Anne-Marie Körling Blogg

STORBOKEN MITT SÅR

Bästa ni som går i klass tre och arbetar med denna storbok.
Jag är oändligt nyfiken på hur ni arbetar.
Då er lärare berättade om era frågor och tankar bestämde jag mig för att öppna en liten blogg för er elever,
ni får gärna skriva här.

Jag lovar att sända plåster på såren!
Allt gott klass 3!

Anne-Marie

---

HEJ vs HEJ HEJ

Fredrik Lindström, Värsta språket, får rätt.
Fredrik Lindström åskådliggjorde den lilla hälsningsfrasen hej för oss på Bonnier Utbildnings jubileumsfest.
Vi använder hej och hej hej på lite olika sätt.
Hej - använder vi mer för att ja... just hälsa... och eventuellt möjliggöra en slags fortsättning på såväl samtal som relation.
Men när vi använder det tvågånger utropade HEJ HEJ,
är det precis tvärtom.
Vi inleder med ett hej och avslutar genast med ett hej. Punkt slut.



Idag paddlar jag motströms i dubbel bemärkelse.
Möter andra paddlare som färdas i annan riktning.
Jo visst...
inte säger de mötande
- Hej!
Nej, nej, nej.
De säger
- HEJ! HEJ!
och det med olika betoningar på det första hejet och det andra hejet.

Jag upptäckte samma fenomen hos mig själv.
Vill gärna hävda att jag härmar min omgivning istället för att öppna upp en dialog för att genast avsluta den.

Konsekvensen av detta resonemang här,
blir mitt anslag händanefter bara

ett konskevent och enkelt HEJ.
Jag vill ha dialog. Och utveckla den.

Anne-Marie

---

NEVER mind NAMEDROPPING

Marknadsförare tycker om att bli omnämnda.
Det gör i stort sett inte så mycket om det blir rabalder och skriverier.
Reklam är det i vilket fall.
Never mind the Bonniers... gör att vi som promenerar vägen fram börjar diskutera just Bonniers.
Sedan noterar vi faktiskt det förlag som inte bryr sig om det stora förlaget.
- Lite kaxigt, tänker vi.
Men redan anslaget är ju just det... de stora påverkar så pass mycket att det lilla måste omnämna det stora för att få lite luft under vingarna, men på det stora taget får alla lite skjuts i marknadsföringen genom att ömsesidigt  namedroppa varandra.

Jag fnissade lite, som den lillasyster jag är, min storebror skulle gilla ett anslag av detta slag.
Anne-Marie

---

OMVÄNDA UTVECKLINGSSAMTAL

En mycket klok lärare gör tvärtom - det är eleven som kommer med informationen. På detta sätt kan lärare och elev lära känna varandra. Det är en väldigt bra början på den dialog som ska följa. All utveckling handlar om en mötesplats för någon slags fortsättning.

Anne-Marie

---

7-ÅRING UNDRAR - GRODYNGEL

---

FRÅGESPORT MED SJUÅRING

Jahaja!
Liten lekfull lek i hemmets lilla vrå.
Frågesport.
Jag är kommentator, frågeställare.
Vi leker att kamerorna zoomar in oss,
min hand är mikrofon...
Jag ställer frågor...
och sjuåringen svarar med lekfullt teaterallvar...

- Ja du, hur kommer det sig att du kan så mycket om så många saker, frågar jag
- Jag bara kan en massa saker, säger sjuåringen.
- Var har du lärt dig allt det du kan, frågar jag
- Det har jag lärt mig hemma! svarar sjuåringen.
- Vad lär du dig i skolan då? frågar jag.
- Att sitta still!

Där tog leken en annan vändning för min del. Jag blev plötsligt väldigt allvarlig.
Det är allvarligt att leka. Vissa sanningar kommer upp till ytan.

Anne-Mari

---

VERBAL ABUSE igen

Jo jag tänkte så här:

Ansvara istället för att svara!

Om vi vuxna tar ansvar för våra ord, kanske håller dem innanför tills det värsta översittarfasonerna inom oss vuxna klingat av, så betyder det att vi bromsar in våra impulser att fostra, mästra, styra, bestämma i den kränkande form som verbal abuse faktiskt innebär för en social liten.

Vad har du gjort... skriker vi istället för att öppna upp dialogen - Vad tänkte du göra?


Det är bara att gå till sig själv!
Hur utvecklande är det att bli utskälld?
Anne-Marie

---

ORDBOKSPROMENAD - ANVÄNDARVÄNLIGHET

Användarvänlighet - ett mycket märkligt ord - en slags tröst innan man satt händerna i det man ska använda.
I den ordbok jag helst promenerar omkring i finns inte detta ord. Ordboken trycktes 1986. Ordboken framstår plötsligt som gammal. Men inte heller finns ordet i ordboken vilken trycktes för några år sedan.

Då jag googlar på ordet användarvänlighet får jag 130 000 träffar.

Använda förklaras med att man utnyttjar något.
Utnyttja?

Jag ställer mig lekfullt frågande.
Då kan vi tala om utnyttjarvänlighet.
Vilket i sin tur känns onaturligt.

Men så slår det mig - det är väl så vi gör mot tredje världen?
Utnyttjar men lindar in det i en slags vänlighet.
Hmmm!

Bokstavligt talat - vad betyder tredje världen?
Vad är det?
Om jag slår upp ordet värld så  så  står det klart och tydligt att det är en helhet som  utgörs av alla företeelser som existerar, de förhållanden som gäller dem emellan samt de lagar som styr dem.

I den bästa av världar - ser vi världen som en.
Anne-Marie

---

KOMMUNIKATIONSFORM

Jag hörde detta idag:

"Vi har hittat en bra kommunikationsform.
Vi har inte så mycket med varandra att göra."

Anne-Marie

---

DÅTIDENS FRAMTID

Att alltid hämta näring ur dåtiden kan hindra utsikten mot framtiden. Dåtid har sin föränderliga berättelse, förskönas och förtätas, där framtiden tar sin utgång ur ett här och nu, och får omslutas av drömmar, visioner, förhoppningar, innovationer och fantasi. Dåtidens kunskap är förutsättningen för att vandra framåt mot något obekant. En blick bakåt är viktigt för alla de steg som ska tas framåt. Men tvärtom ... ett steg fram och två steg bak... det tror jag inte på.

Anne-Marie

---

ORD SOM SKA VERKA

Ord som skrivs på papper, i sms, på skyltar uppfattas på annat sätt än de som sägs muntligt och med möjlighet att gensvara. Den första skylten gör mig en aning trotsig och gräset känns så mycket grönare på den förbjudna sidan om staketet. Den andra skylten får mig att se någon annan och frågan får mig att ta ansvar för mitt handlande gentimot någon annan. Jag vill le mot nästa person jag möter.




Anne-Marie

---

BARNETS RÄTT ATT LÄRA

---

ORDBOKSPROMENAD - SKÄLL

Med anledning av begreppet och övergreppet VERBAL ABUSE
måste jag peta i ordet skäll och skälla.

Låt oss gå till ordboken - så här förklaras ordet skäll:

* Skäll - kan vara halvsur mjölk
* Skäll - kan vara ett högt läte (från exempelvis en hund)
* Skäll - kan vara en klingande liten klocka  vars över del är stum och vars nedre del ljuder av vid anslag av kläpp (oj oj så tekniskt det förklarades, men trots det ser jag framför mig en liten skälla)

Med dessa tre ord förstår jag ordet skäll så här:
Den som skäller använder knappast huvudet (den stumma överdelen) och skäller med oförnuftet (undre delen som är frikopplats från huvudet) och det är oftast i högljudd form och det hela måste smaka som surmjölk för den som får sig en slev av detta skällande.

