LILLA MÄNNISKA STOR




Tar några ord från Karin THunbergs kolumn idag SvD 17 maj 2008 där Karin Thunberg skriver om VAD ÄR JAG?
Thunberg skriver om människan från hennes insida, den vuxna, den lilla och att vi alla och alltid har alla våra åldrar inom oss. Jag tycker om denna kolumn.

Jag tycker om Karin Thunbergs tankar om det skyddlösa, det lilla, den som behöver få vara liten, men som samtidigt är så vuxen att man är så klok, så förnuftig. Livet pressar på oss, tänker jag. Klart att människan, så stor hon är, måste få vara liten, omsluten, bara varande och intill en annan människa.

"Rent logiskt skulle vi därför, oavsett ålder, kunna färdas över hav och land varaannan gång på barnbiljett, varannan gång som åldrande pensionärer."

Orden kunde vara mina. Jag leker ofta, behöver vara liten lite då och då, är klok och vuxen andra gånger - och ibland är jag faktiskt bara tre år och kaffedrickande. Och det är ok. Jag skrattar så ofta, så ofta, så ofta. När jag blir ivrig läspar jag... en slags rest sedan barnsben. Läspandet alltså. I stort sett är jag i fysisk form runt de femtio.

Anne-Marie

Kommentarer
Postat av: Kersti

Jag läste också. Läste och nickade, läste och log. För så är det, jag håller med.

2008-05-17 @ 23:01:47
Postat av: Inga M

Hmmm ja kanske är det så...



Fast jag undrar om man har i sig alla åldrar, även de man inte levt än...



De andra kan jag känna i mig, ja. Men ålderdomen, nej.


Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback