ORDBOKSPROMENAD - SKÄLL
måste jag peta i ordet skäll och skälla.
Låt oss gå till ordboken - så här förklaras ordet skäll:
* Skäll - kan vara halvsur mjölk
* Skäll - kan vara ett högt läte (från exempelvis en hund)
* Skäll - kan vara en klingande liten klocka vars över del är stum och vars nedre del ljuder av vid anslag av kläpp (oj oj så tekniskt det förklarades, men trots det ser jag framför mig en liten skälla)
Med dessa tre ord förstår jag ordet skäll så här:
Den som skäller använder knappast huvudet (den stumma överdelen) och skäller med oförnuftet (undre delen som är frikopplats från huvudet) och det är oftast i högljudd form och det hela måste smaka som surmjölk för den som får sig en slev av detta skällande.
Det finns ett litet illustrerande av hur ordet skäll kan användas - här är min ordboks exempelmening " få skäll av mamma om jackan inte hänger på sin krok", vilket gör mig en aning konfunderad. Varför ska mamman skälla, varför inget pappaskäll exempel?
Skäll sätts också ihop med andra ord - SKÄLLSORD - vilket gör ordet skäll till något riktigt obehagligt - för i sammansatt form betyder skällsord "nedsättande ord".
För att befria mig från skällsorden så letar jag mig vidare på samma sida i ordboken... ja... då ser jag ordet skämmas, vilket sannerligen är en följd av skället. Jag stänger igen min ordbok med en smäll.
Anne-Marie,
som imorgon ska skriva om hur man inte alls behöver skälla ut, skälla på utan värna mötet med den växande unge människan, med respekt och faktiskt skapa samarbetsmöjligheter istället för ... allt det andra tråkiga.
Hej Anne-Marie!
Dina ordbokspromenader är både kloka och lustfyllda. Jag följer gärna med en bit bortöver vägen så länge orden står som spön i backen.
Och det gör dom ju.
LUST - nyckelordens nyckelord. Så länge du har lust... länge än hoppas jag.
Bra du slog ihop din ordbok med en liten smäll för ordet s k ä m m a s, skam är hur konfliktfyllt som helst, verkar sitta orubbligt livslångt nitat i hjärnbarken någonstans - ett totalt onödigt ord, känsla, uttryck bara till fördärv och negativism, skadligt och undergrävande. Bort, bort för alltid.
Ärligt talat har jag inte ordentligt genomlyst, undersökt ordet, känt märgen av det men det borde jag/alla göra, smaka sinnesöppet och välja!
Men det är ett jobbigt ord det där att utvärdera och förhålla sig till. Varför då?
Ordet skuld kan jag förstå, att det behövs, för att kunna skilja på rätt och orätt. Men skam - mer tankeverksamhet krävs!
Men "skapa sammarbetsmöjligheter istället för skammöjlighet" som du skriver, så är det ju! Bravo Anne-Marie, enkelt, elegant i en svår passage. Det här tar jag så länge. Men men... teori och praktik...
Heja på nu - slutspurt pågår ju!
Med respekt - thord.