Det finns ett litet illustrerande av hur ordet skäll kan användas - här är min ordboks exempelmening " få skäll av mamma om jackan inte hänger på sin krok", vilket gör mig en aning konfunderad. Varför ska mamman skälla, varför inget pappaskäll exempel?

Skäll sätts också ihop med andra ord - SKÄLLSORD - vilket gör ordet skäll till något riktigt obehagligt - för i sammansatt form betyder skällsord "nedsättande ord".

För att befria mig från skällsorden så letar jag mig vidare på samma sida i ordboken... ja... då ser jag ordet skämmas, vilket sannerligen är en följd av skället. Jag stänger igen min ordbok med en smäll.

Anne-Marie,
som imorgon ska skriva om hur man inte alls behöver skälla ut, skälla på utan värna mötet med den växande unge människan, med respekt och faktiskt skapa samarbetsmöjligheter istället för ... allt det andra tråkiga.

---

VERBAL ABUSE

Mötte ett nytt begrepp, men inte ett nytt fenomen, idag.
Trots att det är muntligt så talas det oändligt lite om detta.
De verbala övergreppen mot barn.

Det är vuxenspråket som kommer ovanifrån och syftar till att värdera, bedöma och justera handlingar som barn utför.
Det är lydnadens språk. Vi kanske kallar det tillrättavisningar men då barn hör och upplever dem säger de att - vuxna skäller. Det upplevs som skäll och då är det skäll.

Detta att skälla ut.
Hur känner vi oss själva inför en utskällning? Vi vuxna?
Kan vara värdefullt att ta sig själv i örat - och lyssna hur och vad vi säger till våra barn.
Såväl därhemma som i klassrummet!

Anne-Marie

---

SKOLDEBATTER och BARNET

I all debatt måste barnets rättigheter lysa igenom... om det handlar om barns liv, vardagar, förutsättningar, framtider...
Då det gäller skolfrågor är det barnets rättigheter att få en utbildning som ska värnas och utvecklas.

Jag vill hålla det perspektivet.
Det betyder att vi lärare har ett ansvar, en utbildning och att vi är väl insatta i hur barn tänker,
funderar, utvecklar kunskap både socialt och kognitivt.

Anne-Marie

---

GÄSTÄTA

Jag är middagsgäst.
Jag äter serverat.
Jag får allt uppdukat.

Hallon, blåbär och jordgubbar
skapar plötsligt sommar på middagsbordet.

Samma känsla bär jag på väg hem.
Värmen har letat sig in till innanför.

Så är det med
hallon, blåbär och jordgubbar.

Anne-Marie,
som publicerar en bild om allemansrätten, en rätt som absolut inte har med mat att göra, men kan vara förutsättningen för en egenhändigt plockad skål med blåbär...och tackar mina värdar för en underbar middag.

---

SKRIVA UT

Skriva in för att skriva ut.


Jag skulle skriva ut mina blogginlägg tänkte jag.
Då insåg jag hur mycket jag skrivit.
Om man mäter med papper...

Det blev väldigt mycket papper.
Så nu tänker jag istället

skriva ute?
skriva inne?

---

SKUGGAN

I skuggan av någon annan!
Det är väl ändå att skymma utsikten.
Anne-Marie

---

STJÄRNA I KANTEN

Idag har jag suttit i utvecklingstankar...
det kommer kanske synas i framtiden.
Anne-Marie

---

TOMMA KLASSRUMMET

Det känns oändligt tomt i ett klassrum då eleverna inte är där!

Anne-Marie

---

KOM-VUX?

Utbildningstaket sjunker i Sverige.
Det är allvarligt.
Komvux - nej - nu är frågan OM-VUX?
Anne-Marie

---

MASKROSBARN

Det gäller att hålla om ett litet maskrosbarn... snart är de också spridda för vinden!
Anne-Marie

---

SKOLVÄRDEN

---

ATT TITTA I BACKSPEGELN

Alltför ofta tittar vi tillbaka på barns utveckling. Då lutar jag mitt huvud mot Lev Vygotskijs teorier och lånar hans ord -
bättre att se framtid i barns utveckling. Då utvecklingssamtalen ska ta avstamp ur det som just nu är och ge en utblick över det som kan förväntas och det som är möjligt hos just denna elev tycker jag att perspektivet framtid är ett mer konstruktivt och hoppfullt perspektiv. Många elever får dras med sin historia och inte sina möjligheter. Det är viktigt att veta om det som har varit, men det kan inte alltid följa med eleven in i framtiden. Det gäller de barn som har fått en stämpel av något slag.  Det gäller för övrigt de flesta.

Anne-Marie

---

NATUR i BIL

De är inte förenliga - bil och natur.
Men här syns spår av natur i billacken.
Ett slags återerövrande.

Anne-Marie

---

BETYGSÄTTNING

---

SKOLVÄRLDEN

Märkligt begrepp - skolvärlden - måste peta i detta ord.
För mina tankar går till hela världen. Inte till den begränsade världen i skolan.
Vi säger ofta skolvärlden. Men vad menar vi med det?

I min tjocka ordbok finns inte ordet skolvärld. Däremot finns det oändliga andra ord som börjar med skol...
och det roligaste ordet jag fann - SKOLÄST - men det har ingenting med skolan att göra. Det har däremot SKOLMÄSTARAKTIG - och det är väl vad jag skulle kunna vara nu... eftersom jag är så petig med orden.
SKOL-MÄSTAR-AKTIG betyder mästrande och pedantisk.
Ur detta ord tycker jag vi stryker bort SKOL och behåller ordet MÄSTARAKTIG som gärna får betyda just mästrande och pedantisk.

Jahaja!
Nu har jag läst lite ur ordboken.
SKOLVÄRLDEN?
Låt oss vidga betydelsen.
Anne-Marie

---

KUNSKAPSVILA

Denna helg - inget arbete - ingen blogg - bara vila!
Det betyder ett vilande ingenting... och vila är lärandets fria aktivitet - någonting i det som synbart ser ut som ingenting - är tankevila -  vilket hjälper att göra frågetecken till utropstecken.

Anne-Marie

---

HELHETSSYN

Fotograferat idag.
Ser så många detaljer som jag annars inte ser.
Det brukar betyda en förändrad helhetssyn.

Anne-Marie

---

NYA KLASSEN

Hälsade idag på hos min lilla trea. Den ska bli min lilla fyra.
Många nya namn. Många nya ansikten. Många människor att undra kring.
Det ser jag fram emot.
Anne-Marie

---

MÖNSTER

Mönster är en slags ordning.
Ordning behövs när plötsligt kaos infinner sig.
Kaos är förutsättningen för ordning.
Ordningen strävar efter sig själv.
En inordning av något nytt är som att titta i ett kaleidoskop.
Bilden förändras.
Det är inte farligt.
Men en aning omskakande.
Det blir alltid ny ordning i kaos.
Sådan är människan.
Skapande och sökande efter mönster, mening och innebörd.

Anne-Marie

---

SORG OCH TID

---

LÄRARNA ÄR FÖREBILDER

---

KRON-VÄRK

Nytt ord:

Kron-Värk
kan betyda att man har ont om pengar!

Anne-Marie

---

BUBBLA

Bubbla.
Bubblor spricker för eller senare.

Anne-Marie

Nu lägger sig mitt sällskap i...:
Vatten som kokar till bubblor av en guldfiskögas storlek skapar det bästa teet.
Då skållas inte tebladen  (jag citerar ordagrant mitt sällskap. Detta är mitt sällskaps åsikter för de skrattar fnittrar och gör affär av att jag ska göra en ordbokspromenad kring ordet bubblor. Så nu får de som de vill. Nu vill de också redigera vad jag skriver och de får de inte göra.)

---

TITTA UPPÅT

Idag har jag tittat uppåt.
Först gick jag nära det jag skulle titta upp på.
Sedan fick kameran göra detta också.
Jag lade kameran mot underlaget.
Knäppte av.



Sedan gick jag till en björk.
Jag lade kameran mot stammen.
Jag tittade uppåt mot björkens lövverk (grenverk, kronverk... två stycken sitter bredvid mig och kommenterar
under tiden jag skriver... om vad jag ska skriva... hmmm... och lägger sig i vad trädets krona kan kallas).

Men sedan tittade jag ned. För när man har tittat upp behövs det ett annat perspektiv.
Anne-Marie

---

LÄRA SIG HOPPA HOPPREP

Om man vill lära sig hoppa hopprep
behöver man ett hopprep.

Det kan vara bra att veta!
Den tanken är överförbar till alla andra lärande sammanhang.
Anne-Marie

---

LÄRANDE FRÅGA

Om man frågar en sådan där liten en
- hur lärde du dig att hoppa hopprep?

så vet oftast en sån där liten en inte alls hur de lärde sig att hoppa hopprep.
De svarar
- Jag bara hade ett hopprep, så hoppade jag!

Om man frågar en sådan där liten en
- Varför lärde du dig att hoppa hopprep?

Så svarar oftast en sådan där liten en att
- Jag såg Lisa, Emelie, Vickoria, Afroz hoppa hopprep. Det såg roligt ut. Då ville jag också.

Anne-Marie,
som undrar över drivkraften att lära,
och det sociala samband som krävs för att lära sig hoppa hopprep!

---

LÄRANDE - JAG VILL!

Vad driver oss att lära?
Viljan.
Viljan driver oss. Inte modet.

Det kan vara klokt att börja med sig själv.
Varför vill jag lära mig?

* Jag vill något. Jag vill segla!
* Jag behöver något. Jag måste ta skepparexamen!
* Jag ser erfarna andra. Hela bryggan är full av experter. Jag har modeller att lära av.
* Jag förstår när jag gör. När de som kan gör ser jag hur de gör. När de som kan sätter ord saker och ting lär jag mig av sammanhangen. Jahaja... det där är en... och så får jag pröva de nya orden som kommer i detta unika sammanhang.
* Allt det jag ser utmanar mig! Jag vill lära mer!

Så kanske det ser ut.
Men de viktigaste ingredienserna är nog att jag har fått möjlighet att pröva innan jag insåg att jag ville.
Pröva lite villkorslöst. Det betyder också att jag har haft tillgång till såväl modeller och prövande möjligheter.


Det viktigaste efter viljan är nog att jag innan jag visste att jag ville
hade jag fått ingå i något jag bara hade någon slags föreställning om,
jag har fått pröva något jag inte tidigare prövat.
Något som inte var helt främmande,
men trots det var något väldigt nytt.

Anne-Marie

---

PEDAGOGISKA ANSLAG

Då böcker blir för pedagogiska flyr barnen bort från dem.
Då filmer blir för pedagogiska flyr barnen bort från dem.
När anslaget är - jag vill berätta - då kommer de och sätter sig.
Det ska vara sparsamt med det pedagogiska.

Anne-Marie

---

TOMRUM

Tomrum. Vilket märkligt ord.
Det tomma på mitt fotografi är tomt därför att det finns en ram som har till syfte att rama in någonting.
Tomrummet syns därför att det finns något som kan förväntas.
Om det bara vore en stolpe skulle detta inte längre vara något tomrum.
Tomrum anger att något fattas.
Fattas inget finns inte något tomrum.

Om ordet tomrum går att läsa i min fantastiska ordbok:
tomt utrymme, mellanrum, lucka.
Och så får man en liten mening som ska hjälpa till att sätta in ordet i sitt sammanhang:

"naturen avskyr tomrum"

Det kändes som jag gick i mål.
Mitt fotografi och min text fick en förening i ordboksförklaringarna.

Anne-Marie

---

FRÅGAN

Frågan jag tänker och ställer:

MED VILKEN RÄTT KAN VI BEDÖMA BARN UPPIFRÅN OCH UTIFRÅN DÅ BARN KAN DEFINIERA SIN KUNSKAP INIFRÅN?

Jag skrev denna fråga med anledning av elevinflytande och barnkonventionen.
Samspelsviljan kanske handlar om den vuxnes förhållningssätt?

Anne-Marie

---

DITTEN o DATTEN

Vad är nu detta för uttryck?
Jag är lite förtjust i just detta.
Detta med ditten och datten.

Anne-Marie

---

MÖTAS!

Landa!
Bagagetransportvänta!
Passera!
Mötas!

Vänta!
Anslagstaveltittande!
Vanka!
Mötas!

Hemkomst.
Välkomst.

Anne-Marie,
ett försök till väntan-dikt!

---

UT-VECKLING

Utveckling handlar om att få ingå och kunna något. Jag kan är ett viktigt anslag. En början. Men lärande handlar om att utmana just detta - jag kan - och göra det i bekräftande anslag och kittla till vidare nyfikenheten. För mycket av det enkla, lätta och repetition bidrar inte till lärande utmaningar, inte heller när det är för svårt och för lite repitition. Nej, utvecklingszonen är precis där mittemellan.
Och när man som lärare utmanar inom det området, då syns det bland eleverna. Då är de aktiva, frågvisa, fokuserade och ... glada.
Anne-Marie

---

VUXNA OM BARNETS RÄTT

Lyssnar på TV-vuxna och debatten i morgontv.
Det slår mig att man kan använda begreppet "barns rätt" och "barns bästa" utan att verkligen inbegripa barnet.
Det är tomma ord när man använder barn i diskussionsslagfältet där barnens positioner utnyttjas.
Det är helt i sin ordning om man kan använda begreppen där dessa verkligen belyser VAD barn tänker och tycker, vet och kan, om sitt eget bästa.
Annars blir det en aning tokigt. Låter bra, men klingar illa.

För övrigt kan man peta lite i uttrycket - Barn rätt och barns bästa - då det i enlighet med konventionen för barnets rättigheter - ser man till barnet, alltså den enskilda och suveräna individen, inte kollektivet barn.

Anne-Marie

---

ETT FRÅGANDE

Frågor som vill väl!

- Finns det något jag kan göra för dig idag?

skulle kunna vara en sådan fråga. Den behöver inte ställas utan kan verka i det faktiska.
Ett förhållningssätt. En slags vilja.

Anne-Marie

---

NIKLAS EKDAL OM SKOLAN

---

STOR I AFFÄREN

Denna bild till en av min farfars sånger. En bild från början av 1900talet.

Jag är i affären för de små.
Alltså leksaksaffären.
Går med mina storögda ögon och betraktar.
Könsrollsmässigt får jag en kalldusch,
upplever resignation och kapitulation.

Minns inte riktigt samma sak då mina ungar var små.
Det där absoluta kvinnliga passiva leksakerna -
pose and photo... någon slags docka som man skulle fotografera i poser.
Och bebisdockan som två flickor mammar med plåster, blöjor och nappflaska,
där killarnas avdelningar är hejdundrande aktiviteter av allehanda slag.

Jag står passiv i ett hörn,
inser att jag passar in i mönstret.
Då jag hör någon säga
- Värdet på de här varorna i den här affären skulle kunna föda och hjälpa hundratals utsatta och svältande barn och vuxna i ett drabbat land. Jo.

Väl Färd!

Anne-Marie

---

HÖVLIGHET

Står i affären.
Väntar på att få betala.
Det mesta som betalas sker via kort.
Kort dras.

Men det är en aning magstarkt (fniss) att komma fram i kön,
knappt möta kassörskan blick,
se varorna blippas in i dator,
beredd med kortet i hand få kommentaren...

- Du kan dra!

Anne-Marie

---

STUNDERNA

Jag gillar stunderna.

Samtalsstunderna.
Liggapåarmenstunderna.
Vickapåtårnastunderna.
Tittautpåutsiktenstunderna.
MammaDotterstunderna.

Såna tycker jag om.
Anne-Marie

---

LILLA MÄNNISKA STOR

Tar några ord från Karin THunbergs kolumn idag SvD 17 maj 2008 där Karin Thunberg skriver om VAD ÄR JAG?
Thunberg skriver om människan från hennes insida, den vuxna, den lilla och att vi alla och alltid har alla våra åldrar inom oss. Jag tycker om denna kolumn.

Jag tycker om Karin Thunbergs tankar om det skyddlösa, det lilla, den som behöver få vara liten, men som samtidigt är så vuxen att man är så klok, så förnuftig. Livet pressar på oss, tänker jag. Klart att människan, så stor hon är, måste få vara liten, omsluten, bara varande och intill en annan människa.

"Rent logiskt skulle vi därför, oavsett ålder, kunna färdas över hav och land varaannan gång på barnbiljett, varannan gång som åldrande pensionärer."

Orden kunde vara mina. Jag leker ofta, behöver vara liten lite då och då, är klok och vuxen andra gånger - och ibland är jag faktiskt bara tre år och kaffedrickande. Och det är ok. Jag skrattar så ofta, så ofta, så ofta. När jag blir ivrig läspar jag... en slags rest sedan barnsben. Läspandet alltså. I stort sett är jag i fysisk form runt de femtio.

Anne-Marie

---

VILL DU SKRATTA?

---

UNDERBARA ORD!

en framtidskula med Munchs vackra målning av sin stora kärlek återspeglad


Omslutande
Omtänkande
Omkringvarande
Omfångsberikande
Omfattande
Omtagande

Om...

Anne-Marie

---

BARNKONVENTIONEN

Sänder idag iväg min uppsats till Stockholms Universitet.
Har läst en tvärvetenskaplig kurs i Barnkonventionen och Barns rättigheter.
Det är viktiga artiklar jag läst. Det märkliga är att jag ser mycket litet av dem i praktiskt utförande.
Min uppsats - RÄTTEN ATT INTE VETA - handlar om kunskapssyn och skolans tradition.

Frågor på det?

Anne-Marie

---

MOBILA KAOSET

Igår fungerade inte mobilerna någonstans i hela Sverige.
Det måste ha blivit ett springande mellan människor.
Det måsta ha blivit andra signaler som manade till kontakt.

Själv blev jag påringd.
Inte uppringd.
Påringd.
Dörrens ringklocka... pling, pling... och möttes av öppningsfrasen:

- Middag?
- Absolut!

Anne-Marie

---

LÖRDAG och INNANFÖR

Lördagen.
Den otvungna dagen.
Idag regnar det.
Det är nästan skönt.
Hemma känns som den allra vackraste platsen.
Innanför.

Anne-Marie

---

ORDFÖRLUST

Mina ord mot svarta rymdhål.
Tystnader.

Anne-Marie,
en fåordig dikt om ett slags tillstånd.

---

IDROTTSDAG

Det finns väder. Det finns idrottsdagar. Ibland sammanfaller dessa två.
Det blir sex timmar i störtregn.
Och den gamla tanken - det finns inget dåligt väder, bara dåliga kläder - sammanfaller också.
Jag har plötsligt bara dåliga kläder och det vägrar jag att tro.
Paraply - nej det har jag aldrig ägt något.
Jag tycker synd om mina elever.
Och lite grann om mig själv också.

Anne-Marie

---

DUBBLA BUDSKAP

Under tiden klockan repareras kan du stanna och titta. Du får vänta. Alla ord har med tid att göra.

Anne-Marie

---

KÄNSLA - SORG

Helt utan anmälan.
Inte ens en knackning.
Sorg erövrar. Den frågar inte.
- Får jag tränga mig på?

Nej så frågar inte sorg.
Sorg tränger undan allt.
Breder ut sig.
Stort.
Erövrar plats och utrymme.

Plötsligt är den bara där.
Oanmäld.

Anne-Marie,
som försöker ringa in känslan.
Känslor har så knackigt språk. Ibland fattas språket känslan.
Då får man söka sig till dikten.

---

STUDIEBESÖK NORRKÖPING

Jag har i tre dagar haft 30 lärare i mitt klassrum.
Från en skola i Norrköping. En skola i utvecklingstankar.
Jag får vara en liten del i det hjulet.

Det är nyttigt. Man får se sig själv utifrån.
Det finns mycket att tänka och utveckla.
Eleverna i min klass suveräna.
Stoltheten över dem växer sig väldigt stor.
Jag är stolt.

Jag vill härmed tacka för tre dagar.
Jag vill tacka för förtroendet,
samt skapa en plats för de fortsatta pedagogiska samtalen här på bloggen.

Anne-Marie

---

KYSSA GRODAN

Jag tycker om sagan. Men jag tror aldrig jag skulle kyssa grodan. Den är fin som den är!
Anne-Marie

---

SCHOOL perspektiv

Worldwide issue - school.
Among other things,

Anne-Marie

---

UPPDRAG

Ja!
Så svarar jag då jag får nya uppdrag som pekar in mot framtiden.
Det är kreativt att inte veta. Det är roligt att ta reda på. Framtiden har ingen karta.
Framtiden har ett avstamp. Och det avstampet handlar om här och nu.
Nyfikenheten är en drivkraft.
Vad väntar egentligen bortom detta nu?

Anne-Marie,
som nyfiket undrar.

---

LÄRARENS PLATS

Jag har min stol. Det är allt. Den är inte heller min.
Den delar jag med mina elever. Jag har ingen kateder.
Men jag har en plats. Jag slår mig ned där eleverna är.
Då är jag på plats.

Anne-Marie

---

ARBETSLAG

Idag så blev jag så varmt respekterad av mitt arbetslag vid min skola.
Jag är en aning tårmild.
Lycklig igen!

Anne-Marie

---

KÄNSLA

Känslan av lycka.
Det är en fullständig känsla.
Idag känner jag mig lycklig.
Har ingen aning om varför.
Tror inte det spelar någon roll.
Vill bara vara...
just lycklig.

Anne-Marie,
som funderar ändå - kanske har det med att något som hände fick en lyckligare utgång. Lycka är trots allt något som absolut inte har med det matriella att göra. Jag måste koppla denna lyckokänsla till en känsla av tacksamhet.

---

SMS-kontakten

Jag älskade meddelanden. Sparar dem. De där små lapparna. Hur sparar man på SMS?

Det plingar till i min telefon.
Nu lämnar vi Frankrike i soluppgång.

Det plingar till i min telefon.
Ring mig. Viktiga saker på gång.

Det plingar till i min telefon.
Frågesport på gång. Hjälp! Vart ligger...?

Det plingar till i min telefon.
Då marathonlöparna springer förbi xxx bjuder jag på kylda drycker för den som vill titta på. Kom!

Det plingar till i min telefon.
Hej, Jag är alltid nervös när det är prov i skolan. Det är jobbigt!

SMS-kontakten är fin.
Jag tycker om omsorgen de resande visar mig då de reser från och till. Jag vill veta och jag tänker om och på.
Jag tycker om elevernas funderingar i de sms de sänder mig. Jag tycker om att någon vill berätta något viktigt. Och Maratonloppet i runt Stockholm kräver viss svalka för åskådarna.
SMS. Små korta meddelanden. Jag sänder små svar. Mest Javisst. Kommer. Tänker på Er.
Så ungefär. Men frågesportens förtvivlande fråga var xxx ligger skapar inga svar i mig. Lärare är inte uppslagsböcker. Jag svarar kort
- Har ingen aning!

Anne-Marie

---

UTSLÄPPET

Utsläppet - rasten!
- Det är snart sommarlov! säger elev efter elev.
De är trötta. Jag förstår dem.
Vi har arbetat så hårt och så mycket denna termin.
Det börjar märkas.

Anne-Marie

---

JAHAJA!

Annons ur en tidning från 40-talet.

Anne-Marie,
som tycker det är en aning roligt, det är allt.

---

SAMTALET

---

ALLA NI

Alla ni som läser här,
De gensvar jag får, här på bloggen, i min mail och i verkliga livet värmer oändligt.
Jag bugar, tackar, nickar, skrattar, bejakar, förundras och fnittrar lite förtjust.
Anne-Marie

---

FÖRBEREDELSER

Jag gör det mesta i mitt huvud.
Har jag en bild så klarar jag orden.
Orden behöver inga stödord.
Orden behöver bilden.

Så sitter jag nu och tänker inför morgondagens föreläsning för rektorerna i min skolkommun.
Sedan rusar jag vidare till min klass - där möter jag upp en hel hoper med entusiastiska lärare från Norrköping.
Det blir en dag i morgon.
Den gör jag delvis idag.

För-bered-el-ser!
Anne-Marie

---

BLOGGENS BÖRJAN

Ska hålla ett litet anförande på Nalen idag. Om bloggen som socialt fenomen.
Jag tänker bara i toner. Trudilutter och spontaniteter. Men är allvarlig då jag skriver detta:

Så här var mitt första möte med bloggen?

Jag hade inget första möte med bloggen. Jag kastades in i bloggen från det okända. Blogga? Vad är det? undrade jag när någon föreslog mig denna plats att skriva om det jag tänker och funderar kring. Ordet var nytt. Främmande. Blogg?
En värld i mörker och dunkel stod nu på glänt. Jag stod på tröskeln. Trevande kastade jag ut rubriker, meningar och ord mot svarta hål. Trodde jag!
Svarta hål!
Nej - men andra rum.
Här öppnades nu en värld av alla de andra kommunikatörerna. Jag fann snart likasinnade, mänskligundrare, pedagogikspjutspetsar, skribenter, författare, illustratörer i stort och i smått. Jag ingick plötsligt i ett nätverk.
Nu skriver jag dagligdags.

Anne-Marie

---

KUNSKAPSOMSORG

Jag tror på den omsorg som kunskap bidrar till.
Anne-Marie

---

SKYLTDOCKA

Den här dockan har jag fotograferat många gånger. Denna helg är hon klädd som brud. Längre ned på samma gata står en manlig skyltdocka klädd i kostym. Jag vet inte om de är tänkta för varandra. Hur som helst så är de långt från altare, ring och präst. Det ja de måste lova varandra gör de i sina skyltdockshjärtan. Då jag vänder mig om för att fortsätta min promenad ser jag en levande man bära en skyltdocka över gatan. Han springer. Med stela ben och armar viftar skyltdockan innan den och mannen försvinner in i en affär för fotbollssaker. Jag hann inte fotografera.

Anne-Marie

---

ORD PÅ VÄGGEN

Ord på vägen syns oftast som ord på väggen.
Anne-Marie

---

FÖLJ-SAM

Träden växer utmed vattenytan. Dessa två träd.
De får illustrera ordet FÖLJSAM vilket ordboken förklarar med: som smidigt anpassar sig särskilt i rörelse.
Jag tycker om träden.

Anne-Marie

---

ATT MÄTA TID

Ur Sven-Eric Liedmans bok I SKUGGAN AV FRAMTIDEN, 1997 läser jag om idéernas uppkomst. Kapitlet om tiden är intressant. Tid är ett märkligt begrepp. Ibland önskar man att tiden stod stilla, eller att den rusande framåt med sjumilasteg, man längtar helt enkelt.

Inom forskningen införde man den alltmer korrekta beräkningen av tidens gång.

1563
Tycho Brahe började 1563 föra in begreppet minuter i sina beräkningar av himlafenomenen.
1581
Det var först 1581 som sekunderna togs med i beräkningarna. Tidsangivelserna blir mer exakta.
1932
Idrottsmännens insatser kom 1932 att mätas i tiondels sekunder - 0,1 vilket är en ofantlig liten tidsangivelse då man försöker mäta den.
1960
Det var i Rom som idrotten krävde ytterligare exakta tidsangivelser och man införde hundradelssekunden.
1972
Men alla överträffar varandra - man prövade med tusendelssekunden - men fick överge den.

Inom vetenskapen kan man numera tala om mikrosekunder, en miljondels sekund, nanosekunder; en miljard-dels-sekund, och till och med pikosekunder, vilket skrivs så här;

0,000000000001 och är alltså en tidsangivelse.

Tid är märkligt och mänskligt.

Anne-Marie,
som behövde nästan 102 sekunder att skriva detta blogginlägg.

---

MÄRKLIGA BILD

Det är något märkligt med fotografiet, platsen och motivet. Jag får inte ihop det. Jag tog fotografiet. Allt kändes sorgligt. Anne-Marie

---

MÄSTARFOTOGRAF

---

SÖNDAGSSKYNDA

Söndagsvila - nja - snarare - Söndagsskynda.
Imorgon är jag på Nalen - talar om bloggandet som socialt fenomen - för Digitala Akademien, KTH.
Det är frestande att inte sjunga... trudilutta... och jazza till det på denna anrika plats.
Anne-Marie

---

KEDJEREAKTION

Kedjereaktion - ett ord som är en aning svår att illustrera. Här är en kedja. Men det är ingen reaktion.

Anne-Marie,
som måste leka en aning med orden.

---

GRADERNA

Att stiga i graderna - ett annat sätt att ligga i solen.
Tänkte jag och sprang ut i sommarvärmen.
Anne-Marie

---

OM-SORG och OM-SLUTA

Idag behövs två värdiga ord och med dessa tankar, handlingar och förhållningssätt:

OM-SORG och OM-SLUTA.

OMSORG betyder - det att ägna sig åt noggrann vård och skötsel.
Det mycket vackra ordet OMSLUTA betyder - tätt och fullständigt omge.

