Jag vaknade med en trudilutt i huvudet.
Den trudilutten var glad.
Då blir dagen glad.
Jag är i Oslo och föreläser!

Ni som lyssnar får skriva något här, frågor, svar, funderingar, grubblerier, tankar, ifrågasättande ... tja... kort och gott välkomna!
Jag är rustad med en glad och livlig sång... på läpparna. Snart flyttar den in i mig. Så här blir dagen. Glad och livlig.

Anne-Marie

2009-03-09 @ 05:35:14 Permalink Föreläsningar / Läsarfrågor Kommentarer (3) Trackbacks ()

KIWIMETODEN - FRÅGA TRE

MAILGENSVAR ELLER FRÅGOR

Hej!
Jag är så sugen på att starta med Kiwimetoden men känner att
jag inte har tillräckligt på fötterna för att komma igång. Vi har inlett
"fråga 3" i klassen och har gjort det under två veckor. Det är inte
klokt vad man har serverat barnen med hjälp innan man låtit dem tänka
till själv eller tagit hjälp av andra. Jag märker redan att många svar
kan de själv bara de ger sig tid att läsa och tänka till innan de
frågar.

Det är så underbart med gensvar.
Jag välkomnar alla som vill fråga och tänka tillsammans med mig.

Anne-Marie

2009-03-08 @ 22:33:34 Permalink Läroplan / Barnkonvention/skola 2011 Kommentarer (0) Trackbacks ()

HI HI HI huvudvärkstablett

Denna dag - ett liv.

I min verktygslåda ligger huvudvärkstabletterna.
Snälla Ni,
Inga kommentarer!
Det är ju ändå kvinnodagen!
Jag har mina huvudvärkstabletter var jag vill.
Och...
Jag håller för öronen då jag borrar (alltså borrar jag inte).
Och dessutom - jag har fingrarna fastmonterade på handen-
Ingen tumme sitter mitt i den.

Anne-Marie

2009-03-08 @ 13:22:39 Permalink Privat / Tankar Kommentarer (0) Trackbacks ()

ALLMÄNMÄNSKLIGHETENS DAG

Kanske en ny dag.

ALLMÄNMÄNSKLIGHETENS DAG!
En dag var var och en av oss.
En dag som kräver lite mer av oss.
Av alla - lite till mans!

Anne-Marie

2009-03-08 @ 12:31:52 Permalink Barnets nya rättigheter Kommentarer (2) Trackbacks ()

KVINNORNAS DAG

Kvinnodagen - och här går jag omkring och städar, diskar och plockar!
Grattis ni alla - och grattis till oss samtliga på Människodagen!

Anne-Marie
som vill bli uppvaktad! Med rosor!

2009-03-08 @ 09:43:02 Permalink Debatt / Aktuellt Kommentarer (7) Trackbacks ()

NIKLAS EKDAL KORT OCH GOTT

NIKLAS EKDAL, DAGENS NYHETER 8 MARS, LEDARE SIGNERAT ...

Niklas Ekdal skriver mycket bra rubriker - men den här sista gillar jag inte - TACK OCH HEJ!

För trots att orden inte säger avsked så betyder dessa ord just detta. Hej och Tack! betyder märkligt nog något annat. Så då jag börjar läsa så vet jag att avskedet är ett faktum. Då tänker jag - på antalet söndagsfrukostar jag delat med Niklas Ekdals ord - och då kräver avskedet ett slags gensvar från mig. Det är därför jag skriver här.

Jag läser Dagens Nyheter. Jag läser Svenska Dagbladet. Jag har mina oaser, grubbleristationer, funderarplatser i olika tidningar. En läsplats är Niklas Ekdals Ledare signerat. Väl läst börjar en diskussion. Vi är några som diskuterar vad vi läst. Det är inte så att vi håller med Niklas Ekdal, eller håller med och om varandra, men vi har ett gemensamt fokus i det Niklas Ekdal har skrivit. Ibland är vi lysande överens (vilket är en aningens tråkigt) och ibland sätter vi oss på tvären (vilket gör oss vassare, klokare och mer argumentationshungriga) och väldigt ofta får vi något belyst i ledarens ord - som om vi tidigare gått i mörker eller blundat hårt för en slags verklighet.

Jag har några gånger skrivit till Niklas Ekdal på DN. Det fina är - Han gensvarar alltid. Att få svar... gensvar... återkoppling tycker jag är vackert och stort. Så nu Niklas Ekdal - nu - efter dessa mina ord - kan jag säga - HA DET BRA! LYCKA TILL! HEJ! HEJ!

Anne-Marie

2009-03-08 @ 09:17:57 Permalink Debatt / Aktuellt Kommentarer (0) Trackbacks ()

SAGOBORD

I Arvidsjaur finns ett bibliotek. I biblioteket fanns det böcker (vilken underbar tur att biblioteken finns och att böckerna finns där och inte avvecklas och skapar bristelände) och till böckerna fanns det bokhyllor (- Anne-Marie! Det är väl en aningens självklart! - Ja, jag vet... men jag vill skriva så här) och då man tagit sina böcker (jag tror man tar många böcker om man är i ett trevligt bibliotek, då lassar man på och tar för sig av författarord och illustrationer) och då slår man sig ned vid ett av de många borden (jag tycker absolut att man ska stanna en stund i biblioteket, bläddra och gosa med böckerna) och då tar man sig en stol
(- Anne-Marie! Nu är du så där ordig igen. Det är väl klart att det finns stolar. - Jag skriver som jag vill!) för i biblioteket finns det gott om sittplatser.

Jaha, då sitter man vid sagobordet, med sin enorma boktrave, på sin lilla rumpa och bläddrar. Det är fint. Jag får genast tankar om vad att äta på ett bord av detta slaget (nu ska du titta på mitt fotografi!) Jag suktar och bläddrar fram till små bakverk från Nangiljala, varm choklad i köket hemma hos Lillebror i Karlsson på Taket och för att inte tala om Ture Sventons temlor av den bästa sorten, och en golvbakad pepparkaka från Pippis julbak... Från en annan litterär bokhög funderar jag över Madelenekakorna och om man kunde tänkas få smaka något ur en av de många kokböckerna som det fullkomligt kokar över i.

Ja, Jag var som sagt i Arvidsjaur. I biblioteket. Vid ett bord. På en stol. Med en boktrave böcker. Fantasihungrig.

Anne-Marie

2009-03-08 @ 08:57:07 Permalink Svenska / Läsning / Genre Kommentarer (1) Trackbacks ()

PÅ LÅTSAS...

Nyss var jag och lekte med en treåring...

- Här kommer en liten anka. Ankan säger - Jag vill inte bada, jag vill inte bada...börjar jag lekprata.
- Näe AMI, ankor kan inte prata, dom pratar bara på låssas...säger treåringen.
- Jo, den här ankan kan prata, envisas jag för jag vill lekberätta...
- Du får din anka prata... mina ankor ska bada...säger treåringen.

Så var det med den leken. Där satt jag med en liten plastanka och den pratade på... jag vill inte bada, jag vill inte bada. Dom andra ankorna badade och treåringen lekte. Där satt jag med min talande plastanka.

Anne-Marie

2009-03-07 @ 21:25:17 Permalink Barnets nya rättigheter Kommentarer (1) Trackbacks ()

ÄSCH!

ÄSCH!
Stadspromenaden slutade på affärsstråken.
Vad skulle jag där och göra?
Det är ju lördag, inte köpdag.

Anne-Marie

2009-03-07 @ 17:20:08 Permalink Privat / Tankar Kommentarer (0) Trackbacks ()

VI HAR NÅGOT GEMENSAMT

VI HAR NÅGOT GEMENSAMT

1) Vi är lärare
2) Vi skriver
3) Vi skriver om att vi skriver
4) Bonnier Utbildning
5) Redaktören som vi båda delar (och tävlar om att rosa och hylla)
6) Undervisarglädjen
7) Skolan (fst vi är långt ifrån varandras skolor)
8) Långfärdsskridskor

och sist men inte minst... bloggandet
http://www.idelyktan.se/

Anne-Marie

2009-03-07 @ 12:24:45 Permalink Klassrum / Organisation Kommentarer (2) Trackbacks ()

LÖRDAG och allt jag ska göra

Min lördagslista!
Allt detta ska jag göra!

1)...
2)...
3)...
4)...
5)...
6)...
7)...
8)...
9)...
10)...

11) ... kanske också gå på museum!

Anne-Marie

2009-03-07 @ 08:35:27 Permalink Privat / Tankar Kommentarer (2) Trackbacks ()

GIRIGHET och GRINIGHET

Jag gillar en viss form av girighet - den som handlar om viljan att lära och den utmaning detta betyder för en lärare.
Jag gillar också en viss form av grinighet - den då lärandet är svårt och tungt - och kräver en annan insats av läraren.
Allt är en utmaning om man vill!
Jag vill!

Anne-Marie

2009-03-06 @ 17:35:50 Permalink Läroplan / Barnkonvention/skola 2011 Kommentarer (0) Trackbacks ()

MINA ELEVER

Mina elever är inte bara mina elever.
Mina elever är allas elever.
Min klass är min klass.
Men samtidigt en klass för sig själv.
En annan klass är också min klass.
Men idag...

Jag är omåttligt stolt över min klass.
Jag var borta och de hade två vikarier som hoppade in (!?!).
Det är inte bra.
För det blir stökigt.
Det är inte elevernas fel.
Mina elever har klass.

Då vi. vikarien och jag, hade uppsamlingsamtal så berättade jag att jag absolut inte tyckte att det var deras fel att det blev en aning stökigt. Till mina elever sa jag att jag undrar om de kunde modella hur det kunde bli om vi gjorde som vi brukade.
Vips... så var det ordning.
Vips var klassrummet ett klassrum med stil och finess.
Vips... jag stod utanför dörren och talade lite med vikarien.

- Följ mig, sa jag till vikarien.
- Följ mig, gör nytt, börja om, se barnen, de vill samma sak som du, de har bara försatts i en aningens omväg.

Två stolta lärare tågade sedan in klassrummet som var snyggt och där barnen var alldeles för exemplariska.
Som om de ville säga förlåt.

För vad?

Anne-Marie

2009-03-06 @ 17:25:41 Permalink Klassrum / Organisation Kommentarer (0) Trackbacks ()

SKOLFRONT

Det är en ära: http://www.ur.se/Skolfront/Bloggar-om-skolan
Jag bugar, tackar och blir mycket glad.

Det tänker jag fortsätta vara!
Anne-Marie

2009-03-06 @ 07:30:22 Permalink Debatt / Aktuellt Kommentarer (4) Trackbacks ()

BLADHORNINGENs åtgärdsprogram

Jag sökte på Bladhorningen... jag har en liten undervisningsidé. Då jag sökte på bladhorningen kom jag osökt in på åtgärdsprogram. Också en liten bladhorning har åtgärdsprogram. Men det är nog inte bladhorningens hem som ska rätta till något för bladhorningen. Jag tror att åtgärdsprogrammet för bladhorningen handlar om att omgivningen tar sitt ansvar, gör allt den kan, tänker om, prövar nytt och värnar förutsättningarna för bladhorningens utveckling.

Bara en reflektion.

Anne-Marie,
som återkommer om undervisningsidén.

2009-03-06 @ 07:08:20 Permalink Barnets nya rättigheter Kommentarer (0) Trackbacks ()

FORM

Formen kan vara tvingande. Herr Gåman har nog tröttnat på att ständigt vara på väg över. Här är han på väg att bryta sig ut ur formen. Det är en aning modigt.

Anne-Marie

2009-03-06 @ 07:00:58 Permalink Klassrum / Organisation Kommentarer (1) Trackbacks ()

MATEMATIK OCH FILMTAJM

Jag blev utbjuden, inbjuden och erbjuden en biokväll ikväll. Jag såg massor av lärare, flera förläggare och stolta utgivare av matematikböcker... och jag ville ha samtliga så att jag själv kan se hur den röda tråden löper meterlång i matematiken från första skoldagen till den sista i grundskolan och en aning vidare in i gymnasiet. Jag vill veta...
Jag plockade åt mig en godispåse och satte mig i en välfylld biosalong - SLUMDOG MILLIONARE - en mycket aktuell film. Den var bra. Jag satt stum... och tänkte... väl utanför biosalongen så hälsade jag på lärare och pratade med mitt mycket trevliga förlag. Jag måste erkänna en viss stolthet också... jag presenterade min redaktör och min förläggare för en bloggläsande lärare. Det bästa med mitt förlag är att de är så oerhört kunniga pedagoger. Pröva dem!

Anne-Marie

2009-03-05 @ 21:53:23 Permalink Matematik Kommentarer (0) Trackbacks ()

FÖLJA I SPÅREN

Jag gillar att man följer i spåren. Men man gör det på sitt egna sätt. Det blir märkligt nog nya spår i de välbekanta spåren som man följer. Det är alltid något nytt även i det välbekanta. Det finns inget så spännande som det vi har just där runt omkring oss. Vi är ofta alldeles för hemmablinda. Vi är ofta alldeles för lite nyfikna på det vi har precis framför oss, intill oss... Allt har något nytt att erbjuda. Det handlar om hur vi ser på saker och ting. Man kan alltid öva på att försöka se igen, återse!

Anne-Marie

2009-03-05 @ 21:07:04 Permalink Klassrum / Organisation Kommentarer (1) Trackbacks ()

HEJSAN IGENSAN!

Mina sladdar har varit på vift. Först var jag på vift och då hade jag med mig mina sladdar. Sen stack jag ifrån stället jag var på vift i. Då stannade mina sladdar kvar och var på vift på egen hand. Nu har de varit borta ett tag och det har jag tyckt varit tråkigt. Men själva - att vara på vift - är nyttigt. Så nu känner jag mig glad. Kamera, dator, sladdar... allt på samma ställe där jag är. Nästa gång reser vi ut och hem tillsammans. Hej hopp!

Anne-Marie,

som i sitt nästa inlägg tänker hylla mina lärare och utbildare på Lärarhögskolan. Speciellt matematiska institutionen som gav mig mod att tänka i andra banor... TÄNK ATT FÅ TÄNKA MATEMATIK EN ANING FRITT

2009-03-05 @ 16:52:17 Permalink Matematik Kommentarer (1) Trackbacks ()

MIN LILLA FYRA TÄNKER BLÅVALSVIKT?

ELEV:
Hur man väger en BLÅVAL.

STEG 1

Man lockar upp blåvalen med massor av plankton. Blåvalen tänker: Plankton mums! Och så är blåvalen uppe.

STEG 2

Man använder en massa "blåvalskranar". Man lyfter upp blåvalen till en forskningscentral. Där söver man blåvalen och lägger den på världens största våg. Vågen orkar 400 ton. Man väger blåvalen. På vågen kommer det snart ett tal. Det står 190 ton.

STEG 3

Nu väcker man valen.

Använder "blåvalskranarna" och lyfter ner valen i vattnet.

Nu har man vägt en blåval!

______________________________________________________________

ELEV 2

Hur man väger en blåval?

Det är väldigt svårt att förklara. Kanske man mäter runt längden och midjan. Man mäter runt längden och midjan. Man mäter i vattnet - alltså man måste avliva blåvalen först. Man måste säkert vara flera personer som ska mäta, kanske 20-25 personer. Eller fiskar flera personer upp en kroppsdel upp till land och sedan mäter man kroppsdelen.

Hur väger man en kroppsdel, ja flera personer skär av dem. Eller så kanske tar dom kort med en undervattenskamera och mäter med linjal. Det var allt men jag tror mest att man tar kort med undervattenskameran för man kan inte döda blåvalen. Det finns människor som gör det och det är inte snällt.

______________________________________________________________
______________________________________________________________

ELEV 3

Hur man väger en blåval?

Jag tror man skär små bitar av den.

Sen lägger man bit efter bit på en våg.

Sedan plussar man ihop det.

Sen har man dödat en blåval.

P.S

Det är förbjudet att döda blåvalar!

____________________________________________________________
____________________________________________________________
____________________________________________________________

Som sagt, vi är inte färdiga... vill ni se hur man börjar... titta på lektion.se och sök bildpromenad under ämnet svenska... varför inte matematik....varför inte so... varför inte...

Anne-Marie

2009-03-05 @ 14:12:22 Permalink Matematik Kommentarer (1) Trackbacks ()

INGEN RAST

Idag har jag inte haft någon rast. Jag är ... och ska gå på ... efter en hel dag...
Men trots att jag håller mig så håller jag inte tyst. Vi har pratat matematik hela dagen:

- Va... är det här matematik? sa eleverna.
- Men... det här är ju roligt ju!

Ja, matematik är roligt!
Anne-Marie

2009-03-05 @ 14:07:01 Permalink Matematik Kommentarer (2) Trackbacks ()

BLÅVALSTÄNK

Idag illustrerade vi den enorma vikten av en blåvals tunga.
Den väger 2,7 ton. Tungan alltså.
Min lilla fyra och jag tänkte att varje elev vägde 50 kilo. Vi tror nu att vi behöver två stora elevklasser för att viktåskådliggöra valens tunga...

Anne-Marie
som väger en aning mer men vi avrundar gladeligen både uppåt och nedåt då vi har praktisk matematik.

2009-03-05 @ 10:16:38 Permalink Matematik Kommentarer (0) Trackbacks ()

BLÅVALENS TUNGA...OCH BLÅVALSBEBISHULLET!

Blåvalens tunga är enorm. Den väger faktiskt 2.7 ton...och hur mycket vatten som helst får plats i Blåvalens mun. Berättade en elev för mig idag.

Igår lade sig fem elever på golvet - skulle åskådliggöra blåvalens nyfödda unges längd - på 7 meter. När man säger att en blåvalsunge är 7 meter då den föds - så låter det ungefär som - jahaja! Men när man ser hur lång den faktiskt är... och att vi inte får plats i klassrummet för att verkligen åskådliggöra hur lång en nyfödd blåvalsunge är - då är sju meter väldigt, väldigt långt.

Dessutom måste man runt dessa sju meter lägga till en massa blåbebisvalshull... och då är det ofantligt mycket man blir tvungen att föreställa sig. Ibland, och faktiskt nästan jämt, är det bra att vara praktiskt. Då syns verkligheten också i ett klassrum.

Hur är det nu?
Hur stor är egentligen en blåval?
Hur mycket är 33 meter som en fullvuxen blåval är?
Och så är det detta med vikten... 190 ton. Hur vet man det?
Var har man vägt den? Det är en aning exakt (allt är relativt) att säga att den väger 190 ton?

Jag älskar det problematiska... hur väger man en blåval?

Anne-Marie
som inte alls vill veta - bara fundera själv...
för kanske kan man be den största blåvalen dyka upp för en uppvisning av världens absolut största blåval... hur kan vi veta...

2009-03-04 @ 17:15:01 Permalink Svenska / Läsning / Genre Kommentarer (1) Trackbacks ()

MATEMATIK - KÄNGURU

JAG ÄR MED OCH SPRIDER EN MATEMATIKTANKE!
Anne-Marie

Hur går Kängurutävlingen till?
Kängurutävlingen genomförs alltid tredje torsdagen i mars. Ibland passar den dagen dåligt, speciellt här där vi ofta har studiedagar då. Då kan ni välja dagen efter eller första bästa dag i veckan därpå. Men, ni får inte genomföra tävlingen tidigare. Alla på skolan behöver inte göra den samtidigt, även om det naturligtvis ger lite extra glans åt den.
För närvarande finns klasserna Milou, för F - åk2, Ecolier, för åk 3 - 4, Benjamin 5 - 7 och Cadet 8 - 9, Gymnasiets Cadet, för elever som läser kurs A, Junior för kurs B och C samt Student för elever på kurs D och E. Planer finns på att utveckla en version även för yngre elever. Mer information kommer så snart vi vet mer om det.
Tävlingen består av 18-24 problem, indelade i tre grupper 3, 4 och 5-poängsproblem. Till varje problem finns fem svarsalternativ att välja mellan där endast ett är riktigt. Eleverna behöver alltså inte prestera lösningar, vilket brukar uppskattas av många.
Eleverna arbetar enskilt. Miniräknare får inte användas. Problemen är inte av räknekaraktär utan handlar mer om matematiska idéer och begrepp.
Tävlingen ska genomföras vid ett tillfälle. Tävlingstiden är 75 min för Ecolier (åk 3-4) och 60 min för alla andra. För Milou finns ingen fast tidsgräns, det enda kravet är att tävlingen genomförs vid ett tillfälle. Det är för lite tid för att eleverna ska hinna lösa alla problem på vanligt sätt, så träna gärna i förväg på hur de kan använda givna svarsalternativ.
Vem får vara med?
Kängurun vänder sig till alla! Alla i klassen måste visserligen inte vara med, men vi rekommenderar det starkt, av flera skäl. Dels är det viktigt för att alla ska kunna känna sig delaktiga när klassen sen arbetar vidare med problemen, vilket är en huvudpoäng med Kängurun. Dels för att om eleverna får välja finns risken att sådana som skulle kunna klara en hel del problem ändå avstår (oftare flickor och elever som tror att de är "dåliga i matte").
Sen behöver ni inte göra någon stor sak av hur många poäng var och en får - om det inte är positiva överraskningar. Varje år får vi engagerade berättelser om elever som lyckats långt över förväntan och elever som vanligtvis tycker intensivt illa om matematik, men konstaterar att "Kängurmatte var ju kul".
Men det är viktigt att tala om att det inte är ett prov, att eleverna troligen inte hinner allt och att en del problem är ganska svåra.
Vad kostar det att vara med?
Det kostar ingenting att vara med. Vi skickar ut allt material som pdf-dokument. Det är viktigt att den som anmäler uppger en fungerande e-postadress, helst en skoladress eller motsvarande. Hotmail och liknande fungerar inte så bra vet vi av erfarenhet.
Vad händer efter tävlingen?
Så snart dina elever genomfört tävlingen anmäler du hur många som deltagit. Då får du tillgång till facit. När du rättat redovisar du resultatet på en speciell sida på nätet. Därefter får du tillgång till förslag på hur ni kan arbeta vidare med problemen. För det är minst lika viktigt att ni sedan diskuterar lösningar och undersöker problemen ordentligt. I det arbetet finns inga begränsningar, då rekommenderar vi både samarbete, diskussioner och gott om tid.
Kontakt
[email protected]

2009-03-04 @ 12:51:26 Permalink Skriftliga omdömen Kommentarer (1) Trackbacks ()

INTE...

- Jag tänker inte sluta... jag tänker inte gå och äta... jag tänker inte ha rast... Jag vill bara jobba! säger en elev. Jag vill inte ens gå hem!

Så kan det vara ibland. Ibland kan det vara precis tvärtom. Båda en lika stor utmaning för en lärare.
Anne-Marie

2009-03-04 @ 11:54:12 Permalink Svenska / Läsning / Genre Kommentarer (0) Trackbacks ()

SVENSKLÄRARTIDNINGEN

Hej!

/.../

... jag har läst din artikel i Svenskläraren. Eller har jag sagt det? Iallafall, ville säga att jag gillade frågorna du ställde. Du frågar på ett sätt som gör att man tänker: "Aha, så kan man ju fråga! Det hade jag inte kommit på själv." Jag gillar det.

REKLAM FÖR SVENSKLÄRARTIDNINGEN - LÄS DEN! ALLA LÄSARE BELÖNAS MED EN LÄSUPPLEVELSE!
Anne-Marie
som har intervjuat Björn Ulvaeus om språkligheter i det senaste numret.

2009-03-04 @ 09:32:59 Permalink Frågor / Frågekonst Kommentarer (1) Trackbacks ()

HUR VÄGER MAN EN BLÅVAL?

HUR VÄGER MAN EN BLÅVAL!
Det är dagens fråga i min lilla fyra.
Anne-Marie

2009-03-04 @ 07:47:57 Permalink Matematik Kommentarer (1) Trackbacks ()

UTVÄRDERING föreläsning

Hej!
Jag har, sedan du avslutade hos oss, tagit emot enbart positiva omdömen över din dag med oss. Det ska du absolut njuta av, alla känner sej så inspirerade efter att ha lyssnat på dej. Jag ska göra vad jag kan för att hålla diskussionen igång /.../ De enda som inte är nöjda är de som inte var med!

Jag ticketackar...
Föreläsningar är samspelande.
Lärarna samspelade med mig.
Jag hade också roligt, trevligt och lärorikt.

Anne-Marie

2009-03-03 @ 16:46:05 Permalink Föreläsningar / Läsarfrågor Kommentarer (1) Trackbacks ()

ENSAMHETENS GEOGRAFI

Den här undervisningen i Geografi och i stort sett allt allmänmänskligt genomförde jag för flera år sedan. Jag tog helt enkelt och gjorde om världskartan. Suddade ut de flesta länder, Danmark, Norge och Finland följdes av hela kontinenter. Kvar fanns Sverige. Och så fick eleverna grubbla på vad vi kunde göra då. Det blev väldigt lite utveckling i vårt avlånga land. Det fattades en glödlampeuppfinning och köttbullarna flyttade inte hit från Turkiet, det fanns inga bananer och så tråkigt det var att inte kunna möta människor från andra länder, och hur var det nu med språket... skulle vi utveckla fler språk inom vårt land... eller fanns det redan fler sätt att säga exempelvis potatis?

Vi läste dikten - blott Sverige svenska krusbär har - och funderade över vad Sverige egentligen hade... och varför skulle Sverige heta Sverige... sen upptäckte eleverna att om haven runt omkring kluckade in över landet så skulle det säkerligen väckas en och annan nyfikenhet - vad fanns det därborta - och då skulle säkert någon uppfinna en liten båt för att ta sig ut över de stora haven för att leta... efter en annan liten del av världen. Kort och gott. Ensamhetens geografi ledde oss genom hela världen... vi saknade för mycket... vi värderade bättre det som vi tog för givet. Vi behöver alltid vår nästa...
Anne-Marie! Usch så tråkigt det blev i världen med bara Sverige... sa eleverna och drog ned världskartan. Åh vilken tur att vi inte har det så där trist...

Anne-Marie

2009-03-03 @ 16:39:27 Permalink Svenska / Läsning / Genre Kommentarer (0) Trackbacks ()

LIKADANA

Idag har jag tänkt - vi ska inte göra mer av samma. Vi ska göra mer av annat. Men då jag går genom min vardag lyser några dockor upp min genomfart. De ligger i en plastlåda. Något säger mig att jag strävar efter omöjligheten. Men den tanken slog jag snart ifrån mig.

Anne-Marie

2009-03-03 @ 16:29:12 Permalink Svenska / Läsning / Genre Kommentarer (1) Trackbacks ()

DATORKRÅNGEL

Kära läsare,
Jag lever, har hälsan, har allt och lite till. Sitter inte still. Är med mina elever. Glömde en viktig sak i Arvidsjaur... min elconnectare till datorn... skriver så många blogginlägg jag hinner under dagen. Nu väntar klassrummet, mina elever och två böcker jag ska introducera idag.
Vi ska arbeta med skillnader. Det är ett viktigt område. Skillnaden i berättarstil ska vi börja med.
Anne-Marie

2009-03-03 @ 07:38:15 Permalink Läroplan / Barnkonvention/skola 2011 Kommentarer (1) Trackbacks ()

REGIONAL - NATIONELL - GLOBAL

Jag är regional. Just nu på annan ort. Jag är i Arvidsjaur. Ska tala och föreläsa för lärare här.

Då man är på annan ort blir man regional. Jag är just nu regional. Jag är nyfiken. Så därför går jag in i matvarubutiken. Det är en källa till information. Jahaja... så ser mjölkpaketen ut... åhåjaja.... här är mer av det lokala brödet... sedär... en aning mer viltkött i köttdisken... och så tidningen... den läser jag alltid...

Norran... heter tidningen här. I Norran läser jag om hur skolungdomar (jag gillar nog inte det ordet) spelar musik under luncherna för sina skolkamrater. Det har eleverna gjort här i Arvidsjaur. Den är en idé som jag tycker man kan sprida en aning. En god skolidé bör inte vara regional. Den bör spridas nationellt.

Nu ska jag föreläsa - jag har en global idé. Men idén om det globala handlar om att stå på plats mitt i en region och söka förstå hur allting hör ihop eller ska länkas samman. Jag undrar alltid hur jag förstår saker och ting. Om jag förstår?

Anne-Marie

2009-03-02 @ 09:06:11 Permalink Föreläsningar / Läsarfrågor Kommentarer (2) Trackbacks ()

tickande TIMPLAN

Tid markeras i en plan.

Timplan är en plan för att säkerställa att varje specifikt ämne får utrymme och att eleven får lära sig inom diciplinen. Ja, jag är lärare i årskurs fyra. Jag har timplanen i mitt tänk, det betyder att jag ansvarar för timplanen. För eleverna syns inte timplanen. Vi har matematik i de böcker vi läser i (ämnet svenska) och geografi och naturkunskap ur matematikböckerna (ämnet matematik). Timplanen har till syfte att garantera elevens rättigheter. Men det är lärarens uppdrag att förvalta timplanen. Jag följer mina elevers funderingar och hur de, med rätta, blandar ihop engelskan med naturvetenskapen. - Va, blir en anka äldre än en katt? frågar mina elever. De har läst en engelsk faktabok om arters livslängd. Jag säger till dem att de ska leta efter textens innehåll oavsett om det är engelska eller matematik. Därför gör eleverna det. - Anne-Marie, det står att en älg väger 500 kilo och att en björn väger 350 kg? Är det sant? Det står i matteboken. Får jag googla och kolla? säger de som läser innehållstexter och inte uppgiftstexter. De lär sig av matematiktexten, De lär sig av engelska texten. Så ska det vara. Och då bryter de ny mark för lärandet.

Timplanen behåller jag ömt i mitt tickande läraruppdrag.
Anne-Marie

2009-03-02 @ 08:44:16 Permalink Läroplan / Barnkonvention/skola 2011 Kommentarer (1) Trackbacks ()

SKOLFRÅGOR

Hellre frågor!
Bättre är obesvarade frågor!
Frågor driver på, åskådliggör något.
Under tiden de är obesvarade kräver de att vi tänker.
Tankarna är viktiga.
De färdiga svaren är inte lika intressanta.
Färdiga och välpaketerade svar avslutar något.
Då svaret är givet måste man konstruera nya frågor.
Jag tror inte på svaren.
Jag tror mer på frågan.

Så tänker jag då det gäller skolfrågor.
Vi måste alltid ställa oss nya frågor.

Vi kan inte applicera gamla svar på nyställda frågor.
Anne-Marie

2009-03-02 @ 08:32:03 Permalink Frågor / Frågekonst Kommentarer (1) Trackbacks ()

SKOLTANKAR

Jag tycker det är svårt att vara lärare. Därför är läraryrket en utmaning.

Anne-Marie

2009-03-01 @ 19:01:22 Permalink Läraryrket Kommentarer (4) Trackbacks ()

MEDVETEN UNDERVISNINGSTID

Jag har undervisningstid.
Inte klassrumstid.
Jag vill förvalta min undervisningstid fullt ut.
Om jag får det får eleverna det mesta av den tid de har rätt till.
Därför är jag noggrann med tiden.

Det betyder att jag ständigt undervisar, i olika konstellationer; individuellt, i smågrupper, i halvklasser och i helklass. Samtliga elever är i klassrummet oavsett min undervisning. Jag är ständigt i aktion. Interaktion. Om de elever som arbetar med annat lyssnar till ett vygotskijsamtal jag för tillsammans med en elev skadar det absolut inte. Det är helt i sin ordning att ta del av lärarens och andra elevers samtal. Det händer nästan jämt.

Jag länkar till Blossing tankar om undervisningstiden:
http://blossing.blogspot.com/2008/06/minskad-undervisningstid-inte-en-vg-att.html

Anne-Marie

2009-03-01 @ 18:53:44 Permalink Klassrum / Organisation Kommentarer (2) Trackbacks ()

PIZZA I ARVIDSJAUR

Jag sitter i Arvidsjaur och äter pizza.
Pizzan är jätte, jätte, jättestor.
Den flyter långt ut över tallriken.
Den täcker faktiskt nästan hela bordet.

Men Arvidsjaur är väldigt litet.
7000 bor här, i centrala Arvidsjaur bor ca 5000.
Jag är en aning bortkommen.
Äter ungefär en sjättedel av pizzan.
Om ens det. Jag äter kanske en åttondel.
Jag ÄTER en åttondel.
Jag anar att de som sitter i Pizzerian vet att jag inte är härifrån.

Intill centrum finns en skola.
Den ska vara lika för oss alla.
Det är bra.
Den förenar oss.
Jag har något gemensamt med den, och med de som arbetar där.
Och med eleverna.

Imorgon bär det av.
Då tar jag sparkstöttingen och far nedförbacken, svänger av till vänster, sparkar mig fram genom snövallarna... till skolan.
Hemma!

Anne-Marie

2009-03-01 @ 17:42:59 Permalink Föreläsningar / Läsarfrågor Kommentarer (2) Trackbacks ()

FRÅGA OM STRÄVANSMÅLEN

Hej!
Efter ett Fx på en tenta i kursen Att organisera för, värdera och bedöma lärande, har jag den hårda vägen fått lära mig att Strävansmålen inte är något som kan nås och att detta är ett missförstånd bland lärare.
Jag har googlat på detta och då sett att flera lärare (bloggar och andra texter) använder sig av uttrycket "nå" strävansmålen. Kan inte du förklara hur du resonerar kring detta. Det skulle vara mkt intressant att höra en verksam lärares åsikter och tankar.
//

Körling svarar och funderar.
Jag väljer nog att fundera. Svar är så tråkiga. Det finns inga färdiga svar. Men det finns tusentals funderingar. Så här funderar jag.

