FRÅGA OM STRÄVANSMÅLEN
Efter ett Fx på en tenta i kursen Att organisera för, värdera och bedöma lärande, har jag den hårda vägen fått lära mig att Strävansmålen inte är något som kan nås och att detta är ett missförstånd bland lärare.
Jag har googlat på detta och då sett att flera lärare (bloggar och andra texter) använder sig av uttrycket "nå" strävansmålen. Kan inte du förklara hur du resonerar kring detta. Det skulle vara mkt intressant att höra en verksam lärares åsikter och tankar.
//
Jag väljer nog att fundera. Svar är så tråkiga. Det finns inga färdiga svar. Men det finns tusentals funderingar. Så här funderar jag.
Strävansmålen är det uppdrag läraren har att sträva mot i varje ämne och i varje specifik måldefiniering. Sträva handlar om att ha en plan - säg - att ta sig från en punkt till en annan - med allt vad det innebär av planering, genomförande, modellande så att eleverna kan tillägna sig en slags helhet. Jag skulle översätta det med att varje del ska innefattas i en helhet. Därför hör strävansmålet intimt samman med ämnets karaktär. Dessa två ska sedan sippra igenom allt det man gör i skolan för att nå varje enskilt mål. Varje enskilt mål ska länkas samman till en helhet (ämnets karaktär) där strävansmålen anger riktningen.
Strävansmålet kan självklart uppnås - vid åskurs nio bör vi ju ha åstadkommit en hel kursplan som leder oss till något slags mål. Strävansmålet är lärarens uppdrag att förvalta och verka för. Vid nio års skolgång (eventuellt tio med förskoleklass) är vi i hamn och därefter syns nya uppnåendemål och strävansmål för andra skolformer. Filosofiskt är strävansmålen inte uppnåliga i termer av att lärandet är livslångt, men skolans strävansmål har en tidsplan - från (förskola), årskurs ett till årskurs nio. Jag vill gärna se att vi förvaltar strävansmålen inom tidsramen. Så förstår jag strävansmålen.
Strävansmålen är oändligt mycket viktigare att tala om än uppnåendemålen. Uppnåendemålen är de mål som skolan har till uppdrag att se till att samtliga elever uppnår. Uppnåendemålen är trots sina ord en slags lägsta gemensamma nämnare för samtliga elevers kunskapsrättighet och lärarens absoluta lägsta nivå... uppnåendemålen är inget annat än den riksgiltiga nivån för svensk skola. Hit ska alla ha rätt att komma. Och ska komma! Om man inte kommer att uppnå dessa mål har man rätt till åtgärdsprogram. Jag tycker personligen att samtliga ska ha åtgärdsprogram, läraren har åtgärdsskyldigheter och därför anser jag att man först och främst ska gå igenom undervisningen och fundera över vilka åtgärder man kan göra som lärare innan man skriver ett åtgärdsprogram där eleven får ett dokument över sin oförmåga. Allt ska under lupp då eleven inte lyckas.
Jag brukar använda mig av exemplet miniräknaren då jag funderar i termer av strävansmål.
Undervisningen ska sträva mot:
– utvecklar sin förmåga att utnyttja miniräknarens och datorns möjligheter.
skriver skolverket om matematikens strävansmål. Detta är alltså miniräknarens och redskapens plats i matematikundervisningen. Frågan är då de pedagogiska frågorna: När? Hur? Varför? Vad? kring miniräknarens vara eller icke vara i undervisningen. För min del betyder det att miniräknaren och datorns möjligheter måste inkluderas i undervisningen redan från dag ett i skolan. Miniräknaren skall alltstå ingå i undervisningen och vara relaterad till det övergripande syftet med matematiken i skolan:
Ämnets syfte och roll i utbildningen
Grundskolan har till uppgift att hos eleven utveckla sådana kunskaper i matematik som behövs för att fatta välgrundade beslut i vardagslivets många valsituationer, för att kunna tolka och använda det ökande flödet av information och för att kunna följa och delta i beslutsprocesser i samhället. Utbildningen skall ge en god grund för studier i andra ämnen, fortsatt utbildning och ett livslångt lärande.
Matematiken är en viktig del av vår kultur och utbildningen skall ge eleven insikt i ämnets historiska utveckling, betydelse och roll i vårt samhälle. Utbildningen syftar till att utveckla elevens intresse för matematik och möjligheter att kommunicera med matematikens språk och uttrycksformer. Den skall också ge eleven möjlighet att upptäcka estetiska värden i matematiska mönster, former och samband samt att uppleva den tillfredsställelse och glädje som ligger i att kunna förstå och lösa problem.
Utbildningen i matematik skall ge eleven möjlighet att utöva och kommunicera matematik i meningsfulla och relevanta situationer i ett aktivt och öppet sökande efter förståelse, nya insikter och lösningar på olika problem.
Texten är hämtad från skolverket. Det vi lärare har att undervisa kring ska alltså inbegripa ämnets syfte och roll i utbildningen. Miniräknarens plats är självklar. Den är en del av det demokratiska redskapen för att undersöka, pröva och lösa problem. Miniräknaren bidrar till att individen snabbt och enkelt kan fatta välgrundade beslut - efter att ha räknat ut saker och ting - samt att miniräknaren flyttat in i mobilerna och ständigt finns närvarande - ja till och med i händerna på våra elever. Frågan är då - när ska vi undervisa om miniräknaren - eller rättare sagt de redskap som omsluter möjligheterna att förstå, undersöka och utveckla det matematiska tänket.
Progressionen ska vi lärare synliggöra och äga medvetenhet om. Redan i förskoleklassen ska miniräknaren finnas med, som ett medvetet val av de pedagoger som skapar möjligheter för elever att pröva och tänka och utveckla sin lust till räknandet och tänkandet. Det handlar inte om matematik som ämne utan matematik som en del av språken runtomkring oss i samhället.
I målen för årskurs fem skriver skolverket att eleven ska:
– kunna räkna med naturliga tal – i huvudet, med hjälp av skriftliga räknemetoder och med miniräknare,
Detta är ett mål för årskurs fem, tillika ett strävansmål för årskurs ett, två, tre, fyra och eventuellt förskoleklass. För att ha möjlighet att nå ett kunskapsmål krävs träning, övning, undervisning, problematisering, tillgång och erkännande (där lärare och elever tillåts utveckla sitt lärande med ett redskap och där detta inte betraktas som fusk) - och detta innebär inte att miniräknaren dyker upp i undervisningen i årskurs fem utan att arbetet fram till årskurs fem garanterar och säkerställer att eleven har möjlighet att kunna det som målet anger - använda en miniräknare. Färdigheten och kunskapen, kan eleverna använda sig av miniräknaren, prövas i de nationella proven för årskurs fem.
Vid skolans sista dag och i årskurs nio är målen detta. Eleven ska
– ha goda färdigheter i och kunna använda överslagsräkning och räkning med naturliga tal och tal i decimalform samt procent och proportionalitet i huvudet, med hjälp av skriftliga räknemetoder och med tekniska hjälpmedel,
De nationella proven i årskurs nio förutsätter kunskap och färdighet i bruket av miniräknare.
Redskapen är en del av kunskapen om ämnet och hur att göra, tänka, kontrollera, utveckla, tidsbespara och effektivisera. Miniräknaren samspelar med det som sker och händer utanför skolan. Vi är teknikbudna och därför ska vi utveckla lärande och förmåga att använda reskapen och utveckla tänkandet kring dem. Inget redskap fungerar fullt ut om vi inte har kunskap om hur att använda dem och varför.
Så här ser jag det!
I och med att jag funderat inför öppen ridå anser jag inte att jag svarat klart och färdigt på frågan om strävansmålen. Däremot har jag åskådliggjort hur jag tänker och funderar. Jag är rädd för väldigt korrekta och färdiga svar. Jag tror inte att jag är personen att lämna dem. Jag tänker gärna högt, bidrar som bollplank och tycker frågor om strävansmål ska vara ständiga, utvecklande och obesvarade. Obesvarade i den bemärkelse att diskussionen om strävansmålen aldrig tystnar utan är en del av den pedagogiska debatten inom skolan. Frågan är - hur förvaltar vi våra uppdrag? Hur syns det i vår verksamhet? Hur förstår eleven?
Ni som läser här får gärna komma med fler frågor, undra ihop med mig, utveckla...
Anne-Marie
Bollen har studsat mot bollplanket och är nu i rullning ...
tänker jag som har funderat på något som inte alls hade med strävansmål att göra. Jag lekte med ordet nedkomsten - Ned kom Sten! Jag undrar hur Sten kom ned, med hiss, stege, rulltrappa,klättrandes eller kanske han helt enkelt ramlade ner ...
Oj. Jag undrar vilken lärare du hade, studenten? Jag läste samma kurs under hösten och fann liknande svårigheter(fastän det gick vägen, med vånda), men också att det berodde på vilken lärare man hade under kursen. (tyvärr)
Jag har precis avslutat samma kurs (för ngn vecka sedan) och nu går jag här och väntar på resultaten från den, inlägget här gjorde mig dessvärre inte mindre orolig kan jag erkänna. Redan när vi började kursen (under introduktionsföreläsningen) fick vi studenter reda på att endast ett par, tre studenter fick mycket höga betyg och att det var väldigt många studenter som blev underkända på kursen....jag väntar med bävan på mitt resultat. Jag brukar ha lätt för tentorna normalt, men denna var faktiskt av den krångligare sorten. Tilläggas kan kanske att det är ungefär 10 grupper med runt 20-25 studenter i varje grupp som just nu går denna kurs (om jag inte är felinformerad).
Jag läser den kursen nu. Vore intressant om ngn från institutionen DoPA läste och kommenterade.