Låt oss,
Anne-Marie

---

ENGLA - DET MEDIALA och DET PRIVATA

---

EN PLATS

Jag är förtjust i stolar. Platser för stolar. Stolen som symbol för människan. Här är stolen ensam. Men ofarlig är den ensamheten. Naturen omsluter stolen, sammansmälter nästan i det väntande som naturen befinner sig i. Våren vilar i alla strån, knoppar och synbart döda grenar. Våren är nästan i närheten, Det är en aning kallt att slå sig ned. Men slår man sig ned kommer en ro att lägga sig över alltsammans. Det går inte att springa när man väntar. TIden är sin alldeles egen. Våren kommer inte för att vi skyndar på den. Den vilar där. I sin linda. Och alldeles snart så blommar den ut. Så tänkte jag när jag såg den här stolen. Stolen väntar. Och det gjorde jag också. Nu passerar våren i hiskelig takt och sommaren längtar efter oss människor.
Anne-Marie

---

TRANSTRÖMER I STEN

Det kommer att bli mycket vackra gator i Västerås.
Haiku dikter av Tomas Tranströmer kommer slås i sten och bli inre vägar för människor i Västerås.
Så skriver en författare in sig i hjärtat, själen, evigheten, marken, himlen, världen och jag kan inte tänka mig en vackrare plats att sakta flanera förbi, absolut inte över, där Tranströmers ord kan läsas. Gatan blir dikt. Men orden gör en mycket längre resa.

Anne-Marie

---

KVADRATMETER ELEVFÖTTER

Att ta plats. Vi får åskådliggöra det. Med våra fötter. Även om det blir en liten yta, en kvadratmeter, så har alla, var och en av oss en alldeles unik plats på jorden. Det kan vara bra att veta.

Anne-Marie

---

STOCKHOLMSBILD

Då jag sorterar - så kastar jag bort - och sparar. Jag är snabbare att slänga. Detta fotografi har jag velat slänga många gånger, men finner mig sitta och titta på motivet. Jag undrar alltid vad kvinnan gör därframme. Hon rör sig på ett speciellt sätt. Fotografiet är också en aning ödsligt. Sveavägen rusar fram lite längre fram. Men det är en slags stillhet över alltsammans, Jag är på väg till Bonnier Utbildning.

Anne-Marie

---

KÖRLINGS ORD

Skolan är inte en plats - skolan är en idé.
Jag hävdar detta åter och åter igen.
Den är där lärandet äger rum.
Anne-Marie

---

SJÄLVFÖRTROENDET

Att kunna är uppbyggligt för självförtroendet.
Att inte kunna, bara känna sig misslyckad, sänker det.
Idag blev det väldigt svårt för mina elever.
Vi gjorde en av delproven av de nationella proven i matematik,
De lade sig ett orosmoln över klassrummet.
Jag anade strax att provet var för svårt.
Vi var inte där ännu.
När man inte kan uttrycker eleverna att de är dumma i huvudet.
Inte att proven är fel, undervisningen är fel eller att läraren har misslyckats.
Eleven tar utan att tveka på sig alltsammans. Hela misslyckandet,
hela okunskapen bär de.
Inte undra på att misslyckanden förgör ett självförtroende.
När ska misslyckanden betraktas som en del av lärandet, där vi inte är framme vid mål,
där också läraren ska backa och kanske utvärdera sin undervisning.

Jag har många tankar,
lät mina elever veta att det kanske också hade med att göra att vi inte hade grunderna ordentligt.
Det var ett större arbete att lyfta bort skuldkänslan och misslyckanden och få eleverna att dela ansvaret för misslyckanden på flera. Jag tycker så oändligt synd om mina elever idag.

Imorgon ska jag återigen tala om vad en lärare kan göra, hur en lärare kan tänka om, hur en lärare kan stötta och undervisa igen, och igen, tills eleverna förstår. Fel, misslyckanden kan aldrig vara så fel och så misslyckade att inte en ny chans kan ges, en ny undervisningstanke kan födas och en dialog mellan lärare och elever om vad som kan göras.

Nu har jag haft mina elever en så kort stund och proven måste genomföras. De har rätt till sin utbildning och sin undervisning, den rätten ska de själva förvalta en dag, nu måste jag stötta dem i rätten att få göra fel, misslyckas och ha det som utgångspunkt och utvecklingsmöjlighet för såväl mig som mina elever.

Anne-Marie

---

NÄR JAG VAR ÅTTA ÅR...

Då jag var åtta- kanske lite närmare nio - skrev jag en liten framtidsvision i skolan. Den handlade om vad jag skulle bli någon gång i livet. Jag var ofta på min mammas jobb. Jag vet, VET, att jag ville ha de där knapparna hon hade på sitt skrivbord - den som reglerade lysknapparna utanför hennes dörr. Kom in, vänta, upptagen. Jag ville jobba där hon jobbade - och skälet till det var kanske det jag skrev - men fascinationen var att kunna trycka på de där knapparna. Idag skulle jag inte vilja ha knapparna, utan hellre uppdraget att skapa förutsättningar för människor att verkligen få ingå i samhället.

Anne-Marie,
som tänker att när man ritar något försöker man också säga något. Bildspråket är väsentligt viktigare tror jag ibland. Åskådliggör något. Texten kan vara en del också, men bär nog inte på samma sätt in i barnets verklighet. Uttrycken är enklare om man får rita.

---

WATSON så ELEMENTÄRT

---

JOHN DEWEY

Citerar John Dewey,

"Att kommunicera med sin omgivning innebär att man får en utvidgad och förändrad erfarenhet"

Då tänker jag att det gäller ALLA som ingår i den kommunikationen. Läraren påverkas och ska låta sig påverkas av sina elevers förståelse, tankar om sina liv och deras förmåga till kommunikation.

Anne-Marie,
som läser John Deweys DEMOKRATI och UTBILDNING, 1997

---

ADDITIONSSTRESS

Hörde ett nytt ord i televisionen idag.

A D D I T I O N S S T R E S S vilket betyder att man lägger till, och lägger till, och lägger till, kanske för att andra har, och någon annan har något annat. Vilket kan inneböra att man lägger till, lägger till, lägger till  och aldrig blir nöjd. Stressigt värre.

---

Då tänkte jag på

S U B T R A K T I O N S V I L A vilket skulle kunna betyda - långsamhetens dra tillbaka, dra ifrån, inte lägga på utan lägga av, ta bort något onödigt, och dra bort något helt annat onödigt vilket skulle innebära att man slutar tänka på vad andra har utan vad man faktiskt behöver.

Ungefär så tänkte jag.
Anne-Marie

---

INRAMAD

Gillar speglar och försöken till självporträtt. Leker mest. Kände mig inramad. Här är jag. Bland gardiner och storfönster - mitt i - ja - i skolan.
Anne-Marie

---

FRÅGAN JAG ÄLSKAR

- Får jag...?
Alla frågor som börjar så uppmuntrar jag.
- Får jag göra provet?
- Får jag läsa en engelsk bok?
- Får jag göra fler matteuppgifter?
- Får jag öva på det här?

Ja, så ungefär.
Jag svarar entydigt JA på allt som eleverna vill och som främjar deras lärande.
Anne-Marie

---

UPPRÄKNINGEN

Näe! Om eleverna räknar ned tänker jag räkna upp!

Jag tänker inte finna mig i nedräkningen.
Ska återinföra uppräkningen!
Räkna upp Hallands floder, Namnen i fruntimmersveckan, Tyska prepositioner...
Bara för att!

Anne-Marie,  mest på skämt.

---

NEDRÄKNINGEN

Med vädret kommer känslan. Springet i benen och rastlösheten i klassrummet. Jag räknade arbetsdagar -
22 dagar kvar innan skolavslutningen. En viss tidsbristkänsla infinner sig hos mig, en viss nedräknarkänsla infinner sig i eleverna. Lite osynkade är vi alltså.

Anne-Marie

---

STARK om BARNLITTERATUREN

Dagens Nyheter idag 6 maj 2008 skriver författaren Ulf Stark om Barnlitteraturen, en replik till Barnboksinstitutets chef Jan Hansson:

"Att lära barn att läsa är skolans, pedagogernas och skoldepartementets ansvarsområden.
Inte kulturdepartementets, kulturrådets eller barnboksförfattarnas. Barnlitteraturens nog så besvärliga uppgift är att vara litteratur."



Jag utgår ifrån Ulf Starks resonemang och funderar lite fritt:

Det är, i mitt fall, skolans och lärarens plats, att skapa en självständig plats för barnlitteraturen där läsare möter berättelser och författare utan att dessa omsluts av pedagogiska undertoner. Att jag, vi, skolan skapar pedagogiska sammanhang för litteraturen tillhör skolans uppgift. Framför allt att vi skapar tid för litteraturen i skolan. Tid, plats och möjlighet till läsande. Det viktiga är att det finns litteratur som omger barn och unga. Det blir oändligt fattigt om allt blir pedagogiskt och ungar genomskådar pedagogiska anslag. Nej - författare och barnlitteratur är en förutsättning för att vi kan skapa läsare. Men det är som sagt föräldrar, lärare och bibliotek som har ansvaret för att läskunnigheten erövras. Att vi får läsa författarnas böcker - det är en förutsättning för att vi ska bli läsare. Själva källan för läsningen.

Anne-Marie

---

MOBILEN HUR SOM HELST

Ungar har mobiler. Oavsett vad vi tycker och tänker så har de mobiler. Vi får lära dem handskas med dem - inte själva mobilen - den kan de hantera - men hur det är att få meddelande och hur det är att sända meddelanden. De skriver på mobiler, sänder sms, och egentligen är ungarna i hög grad skrivande. Inte med pennan utan med tummen. En ny skrivkonst. Mobilskrivandet kan ske i byxfickan, ungarna knappar in sms utan att titta på sin mobil. Märkligt. Men pennan kan de ibland inte skriva ordentligt med.
Jag läser i Dagens Industri - No 15/2008 under Weekend Trend och Jan Gradvalls krönika om "Den moderna världen kommer med mobilen" där han beskriver mobilen i u-länderna. Mobilen är en klocka, kalkylator, kamera, videokamera, sterio, dagstidning och dator. Ja, allt det där vet vi ju, Men detta erbjuds för dem som tidigare stod utanför. Jag vet inte hur sant detta är - kostnaden för mobilen och dess kommunikativa möjlighet kostar ju en hel del. Men 80% av jordens befolkning har mobiltäckning, alltså möjlighet att kommunicera via sin mobil.

Då tänker jag på min kollega i Spånga Gymnasium, Bitte Kajler, som höll undervisning hemma från sitt kök här i Sverige, via sin mobil, med unga människor i ett klassrum på Madagascar, ett av världens fattigaste länder. Det sker små underverk i det fördolda. En tidig lördagmorgon kommunicerar en lärare med ungdomar på andra jordklotet. Underverka med undervisning. Mobilt och rörligt. Behövligt och utvecklande.

Det gillar jag. Möjligheterna.
Här hemma handlar det mer om att lära barn och ungdomar att mottagaren ska läsa det som sänds,
och att mobilen strålar, vilket alla mina elever har diskuterat och funderat kring. Som lärare får man gilla läget. Det försöker jag göra.
Anne-Marie

---

I BLÅSVÄDER

I blåsväder gäller det att klackarna är nedtryckta i myllan, tänker jag.
Bilden har ingenting med verkligheten att göra annat än att jag går i högklackat ifall att.
Anne-Marie

---

MÅL med PER MÅHL

Jag genomför Per Måhls lässtandards i min klass år 5.
Jag prövar ut dem - de är lysande bra då det gäller att få stöd och hjälp vid bedömningar kring läsförståelse. Idag utmanande jag mina femmor - gav dem ett som de upplevde som en aning svårt - men som de lyckades väldigt bra med. De är verkligen på gång. All läsundervisning på mellanstadiet har givit resultat och det genom att utmana, uppmana, utveckla och modella läsning och hur jag själv gör. De prov de idag gjorde var för övergången mellan år sex och sju. Gissa om jag är stolt över min klass. Mäkta!

Anne-Marie

Reklamplats,
Per Måhls LÄSSTANDARDER  finns för skolans övergångar - mellan årskurs tre och fyra, mellan årskurs sex och sju, och jag tror mellan årskurs nio och gymnasium. Bonnier Utbildning.

---

ELEVönskningar - TRE ÖNSKNINGAR

Detta att få önska. Sagans tre önskningar fick stå modell för eleverna i årskurs två.
Det är små barn som önskar sig.
Den sista önskan om ro har inget med att ro en båt att göra.
Det har med ro och lugn att göra.
Barnen i årskurs två är knappt åtta år.
Anne-Marie

---

TÅSAGA 14

Det var en gång en liten tåfamilj. De levde för det mesta ihopträngda på en liten yta. Detta gjorde att de kivades så där som man kivas då man är för nära och behöver lite avstånd. Den lilla tån hade just gråtit. Det var författerns långpromenad som ställde till det för tårna. Stortån var heroiskt tröstande.
- Mjaoooooooo jag vill inte var en lilltå?
- Du måste finna dig i din plats, lille vän sa stortån.
- Jag är minst och blir mest klämd, gnällde lilltån.
- Åhja, försökte stortån, du och jag blir klämda från varsitt håll
- Men vi då! skrek de tre mittentårna, herregud så det kläms och trycks ihop.
Kan man inte klaga till övre instans? Vi måste få henne på andra tankar. Det går inte längre.
- Vi kan se till att hon får skoskav, tänkte den mest klämda tån. Vi kan ge henne skoskav!
I detta enades den lilla tåfamiljen och skulle inför nästa promenad lägga upp en liten plan.
- Men tänker om hon har skavsårsplåster... funderade de vidare... kanske hon kan köpa ett par rymliga Foppatofflor?


Anne-Marie tänker,
Ja, ja. Nu är de här igen. Jag försöker skriva något litet gulligt men tårna protesterar och gnäller hela tiden. Det går inte att skriva sig igenom detta motstånd. Ja, jag vet. Jag är delaktig i deras problem. Nya skor, barfota i skorna, höga klackar, låga klackar, stövlar som spänner runt tårna... men herregud... jag lider ju också. Smärtan i fötterna syns ju i hela ansiktet. Vem som helst kan ju se när skorna inte passar bäraren, eller för den delen, promenaden. Så vad gör ett litet skavsår... hela jag tog bussen hem. Så löste jag det, men om detta fina det bryr sig inte tårna om. Nähä! De gnäller på där i skorna. Gör sig påminda trots att jag inte går med dem. Gnälligt tycker jag. Vet inte om jag ska skriva mer om de här tårna. Vi hamnar bara i konflikt med varandra. Skoskav? Pyttsan! Det finns jättebra plåster. Så är det! Foppatofflor? Näe!
Anne-Marie

---

ORDEN OM TIDEN

Tidlösheten går inte att mäta.
Klocklöst.
Tänker jag.
A-M

---

PRAKTISK EKONOMI ett skolämne

---

SÖNDAGSTIDNINGARNA

Bästa morgon.
Svart kaffe och tidningar.
Att läsa tidningen är att bestämma över sin läsning.
För mig handlar det om en stor kopp svart kaffe. Sedan går jag till handlingarna.
Förlåt jag menar tidningarna! Så här kan det se ut;

Väljer-själv-läsning. Bläddrar-förbi-läsning, stannar-upp-och-undrar-läsning, kommenterar-läsning, bläddrar-förbi-läsning, berättar-högt-läsning.

