ATT MÄTA TID
Ur Sven-Eric Liedmans bok I SKUGGAN AV FRAMTIDEN, 1997 läser jag om idéernas uppkomst. Kapitlet om tiden är intressant. Tid är ett märkligt begrepp. Ibland önskar man att tiden stod stilla, eller att den rusande framåt med sjumilasteg, man längtar helt enkelt.
Inom forskningen införde man den alltmer korrekta beräkningen av tidens gång.
1563
Tycho Brahe började 1563 föra in begreppet minuter i sina beräkningar av himlafenomenen.
1581
Det var först 1581 som sekunderna togs med i beräkningarna. Tidsangivelserna blir mer exakta.
1932
Idrottsmännens insatser kom 1932 att mätas i tiondels sekunder - 0,1 vilket är en ofantlig liten tidsangivelse då man försöker mäta den.
1960
Det var i Rom som idrotten krävde ytterligare exakta tidsangivelser och man införde hundradelssekunden.
1972
Men alla överträffar varandra - man prövade med tusendelssekunden - men fick överge den.
Inom vetenskapen kan man numera tala om mikrosekunder, en miljondels sekund, nanosekunder; en miljard-dels-sekund, och till och med pikosekunder, vilket skrivs så här;
0,000000000001 och är alltså en tidsangivelse.
Tid är märkligt och mänskligt.
Anne-Marie,
som behövde nästan 102 sekunder att skriva detta blogginlägg.
Kommentarer
Postat av: thord wiman
JA - tid är en intressant företeelse men nog är det lite desperation över människans försök att erövra, tygla tiden...
Tiden knallar på ändå fast enlig Einsteins relativitetsteori kan tiden under vissa specifika betingelser stå stilla - en av dessa upplever jag konkret och för ofta i kassakön på konsum. All rörelse framåt upphör. Tidsangivelsen är noll! Liksom värdet i denna kommentar!
Men ändå - hej från thord.
Postat av: Annemarie
Hej Thord, alltid roligt att läsa det du skriver. Tackar. Anne-Marie
Trackback