Anne-Marie Körling Blogg

VILSE

Bara lite vilse.
Inte mycket.
Jag gick omkring.
Sen försvann det bekanta.
Inget var sig likt.
Jag fick ta det säkra före det osäkra.
Metron.
Väl i det säkra tyckte jag det kändes oändligt ödsligt och osäkert.
Väl där reste jag åt fel håll.
Till slut längtade jag efter en GPS, en ciceron, en människa som kunde peka ut, en någon som talade mitt språk.

Anne-Marie,
som väl hemma nickade oändligt lyckligt till portiern... som frågade om jag blivit jagad genom Roms gator... han ville vara vänligt komplimangsnäll eller om jag bara var oändligt trött efter oändliga promenader. Det var det senare. Just a little bit lost, not that much, just a little bit lost... då avbryter portiern mig - I did give you a map, didn´t I, pointed everything out... och det hade han gjort... men han känner inte mig... och jag känner inte staden... på det hela taget är det väldigt underbart att komma vilse... för känslan är så mycket större då man äntligen hamnar rätt igen.

Lagom vilse är väldigt vackert! Tappa fotfästet och hitta dig själv - dock inte som en benhög nedanför trappan!

Skyltar är magi - vänliga och omtänksamma - eller bara outhärdligt mästrande?