Jag gillar den där läsningen då man är två som slåss om tidningarna. Jag gillar den där läsningen när man kommenterar saker högt ur tidningarna. Jag gillar den där stunden då tidningarna läggs åt sidan och man börjar tala om något som tidningarna initierat.

Anne-Marie
som undrar - hur läser du morgontidningen?

---

ORDBOKSPROMENAD - ATT VIKA SIG

Vilket uttryck - att vika sig.
Jag försöker illustrera begreppet.
Blir lika kantigt som i verkligheten.
Vika sig betyder enligt ordboken "att dra sig tillbaka" eller "sluta göra motstånd."

Det vackrare - att vika plats för - betyder något helt annat. Då bereder man plats för en annan människa.
Och ordboken ger en sådan fiffig liten förklaring till hur ordet kan användas:
"Hon ville vika sin enda lediga kväll för spontana impulser"
Jojo!


Anne-Marie

---

ORDBOKSPROMENAD - SKOLGÅNG

Min teckning ska föreställa skolgången. Det slår mig att vi säger skolgång... men det är knappast någon rörelse i skolgången... den är stillasittande. Tänk så lite vi går i skolan!

Skolgång definieras i min ordbok på detta viset:

Skolgång betyder - det att gå i skolan.
Jag måste definiera ordet gång - som betyder 1) den att gå 2) det att något fungerar och därvid utför något slags rörelse samt 3) tilljämnad och dränerad gångbana i park 4) tunnelliknande gång. Oj så svårt det blev. Jag är rädd att många tycker skolgången är ett slags tunnelliknande tillstånd och vad värre är en aningen dränerad och tilljämnad.

Jag gör en ordbokspromenad och stannar vid skoldans, som måste betyda allt annat än stillasittande. Så här säger ordboken; danstillställning i skola för eleverna särskilt i grundskola. Det är lite gulligt när ordboken ger följande förslag till hur ordet skoldans kan användas: en uppjagad stämning bland flickorna inför skoldansen.

Jag undrar lite stillsamt - vad tänker pojkarna om samma skoldans?

Anne-Marie,
som har en aning tråkigt en lördagkväll, men tecknar och ritar och roar mig med att titta och läsa i ordboken.
Inga frågor på det!

---

FRU GÅRMAN

Som en konsekvens bör övergångsskylten heta FRU GÅRKVINNA och inte Fru Gårman!
Men å andra sidan - jag kan inte låta bli att tänka på övergångsåldern... med Fru Gårman får kvinnor en övergångsplats.

Anne-Marie,
varför kan det inte vara fler som går över övergångsstället tillsammans? Hur ska barn uppfatta skylten?

---

BLOGGPROMENADEN

Har varit runt lite och bloggläst.
Det är en aning stilltje tycker alla bloggare och
ursäktar sig.



Jag tänker...
ursäkta er inte, det är vår. Vi drar ut ur våra sidor mot andra sidor.
Vänder kappan efter vinden, ansikten mot solen,  lapar in  värme och vilar  våra tangentnötta fingrar.
Är det stilla på bloggarna så är det rörelse någonannanstans där ute i vårvärmen.

Anne-Marie
 

---

LÖRDAG en aning sent

Jag är optimist.
Idag när jag blickar ut över mina balkongodlingar inser jag att denna optimism har sina gränser. Varenda blomma är död. På de andra balkongerna planterades krukor en aning senare än vad jag gjorde. Dessa blommor står sig också idag. Jaja, så är det ibland med blommor. Man tror att de ska klara av ett och annat med det vill sig inte. Jag planterade ut mina för drygt en månad sedan... frosttåliga... nej...inte riktigt? Plusgrader på nätterna? Jo... nästan...? Ösregnet slog sönder några av de sprödaste växterna... jag ska göra om igen. Plantera nytt och sätta fart. Nu är det ju vår! Riktigt!

Anne-Marie

---

TYST

Jag kan bli ett slutet kärl kring mina ord.
Tyst kallas det.

Anne-Marie

---

ORDNA FÖR SIG

Statspromenaden har sina överraskningar om  än i sina små uttryck. Det handlar om människans behov av ordning och känsla för det vackra. Det är lite rörande med dessa krukor längs vägen jag går. Tycker med ens så mycket om människorna.
Anne-Marie

---

GÄSTINLÄGG AV EN LITEN EN

TIGR
KATT
LEOPARD
LEGO
BILBANA
EXTRA
TRASIJEVÄR
ÖDLA
DATOR
TUGUMI
SAGA
ANNMMARISTV

HEDÅHELSNINARLUCAS


Idag fick jag hjälp att skriva en blogg av en ljudande liten kille. Han ljudade alla bokstäverna och letade fram dem på tangentbordet. Det var roligt att skriva tyckte Lucas som inte har börjat ettan ännu. Det kan vara bra att veta att barnen kan en hel del innan de kommer in i skolvärlden.

- Då kan man redan saker då man går i ettan, säger Lucas.

Anne-Marie tittade på,
och lyssnade, och skrev lite eftertänksamt.

---

ORBOKSPROMENAD - BEGRIPA

Begripa är i mina ögon och då jag säger det ett väldigt vackert ord.
Be om att få gripa tag i - tänker jag - innan jag kastar mig in i ordbokens djungel.

Begripa betyder enligt min ordbok
"förstå med hänsyn till omedelbar eller grundläggande betydelse"

Jahaja?
Blev inte så mycket klokare på det.
Jag vill att det ska betyda - och nu hittar jag på -
Jag ber om att få förstå - och jag gör det genom att greppa tag i möjligheten- Jag vill begripa det här!
I ordboken är ordet omslutet av negativa saker och ting.
Ordboken förklarar - Jag begriper mig inte på honom, vilket är oerhört nedsättande. Det är hemskt att inte bli förstådd och allra helst begripen. Jag kan inte tänka mig något mer övergivande - jag begriper mig inte på dig.

Då är ordet begriplig trevligare - vilket betyder "något som kan begripas utan svårighet." Här finns hänvisningen till FATTBAR - och nu tycker jag det börjar bli intressant.

Fattbar betyder - möjlig att förstå.
Förstår ni - fattar ni?

Ja, nu var det slut med min lilla promenad.
Jag återkommer med en ny liten ordrunda när jag undrar över något ord som vi använder oss av utan att tänka på dess möjligheter och konsekvenser.
Anne-Marie

---

ATT TALA OM SITT GÖRANDE

Från handling till ord.
Så ungefär är det att föreläsa.
Från ord till handling
så ungefär är det att förstå en föreläsning.
Man måste göra själv för att fullt ut begripa.

Tack alla ni lyssnande norrmän... Tack!
Och här har ni en plats att skriva på om ni vill göra, tänka, fråga och undra.

Anne-Marie

---

FÖRELÄSER FÖR GRANNARNA

Valborgsmässodagen och första maj - skolan är stängd - jag huserar ensam i skolbyggnaden. Märkligt ödsligt utan lärarröster, barn och ungdomar. Ett tomt skal är byggnaden. Skolbyggnaden visar upp sitt faktiska väsen. Skola är en idé - inte en byggnad har jag hävdat om och om igen. Det är aktörerna som inom tak, väggar och golv skapar skolan. Den rörelsen sker i görandet, tänkandet, traditionerna och framförallt i visionerna...

Jag är i skolbyggnaden. Ensam en stund.
Snart har jag 55 norrmän innanför skolväggarna.

Vi ska tala bedömning och skolutveckling.
Jag pratar nog mest.
Anne-Marie

---