UNDERHÅLL(a)
Här blir det inget underhåll under vintern, däremot kan man bli underhållen under kvällen.
Anne-Marie
TIDSVINST
Tidsförlust eller tidsvinst?
Hur ser det egentligen ut i vår ekonomiska beskrivning av tiden?
Hushållar vi med den? Eller slösar vi?
Anne-Marie
JORDENS VINTERGATA
Stjärnorna spricker upp på istäcket som lagt sig över det svarta vattnet.
Som en vintergata.
Anne-Marie
TÅSAGOR KAPITEL 13
Det var en gång en tåfamilj. De trängdes som familjer gör.
- Var glada ni, sa stora tån, att ni inte är fingrar. Dom har så mycket att göra.
- Åh ja, sa mellantån, vi har också ett och annat att stå i!
- Så du går på, sa stortån.
- Står på. Jag tänker inte stå på något.
- Äh, jag menade inte riktigt så. Jag menar du går på... det betyder ungefär att du bara ... ja ... går på!
- Åh ja...sa den lilla tån... jag skulle gärna vilja vara ett litet finger. Då skulle jag i alla fall ha ett finger med i spelet.
Ja, ni hör hur den lilla familjen trasslade till det med orden. Trots det höll de ihop. Tur var väl det ändå.
Anne-Marie tänker.
Nu är de här igen. Tåsagorna!
Jag undrar varför. Var har de här på bloggen att göra?
Anne-Marie
PROVRUM VS KLASSRUM
Måste leka med två olika rum. Detta med anledning av häng, keps och annat trams.
Provrum...klassrum!
På det ena stället klär man sig i det man tror man passar i - på det andra stället kläs man av det man trodde att man passade i.
Anne-Marie,
som undrar lite över en hel del saker som är som de är.
HÄNG PÅ PAPPA!
Idag tog jag en promenad mitt i livspulsen. Det är vanlig torsdag för de flesta, det är ledighetslunk för mig. Jag får se det jag inte brukar se - dagisungarnas småbenspromenader, brevbärarspringet i trappen, lekplatsernas invasion... och efter en tvåtimmars grundligt tittande, tänkande och fotograferande... slår jag mig ned i godan ro på ett av Stockholms många cafeer. Jag har mina oaser. Sitter ensam och ser ut över min värld. Här är man på sina egna villkor. Kaffet smakar, mackan likaså.
Då kommer en man i trettioårsåldern. Han är hemmapappa förstår jag när jag ser hans barnvagn. Han ska fika med sin ettåring. Det är iordningställande, fixa trygghetsstolen så att barnet sitter kvar och lite still, hämta mackan, kaffet och några små glas med vatten. Han är så fin i sina åtbörder mot sin lilla dotter. Han återger hennes ansiktsminer, betryggar henne då han hämtar en servett. Jag tittar. Och finner mig själv leende. Så där på avstånd deltagande. Instämmande. Återgivande.
Så tappar den lilla något på golvet. Det rullar iväg någonting. Pappan är genast uppe. Han rusar efter tingesten. Här ska räddas. Han böjer sig ned...
Han har häng!
Han har kalsonger som syns!
Han har häng!
Du milde... skulle väl en lärare tänka. Häng! Här! Jag skrattar för mig själv. Ja. Så är det. Denna ansvarsfulle pappa, denna omsorgstänkande man har häng. Och vad märkligare är... om fem år sitter han i skolan med oss lärare. Han kommer med sitt barn... och sin värld. Han kommer med sitt häng, sin keps... sitt liv och det vackraste han har överlåter han till oss... sitt barn.
Jag kan inte stänga dörrar till något som är verkligt och levande utanför skolan. Jag kan inte uppröras över häng, kalsonger, kepsar ... jag är intresserad över utvecklingen inom ramen för skolans uppdrag. Det där som handlar om tänket, lärandet, gemenskapen... och utvecklingen. Jag har aldrig haft problem i klassrummet med vare sig kepsar eller häng. Däremot har vi brottats ordentligt med matteproblem där kepsen åkt av därför att händerna behöver klia i det tänkande som sker därinnanför.
Jag undrar hur vi gör i skolan om denna pappa tappar en endast grej så att vi får syn på hans kalsonger.
Avslutar vi utvecklingssamtalet och hänvisar till ... ja vad?
Anne-Marie,
som sitter och undrar över sakernas tillstånd och hänvisar återigen till Fredrik Svensson
http://jeppesenblog.blogspot.com/2008/03/kepsens-arvtagare-makt-och-i.html
HÖGLÄSA SJÄLV
- Det var en gång...
- Det var en gång...
- Det var en gång...
- Det var en gång...
Fötterna snor runt. Ibland ligger den ena foten över den andra, ibland är det tvärtom.
Tårna längst ut vickar. Språket rör sig i den lilla tvååringen.
- Det var en gång..
Sängen han sitter i är stor.
Mammaochpappastor.
Där i sängens mitt sitter han och läser:
- Det var en gång..
- Det var en gång...
- Det var en gång...
Han kliar sig i håret. Bläddrar i den stora boken.
- Det var en gång..
- Det var en gång..
- EN NOOOOOOOOOOOOSBÖRN!
Nu är sagan puuuuuuuuuuut!
Tvååringen slår ihop boken. Kliar sig i huvudet.
Så börjar han om från början. Det var en gång...det var en gång.... det var en gång....
Målet är bilden med noshörningen, lyckan att återse den noshörningen, förlåt jag menar ...NOSBÖRNEN (nosbjörnen).
Anne-Marie,
som minns hur högläsningen övertogs av barnen.
MORFARS HÖGLÄSNING
Ingenting förstod jag då.
Orden var för stora.
Jag förstod ord om "lilleputt".
Ord med lilla, lille och liten
"det var jag".
Jag kallades för Lillan.
Alla andra ord var för stora.
Men inte sammanhanget. Morfar läste högt.
Jag satt i knät hos morfar. Jag hörde hans ord.
Vi var många barn samlade runt morfars berättarröst.
Sammanhang. Jag tillhör alla dem som lyssnar.
Jag lyssnar efter ord son är små.
Så små att jag känner igen mig.
"Lilleputt"
och jag blir glad.
Vi är tysta för morfar läser.
Vi är tysta för vi vill höra.
Vi ät tysta för vi är många som väntar på orden från morfars mun.
Orden var för stora.
Sammanhanget var precis lagom.
Boken, bokstäverna coh rösten som en inre skatt.
Javisst, som vuxen förstod jag att jag lyssnat ill
Swift och "i lilleputtarnas land".
Men nej, jag har aldrig läst boken.
Morfar läser den fortfarande för mig långt därinne.
Anne-Marie,
som minns högläsningens kraft och stunden där alla barn lyssnade på morfar.
Orden var för stora.
Jag förstod ord om "lilleputt".
Ord med lilla, lille och liten
"det var jag".
Jag kallades för Lillan.
Alla andra ord var för stora.
Men inte sammanhanget. Morfar läste högt.
Jag satt i knät hos morfar. Jag hörde hans ord.
Vi var många barn samlade runt morfars berättarröst.
Sammanhang. Jag tillhör alla dem som lyssnar.
Jag lyssnar efter ord son är små.
Så små att jag känner igen mig.
"Lilleputt"
och jag blir glad.
Vi är tysta för morfar läser.
Vi är tysta för vi vill höra.
Vi ät tysta för vi är många som väntar på orden från morfars mun.
Orden var för stora.
Sammanhanget var precis lagom.
Boken, bokstäverna coh rösten som en inre skatt.
Javisst, som vuxen förstod jag att jag lyssnat ill
Swift och "i lilleputtarnas land".
Men nej, jag har aldrig läst boken.
Morfar läser den fortfarande för mig långt därinne.
Anne-Marie,
som minns högläsningens kraft och stunden där alla barn lyssnade på morfar.
MINNETS HÖGLÄSNING
Trött fröken kryper ned i sängen.
För trött för att läsa.
Vill sova och möta mörkret.
Vila.
Då står dottern på tröskeln.
- Får jag läsa högt för dig?
Något alldeles nytt. Omvänt.
Jag sträcker mig efter lampanknappen.
- Självklart.
Dottern kryper ned bredvid.
Hon halvsitter.
Boken i knäet.
Borges!
Tonen förändras.
Hennes läsröst förmänskligar.
Jag lyssnar, vaggas, ännu ej sovande,
icke vaken.
Lyssnande. Vyssjande. Pysslande.
Det bär.
Hon är sin egen,
hon är vuxen,
fyller sitt läsande själv.
Låter sin röst bära fram en text.
Hon återger
både gårdagens och framtidens barndom.
Berättande!
Cirkeln är sluten.
Anne-Marie,
som kan lovsjunga högläsningen. Läs för varandra.
Ofta och mycket. Det väver er samman.
För trött för att läsa.
Vill sova och möta mörkret.
Vila.
Då står dottern på tröskeln.
- Får jag läsa högt för dig?
Något alldeles nytt. Omvänt.
Jag sträcker mig efter lampanknappen.
- Självklart.
Dottern kryper ned bredvid.
Hon halvsitter.
Boken i knäet.
Borges!
Tonen förändras.
Hennes läsröst förmänskligar.
Jag lyssnar, vaggas, ännu ej sovande,
icke vaken.
Lyssnande. Vyssjande. Pysslande.
Det bär.
Hon är sin egen,
hon är vuxen,
fyller sitt läsande själv.
Låter sin röst bära fram en text.
Hon återger
både gårdagens och framtidens barndom.
Berättande!
Cirkeln är sluten.
Anne-Marie,
som kan lovsjunga högläsningen. Läs för varandra.
Ofta och mycket. Det väver er samman.
NUETS SNÖFLINGA
"En pojke har utvalt en snöflinga åt sig
och väntar på dess ankomst till jorden."
Werner Aspenström Dikt I Maria Församling, Månpocket 1995
och väntar på dess ankomst till jorden."
Werner Aspenström Dikt I Maria Församling, Månpocket 1995
INTEORD - KONTROLLTAGNING
O r d s o m i n t e - KONTROLLTAGNING eller NEDLÄGGNING - En metod vilket betyder att två vårdare håller ned ett barn med polisgrepp. Man häpnar - året är 2008. Polisgrepp på barn med funktionshinder. Med vilken rätt? Hur ser dessa vårdare på människan?
Anne-Marie
Anne-Marie
DET POLITISKA
Skolan är alltid en politisk fråga. Jag värjer mig ibland. Vill inte ringas in av politiska långtifrån tankar om skolan. Jag letar i det bekanta. I skolan. I böckerna. I verkligheten. I dikten. Då fann jag en dikt av Werner Aspenström - Staden. Den inleds såhär:
"Jag är ingen opolitisk person.
Jag har en åsikt om hur slipstenarna
borde dras i detta land.
Jag anser freden vara
vår största tanke.
Men jag vill inte med den stora drömmens sax
klippa sönder den mindre drömmens väv"
Där ungefär! tänker jag.
Anne-Marie
LEDIGHETENS LUNK
Nu har lunket kommit. Vilan har satt sig i kroppen. Lagomlunket. Då lunket kommer promenar jag. Bilen får stå. Den står för övrigt ofta. Jag tänker på min cykel. Den har fått stå ett tag. Nu ska den inte stå länge till. Höstens punktering känns mer angelägen än någonsin att laga.
Anne-Marie
LPO-94 och BARNKONVENTIONEN
Barnkonventionen antogs i FN 1989. Den nya läroplanen antogs 1994.
Den nya rönen om barns kompetens har också flera år på nacken. Om vi beaktar barnkonventionens födelseår -1989. Ett barn som föddes då är idag 19 år gammal och har passerat gränsen för begreppet barn med ett år. Det är en ung vuxen människa. Läroplanen ska ha påverkat många elever i svensk skola. Den kallas fortfarande ny. Idag är det barn som föddes samma år som Lpo-94 hela 16 år och därmed är den obligatoriska skolplikten över. Den fråga jag ställer mig är hur har dessa två avgörande dokument påverkat dessa barn?
Anslaget i Lpo-94 handlar om växande. I alla avseenden.
Anne-Marie ,
som skriver uppsats om Barnkonventionen och om rättigheten att vara okunnig.
BLOGGVÄNNER och LÄSARE
Vackra läsare!
Ni värmer mina skrivarfingrar!
Det var en liten tanke som for genom mitt huvud.
Anne-Marie,
vars händer frusit under en långpromenad.
Ni värmer mina skrivarfingrar!
Det var en liten tanke som for genom mitt huvud.
Anne-Marie,
vars händer frusit under en långpromenad.
BRALLORNA HÄNGER
Min hipphoppande son hade häng. Har häng. Har keps. Har allt. Han retar upp en hel skolvärld. Bara som uppenbarelse. Det har han fått äta upp. Kepsen som omsorgsfullts inköpts från Amerika kostade honom hela hans förmögenhet, hänget var omsorgsfullt neddraget till den gräns där det inte gick att gå längre, kalsongerna extremt rena och en del av hela outfiten.
Som mamma såg jag arbetet innan skolan. Spegeltiden, klädomsorgen, kepsen som trycktes ned över tonårshuvudet. Jo, jag skakade på huvudet. Inte gillade jag hänget. Jag såg ju hur svårt det var att gå ordentligt. Men jag glömde aldrig min egen tonårstid. Mina jackor som var så korta och midjan som var så bar att den tjugogradiga minustemperaturen gav mig den ena åkomman efter den andra. GulochBlåjeansens tajta fodral gjorde att jag inte kunde sitta rak i skolstolarna, det hårdsprayade håret kunda absolut inte döljas under någon mössa. Då fanns inte kepsarna. Nej... man klädde sig så där av någon anledning. Inte kunde man ana att de lärare man hade skulle se rött och ägna jätteomsorg om att få en på andra tankar. Nej... jag räknade matte halvliggandes. Jag skrev uppsatser med min jätteballa jacka på.
Min son har fortfarande häng. Nu är han inte längre i skolan. Kepsen tar han av sig om omgivningen kräver det. Av egen vilja och av respekt för sin omvärlds åsikter. Hänget, kalsongerna döljs av långa, långa tröjor. Det är så det ser ut i hans värld. Han läste på naturvetenskaplig linje. Gillade både matte, fysik och kemi. Så kan det vara!
http://jeppesenblog.blogspot.com/2008/03/kepsens-arvtagare-makt-och-i.html
och jag hänvisar givetvis till Fredriks blogg som talar om ilandsproblemet byxhäng och välklädda huvuden.
Anne-Marie
Som mamma såg jag arbetet innan skolan. Spegeltiden, klädomsorgen, kepsen som trycktes ned över tonårshuvudet. Jo, jag skakade på huvudet. Inte gillade jag hänget. Jag såg ju hur svårt det var att gå ordentligt. Men jag glömde aldrig min egen tonårstid. Mina jackor som var så korta och midjan som var så bar att den tjugogradiga minustemperaturen gav mig den ena åkomman efter den andra. GulochBlåjeansens tajta fodral gjorde att jag inte kunde sitta rak i skolstolarna, det hårdsprayade håret kunda absolut inte döljas under någon mössa. Då fanns inte kepsarna. Nej... man klädde sig så där av någon anledning. Inte kunde man ana att de lärare man hade skulle se rött och ägna jätteomsorg om att få en på andra tankar. Nej... jag räknade matte halvliggandes. Jag skrev uppsatser med min jätteballa jacka på.
Min son har fortfarande häng. Nu är han inte längre i skolan. Kepsen tar han av sig om omgivningen kräver det. Av egen vilja och av respekt för sin omvärlds åsikter. Hänget, kalsongerna döljs av långa, långa tröjor. Det är så det ser ut i hans värld. Han läste på naturvetenskaplig linje. Gillade både matte, fysik och kemi. Så kan det vara!
http://jeppesenblog.blogspot.com/2008/03/kepsens-arvtagare-makt-och-i.html
och jag hänvisar givetvis till Fredriks blogg som talar om ilandsproblemet byxhäng och välklädda huvuden.
Anne-Marie
SKRIVANDE VS TALANDE
JOS SKRIVER;
Varför skrivande och talande skiljer sig åt? Dels tidsaspekten. Du kan redigera och ångra i text. Och textformen kräver en slags definitet för att undvika missförstånd eftersom du inte har mer än en chans att förklara för dina läsare. Dessutom kan du för ett ögonblick förskjuta rädslan för kritik som är så överhängande när du talar. Och antar jag, den relativa anonymiteten ger utrymme för ett visst skådespel och laborering, orden silas inte genom din person, utan får stå för sig själva.
Vi har våra styrkor. Pennans kraft och papprets generösa mottagarplats, talets stumma stampande i strupen. För andra är pennan ett djävulspåfund, ett svart smet som inte gör ord alls, pappret är ett universum, där talet trippar fram så enkelt så enkelt. Orden dansar över matsalsbord och lyssnarsällskap. I skolan övar vi oss i skrivandet. Kanske vi skulle ägna en mycket större omsorg kring förmågan att samtala, tala, uttrycka och förena oss i diskussioner. Det är då undervisningen brinner glödhet, full av lärande kraft. Undervisningen ska främja allas möjlighet att få uttrycka och utveckla sin muntlighet. Sammanhangen är en organisatorisk sak. Man behöver inte tala i helgrupp, man kan prata i mindre gruppsammanhang.
http://hypergrafi.blogspot.com/2008/03/museum-of-childhood.html
Vad tänker ni?
Vilka styrkor behöver vi?
Vad upplevdes svårt i skolan?
Hur kan vi utveckla alla språkliga kompetenser
undrar Anne-Marie
Varför skrivande och talande skiljer sig åt? Dels tidsaspekten. Du kan redigera och ångra i text. Och textformen kräver en slags definitet för att undvika missförstånd eftersom du inte har mer än en chans att förklara för dina läsare. Dessutom kan du för ett ögonblick förskjuta rädslan för kritik som är så överhängande när du talar. Och antar jag, den relativa anonymiteten ger utrymme för ett visst skådespel och laborering, orden silas inte genom din person, utan får stå för sig själva.
Vi har våra styrkor. Pennans kraft och papprets generösa mottagarplats, talets stumma stampande i strupen. För andra är pennan ett djävulspåfund, ett svart smet som inte gör ord alls, pappret är ett universum, där talet trippar fram så enkelt så enkelt. Orden dansar över matsalsbord och lyssnarsällskap. I skolan övar vi oss i skrivandet. Kanske vi skulle ägna en mycket större omsorg kring förmågan att samtala, tala, uttrycka och förena oss i diskussioner. Det är då undervisningen brinner glödhet, full av lärande kraft. Undervisningen ska främja allas möjlighet att få uttrycka och utveckla sin muntlighet. Sammanhangen är en organisatorisk sak. Man behöver inte tala i helgrupp, man kan prata i mindre gruppsammanhang.
http://hypergrafi.blogspot.com/2008/03/museum-of-childhood.html
Vad tänker ni?
Vilka styrkor behöver vi?
Vad upplevdes svårt i skolan?
Hur kan vi utveckla alla språkliga kompetenser
undrar Anne-Marie
VARDAGSÄVENTYRET
- Ursäkta, var kan jag hitta strösockret
Man kommer i kontakt med nya, spännande människor.
Solja Krapu skriver dikt så att leendet spricker upp i läsarens ansikte. Jag ler under min läsning av "Det började så oskyldigt med diskbänken" . Vardagen blir ett fantastiskt äventyr. Detta äventyr har vi runt omkring oss ständigt. Det är bara att börja med diskbänken, hyllorna i mataffären, tanten på sätet intill i bussen och inse att om man vill kan man sätta några potatisar i en hink på balkongen. Då får man nyskörda till midsommar. Balkongodlat. Nära!
Anne-Marie
Solja Krapu; Det började så oskyldigt med diskbänken, Alfabeta 2006
Man kommer i kontakt med nya, spännande människor.
Solja Krapu skriver dikt så att leendet spricker upp i läsarens ansikte. Jag ler under min läsning av "Det började så oskyldigt med diskbänken" . Vardagen blir ett fantastiskt äventyr. Detta äventyr har vi runt omkring oss ständigt. Det är bara att börja med diskbänken, hyllorna i mataffären, tanten på sätet intill i bussen och inse att om man vill kan man sätta några potatisar i en hink på balkongen. Då får man nyskörda till midsommar. Balkongodlat. Nära!
Anne-Marie
Solja Krapu; Det började så oskyldigt med diskbänken, Alfabeta 2006
JANUSZ KORSZAK - OKUNSKAPEN
Jag återkommer ständigt till Janusz Korszak tankar om barn. Jag började läsa Janusz Korszak för 15 år sedan och jag läser de böcker jag har om och om igen. Så är det med utveckling. Man måste gå tillbaka till källan. Läsningen förändras och fördjupas i takt med den kunskap och erfarenhet man tillägnat sig som läsare. Jag hoppas jag alltid förändras i takt med min omläsning.
Janusz Korszak var en av initiativtagarna till en global barnrättskonvention.
Litteratur:
Korczak - Liten igen, utgiven av Svenska Korczaksällskapet 2007
Korczak - Barns rätt till respekt
Korczak - Att älska ett barn
KAK-KLÄDD
Välklädd och smakrik får skyltdockan bära upp påsken!
Anne-Marie
MÄNNISKAN ÄR ÅRSTIDER
Människan kan liknas vid årstider säger man i morgonsoffan SvT denna morgon.
Jag är höst.
Utan tvekan.
Höstens färger, höstens höga himlar, höstens avsked och inbäddande, höstens promenader med vindröda kinder, höstens nästan halsduksvärme, höststövlarnas skydd, höstträdens mångfald, höstens nästan vinkande avsked till sommaren, och höstens varmt inbäddande för att skydda det som kommer efter vinterns kyla. Våren.
Jag är höst.
Definitivt.
Anne-Marie
BERÖRA SITT SPRÅK
Ett barn som är intresserad vill ta på, beröra, känna och utforska. Så rör sig språket in i människan. Via det handfasta fattandet. Det är mycket rörelse i språket.
Anne-Marie
BORTTAPPAD
Borttappad! Härhittad!
Anne-Marie,
som själv är där och inte här.
NYTT ORD - OMTÄNKARE
Omtänkare är den som tänker om och är omtänksam.
Jag känner några omtänkare.
Om dem tänker jag med omtanke.
Anne-Marie,
som skapat ett nytt litet ord.
Jag känner några omtänkare.
Om dem tänker jag med omtanke.
Anne-Marie,
som skapat ett nytt litet ord.
BEPRÖVAD ERFARENHET
Beprövad erfarenhet...
- HMMMMM! Måste göra en ordbokspromenad... peta lite i orden...
BEPRÖVAD
förklaras med "som har prövats med framgång under tillräcklig tid"
Här talar man om vetenskap och beprövad erfarenhet. Men ordboken vill skämta också...
"En gammal general av beprövad oduglighet"
ja ja... vidare...
BE - PRÖVA
Be betyder ju att framföra sina önskningar om någonting.
PRÖVA -
är att utsätta för påfrestningar av olika slag
eller att utföra prov. "En hårt prövad människa" har inte haft det lätt.
Man kan också gå till domstolen för att få sin sak prövad där.
ERFARENHET
det att ha utövandet av någon (praktisk) verksamhet bakom sig.
Eller att ha upplevt någonting.
Oscar Wilde har sagt:
ERFARENHET är det namn som människan ger åt sina misstag.
Jag får inte ihop det när jag läser ordboken.
BEPRÖVAD ERFARENHET
En hårt prövad människa ber om att få framföra sina önskningar från erfarenheten av ett utövande som man har lagt bakom sig.
Jo då, jag vet, det betyder inte det. Men man kan tolka hur man vill.
Jag tycker mig ha erfarenhet av ... och utifrån den prövar jag möjligheterna.
Anne-Marie,
som ibland frossar bland orden, petar i dem med pincett och liten särskiljare... vad händer... det vet man aldrig. Roligt är det om inte annat. En slags udda humor.
Källa - Svensk Ordbok, kanske en aning för gammal för dagens debatt, 1986
- HMMMMM! Måste göra en ordbokspromenad... peta lite i orden...
BEPRÖVAD
förklaras med "som har prövats med framgång under tillräcklig tid"
Här talar man om vetenskap och beprövad erfarenhet. Men ordboken vill skämta också...
"En gammal general av beprövad oduglighet"
ja ja... vidare...
BE - PRÖVA
Be betyder ju att framföra sina önskningar om någonting.
PRÖVA -
är att utsätta för påfrestningar av olika slag
eller att utföra prov. "En hårt prövad människa" har inte haft det lätt.
Man kan också gå till domstolen för att få sin sak prövad där.
ERFARENHET
det att ha utövandet av någon (praktisk) verksamhet bakom sig.
Eller att ha upplevt någonting.
Oscar Wilde har sagt:
ERFARENHET är det namn som människan ger åt sina misstag.
Jag får inte ihop det när jag läser ordboken.
BEPRÖVAD ERFARENHET
En hårt prövad människa ber om att få framföra sina önskningar från erfarenheten av ett utövande som man har lagt bakom sig.
Jo då, jag vet, det betyder inte det. Men man kan tolka hur man vill.
Jag tycker mig ha erfarenhet av ... och utifrån den prövar jag möjligheterna.
Anne-Marie,
som ibland frossar bland orden, petar i dem med pincett och liten särskiljare... vad händer... det vet man aldrig. Roligt är det om inte annat. En slags udda humor.
Källa - Svensk Ordbok, kanske en aning för gammal för dagens debatt, 1986
DJUPDYKNING
Då det gäller skolfrågor måste vi djupdyka. Inte handskas med frågorna på ett ytligt sätt. Jag skulle vilja stanna upp det hela och fördjupa oss i det vi håller på med i skolan. Det jag hör utifrån handlar så mycket om utanför att det känns overkligt för oss innanför. Trots det påverkar det oss inom skolan. Ständigt. Jag vill stanna upp, fundera, reflektera mer, diskutera och utveckla. Det är en skoltanke.
Anne-Marie
http://jeppesenblog.blogspot.com/
och en del av tänket hämtar jag från Fredrik Svenssons blogg. Gå dit!
OMEDELBARA MÖTEN
Får jag?
Jag nickar mot ett sällskap jag ser på håll.
Får jag ta ett fotografi?
Svaret syns i gesterna.
Poliserna i pikebilen tittar ut och nickar de också.
Det är så märkligt det jag ser att jag inte förmår fånga helheten.
Jag är på språng.
Vidare.
Får jag?
Självklart svarar de.
Det jag såg var en svart ängel som lutade sig över en polisbil. Det var den bilden jag ville ha. Men de såg mig och ville ge mig en riktigt glad hälsning. En svart ängel och några poliser.
- Have a nice day ropade de efter mig.
Anne-Marie
DEN ANDRA KOPPEN
Det är nog det bästa jag vet.
Att få kaffe serverat.
Då möter jag kaffedoft och omsorg i en och samma handling.
Min dotter serverar mig kaffe.
Hon ställer ned kaffekoppen med en sådan outtalad kunskap om mig. Hon vet. Hon kan. Hon gör det där tysta självklara som man bara gör för sin nästa när man har varandras vanor i sitt eget blod. Det handlar inte om en tanke längre, det handlar om en vana... och en slags ryggradskärlek.
Jag tar min kopp kaffe och för den till munnen.
Då ser jag hennes kopp.
- Vad dricker du? frågar jag nyfiket.
Denna plötsliga insikt om att jag är en vana, en välkänd levnadssaga, där hon gör sitt eget liv. Det syns i de små detaljerna. Skummad sojamjölk. Kanelen!
Ränderna går tillfälligt ur!
Det är skönt att veta.
I behaglig tystnad sitter vi bredvid varandra.
Fullkomligt samspelande var och en för sig.
Anne-Marie
BOKTITELN till TALAR
Titeln!
Nobeller!
Lysande! Lekfullt!
Omslaget synliggör genustänket - här delar man och kvinna lika stor yta.
Allt känns rätt då jag grabbar tag i ett ex!
Men verklighetens glömska - plånboken låg inte där den skulle och jag hindrades att betala den lilla summa bokhandlaren krävde. Jag får gå tillbaka och göra om. Det hoppas jag att bokförlaget En Bok För Alla slipper. Jag vill att de får fortsätta framåt och vidare.
.
Anne-Marie
ELEVSJÄLVFÖRTROENDE
En gång i tiden, i min årskurs tre, arbetade vi med adjektivens förmåga att göra oss till bra personer. Skriv om er själva, vräk på adjektiv, hur många som helst! Gör er bra. Under vårt jantelagstrots lärde vi oss kommatecknets betydelse och ...ja bejakade oss själva i uppräknandets form.
Pojke i början av årskurs tre. Det är väldigt enkelt att fortsätta med att komparera och göra ännu bättre.
Bra, bättre, bäst. Skicklig, skickligare, skickligast. Vilket vi gjorde. Vi kallar det utveckling. Lärande sådan!
Anne-Marie
Pojke i början av årskurs tre. Det är väldigt enkelt att fortsätta med att komparera och göra ännu bättre.
Bra, bättre, bäst. Skicklig, skickligare, skickligast. Vilket vi gjorde. Vi kallar det utveckling. Lärande sådan!
Anne-Marie
MÅNGFALD
Det slog mig då jag vaknade - mångfaldens hurra överträffar det enfaldiga. Det går inte att hurra en endaste gång. Det är nästan oförskämt.
Med de orden börjar min dag,
Anne-Marie
VÄNDER RYGGEN TILL
Vänder ryggen till
...för att vända mig mot någonting annat.
vänder tillbaka i morgon...
Gladare Påsk på er allesammans!
Gladast!
Anne-Marie,
som fnittrar förtjust.
VITLÖKSKONSTIGT
Jag förvånas över kraften i den lilla löken. Den skjuter skott. När den skjuter skott ser jag något annat än den lilla vitlöken. Det blev en slags fågel. Smittande växtkraft.
Anne-Marie
FOTBOLL, MÅNGKULTUR, SPRÅK
WOW - ALLSVENSKAN!
FotbollsSverige!
Läser om allsvenskan i DN´s artikel idag, påskafton lördagen den 22 mars 2008.
106 spelarna från andra länder!
Detta medför att språkkunskaperna ökar och behövs.
" ...ökar också kraven på tränarnas språkkunskaper."
och som tränaren Rikard Norling säger:
"Jag tycker det är skitkul, jag lär mig ett nytt språk. Det är ett modernt samhälle vi lever i, kolla hur det är i Chelsea och Arsenal. I moderna storlag måste man klara av språkbarriären, säger Norling, /.../
Tänk på fotbollstermen... GÅ PÅ DJUPET! som också kunde höra till språket, läsningen, förståelsen, kunskaperna, motivationen... GÅ PÅ DJUPET.
Som alla möten - på vilken arena det än är - byter vi erfarenheter med varandra.
Vi lär oss. Och i mångfaldens tecken blir det säkerligen mål!
Då skriker vi ut vår glädje. Den låter nog lika världen över!
Anne-Marie
som givetvis ska ta med denna artikel in i undervisningen.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=647&a=753946
LÄSDEBATTSINLÄGG
LÄSDEBATTSINLÄGG!
Som ... om!
Anne-Marie
PÅSKÄGGSORD - VARSÅGOD!
SOLITUDE
Ensamhet, loneliness... Jag upplever solitude. Det engelska ordet som inte har någon motsvarighet i det svenska språket. Slår man i den engelska-svenska ordboken översätts ordet till ensamhet, men talar man med en engelskspråkig så är det inte riktigt den där ensamma ensamheten som menas. Solitude har jag hämtat ur Thoreaux Skogsliv vid Walden - one chair for solitude... vilket är precis vad det är för mig. En stol att sitta för mig själv på. Där är jag ensamrådande och blickar ut över mina minnen, mina visioner och min verklighet.
Det är långfredag.
Eftertankens dag.
Det är inte fel att ha dagar som är som denna.
Anne-Marie
HÅRT TRAFIKERAD ÖDSLIGHET
Denna överfart i Stockholm - här trängs i vanliga fall alla bilar - nu helt öde en långfredag år 2008. Så annorlunda. Så fridfullt. Så kunde det väl vara någon dag i Stockholm också. Rom har sina bilfria söndagar. Mångmiljonstad. Kan de så borde väl vi kunna?
Jag gillar inte att jämföra. Men modeller som är bra kan åtföljas.
Anne-Marie
KLASS 9 A
Jodå... det är när eleverna får bli individer och synliggöras som programmet blir som bäst.
För så är det. Elever är individer. Mer individer än elever. Frågan är bara hur detta kan förenas i skolan.
Kameran följer eleverna in i elevhemmen och synliggör något specifikt dilemma som kan hindra eleven från att lära i skolan. Nu sist är det flickan som förlorade sin pappa i en bilolycka och som burit en mängd funderingar kring sin pappas död, obesvarade blir de inkapslade. Under flera år.
Anne-Marie
För så är det. Elever är individer. Mer individer än elever. Frågan är bara hur detta kan förenas i skolan.
Kameran följer eleverna in i elevhemmen och synliggör något specifikt dilemma som kan hindra eleven från att lära i skolan. Nu sist är det flickan som förlorade sin pappa i en bilolycka och som burit en mängd funderingar kring sin pappas död, obesvarade blir de inkapslade. Under flera år.
Anne-Marie
LÅNGFREDAG
Jag vaknade med sol i ögonen och en krönika i huvudet. Jag hoppas min fredag blir lång. Riktigt lång. Ska skriva med sol i sinnet och printa ned min krönika i ord som eventuellt kommer att synas i Lärarnas Tidning framöver.
Anne-Marie
Anne-Marie
LÅNGLEDIG
Långledighet betyder
* långsamhet
* långsovande
* långpromenad
* långläsning
* långkoksmatlagning
* långlatte
* långstrumpor
Anne-Marie
ORD SOM GÖR DIG GLAD
I årskurs två så lät jag eleverna skriva saker som gör dem glada, arga och ledsna. Det flesta glada orden hörde ihop med något de hade gjort. Det var mycket sällan att någon elev skrev om materiella saker. Våra gladlistor var sedan underlag för samtal. Då breddas det hela. Platser är ofta knutna till något familjen har gjort eller där någon bor.
Anne-Marie
INTERNATIONELLA PROV
Vi har nationella prov.
Jag undrar lite hur internationella prov ser ut?
Jag undrar över prov överhuvudtaget!
Kunde de inte få heta utvärderingar?
tänker jag, alltså är jag!
Anne-Marie
SKILLNADER
Skillnader?
Vad är nu det?
En fråga som dyker upp om och om igen, i prov allra helst.
Nu prövar vi vad skillnader är och hur man förklarar dem.
- Aha, sa en tänkande liten och fortsatte, ungefär som skillanden mellan en mamma och en pappa är att mamman har tre örhängen i ett öra och pappan har bara ett.
Ja - så ungefär!
Anne-Marie
TANKAR om NATIONELLA PROV
Jag genomför de nationella proven i min årskurs fem.
Jag tänker och funderar.
Jag rättar.
En del av mina elevers svar sticker iväg och passar inte svarsmallen. Det är spännande.
Det kräver tänk och funderingar. Inget går riktigt att ringa in. En elev är en fri tänkare och ska enligt läroplanen utmana sin kreativitet och sin språkliga förmåga. När den syns och när tänket utgår från det underlag eleven har att fundera kring gäller det att se, lyssna och prata vid sidan av de färdiga platserna som eleven ska svara på.
Det är mycket som kan hindra eleven från att utveckla sin förmåga och synliggöra den. Provsitutaioner gör det ofta. Nervositeten och prestationsångesten kan slå till med sin förlamning. De förtryckta raderna för svar kan vilseleda eleven att tro att svaren kan rymmas i de förtryckta tre raderna och därmed hindrar det eleven att utveckla sina resonemang. Att skriva svaren täcker inte elevens hela kunskaper, skrivandet kan upplevas som begränsande, formen blir oändligt mycket viktigare än det eleven vill säga, och då eleven får utveckla sitt tänk i samtalets form så kan de komma längre i sitt resonemang.
Jag gör de nationella proven. Jag tycker inte illa om dem. Jag saknar de pedagogiska diskussionerna kring dem. De är avstämningsprov i den målrelaterade skolan. Vi måste diskutera dem. Också kritisera, utveckla och undersöka vad, hur och varför då det gäller de nationella proven.
Jag läste en underbar debattartikel av Mikael Nordenfors KAN EN SKRATTANDE ÖDLA VARA NYTTIG? i PEDAGOGISKA MAGASINET 1/08 som får mig att fundera över de viktiga styrdokumentet som proven kan utgöra, svårigheten med elevens förståelse och hur den syns eller inte syns, och rättningsmallarna.
http://www.pedagogiskamagasinet.net/main.asp?Mode=SEARCH&Action=SEARCH&CategoryID=&FullSearch=YES&CategoryIDList=3548&FreeText=Mikael+Nordenfors&x=0&y=0&SearchEPaper=on&SearchWebbplats=on#
Jag återkommer kring mina tankar om de nationella provens styrfunktion.
Anne-Marie
Jag tänker och funderar.
Jag rättar.
En del av mina elevers svar sticker iväg och passar inte svarsmallen. Det är spännande.
Det kräver tänk och funderingar. Inget går riktigt att ringa in. En elev är en fri tänkare och ska enligt läroplanen utmana sin kreativitet och sin språkliga förmåga. När den syns och när tänket utgår från det underlag eleven har att fundera kring gäller det att se, lyssna och prata vid sidan av de färdiga platserna som eleven ska svara på.
Det är mycket som kan hindra eleven från att utveckla sin förmåga och synliggöra den. Provsitutaioner gör det ofta. Nervositeten och prestationsångesten kan slå till med sin förlamning. De förtryckta raderna för svar kan vilseleda eleven att tro att svaren kan rymmas i de förtryckta tre raderna och därmed hindrar det eleven att utveckla sina resonemang. Att skriva svaren täcker inte elevens hela kunskaper, skrivandet kan upplevas som begränsande, formen blir oändligt mycket viktigare än det eleven vill säga, och då eleven får utveckla sitt tänk i samtalets form så kan de komma längre i sitt resonemang.
Jag gör de nationella proven. Jag tycker inte illa om dem. Jag saknar de pedagogiska diskussionerna kring dem. De är avstämningsprov i den målrelaterade skolan. Vi måste diskutera dem. Också kritisera, utveckla och undersöka vad, hur och varför då det gäller de nationella proven.
Jag läste en underbar debattartikel av Mikael Nordenfors KAN EN SKRATTANDE ÖDLA VARA NYTTIG? i PEDAGOGISKA MAGASINET 1/08 som får mig att fundera över de viktiga styrdokumentet som proven kan utgöra, svårigheten med elevens förståelse och hur den syns eller inte syns, och rättningsmallarna.
http://www.pedagogiskamagasinet.net/main.asp?Mode=SEARCH&Action=SEARCH&CategoryID=&FullSearch=YES&CategoryIDList=3548&FreeText=Mikael+Nordenfors&x=0&y=0&SearchEPaper=on&SearchWebbplats=on#
Jag återkommer kring mina tankar om de nationella provens styrfunktion.
Anne-Marie
PERSISK NYÅRSDAG
- Är det ok om jag kommer lite senare imorgon?
- Ja?
- Vi firar nyår ikväll!
Gårdagens lilla fråga mot vår röda dag den första januari varje år?
Anne-Marie
SCHHHHHHH! TYSTNAD!
TYstnad.
Vad är det?
Vad händer i en väldigt tyst församling?
Varför är den tyst?
Vad beror tystnad på?
http://hypergrafi.blogspot.com/2008/03/folkmassans-tystnad.html
Anne-Marie
Vad är det?
Vad händer i en väldigt tyst församling?
Varför är den tyst?
Vad beror tystnad på?
http://hypergrafi.blogspot.com/2008/03/folkmassans-tystnad.html
Anne-Marie
TVÅ SMÅ BARN DÖDADE
Det händer i Sverige.
Det har hänt.
Rubrikerna är stora.
Ska vara det.
Men barnen som kan läsa är väldigt små.
De behöver vuxna.
Förklara för barn vad som har hänt.
Så sakligt som möjligt.
Jag bär alltid denna tanke - skydda barnen i verkligheten, inte ifrån den!
Anne-Marie
Det har hänt.
Rubrikerna är stora.
Ska vara det.
Men barnen som kan läsa är väldigt små.
De behöver vuxna.
Förklara för barn vad som har hänt.
Så sakligt som möjligt.
Jag bär alltid denna tanke - skydda barnen i verkligheten, inte ifrån den!
Anne-Marie
FNU-RRRR-A PÅ TRÅDEN
Jag hade väldigt roligt när jag ritade telefonsamtal en gång i tiden. Den här heter en fnurra på tråden. Jag har en hel serie. Dessa bilder är inte privata saker... utan mer tankar kring vår relation till telefonen. Så om mitt privatliv förtäljer illustrationen ingenting.
Allt gott mina kärare läsare!
Anne-Marie
SKOL-PYSSEL
Jag är fullkomligt värdelös på pyssel.
Jag får inte ihop kycklingfötter på flirtkulor.
Jag har inte roligt själv.
Inom mig vaknar en trotsig unge som vill göra något annat och inte den lilla påskkycklingen.
Jag vet.
Det är dumt.
Men så är det.
Anne-Marie,
som anar att det är själva ihopsättandet av det redan förutbestämda som ställer till det.
INTE LÄSA
När jag var liten då fick jag inte läsa vissa saker.
Underbara trots.
Jag trotsade och läste i allafall.
Martin, min bloggkollega på Svensklärarbloggen, skriver så vackert om sitt möte med Tolkiens triologi, varför jag genast länkar
http://svensklararen.blogspot.com/2008/03/vad-jag-inte-fick-lsa-som-barn-men.html
Anne-Marie
FÖRHÖR
Idag hade vi förhör i min klass. Igår jobbade vi med kartboken, alla länder och huvudstäder. Idag förhörde eleverna mig. Det var omvänt förhör. Precis i Vygotskijs anda.
- Jo du kan det... tänk så här... jag kan ge dig en ledtråd... tänk på...
Där satt jag mitt i samtalet och frågandets glädje. I och med att eleverna fick säga hur jag skulle komma ihåg, vad jag skulle tänka... hur jag kunde härleda... blev deras egna strategier åtkomliga och synliggjorda. Jag lärde mig massor. Och... jo då... alla städer satt inte... så hjälpen från eleverna var autentisk - Jag behövde den.
Anne-Marie
MÅLSKUGGA
Hur uppfattar eleven målet med undervisningen? Elevfrågan - Är det bra så här? kan peka på att läraren ska göras nöjd. Jag vill aldrig vara elevens mål. Det är för subjektivt. Jag har illustrerat det hela. Jag vill inte vara den som skymmer de verkliga målen.
Anne-Marie
BOKENS BEGÄR
FOTNÖTTER I SNÖN
Vad håller jag på med?
Ut i snön?
Skutta runt?
Framkalla en svartvit bild som inte verkligheten inte är annat än svart och vit?
Vakna upp!
- Är klarvaken!
På väg till skolan!
Anne-Marie
EN KLASSRUMSTANKE
Dela med dig av ditt arbete.
Hur låter din början?
Jag har samlingsstunder där vi inte redovisar det färdiga arbetet utan hur vi arbetar oss fram till det färdiga resultatet. Då kan vi dela med oss under arbetets gång.
Anne-Marie
INSIKTENS UTSIKT
Insikten om något gör utsikten märkligt ny.
Anne-Marie
SPEGEL SPEGEL PÅ VÄGGEN
Om vi tittar in i framtiden... kanske i årskurs sex eller sju... vad förväntas vi lära då? Låt oss titta lite framåt så att eleverna får synbara möjligheter att överblicka framtiden. Idag gjorde vi det i min klass. Tittade framåt i tiden. När vi tittat framåt så insåg vi att vi hade en hel del utmaningar. Vi valde att göra några utmaningar. Det var både svårt och roligt på samma gång tyckte en del av eleverna. Man lärde sig väldigt mycket tyckte några andra. Det viktigaste var att förstå att det vi gör nu har ett syfte för framtiden.
Imorgon tror jag vi ska titta tillbaka. Se på det som vi tyckte var jättesvårt i ettan, tvåan, trean och fyran... och se att vi faktiskt kommit otroligt långt... när vi är i femma... och är i färd med att genomföra den nationella proven.
Anne-Marie
SKOLIDÉ
Det är hos eleverna det ska tändas en idé.
En tanke. Ett slags ljus.
Anne-Marie,
som rusar iväg till skolan där min lilla klass väntar.
ETT STEG TILL I TILLVARON
Om man vill trippa fram i tillvaron så får man ibland blåsor i fötterna.
Ibland är det faktiskt bättre att sätta ned klackarna ordentligt.
Anne-Marie
GRINA ILLA
Masken borde grina illa, inte le.
Irak är en allvarlig sak.
Fem år av ... ja av vad?
Anne-Marie
INGENS NÄRVARO
Ingen lämnar avtryck.
Ingen är alltid någon.
läs vidare hos Jos, där fotografiet är skrämmande likt någonting som kunde vara ingen.
Anne-Marie
Ingen är alltid någon.
läs vidare hos Jos, där fotografiet är skrämmande likt någonting som kunde vara ingen.
Anne-Marie
ATT STEGA MOT GÅRDAGEN
I skolan är penna, papper och sudd vårt huvudsakliga redskap.
Jag funderar ofta på det. Själv skriver jag under. Med min egna penna. Men mest namnteckningar. När jag ska skriva är det i marginaler på böcker där jag funderar i motsatta eller samma banor som författare. Men alla andra gånger jag skriver är det på ett tangentbord. Jag skriver aldrig långa saker på ett papper. Visst är det viktigt att kunna skriva, formulera sig, kunna skriva med tillgängliga medel... men ibland tycks det mig närmare till ett tangentbord än till en penna. Har jag ingen penna i väskan kan jag ha papper, har jag penna saknar jag papper att skriva på. Då skriver jag ett sms på mobilen, eller använder min ipod.
Jag har en årskurs fem. Vi har pappret och pennan som redskap. Jag undrar om inte eleverna skulle skriva mer och hellre om de fick göra det i den form de själva lär sig överallt annars... vid tangentbordet.
Jag länkar till Fredrik Svensson som funderar klokt om detta...http://jeppesenblog.blogspot.com/
samt till Erica Löfgren som utvecklar sina elever i andra banor som stegar in i framtiden.
http://klassiskt.blogspot.com/2008/03/finmotoriken.html
Allt gott, allt gott
Anne-Marie
Jag funderar ofta på det. Själv skriver jag under. Med min egna penna. Men mest namnteckningar. När jag ska skriva är det i marginaler på böcker där jag funderar i motsatta eller samma banor som författare. Men alla andra gånger jag skriver är det på ett tangentbord. Jag skriver aldrig långa saker på ett papper. Visst är det viktigt att kunna skriva, formulera sig, kunna skriva med tillgängliga medel... men ibland tycks det mig närmare till ett tangentbord än till en penna. Har jag ingen penna i väskan kan jag ha papper, har jag penna saknar jag papper att skriva på. Då skriver jag ett sms på mobilen, eller använder min ipod.
Jag har en årskurs fem. Vi har pappret och pennan som redskap. Jag undrar om inte eleverna skulle skriva mer och hellre om de fick göra det i den form de själva lär sig överallt annars... vid tangentbordet.
Jag länkar till Fredrik Svensson som funderar klokt om detta...http://jeppesenblog.blogspot.com/
samt till Erica Löfgren som utvecklar sina elever i andra banor som stegar in i framtiden.
http://klassiskt.blogspot.com/2008/03/finmotoriken.html
Allt gott, allt gott
Anne-Marie
SJÄLVKLARA!
Jag tycker om bokstäver. Detta är A. Detta är lilla a. Men det är stort på något vis. Det är en början på en hel rad av bokstäver. Även vid slutet av den långa bokstavsraden finns en annan början. Bokstävernas sammansättninar, orden, meningarna. raderna, sidorna, böckerna... - Ö, vad menar hon egentligen, skriva om ett litet a?
Anne-Marie,
som tycker om formen av bokstäver så jag håller på som jag håller på. Detaljer intresserar mig.
VÄNLIGA MATTEBORGEN
- Det är en sån vänlig matematik, säger specialläraren i min skola. Jag lyssnar på ett samtal om matteböcker, och om Matteborgen i synnerhet. Jag tänker, jag måste få göra reklam. Jag skriver ju för Bonniers. Är på mitt förlag lite då och då. Matteredaktionen för matteborgen är så vänlig, glad, lyssnande och idérika. Klart att själva produktionen, själva boken, materialet, genomsyras av vänlighet.
Vänlighet som syns i glädjen att få vara lärande i matematik.
Anne-Marie
BOKHANDELSJAKT!
Besök i bokhandeln!
Jag är på ensamjakt. Jag registrerar hungrigt titelryggar, omslag, nyhetsbord, faktaböckernas travar, personalens favoriter. Men nej... personalens favoriter ögnar jag mig igenom, Jag vill vara på ensamjakt. Strövar omkring bland hyllorna för att få tag i något att bita i. Mina ögon springer i förväg. Mina fötter vill stanna in. Hjärtat söker sina ord och intellektet sina. Mitt luktsinne hjälper mig föga. Men ögat leder mig. Hörseln vill jag stänga av. Vill inte höra handlingar och eventuella - den här är huuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuur bra som helst! Känseln är en viktig komponent. Jag gillar tyngden av boken. Själva känslan av volymen. Men sen är det den där magiska stunden med boken i hand. Jag läser aldrig baksidestexten. Jag öppnar boken. Oftast i mitten. Som för att överblicka språket. Sedan till inledningen. Hur börjar författaren?
" Två år efter att min mamma hade dött blev min pappa kär i en tjusig blond ukrainsk frånskild kvinna. Han var åttiofyra och hon var trettiosex. Hon briserade i våra liv som en skär fluffig bomb, rörde om i grumliga vatten, rev upp ett slam av gamla begravda minnen tilll ytan och gav familjespökena en rejäl känga i baken."
Anne-Marie,
som just nu värmt på en kopp kaffe, tänt några ljus, och med tystnaden som sällskap ska boken få samtala sig in i min lördag.
Jag är på ensamjakt. Jag registrerar hungrigt titelryggar, omslag, nyhetsbord, faktaböckernas travar, personalens favoriter. Men nej... personalens favoriter ögnar jag mig igenom, Jag vill vara på ensamjakt. Strövar omkring bland hyllorna för att få tag i något att bita i. Mina ögon springer i förväg. Mina fötter vill stanna in. Hjärtat söker sina ord och intellektet sina. Mitt luktsinne hjälper mig föga. Men ögat leder mig. Hörseln vill jag stänga av. Vill inte höra handlingar och eventuella - den här är huuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuuur bra som helst! Känseln är en viktig komponent. Jag gillar tyngden av boken. Själva känslan av volymen. Men sen är det den där magiska stunden med boken i hand. Jag läser aldrig baksidestexten. Jag öppnar boken. Oftast i mitten. Som för att överblicka språket. Sedan till inledningen. Hur börjar författaren?
" Två år efter att min mamma hade dött blev min pappa kär i en tjusig blond ukrainsk frånskild kvinna. Han var åttiofyra och hon var trettiosex. Hon briserade i våra liv som en skär fluffig bomb, rörde om i grumliga vatten, rev upp ett slam av gamla begravda minnen tilll ytan och gav familjespökena en rejäl känga i baken."
Anne-Marie,
som just nu värmt på en kopp kaffe, tänt några ljus, och med tystnaden som sällskap ska boken få samtala sig in i min lördag.
MÖTE MED FÖTTER
Bredvid mig i flygplanskroppen sitter en kvinna.
Hon har ont.
Hon behöver sträcka ut sig.
Jag ber henne lägga sina fötter i mitt knä.
Min kropp saknar smärtans språk.
Plötsligt -
En annan människas tyngd.
Jag lägger min hand på hennes fötter.
Någongång blir vi säkerligen vänner.
Anne-Marie
TILLITENS INRE LEDSTÅNG
Tomas Tranströmer, vars ord jag många gånger lånar och klär mig i, skriver i diktsamlingen Sanningsbarriären:
"Så mycket vi måste lita på föratt kunna leva vår dagliga dag utan att sjunka genom jorden!
/.../
Som när ljuset slocknar i trappan och handen följer - med förtroende - den blinda ledstången som hittar i mörkret."
Mitt fotografi är till Monika och Tomas Tranströmer. Med alla tankar som denna vandring upp eller ned medför.
Anne-Marie
Tomas Tranströmer: Sanningsbarriären, Albert Bonniers Förlag AB, 1978
"Så mycket vi måste lita på föratt kunna leva vår dagliga dag utan att sjunka genom jorden!
/.../
Som när ljuset slocknar i trappan och handen följer - med förtroende - den blinda ledstången som hittar i mörkret."
Mitt fotografi är till Monika och Tomas Tranströmer. Med alla tankar som denna vandring upp eller ned medför.
Anne-Marie
Tomas Tranströmer: Sanningsbarriären, Albert Bonniers Förlag AB, 1978
UTSTÄLLNING NATIONALMUSEUM
På Nationalmuseum är det nu en utställning med Toulouse Lautrecs målningar. Då jag var sex - sju år tog min mamma mig till en utställning jag sen aldrig kunde glömma. Idag läser jag att konstutställningen är "barnförbjuden".
Det här är min upplevelse:
Det var en farbror. Farbrorn tyckte om att måla tanter som dansade. Han målade med en tandborste. La färg på tandborsten sedan drog han med sin kniv över tanborsten och då for färgen iväg ut på målningen. Farbrorn var liten. Jag var liten. Jag hade också en tandborste. Jag prövade hemma med tandkrämen. Den for iväg över badsumsspegeln. Och på väggen.
Idag nästan 40 år senare kan jag säkerligen se något av det jag då upplevde. Men inte med samma storögdhet.
Anne-Marie,
som aldrig glömmer den utställningen jag besökte som barn.
http://www.nationalmuseum.se/NMTemplates/NMSingleExhibition____6554.aspx
ELEVTÄNK - SKRIVANDE PLATS
Ibland förbestämmer vi så mycket, såväl vi lärare som materialet vi använder. Detta material gör eleverna ordrika och skrivande. Så när denna elev lägger sig i (en utvecklingstanke och delaktighetstanke jag har utvecklat i min bok om Kiwimetoden) så ser jag en mängd saker som försvårar för eleven att ta plats och verkligen använda sitt språk. Vi borde ge eleverna större möjlighet att påverka - i verkliga sammanhang och kring det som verkligen angår dem. Och det gäller i synnerhet hur vi lär oss.
Eleven förstår också vad skrivande är för något:
1) att formulera sig skriftrikt (S K R I F T R I K T)
2) ha kunskap om mottagaren dvs att skriven text blir läst av någon annan
3) att ta sig själv på stort allvar och inte böja sig för det förväntade... eleven vill något mer
4) kan skriva och uttrycka sig
5) går i dialog med avsändaren
6) lägga fram synpunkter
7) vilja
Så ser jag på det hela! Och välkomnar varmt mina elevers synpunkter.
Anne-Marie,
som väldigt sällan hänvisar till sin egen bok. Men nu gör jag det.
Kiwimetoden, Bonniers 2006
SAMTALEN I MATSALEN
Idag vid lunchen hade jag ett härligt samtal med några små ungar...
- Jag är...
- Och jag är...
- Min familj är...
- Jag har...
- I mitt blod rinner...
Alla berättade om sina bakgrunder. Födda i Sverige rann mångfaldens blod i deras ådrorna. Stolta över sina ursprung. Och jag tänker... i mitt blod måste man gå långt tillbaka för att finna ett annat land... men svenska landskap har jag ärvt... Halland och Skåne...
Goa ungar!
Generösa inställningar!
Det går att ärva omvänt. Från barn till vuxen.
Man kan ärva inställningar!
Det otvungna!
Anne-Marie
- Jag är...
- Och jag är...
- Min familj är...
- Jag har...
- I mitt blod rinner...
Alla berättade om sina bakgrunder. Födda i Sverige rann mångfaldens blod i deras ådrorna. Stolta över sina ursprung. Och jag tänker... i mitt blod måste man gå långt tillbaka för att finna ett annat land... men svenska landskap har jag ärvt... Halland och Skåne...
Goa ungar!
Generösa inställningar!
Det går att ärva omvänt. Från barn till vuxen.
Man kan ärva inställningar!
Det otvungna!
Anne-Marie
SKOLANS i SIN HELHET
Det är svårt att se helheten av en skola. Man försöker göra det. Så här är det i skolan kan man försöka generalisera. Men skolan låter sig inte bli en helhetsbild. Vill man titta på en skola får man söka helheten i det lilla. Det är väldigt bra att titta utan färdiga svar. Man kan undra? Vad gör man här?
tänker Anne-Marie,
som undrade omkring i sin egen skola igår. Jaha! tänkte jag i bildsalen, Så spännande tänkte jag hos förskoleklassen och då jag gick förbi min kollegas klassrum rusade en liten elev ut och kastade sig runt mina ben och fnissade
- Tjena kompis! Det är dom detaljerna! Svåra att få om man inte tittar lite närmare på saker och ting.
Anne-Marie,
som undrade... och tänker fortsätta med det.
DET SKA VI FIRA
Mats blogg fyller ett år!
Grattis...
http://lumaol.wordpress.com/2008/03/13/det-ska-vi-fira/
och när jag läste hans blogginlägg och skrattade åt hans bedjande benrangel insåg jag att även jag firar födelsedag på min blogg. Med några dagars övertramp. Jag har dock samma intentioner med mitt bloggande som Mats har. Så jag låter hans bloggord bli en del av mina.
Jag tackar för ett helt år med er mina läsare, kommentatörer och ställer genast in ljuset mot tvåårskalaset!
Anne-Marie
TÅLAMOD
Vi har inget annat val än att ha tålamod - säger den krigsskadade kvinnan som förlorat så mycket...
De hårt prövade har tålamod. Varför saknar vi tålamod här tänkte jag. Vi som har så mycket förlorar annat. Tålamodet.
Anne-Marie,
som såg TV2 korrespondenterna och vill se nästa nästa vecka, och nästa nästa nästa veckan därpå, för att se nästa, nästa, nästa, nästa lite längre fram i tiden.
De hårt prövade har tålamod. Varför saknar vi tålamod här tänkte jag. Vi som har så mycket förlorar annat. Tålamodet.
Anne-Marie,
som såg TV2 korrespondenterna och vill se nästa nästa vecka, och nästa nästa nästa veckan därpå, för att se nästa, nästa, nästa, nästa lite längre fram i tiden.
TILLRÄTTAVISNINGAR
- Var så god och slå dig ned!
Den trevliga varianten av visa till rätta.
Men att bli tillrättavisad när man väl tagit plats det är inte lika trevligt.
Anne-Marie,
som hänvisar till en mycket tänkvärd artikel i Skolvärlen.
http://www.skolvarlden.se/Article.jsp?article=2378
BOKSTAVLIGT
I bildsalen fanns ett alfabet. A, B, C, D, E...Ö.
Alla bokstäver stod för något, såsom bokstäver självständigt kan göra.
Jag visste inte alla dolda saker som gömde sig bakom en del bokstäver.
Men det visste mina femmor. Oj så de visste.
Jag blev stum!
Bokstaven är en bild av något helt annat.
Anne-Marie
FÖRSKOLEKLASSENs KAN
Alldeles intill mitt klassrum är förskoleklassen. Dit in smyger jag mig ibland. Då tid ges. Jag brukar få modella storboksengagemangsläsning med ungarna där. Och det är så roligt. Nu lekte några killar med en klocka.
- Jag kan ... det är minutvisaren
- Jag kan klockan. Alla timmarna kan jag.
- Jag kan ... men va... nu försvann timmenvisaren (minutvisare dolde timvisaren)
- Jag kan ... bära den här klockan.
- Jag kan...
Det slår mig plötsligt att alla berättar vad de kan. De kan. De kan.
Jag måste ta vid - de kommer till skolan med sitt kan. Jag kan.
Jag vågar inte tanken att de förlorar sig in i orden
- Jag kan inte!
Anne-Marie,
som storögt tittar in på lärare och förskoleungar, skolpersonal och en och annan förälder ibland, och ser så mycket utvecklande och roliga saker... fast det förståss ... mest på lek! (Det sista skulle jag vilja höja till skyarna!)
KORVSTOPPNING
Korvstoppning?
Jo det händer ibland.
Idag proppade vi oss fulla med korv!
Dagens skolmat!
Anne-Marie,
som för säkerhetsskull slog upp ordet i ordboken; särskild kunskapsinlärning utan egentlig förståelse (hmmm säger inte det där emot sig själv. Kunskapsinlärning utan förståelse är det kunskapsinlärning?) Nåväl, vi blev mätta min lilla klass och jag. Fullproppade av korv.
IN - ÄLVA
- Vad är en In- älva, eller är det in- elva?
Vi arbetar med kroppen.
Underbara frågor.
Anne-Marie
Vi arbetar med kroppen.
Underbara frågor.
Anne-Marie
FRÅGOR I KLASSRUMMET
Vi arbetar med kroppen och den engelska orden som förklarar den?
- får jag skriva om det som är inne i kroppen också frågar eleven ivrigt.
Jag älskar frågor som är följdfrågor på det arbete vi har satt igång.
- Får jag?
Det finns bara ett svar!
- SJÄLVKLART.
Anne-Marie,
som njuter av aktiviteten i klassrummet och alla ordpromenader eleverna gör i ordböckerna.
- Det här är ju kul ju.... säger eleverna.
- får jag skriva om det som är inne i kroppen också frågar eleven ivrigt.
Jag älskar frågor som är följdfrågor på det arbete vi har satt igång.
- Får jag?
Det finns bara ett svar!
- SJÄLVKLART.
Anne-Marie,
som njuter av aktiviteten i klassrummet och alla ordpromenader eleverna gör i ordböckerna.
- Det här är ju kul ju.... säger eleverna.
NI ÄR FÖR GULLIGA...
Jag uppdaterar bloggen flera gånger dagligen.
Har några inlägg på morgonen.
Har några på eftermiddagen.
Har några på kvällen.
Har jag inga på morgonen... då får jag oroliga mail..
- Jo tack, jag lever och har hälsan, kameran full med fotografier, och fingrarna fulla med ord.
Jag hann inte i morse.
Anne-Marie
MASKINSKRIVNING
Underbara ord!
Maskinskrivning!
Finns inte längre i svensk skola.
Jag hade maskinskrivning.
Kollegan intill mig hade maskinskrivning.
Vi skriver ikapp.
- Vad snabbt du skriver, säger jag.
- Jag hade femma, triumferar hon och ler.
Hon vinner!
Anne-Marie
FEL SIDA
Vissa dagar är grå redan från början.
Man vaknar på fel sida om allt och ingenting.
Så kan det vara.
Min rektor ser och jag säger som det är.
- Grå dag idag.
- Ingen fara säger min kloka rektor. Vissa dagar är grå. Behöver du hjälp med klassen är jag här!
Redan detta gör dagen lättare.
Jag möter min klass med lite lånad styrka.
Så kan det bli.
Anne-Marie
Man vaknar på fel sida om allt och ingenting.
Så kan det vara.
Min rektor ser och jag säger som det är.
- Grå dag idag.
- Ingen fara säger min kloka rektor. Vissa dagar är grå. Behöver du hjälp med klassen är jag här!
Redan detta gör dagen lättare.
Jag möter min klass med lite lånad styrka.
Så kan det bli.
Anne-Marie
NYFÖRÄLSKAD
Anne-Marie
SE PÅ TILLVARON
- Vi ska inte se bakåt, vi ska se framåt, manar jag eleverna.
- Men jag ser åt sidan, replikerar eleven.
Anne-Marie
- Men jag ser åt sidan, replikerar eleven.
Anne-Marie
ELEVTÄNK om HÖGLÄSNING
Elever som får tänka kring frågor som angår dem visar ofta med stor tydlighet hur vi bäst når dem.
Anne-Marie
FÅ UT SITT BUDSKAP
Vissa lappar är extra trevliga. Tilltalet i denna lilla lapp är så vänlig. Jag hoppas läsarna respekterar avsändarens ord. VI kan alltid välja våra ord. Alltid.
Anne-Marie
BARNLITTERATUREN SOM BAROMETER
Det är farligt i barnboksvärlden - där mammor deppar ihop, dricker, upptagna av sig själva, styvmammor som ställer till det - och där ungarna står för de smartare uppslagen - för visst kan man värma en frusen köttbulle i munnen.
Speglar barnböckernas värld ungarnas verklighet?
Jag vågar inte säga något om det, men i barnböckerna syns föräldrarna. I verkligheten talar vi om de frånvarande föräldrarna?
Sorgeläsning.
Anne-Marie
som hänvisar vidare till Svenska Barnboksinstitutets chef Jan Hansson, tidigare rektor vid min skola,
Speglar barnböckernas värld ungarnas verklighet?
Jag vågar inte säga något om det, men i barnböckerna syns föräldrarna. I verkligheten talar vi om de frånvarande föräldrarna?
Sorgeläsning.
Anne-Marie
som hänvisar vidare till Svenska Barnboksinstitutets chef Jan Hansson, tidigare rektor vid min skola,
HÄRLIGT MARTIN INGVAR
Fredrik Svensson har skrivit en blogg om Martin Ingvar och jag vill genast länka till den. Debatten förs på alla håll och kanter, diskuteras i skolan, i media och framförallt hos oss lärarbloggare... det är verkligen roligt att läsa att Martin Ingvar själv finns med här. Välkommet tycker jag. Så bums in till Fredriks blogg. Vänta inte en sekund.
http://jeppesenblog.blogspot.com/2008/03/martin-ingvar-och-om-att-g-andras.html
Anne-Marie
http://jeppesenblog.blogspot.com/2008/03/martin-ingvar-och-om-att-g-andras.html
Anne-Marie
ZETTERHOLM: LYDIAS HEMLIGHET
Plockar med mig LYDIAS HEMLIGHET av Finn Zetterholm.
Älskad läsning av några elever i min gamla klass. Ska pröva den i min nya.
Läsande form - HÖGLÄSNING!
Anne-Marie,
som greppar boken och tänker - det vidgade textbegreppet - Lydias hemlighet är ett konstäventyr.
NÖTT
Konstigt - mest nött på mitt tangentbord - bokstaven R!
A-M
A-M
SKOLPOLITIK
Jag vet inte.
Men jag döpte den här bilden till Skolpolitik,
Varför vet jag inte.
Bilden är vackrare än verklighetens ord.
Anne-Marie
BONNIERS BJUDER IN
FILMMUSIKEN - Den klassiska pianotrudilutterna gör mig till en trippare. Jag trippar in... tar en skål med popcorn och en läsk bänkar mig, lyssnar till presentationer och njuter FLYGA DRAKE - som vi lärare får se. Den är bra. Tårar i ögonen... Och javisst - Bonniers är mitt förlag. Jag skriver medvetet om en härlig kväll. Träffade kollegor. Min sons gamla lärare. Det är bra med platser där vi lärare kan mötas. Tack för den kvällen.
Anne-Marie
KLASSRUMSPROMENAD
En liten väggdel av mitt klassrum... väggarna är viktiga. De talar nämligen.
Jag inser att jag längtar till mitt klassrum. Inte till själva rummet. Men till eleverna.
Idag är det vuxenagendan som råder.
Det är en annan verklighet.
Anne-Marie
MÅL i SIKTE
Målet ska vara upplyst och synligt.
Tunnelseende bör undvikas.
Om det inte fanns något ljus därframme skulle Winston Churchills ord kunna gälla
När du är i helvetet, fortsätt gå!
Saker och ting förändras under vägen!
Anne-Marie
FÖRELÄSA LÄRARHÖGSKOLAN
PÅ G!
Lärarhögskolan!
Roligt.
Välkomna ni som lyssnar - här får ni gärna kommentera, tänka, undra, fråga och berätta!
Anne-Marie
FLUMMIG FLUMSKOLA
Jag fullkomligt hatar orden flumskola, flum, flummig, flumpedagogik.
Alla de som använder dessa ord finns utanför skolan.
Det är inte värdigt att tala om skolan med dessa ord.
Vi möter dem lite då och då.
Flumskoleorden.
I min vokabulär existerar de inte.
Jag ser inga pedagogiska kvaliteter i orden.
Jag har skrivit om flumorden tidigare i bloggen.
Trodde jag skulle slippa skriva om dem igen.
Flum kan härledas till ordet flummig - vilket betyder - intellektuellt oredig (som kan liknas vid exempelvis narkotikarus).
Flumpedagogik - förklaras i ordboken som pedagogisk riktning som betonar personlighetsutvecklingen på bekostnad av inlärningen (? mitt frågetecken) och betydelsen används nedsättande.
Skola - institution som bedriver undervisning.
Ja, ja som sagt, jag följer hjärnforskningen. Gillar den.
Men jag värderar den inte utifrån. Därtill har jag för liten kunskap.
Ingenting förändras genom att man utifrån benämner innanförarbetet med bristande kunskap.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=750103
Anne-Marie,
som faktiskt är väldigt arg. Jag är annars nyfiken på vad hjärnforskningen har att säga oss inom den pedagogiska diciplinen. Men jag förväntar mig att bli värdigt bemött.
Alla de som använder dessa ord finns utanför skolan.
Det är inte värdigt att tala om skolan med dessa ord.
Vi möter dem lite då och då.
Flumskoleorden.
I min vokabulär existerar de inte.
Jag ser inga pedagogiska kvaliteter i orden.
Jag har skrivit om flumorden tidigare i bloggen.
Trodde jag skulle slippa skriva om dem igen.
Flum kan härledas till ordet flummig - vilket betyder - intellektuellt oredig (som kan liknas vid exempelvis narkotikarus).
Flumpedagogik - förklaras i ordboken som pedagogisk riktning som betonar personlighetsutvecklingen på bekostnad av inlärningen (? mitt frågetecken) och betydelsen används nedsättande.
Skola - institution som bedriver undervisning.
Ja, ja som sagt, jag följer hjärnforskningen. Gillar den.
Men jag värderar den inte utifrån. Därtill har jag för liten kunskap.
Ingenting förändras genom att man utifrån benämner innanförarbetet med bristande kunskap.
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=750103
Anne-Marie,
som faktiskt är väldigt arg. Jag är annars nyfiken på vad hjärnforskningen har att säga oss inom den pedagogiska diciplinen. Men jag förväntar mig att bli värdigt bemött.
LJUD OCH HANDLING
"Det talade ordet var ursprungligen ett ljud och en handling, en kraft med skapande förmåga. Med skriftens utveckling flyttades vår fokus från örat till ögat, och synen blev vårt främsta sinne för förståelse. Som greppbara tecken på papper blev orden statiska föremål, visuella tecken och i viss mån symboler för något annat, för den verkliga världen. Kritiken i det överlappande skiftet var kraftig. Platon uttryckte starkt tvivel för detta nya kommunikationssätt, detta mekaniserande av språket som var dömt att förgöra vår förmåga att minnas och som låste det sagda och gjorde det evigt och omöjligt att ifrågasätta."
citat Jos,
http://hypergrafi.blogspot.com/2008/03/att-tala-eller-leva.html
Anne-Marie,
jojo... man är väl med på ett hörn.
citat Jos,
http://hypergrafi.blogspot.com/2008/03/att-tala-eller-leva.html
Anne-Marie,
jojo... man är väl med på ett hörn.
SÖNDAGSSPEGLINGAR
Speglingar - såsom en spegel - idag diskuterar filosofiska rummet i P1 den narcissism som breder ut sig och behovet av att skapa en bild av sig själv. En del av frågan berörde bloggarnas narcissistiska behov och vad det gör med självbilden. Jag är idel öra.
Anne-Marie, som undrar över speglingarna
och speglarna, och behovet av att göra en spegling av alltsammans. Jag letar alltid spegelbilder. Också av mig själv. Visar jag verkligheten då?
NEGATIVA MOBILEN
- Det här är ju hur kul som helst. Om man ställer in kameran på negativ bild så byter färgerna plats, visar eleven.
- Men oj då, tänker Anne-Marie.
Anne-Marie
HJÄRNFORSKARE MARTIN INGVAR
Idag på DN debatt är det hjärnforskare Martin Ingvar som står för ordet. Martin Ingvar efterlyser en större kunskap om hur barns hjärnor fungerar. Området är viktigt. Pedagogernas förståelse för de nya rönen likaså. Det är säkerligen ett stort glapp mellan skolan och den medicinska forskningen. Jag vill gärna vara med och skapa en plattform för utbyte. Med respekt för de olika diciplinerna.
Det är en skarp kritik Martin Ingvar levererar. Jag läser den och funderar.
"Pojkar ligger 18-24 månader efter flickor i den biologiska utvecklingen får idag sitt första
betyg mitt i flammande puberteten. En period i livet då dom måste ha mössa på sig för att hålla ihop tankarna.
Innan de kommit ur puberteten har de fått sina första slutbetyg i gymnasiet. De har aldrig fått lära sig vad återkoppling är utan blandar ihop det med bestraffning. Självklart blir betygen illa omtyckta då. Antipluggkulturen frodas."
Klart att skolan har en uppgift. Svara upp till, berätta om vad vi lärare vet och ser, fortbilda oss, ge oss in i debatten. Jag tycker hjärnforskningen är oändligt spännande och följer den i den mån jag förstår, har tid och där bokutgivning främjar till att sprida nya rön. Med tre barns erfarenhet, en flicka och två pojkar, har jag inga problem att förstå citatet.
Ska sammanställa en litteraturlista i ämnet.
Anne-Marie
MIDSOMMARPAKET
Midsommarpaket.
Anne-Marie
RESA TILL OCH FRÅN
Vinka av. Vinka till. Vinka från en tid till en annan. Fotografiets här och nu gör resan i tiden märkligt kort.
Anne-Marie
INTERNATIONELLA KVINNODAGEN
Internationella kvinnodagen - jag rosar en liten en!
Rosor till Nina - den självklaraste kvinnan i min närhet. Hon tar sig själv på stort allvar, tar utrymme, deltar i diskussionerna, härmar för att förstå, påverkar genom att slå ett kraftigt slag med skeden i bordet. Äter girigt upp sin mat och bryr sig inte det minsta om att hon lägger in något som kan lägga sig kring hennes yttre. Hon blir spontant glad och drar sig omedelbart bort från sådant som inte är bra för henne. Då skriker hon ut ordentligt. Det roliga med denna lilla kvinnliga varelse är att hon också tycker om att bli uppvaktad. Hon blir glad åt fina ord, kom och var med - inbjudningar samt något inslaget av något slag.
Hon är hela två år stor. Två år.
Anne-Marie,
de vuxna runtomkring en liten en ansvarar storligen för den fortsatta utvecklingen.
Rosor till Nina - den självklaraste kvinnan i min närhet. Hon tar sig själv på stort allvar, tar utrymme, deltar i diskussionerna, härmar för att förstå, påverkar genom att slå ett kraftigt slag med skeden i bordet. Äter girigt upp sin mat och bryr sig inte det minsta om att hon lägger in något som kan lägga sig kring hennes yttre. Hon blir spontant glad och drar sig omedelbart bort från sådant som inte är bra för henne. Då skriker hon ut ordentligt. Det roliga med denna lilla kvinnliga varelse är att hon också tycker om att bli uppvaktad. Hon blir glad åt fina ord, kom och var med - inbjudningar samt något inslaget av något slag.
Hon är hela två år stor. Två år.
Anne-Marie,
de vuxna runtomkring en liten en ansvarar storligen för den fortsatta utvecklingen.
LÖRDAG - VILL-DAGEN
ekologisk söndag ROM
Solen.
Utsövd.
Lördag.
Jag bara vill!
- Vad vill du?
- Abslut ingen aning. Absolut ingen aning!
Anne-Marie
RAPPORT OM MOBILEN
Jo Jo.
Jag skulle vilja sätta in en bild på min underbara klass. Men det blir en bild från Rom.
Vi är med i Rapport denna kväll. Min klass och jag.
Det är följden av min krönika om mobiltelefonen och möjligheterna som publicerades i Lärarnas Tidning.
Mina tankar om mobilerna, krönikan, och nu ett reportage från klassrumstänkandet på plats. Frågan är märkligt kontroversiell. Jag förvånas. Vi har haft tekniken i våra händer under 10 års tid. Vi vuxna kan inte leva utan den. Men då det gäller unga människor skapar vi förbud, inteord och misstänksamhet.
Denna gamla tvapparaten hittade jag på en loppis i Rom. Loppisar visar fram de gamla sakerna vi inte längra använder och vilka inte längre passar in i vår moderna tid. Jag minns gamla räknestickan, och då miniräknaren kom, och förbjöds av lärare och skola. Miniräknaren, som för övrigt var gigantisk stor, så minibegreppet har blivit ännu mindre än den var under den tid då jag var ung. Vi är märkligt rädda för det nya. Vad handlar det om?
Det är nästan märkligt att veta att man än gång i tiden manade sina barn att inte hänga över böckerna, hemmaläsningen ansågs farlig, och skickade ut barnen i det fria. Det gör vi inte så ofta nuförtiden.
Allt gott till mina elever. Allt gott till lärare runt omkring vår klass.
Njut av helgen.
Anne-Marie
RESURSSTARK-RESURSSVAG
Ny avhandling om den kulturgeografiska betydelse för skolresultaten. Bor eleverna i ett resursstarkt område är förutsättningarna i skolan större. Bor de i rersurssvaga bostadsområden är elevernas förutsättningar mindre.
Avhandling; Uppsala Universitet Kulturgeografi.
