ATT STEGA MOT GÅRDAGEN

I skolan är penna, papper och sudd vårt huvudsakliga redskap.
Jag funderar ofta på det. Själv skriver jag under. Med min egna penna. Men mest namnteckningar. När jag ska skriva är det i marginaler på böcker där jag funderar i motsatta eller samma banor som författare. Men alla andra gånger jag skriver är det på ett tangentbord. Jag skriver aldrig långa saker på ett papper. Visst är det viktigt att kunna skriva, formulera sig, kunna skriva med tillgängliga medel... men ibland tycks det mig närmare till ett tangentbord än till en penna. Har jag ingen penna i väskan kan jag ha papper, har jag penna saknar jag papper att skriva på. Då skriver jag ett sms på mobilen, eller använder min ipod.

Jag har en årskurs fem. Vi har pappret och pennan som redskap. Jag undrar om inte eleverna skulle skriva mer och hellre om de fick göra det i den form de själva lär sig överallt annars... vid tangentbordet.

Jag länkar till Fredrik Svensson som funderar klokt om detta...
http://jeppesenblog.blogspot.com/
samt till Erica Löfgren som utvecklar sina elever i andra banor som stegar in i framtiden.
http://klassiskt.blogspot.com/2008/03/finmotoriken.html




Allt gott, allt gott
Anne-Marie

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback