BONN? NÄE
Jag har sagt Bonn,
och det var inte helt rätt.
Och då jag började gå omkring i Bonn,
insåg jag att jag gick omkring i Köln.
Jag är i Köln.
Jag vet med bestämdhet att jag är i Tyskland.
Och att jag är någonstans i Europa.
Alldeles bestämt på jordklotet.
Världen.
Universum.
Där ungefär.
Som en liten, liten prick i det hela.
Där är jag.
Men om någon frågar mig på vilken gata jag går
så svarar jag kort och gott:
- På den här!
Anne-Marie
som nu har lärt sig att ta sig fram på spårvagn.
hahah!
Jos - bara du vet... och mitt förlag vet också - och några andra väldigt förtroligt nära - hur det är med kartan, kompassen och Anne-Marie. Men jag kommer alltid dit jag ska... alltid, alltid och märkligt nog i tid också... men jag skrattar också... åt alltsammans. Det här är bara början på den här helgen... nu har jag varit i en riktig ölstuga... och jag tycker ju inte ens om öl men jag fick fotografera stamgästernas bord så jag är mer än nöjd. Jag vinkar från avståndet... är väldigt nära ändå...
vink, a-m
Där har jag varit mycket! I Köln alltså. När jag var yngre. Ser du Bruhl (ska vara tyskt u/y) på någon skylt så är det där jag kan omgivningarna bäst.
Gå upp i Kölnerdomen och vinka hem!
Jag kan nästan se dig.
Undrar vad du har för dig?
IT-mamman, jag föreläser, är på uppdrag. På det hela taget lika viktigt med språk var du än är. A-M
Jag undrar om du vill vara med i teveserien
"Bonn-e söker fru"?
Gå lagom vilse!