Då tänker jag på skolorna i Harlem. Där tar man denna fråga på stort allvar. Skapar förväntningar på eleverna trots deras kulturgeografiska förutsättningar. Detta - trots allt. Jag mötte lärare vid skolor på Nya Zeeland som menade att det är lärarens förväntningar på eleverna som avgör hur deras skolgång blir. Jag hade ett långt samtal med en lärare vid en skola i Wellington. Läraren påstod att eleven trots sin bakgrund hade rätt till samma lärande utveckling.
- Jag kan inte ta hänsyn till elevens kulturgeografiska utgångspunkt. Jag tar hänsyn till den då det gäller behovet av vila och att det ibland kan vara stökigt innan eleven kommer till ro, men ... jag förväntar mig samma saker av denna elev som av vilken annan elev.
Detta med förväntningar om...
Detta med en skola för alla...
Detta med demokrati...
Anne-Marie,
som funderar och tänker, och på inget vis har tänkt färdigt, det tänker jag heller inte göra. Frågan är så viktig. Den handlar om varje elevs rättighet att försättas i lärande och utveckla sina kunskaper i skolan. Det är också viktigt att skolan får de resurser de behöver för att verka så att eleverna når sina mål. De flesta skolor resurskämpar.
Avhandling; Uppsala Universitet Kulturgeografi.
Då tänker jag på skolorna i Harlem. Där tar man denna fråga på stort allvar. Skapar förväntningar på eleverna trots deras kulturgeografiska förutsättningar. Detta - trots allt. Jag mötte lärare vid skolor på Nya Zeeland som menade att det är lärarens förväntningar på eleverna som avgör hur deras skolgång blir. Jag hade ett långt samtal med en lärare vid en skola i Wellington. Läraren påstod att eleven trots sin bakgrund hade rätt till samma lärande utveckling.
- Jag kan inte ta hänsyn till elevens kulturgeografiska utgångspunkt. Jag tar hänsyn till den då det gäller behovet av vila och att det ibland kan vara stökigt innan eleven kommer till ro, men ... jag förväntar mig samma saker av denna elev som av vilken annan elev.
Detta med förväntningar om...
Detta med en skola för alla...
Detta med demokrati...
Anne-Marie,
som funderar och tänker, och på inget vis har tänkt färdigt, det tänker jag heller inte göra. Frågan är så viktig. Den handlar om varje elevs rättighet att försättas i lärande och utveckla sina kunskaper i skolan. Det är också viktigt att skolan får de resurser de behöver för att verka så att eleverna når sina mål. De flesta skolor resurskämpar.
GULLIGA NYCKELPIGAN
Pluttinutt gulliga nyckelpigan.
Det är något speciellt med en nyckelpiga.
I sagan finns det många nyckelpigor.
Nu läser jag i DN om den farliga mördarnyckelpigan.
Den kommer anfallande från Asien och beräknas landa någonstans i Sverige.
Den känns igen med sina nitton svarta prickar.
De vanliga nyckelpigorna, de söta, snälla och gulliga, de har bara sju prickar på vingarna.
Så mördarsnigeln... och mördarnyckelpigan...
Människan har ett klantigt finger med i spelet.
Människan har framodlat denna lilla best. Den äter andra små arter med hull och hår, och framtogs i avsikten att bekämpa något. Nu har de rymt. Och lever i godan ro på det som de önskar leva av. De tar sig också fram lite här och var.
Så denna sommar... ska jag räkna prickar.
Anne-Marie
Källa; DN 7 mars 2008
Det är något speciellt med en nyckelpiga.
I sagan finns det många nyckelpigor.
Nu läser jag i DN om den farliga mördarnyckelpigan.
Den kommer anfallande från Asien och beräknas landa någonstans i Sverige.
Den känns igen med sina nitton svarta prickar.
De vanliga nyckelpigorna, de söta, snälla och gulliga, de har bara sju prickar på vingarna.
Så mördarsnigeln... och mördarnyckelpigan...
Människan har ett klantigt finger med i spelet.
Människan har framodlat denna lilla best. Den äter andra små arter med hull och hår, och framtogs i avsikten att bekämpa något. Nu har de rymt. Och lever i godan ro på det som de önskar leva av. De tar sig också fram lite här och var.
Så denna sommar... ska jag räkna prickar.
Anne-Marie
Källa; DN 7 mars 2008
MITT LILLA LAND
Jag har ett litet land.
Det är inte stort.
Där har jag ett knippe ord jag förvaltar över.
De är fria. Ibland flyger dessa ord fram till en gräns.
Ibland kryper dessa ord in bakom ett litet hölje.
Jag har ett litet land.
Det är inte stort.
Men det är lagom och precis.
Mitt rikes konturer är allmänvärdiga.
Vid gränsdragningarna finns små gransvakter.
Värdiga, demokratiska, generösa står de där och bevakar
ordet, platsen och människan.
Jag har ett litet land.
Anne-Marie
Det är inte stort.
Där har jag ett knippe ord jag förvaltar över.
De är fria. Ibland flyger dessa ord fram till en gräns.
Ibland kryper dessa ord in bakom ett litet hölje.
Jag har ett litet land.
Det är inte stort.
Men det är lagom och precis.
Mitt rikes konturer är allmänvärdiga.
Vid gränsdragningarna finns små gransvakter.
Värdiga, demokratiska, generösa står de där och bevakar
ordet, platsen och människan.
Jag har ett litet land.
Anne-Marie
ORD i KLASSRUMMET
VI samlar alltid på ord i klassrummet.
Här är engelska ord vi börjat samla på oss.
Vi skriver på tapettejp.
Ibland undrar jag över ord som hamnar här.
Tänk att eleverna väljer så.
Så är det med ord.
Vi vet själva vad vi behöver.
Anne-Marie
ROM-ANTIK
ROM
ANTIK
ROMANTIK
Anne-Marie
TÄNKT INBJUDAN
Vi leker med tanken.
Middagsbjudning.
Du är varmt välkommen.
1) Lämna din jakommentar
2) Skriv bloggadressen till den bloggskribent du önskar fanns på samma middag.
3) Vad äter ni?
Det är så spännande att träffa nya människor.
Tänk generöst,
Anne-Marie
FÖRELÄSA IDAG
Föreläser idag.
Nyfikna och engagerade lärare vid en skola.
Det är lika spännande för mig.
Anne-Marie,
som härmed skapar en liten plats för er att gensvara på. Välkomna!
BILDspråksSEENDE
Först ser jag det jag ser.
Därefter ser jag det jag ser genom min kamera.
- Du bär alltid din kamera med dig, sa en kollega vid min skola.
- Ja, alltid svarar jag.
Anne-Marie
KLASS 9 A
Serien om klass 9A.
Jag ser den.
Har tankar.
Tänker om lärarrollen.
"De bästa lärarna."
Och visst, de är väldigt bra, engagerade och angelägna.
Levandegör sina ämnen och är tydliga med sina förväntningar.
De ger en bild av de lärare jag möter överallt.
Lärare kan, lärare vill och lärare gör.
Det är självklart så att det finns dåliga lärare, trötta lärare, sämre lärare... men inte som regel, utan mer som undantag. Jag undrar också över alla andras ansvar kring en lärare. Här har lärarna full uppbackning, det har allt ljus på sin lärarroll, en skolledning som uppmuntrar och allvarligtänker, mål och visioner som följs av svenska folket. Lärare åläggs mycket av det ansvar som egentligen ska delas av många: föräldrar, skolpolitiker, skolledning, ekonomi... och får ofta, om ens någonsin, någon bekräftelse på sitt yrkesutövande.
I serien om klass 9A får lärarna det. Det är bra. Lärarna är bra. De är det. Som så många andra runt om i skollandet Sverige. Jag har många tankar kring eleverna i serien 9A. Om dem och andra elever kan jag tänka i ett annat inlägg.
Anne-Marie
KRINGELIKROKAR med ORD
Måste leka lite:
LEVA
UPPLEVA
LEVA UPP TILL
Leva hör ihop med det ständigt pågående. Upp-leva handlar om något som sätter sprätt på levandet. Men att leva upp till handlar om att leva så som någon annan vill att man ska leva. Sitter man på höga hästar kanske man ska leva sig ned i stället. Då kanske man kan uppleva något om hur det är att leva på ett annat plan. Plan är något som tar oss upp och ger och ger oss perspektiv en bit från ovan. Både ett fysiskt plan och plan som en fantastiskt upplyftande idé.
Anne-Marie,
FRILUFTSDAG
Friluftsdag.
Alla trotsar ordbokens beskrivning.
De flesta har valt inomhusaktiviteter.
Anne-Marie
Friluftsdag
beskrivs i ordboken;
skoldag som anslås till utomhusaktiviteter.
Bilden har inte SÅ mycket med innehållet att göra.
LÄRA ÄR EN SLAGS RÖRELSE
Lärande handlar mycket om kommunikation. Vi är inte mottagande kärl när vi lär. Vi lär genom att ingå i sammanhang. Därför är det klokt att låta eleverna samtala med varandra kring ett undervisande fokus. Jag tror på rörelse och aktivitet då vi lär. Själv har jag svårt att sitta still och klura ut något - jag behöver röra mig omkring, göra något handfast, för att sedan koncentrera mig. Det är svårt att vara elev. Väldigt stillasittande och enblicksriktande.
Anne-Marie
NATIONELLA PROV år 5
Då har vi börjat.
Med de nationella proven i årskurs fem.
Proven prövar inte allt. Men anger i sitt utförande en idé om hur kunskap ska processas, hur elevaktiviteten lära bör utvecklas. Det betyder att de nationella proven i årskurs fem är en helhetssyn över skolans hela verksamhet. Jag efterlyser en större pedagogisk diskussion kring dessa prov. Jag återkommer.
Anne-Marie
Med de nationella proven i årskurs fem.
Proven prövar inte allt. Men anger i sitt utförande en idé om hur kunskap ska processas, hur elevaktiviteten lära bör utvecklas. Det betyder att de nationella proven i årskurs fem är en helhetssyn över skolans hela verksamhet. Jag efterlyser en större pedagogisk diskussion kring dessa prov. Jag återkommer.
Anne-Marie
KUNSKAPSHUNGER
- Anne-Marie, jag får in en hel potatis och en halv fiskpinne i munnen - i en enda tugga!
Det är kunskap det!
Samma hunger förväntas i klassrummet!
Anne-Marie
LADYBIRD
....ladybird says: Don´t you ever...
Eleven läser en engelsk bok....
Jag undrar...ladybird?
- Ja du vet, en tjejfågel!
Anne-Marie
HÄRLIGT LÄRARNAS TIDNING
En eloge till Lärarnas Tidning som ägnar hela nummer fyra till klimatfrågan.
Ansvarsutgivande. In i minsta detalj. Redaktionen presenterar sin koldioxidförbrukning i kilovikt. Det är skrämmande att faktiskt se de mängder av koldioxidutsläpp varje enskild individ ansvarar för. Genom denna modell tvingas jag fundera i liknande banor. Så genereras ansvar.
Ansvaret väcks i Chefredaktör Sten Svenssons fråga
"vad får våra elever möta för problem om femtio år?"
Vi är skyldiga våra barn och efterföljande att leva vägen till ett värdigt svar.
Anne-Marie
GISSA SPRÅKA
Då man befinner sig i ett sammanhang och ord dyker upp, kan det vara klokt att använda sig av strategin att gissa. Man gissar inte uppåt väggarna, man gissar utifrån sammanhanget, och då kan det tänkas att man faktiskt förstår mer än vad man tror. Jag ber mina elever gissa, vilket jag har upptäckt att de mycket sällan vågar sig på att göra, och börja utifrån den gissningen. De upptäcker mycket snart att detta med att gissa konstruktivt faktiskt ger dem en god känsla av att kunna. Vilket är en förträfflig början på själva processen att lära sig.
Anne-Marie
Å-HÖRA-RE och Å-SKÅDA-RE
Det krävs platser för åhörare. Det krävs platser för åskådare.
Det krävs utrymme för att skapa något av det man har sett och det man har hört.
Det kräver ett slags görande.
Hela tanken är en skolfråga.
Anne-Marie,
efter min publicering av detta gick jag en bloggvandring. Hos Tysta tankar tyckte jag en del av det jag tänkte fick en annan dimension rent tekniskt och min text fick göra en ytterligare tankevända,
nu länkar jag till http://lumaol.wordpress.com/2008/03/03/natverkslararen-overallt-hela-tiden/
och uppmuntrad av Mats gensvar tillägger jag:
PÅ - HEJA.
PÅ - ANNONSERA.
PÅ - SEENDE.
PÅ - GÅENDE.
Samtliga aktiviteter. ÅHÅ-jaja!
MELLAN TVÅ LOV
Sportlov... och... påsklov.
Det är tre veckor mellan dessa lov.
Mitt sportlov är en karamell jag kan suga på så länge att jag inte behöver något påskägg.
Vi arbetar på i klassrummet.
Skakar av oss nervositeten för den nationella proven.
En del elever skakar av nervositet. Jag vill att vi ska skaka av oss den.
Anne-Marie
I SKOLVÄRLDEN 28 FEBRUARI
I tidningen Skolvärlden, nummer denna vecka, återfinns några skolbloggar. Det är en ära att ingå i detta sammanhang.
"Sedan jag började läsa lärares bloggar har jag vidgat mina pedagogiska horisonter väsentligt!" skriver en lärare i Skolvärlden.
Bland de nämda skolbloggarna återfinns
Nylander noterar (nylandernoterar.blogspot.com)
Freon blogg (länkad hos mig)
Magistern (länkad här hos mig)
Metabolism (länkad här hos mig, och är den blogg jag först mötte i bloggvärlden)
Tysta Tankar (det är Mats i min blogg)
samt min blogg.
Jag tackar, bugar, bockar, niger, fnittrar, skrattar och hälsar alla nya läsare välkomna. Gå också till alla de jag länkar till. En ny värld välkomnar er.
Allt gott,
Anne-Marie, som just inser att Sportlovet är över.
"Sedan jag började läsa lärares bloggar har jag vidgat mina pedagogiska horisonter väsentligt!" skriver en lärare i Skolvärlden.
Bland de nämda skolbloggarna återfinns
Nylander noterar (nylandernoterar.blogspot.com)
Freon blogg (länkad hos mig)
Magistern (länkad här hos mig)
Metabolism (länkad här hos mig, och är den blogg jag först mötte i bloggvärlden)
Tysta Tankar (det är Mats i min blogg)
samt min blogg.
Jag tackar, bugar, bockar, niger, fnittrar, skrattar och hälsar alla nya läsare välkomna. Gå också till alla de jag länkar till. En ny värld välkomnar er.
Allt gott,
Anne-Marie, som just inser att Sportlovet är över.
SPRÅK OCH GEMENSKAP
Språk har många likheter. Det kan vara bättre att leta efter likheter snarare än det som skiljer åt.
Det är igenkännarglädje i orden som välkomnar in i. Plötsligt förstår vi varandra och går gemensamt in i sammanhangen.
Anne-Marie
RIKEROM
Rikerom,
förlåt,
rikedom,
Följ med på bildpromenad!
Broar, vatten och bokstaven O.
Man säger O eller Å när något är väldigt vackert. Man lägger till ett h. ÅH!
Jag sa...
- Jag ser ett O!
'
Man måste se upp när man är på främmande platser.
Ser man upp så ser man något annat.
Resa med lätt bagage. Tonvikten i dur.
- Signora, non, non, non... pekar en passerande. Pekar på kameran. Ger mig ett tecken att lyfta blicken en aning. Motivet finns inte i gatan. Men jag envisas. Jag ser något i gatans glatta vattenskikt.
En kardinal i Vatikanen. Den klarröda färgen annonserar något av högre makt. Färgernas betydelse. Jag hastar med kameran. Skyndar. Hinner knappt. Trycker av. Fotografiet är oavsiktligt suddigt men genast bestämmer jag mig för att tycka om just det suddiga.
Anne-Marie
förlåt,
rikedom,
Följ med på bildpromenad!
Broar, vatten och bokstaven O.
Man säger O eller Å när något är väldigt vackert. Man lägger till ett h. ÅH!
Jag sa...
- Jag ser ett O!
'Man måste se upp när man är på främmande platser.
Ser man upp så ser man något annat.
Resa med lätt bagage. Tonvikten i dur.
- Signora, non, non, non... pekar en passerande. Pekar på kameran. Ger mig ett tecken att lyfta blicken en aning. Motivet finns inte i gatan. Men jag envisas. Jag ser något i gatans glatta vattenskikt.
En kardinal i Vatikanen. Den klarröda färgen annonserar något av högre makt. Färgernas betydelse. Jag hastar med kameran. Skyndar. Hinner knappt. Trycker av. Fotografiet är oavsiktligt suddigt men genast bestämmer jag mig för att tycka om just det suddiga.
Anne-Marie
HOTELLPORTIERN och GESTERNA
Tidiga söndagsmorgon.
Vi arbetar tysta intill varandra.
Portiern med sitt, Jag med mitt.
Nycklar sorteras in i fack.
Bokstäver sorteras in i meningar.
Utan ord ställer portiern fram en kaffe.
Självklarhetens åtbörd.
Jag sitter stum.
Mina ord hamnar här.
Små åtbörder är stora saker.
Jag får mitt kaffe.
Jag kan börja dagen.
Leende!
Anne-Marie
CICERON och EKOLOGISK SÖNDAG
Min italienska ciceron, släktingen, berättar en hel del om hur, varför och hursomhelst. Därför får jag lära mig ett och annat om det vardagliga. Jag hamnar på restauranger dit romarna går och turisterna inte hittar. Då hamnar man också prismässigt rätt. Restaurangbesöket kostar en bråkdel mot vad de gör på de platser där turisterna fångas in. Jag har också deltagit i en middagssittning på en restaurang där vi var så där många runt bordet, det där italienska storlångbordet, där alla talar i mun på varandra och äter primo och nästa rätt, och brödet bryts i samma takt som vinet dricks. Jag nöp mig i armen flera gånger.
- Drömmer jag? Är jag med om det här?
Jag drömmer inte.
Men jag tar med mig en vision hem till Sverige.
Idag är det ekologisk söndag i Rom. Man får inte köra sin bil utan lämna den hemma, eller på den parkering man plötsligt egenhändigt skapat åt sig själv. Idag får man färdas med buss, Metro eller använda de trötta apostlahästar man slitit ut de andra dagarna.
Denna gröna dag kräver en bestämd mötesplats.
- This is a perfect meetingplace... säger min aningslöse ciceron.
Jag nickar.
Jag har en gång lärt mig att alla vägar bär till Rom. Men väl i Rom har jag ingen aning om hur alla vägar bär i Rom. Absolut ingen aning.
Anne-Marie,
som undrar över kartans överensstämmelse med verkligheten. Där jag är där är inte kartan. Det kartan pekar ut där är inte jag. Jag hör min GPS skrika åt mig:
- Du skulle till Västerås... du är ta mig sjutton den enda jag känner som passerat målet med fyra mil! Jag ger upp!
HOTELLPORTIERN
Hotellportiern.
Han är av den gamla stammen. Värdig, äldre, kartorienterad. Nätet fungerar bara i hans absoluta närhet. Så intill hans disk sitter jag och skriver. Det händer därför att vi småpratar lite med varandra. Hotellportiern är egentligen tre personer. De är alla av den gamla stammen. Alla småpratar lite. Om ditten och datten. Jag visade min tunnelbanerulltrappebild för min hotellportier.
- Madam... you should have pepperspray... säger hotellportiern när han ser att jag rest ensam i den långa rulltrappan.
- Pepperspray?
- It could be dangerous out in Rome, säger min snälla hotellportier. And you got a camera...
Omsorgstänkande hotellportier!
Jag nickade.
Ska jag ha pepparspray så blir det ros - e - peppar!
Anne-Marie,
alldeles nu berättade jag för hotellportiern att jag skrivit om honom. Då plockar han fram pepparsprayen som han bär med sig och tillägger... man kan köpa pepperspray för anfallande hundar också... då börjar jag gapskratta... och då tillägger hotellportiern - kanske det är samma peppar för både hund och människa, och jag som köpte en för varje sort. Allvarligt talat.
Han är av den gamla stammen. Värdig, äldre, kartorienterad. Nätet fungerar bara i hans absoluta närhet. Så intill hans disk sitter jag och skriver. Det händer därför att vi småpratar lite med varandra. Hotellportiern är egentligen tre personer. De är alla av den gamla stammen. Alla småpratar lite. Om ditten och datten. Jag visade min tunnelbanerulltrappebild för min hotellportier.
- Madam... you should have pepperspray... säger hotellportiern när han ser att jag rest ensam i den långa rulltrappan.
- Pepperspray?
- It could be dangerous out in Rome, säger min snälla hotellportier. And you got a camera...
Omsorgstänkande hotellportier!
Jag nickade.
Ska jag ha pepparspray så blir det ros - e - peppar!
Anne-Marie,
alldeles nu berättade jag för hotellportiern att jag skrivit om honom. Då plockar han fram pepparsprayen som han bär med sig och tillägger... man kan köpa pepperspray för anfallande hundar också... då börjar jag gapskratta... och då tillägger hotellportiern - kanske det är samma peppar för både hund och människa, och jag som köpte en för varje sort. Allvarligt talat.
VILSE
Bara lite vilse.
Inte mycket.
Jag gick omkring.
Sen försvann det bekanta.
Inget var sig likt.
Jag fick ta det säkra före det osäkra.
Metron.
Väl i det säkra tyckte jag det kändes oändligt ödsligt och osäkert.
Väl där reste jag åt fel håll.
Till slut längtade jag efter en GPS, en ciceron, en människa som kunde peka ut, en någon som talade mitt språk.
Anne-Marie,
som väl hemma nickade oändligt lyckligt till portiern... som frågade om jag blivit jagad genom Roms gator... han ville vara vänligt komplimangsnäll eller om jag bara var oändligt trött efter oändliga promenader. Det var det senare. Just a little bit lost, not that much, just a little bit lost... då avbryter portiern mig - I did give you a map, didn´t I, pointed everything out... och det hade han gjort... men han känner inte mig... och jag känner inte staden... på det hela taget är det väldigt underbart att komma vilse... för känslan är så mycket större då man äntligen hamnar rätt igen.
LILLA RIKET
Tre timmars guidad tur. En slags helhetsbild.
Jag fastnade i alla detaljer.
Så här är andra bilder från Vatikanstaten.
För säkerhet skull. En skylt för det som inte får hända. Det är allra bäst om man går ned för trapporna. Inte sätter sig ned och åker kana. Hur skulle det se ut?
Helheterna är så oändligt vackra. Jag förmår bara återge detaljerna. Det är för stort det andra. När saker är för stora får man hålla sig till det som är möjligt. En detalj. En detalj ur det stora hela. Handfast och begripligt. Det andra är märkligt obegripligt. Det sköna är helheten.
Statyerna tronade i alla salar. Stora och mäktiga. Mänskliga händer har skapat dem. De som skapat finns inte kvar men i århundranden står statyerna stilla och blickar ut över nya människor. Jag tittade på skuggorna.
Alla rum andas berättelser och tunga undermeningar.
Lite här och där kunde man få känna igen sig i utsikten.
Det är behövligt med utsikt. Jag brukar gå omkring i allt det där som är där utanför.
Nu är jag innanför.
Jag undrade lite hur de som är innanför alltsammans ser på verkligheten utanför.
Innanför är det upplyst. Det vackra ljuset lyser över trapporna som man absolut inte ska halka i, eller för den delen. åka kana. Jag är tillbaka där jag började.
Japp, det var min guidade tur.
Det var ett och annat som jag såg.
Andra såg andra saker.
Anne-Marie
Jag fastnade i alla detaljer.
Så här är andra bilder från Vatikanstaten.
För säkerhet skull. En skylt för det som inte får hända. Det är allra bäst om man går ned för trapporna. Inte sätter sig ned och åker kana. Hur skulle det se ut?
Helheterna är så oändligt vackra. Jag förmår bara återge detaljerna. Det är för stort det andra. När saker är för stora får man hålla sig till det som är möjligt. En detalj. En detalj ur det stora hela. Handfast och begripligt. Det andra är märkligt obegripligt. Det sköna är helheten.
Statyerna tronade i alla salar. Stora och mäktiga. Mänskliga händer har skapat dem. De som skapat finns inte kvar men i århundranden står statyerna stilla och blickar ut över nya människor. Jag tittade på skuggorna.
Alla rum andas berättelser och tunga undermeningar.
Lite här och där kunde man få känna igen sig i utsikten.
Det är behövligt med utsikt. Jag brukar gå omkring i allt det där som är där utanför.
Nu är jag innanför.
Jag undrade lite hur de som är innanför alltsammans ser på verkligheten utanför.
Innanför är det upplyst. Det vackra ljuset lyser över trapporna som man absolut inte ska halka i, eller för den delen. åka kana. Jag är tillbaka där jag började.
Japp, det var min guidade tur.
Det var ett och annat som jag såg.
Andra såg andra saker.
Anne-Marie
HELIG LÖRDAG
Ett helt fönster med barnskyltdockor. Jag rusar in med min kamera
- May I? frågar jag alldeles för ivrigt, jag vill fotografera varenda docka, jag pekar övertydligt på min kamera.
- Si? svarar expediten mycket tveksamt. Hon vet inte vad hon svarar på.
Jag vet inte om hon förstår. Hon pustar ut i en lättnadens suck då hon själv slipper vara med på fotografierna.
Det är svårt när man inte förstår varandra.
Jag tilläts fotografera under närvaro av personal.
Väl hemma tittade jag noggrant på dockans leende och de märkligt välgjorda tänderna. Jag undrar ständigt varför barnskyltdockorna inte tillåts vara barn. De är så fint klädda. De har ofta så allvarliga miner. De har så välbeställda kläder. De borde leva rövare.
Anne-Marie,
som ska titta lite närmare på Vatikanstaten, det suveräna lilla riket mitt i Rom.
ÅTERSPEGLING
Denna återspegling speglar inte verkligheten.
Så kan det också vara.
Anne-Marie