Strävansmålen är det uppdrag läraren har att sträva mot i varje ämne och i varje specifik måldefiniering. Sträva handlar om att ha en plan - säg - att ta sig från en punkt till en annan - med allt vad det innebär av planering, genomförande, modellande så att eleverna kan tillägna sig en slags helhet. Jag skulle översätta det med att varje del ska innefattas i en helhet. Därför hör strävansmålet intimt samman med ämnets karaktär. Dessa två ska sedan sippra igenom allt det man gör i skolan för att nå varje enskilt mål. Varje enskilt mål ska länkas samman till en helhet (ämnets karaktär) där strävansmålen anger riktningen.

Strävansmålet kan självklart uppnås - vid åskurs nio bör vi ju ha åstadkommit en hel kursplan som leder oss till något slags mål. Strävansmålet är lärarens uppdrag att förvalta och verka för. Vid nio års skolgång (eventuellt tio med förskoleklass) är vi i hamn och därefter syns nya uppnåendemål och strävansmål för andra skolformer. Filosofiskt är strävansmålen inte uppnåliga i termer av att lärandet är livslångt, men skolans strävansmål har en tidsplan - från (förskola), årskurs ett till årskurs nio. Jag vill gärna se att vi förvaltar strävansmålen inom tidsramen. Så förstår jag strävansmålen.

Strävansmålen är oändligt mycket viktigare att tala om än uppnåendemålen. Uppnåendemålen är de mål som skolan har till uppdrag att se till att samtliga elever uppnår. Uppnåendemålen är trots sina ord en slags lägsta gemensamma nämnare för samtliga elevers kunskapsrättighet och lärarens absoluta lägsta nivå... uppnåendemålen är inget annat än den riksgiltiga nivån för svensk skola. Hit ska alla ha rätt att komma. Och ska komma! Om man inte kommer att uppnå dessa mål har man rätt till åtgärdsprogram. Jag tycker personligen att samtliga ska ha åtgärdsprogram, läraren har åtgärdsskyldigheter och därför anser jag att man först och främst ska gå igenom undervisningen och fundera över vilka åtgärder man kan göra som lärare innan man skriver ett åtgärdsprogram där eleven får ett dokument över sin oförmåga. Allt ska under lupp då eleven inte lyckas.

Jag brukar använda mig av exemplet miniräknaren då jag funderar i termer av strävansmål.

Undervisningen ska sträva mot:
– utvecklar sin förmåga att utnyttja miniräknarens och datorns möjligheter.

skriver skolverket om matematikens strävansmål. Detta är alltså miniräknarens och redskapens plats i matematikundervisningen. Frågan är då de pedagogiska frågorna: När? Hur? Varför? Vad? kring miniräknarens vara eller icke vara i undervisningen. För min del betyder det att miniräknaren och datorns möjligheter måste inkluderas i undervisningen redan från dag ett i skolan. Miniräknaren skall alltstå ingå i undervisningen och vara relaterad till det övergripande syftet med matematiken i skolan:

Ämnets syfte och roll i utbildningen

Grundskolan har till uppgift att hos eleven utveckla sådana kunskaper i matematik som behövs för att fatta välgrundade beslut i vardagslivets många valsituationer, för att kunna tolka och använda det ökande flödet av information och för att kunna följa och delta i beslutsprocesser i samhället. Utbildningen skall ge en god grund för studier i andra ämnen, fortsatt utbildning och ett livslångt lärande.

Matematiken är en viktig del av vår kultur och utbildningen skall ge eleven insikt i ämnets historiska utveckling, betydelse och roll i vårt samhälle. Utbildningen syftar till att utveckla elevens intresse för matematik och möjligheter att kommunicera med matematikens språk och uttrycksformer. Den skall också ge eleven möjlighet att upptäcka estetiska värden i matematiska mönster, former och samband samt att uppleva den tillfredsställelse och glädje som ligger i att kunna förstå och lösa problem.

Utbildningen i matematik skall ge eleven möjlighet att utöva och kommunicera matematik i meningsfulla och relevanta situationer i ett aktivt och öppet sökande efter förståelse, nya insikter och lösningar på olika problem.

Texten är hämtad från skolverket. Det vi lärare har att undervisa kring ska alltså inbegripa ämnets syfte och roll i utbildningen. Miniräknarens plats är självklar. Den är en del av det demokratiska redskapen för att undersöka, pröva och lösa problem. Miniräknaren bidrar till att individen snabbt och enkelt kan fatta välgrundade beslut - efter att ha räknat ut saker och ting - samt att miniräknaren flyttat in i mobilerna och ständigt finns närvarande - ja till och med i händerna på våra elever. Frågan är då - när ska vi undervisa om miniräknaren - eller rättare sagt de redskap som omsluter möjligheterna att förstå, undersöka och utveckla det matematiska tänket.

Progressionen ska vi lärare synliggöra och äga medvetenhet om. Redan i förskoleklassen ska miniräknaren finnas med, som ett medvetet val av de pedagoger som skapar möjligheter för elever att pröva och tänka och utveckla sin lust till räknandet och tänkandet. Det handlar inte om matematik som ämne utan matematik som en del av språken runtomkring oss i samhället.

