SÖNDAGSSPEGLINGAR
Speglingar - såsom en spegel - idag diskuterar filosofiska rummet i P1 den narcissism som breder ut sig och behovet av att skapa en bild av sig själv. En del av frågan berörde bloggarnas narcissistiska behov och vad det gör med självbilden. Jag är idel öra.
Anne-Marie, som undrar över speglingarna
och speglarna, och behovet av att göra en spegling av alltsammans. Jag letar alltid spegelbilder. Också av mig själv. Visar jag verkligheten då?
Jag är lite trött på det här med bloggande och narcissism. Jag ser inte riktigt varför det skulle vara annorlunda än folks beundran och reassurance-behov i övrigt. Jag tror att det är bra för folk att få ett forum där de kan säga precis vad de vill, där de får hålla låda ohejdat. Och jag för min del finner inget narcissistiskt i det.
Programmet var ganska nyanserat och drog trådarna mot historien och "bekännelse" som genre.
Tanken på att vi gestaltar oss själva i texter som är av låtsasprivat karaktär - det behövber inte vara narcissistiskt eller farligt. men det är fortfarande en lek eller ett spel med identiteter. och bilden av att det skulle vara skillnad yttre/inre eller att något skulle vara mer sant... De kanske vi måste ta avsked ifrån.
Narcissus hade väl ganska kul ibland?
Hej ni båda,
Jos - tänker som du. Vi behöver utrymme. Det gäller väl alla människor.
Mats,
Det är spännande att doppa fingret i vattenytan... och då händer något med den egna bilden. Anne-Marie
http://deeped.jaiku.com/presence/28276095
Sug på den du!