STOCKHOLMSBILD
Då jag sorterar - så kastar jag bort - och sparar. Jag är snabbare att slänga. Detta fotografi har jag velat slänga många gånger, men finner mig sitta och titta på motivet. Jag undrar alltid vad kvinnan gör därframme. Hon rör sig på ett speciellt sätt. Fotografiet är också en aning ödsligt. Sveavägen rusar fram lite längre fram. Men det är en slags stillhet över alltsammans, Jag är på väg till Bonnier Utbildning.
Anne-Marie
Anne-marie,
jag blir nästan kall...är inte detta den fruktade trappan??
Var det inte upp för denna trappa som Olof Palmes mördare sägs ha försvunnit??
Kram Sara
Jag tänker... figur nummer två från kameran räknat, är det en staty eller en människa? Färgen är så grå som vore den betong, och peersonen(?) verkar stå alldeles stilla. Eller.... ? Jag kan ju väldigt lite om Stockholm. Är det trappan som Sara nämner ovan?
Fantasieggande.
Grattis till de 3000, förresten! =D
Jo - det är nog den ödesmättade trappan. Det är så hemskt att tänka på dådet och flykten och försöka hålla platsen fri från minnet. Det är en vacker plats och trappa. Steg av historia. Anne-Marie
så sant,
Jag menade inte att lägga sordin, jag personligen, kan knappt passera plaketten på gatan, utan att tänka tanken.
alla som passerar på väg någonhstans, utan att stanna upp för ett litet ögonblick , om så bara för att minnas för en sekund hur oerhört sårbara vi är.
Individer stora som små, hela länder stora som små...
För mig är den speciell, mer än speciell egentligen i många avseenden...vackert, men också sorgligt, tragiskt...
Kram Sara
Ha en bra helg!