I målen för årskurs fem skriver skolverket att eleven ska:

– kunna räkna med naturliga tal – i huvudet, med hjälp av skriftliga räknemetoder och med miniräknare,

Detta är ett mål för årskurs fem, tillika ett strävansmål för årskurs ett, två, tre, fyra och eventuellt förskoleklass. För att ha möjlighet att nå ett kunskapsmål krävs träning, övning, undervisning, problematisering, tillgång och erkännande (där lärare och elever tillåts utveckla sitt lärande med ett redskap och där detta inte betraktas som fusk) - och detta innebär inte att miniräknaren dyker upp i undervisningen i årskurs fem utan att arbetet fram till årskurs fem garanterar och säkerställer att eleven har möjlighet att kunna det som målet anger - använda en miniräknare. Färdigheten och kunskapen, kan eleverna använda sig av miniräknaren, prövas i de nationella proven för årskurs fem.

Vid skolans sista dag och i årskurs nio är målen detta. Eleven ska

– ha goda färdigheter i och kunna använda överslagsräkning och räkning med naturliga tal och tal i decimalform samt procent och proportionalitet i huvudet, med hjälp av skriftliga räknemetoder och med tekniska hjälpmedel,

De nationella proven i årskurs nio förutsätter kunskap och färdighet i bruket av miniräknare.

Redskapen är en del av kunskapen om ämnet och hur att göra, tänka, kontrollera, utveckla, tidsbespara och effektivisera. Miniräknaren samspelar med det som sker och händer utanför skolan. Vi är teknikbudna och därför ska vi utveckla lärande och förmåga att använda reskapen och utveckla tänkandet kring dem. Inget redskap fungerar fullt ut om vi inte har kunskap om hur att använda dem och varför.

Så här ser jag det!

I och med att jag funderat inför öppen ridå anser jag inte att jag svarat klart och färdigt på frågan om strävansmålen. Däremot har jag åskådliggjort hur jag tänker och funderar. Jag är rädd för väldigt korrekta och färdiga svar. Jag tror inte att jag är personen att lämna dem. Jag tänker gärna högt, bidrar som bollplank och tycker frågor om strävansmål ska vara ständiga, utvecklande och obesvarade. Obesvarade i den bemärkelse att diskussionen om strävansmålen aldrig tystnar utan är en del av den pedagogiska debatten inom skolan. Frågan är - hur förvaltar vi våra uppdrag? Hur syns det i vår verksamhet? Hur förstår eleven?

Ni som läser här får gärna komma med fler frågor, undra ihop med mig, utveckla...

Anne-Marie

2009-03-01 @ 11:18:08 Permalink Läroplan / Barnkonvention/skola 2011 Kommentarer (4) Trackbacks ()

Anne-Marie Körling Blogg

ATT VÄLJA ATT INTE BEDÖMA

SKRIVSUGEN!

BARNOMBUDSMAN + BLOGG = SANT

LESS OF THE SAME

SKOLPIGGHETEN

ELEVENS BEHOV AV ÅTERHÄMTNING

LEKEN?

- DU KAN VARA TYST SJÄLV

STRATEGIER: DEN LÄRANDE GROPEN

RÄTTIGHETER I SKOLAN

KLASSRUMsMÖBLERING

SKRIVBLOGGANDE LÄRARE

BOKHANDELN

BEDÖMARDAGS

FORMSVACKA

HUVUDSAK ATT GÖRA MÅL

SOMMARTID

EARTH HOUR

SIGNALER FRÅN EN LEKSAKSAFFÄR

FÖRENINGEN KOMPARERA MERA

BETYGET I MUSIKEN

KOMPA KOMPARERINGAR

DENNA DAG ETT LIV! sa Melker men jag hakar på.

Lektionsidé-RÄKNA MED PLÅSTER

BLOGGAR I MEGABLOGGEN på UR

KRÖNIKA I LÄRARNAS TIDNING

OMDÖMEN

BLÄCKPENNOR

ÖNSKA SALT I KANELBULLEN

SKRIVA! men vad? och med vad?

FÖRELÄSER IDAG

FÖRFATTARKOLLEGA MAX ENTIN

SEENDET

LÅGMÄLD LÄRARE

MÅLGRUPP

VERBAL MISSHANDEL

ETT ORD ÄR MER ÄN ETT ORD

Körlings ord

ENSAMHETSSKYDD

MILJÖ

ORD OM MINA ORD

SKRIVUPPGIFT

FRÅNVARO OCH VIKARIER

UTSORTERINGSTANKE

MARDRÖMSBERÄTTELSER

KÖLN i BILLACK

LILLA SVERIGE

JAG SPRANG IFATT...

FÖRELÄSNING och BLÄDDERBLOCKET

SMÅ IAKTTAGELSER

LÄSARE om "VÄGEN TILL SKRIFTLIGA OMDÖMEN"

SKOLFUNDERINGAR UTANFÖR GRÄNSEN

ÖLEN, MATEN OCH SJÄLVA GÖRANDET

ATT GÅ FRÅN KLARHETEN

BONN? NÄE

BORTA

ÖVERSIKT

BRIST, AVSAKNAD och OFULLSTÄNDIG

Elevteckning - SKRIV!

BE-SKRIVNING - TURE SVENTON del 2

VÄRDE OCH VÄRDERING -TURE SVENTON del 1

BEDÖMANDE ATTITYD

SKRIVKONST

SAMTAL

SKRIV-ANDE

KANDIDATEN KOM OCH SÅG

FUNDERINGAR PÅ MORGONEN

GENSVAR PÅ KLASSRUMSAKTIONEN

JA - JAG SKRATTADE...

Min lilla fyra: HUR SKA VI LÄRA OSS?

KANDIDATERNA I KLASSRUMMET

VYGOTSKIJ OCH GENUS

FÖRELÄSA VID MIN SKOLA

ATT UNDERVISA OM ORDFÖRSTÅELSE

ATT FANTISERA OM BLÅVALENS VIKT

LÄRARKANDIDATENS GENSVAR

TANKEFRIHET

UR´s MEGASKRIV!

TANKAR OM BREVSKÖRDAR