LILLA RIKET
Tre timmars guidad tur. En slags helhetsbild.
Jag fastnade i alla detaljer.
Så här är andra bilder från Vatikanstaten.
För säkerhet skull. En skylt för det som inte får hända. Det är allra bäst om man går ned för trapporna. Inte sätter sig ned och åker kana. Hur skulle det se ut?
Helheterna är så oändligt vackra. Jag förmår bara återge detaljerna. Det är för stort det andra. När saker är för stora får man hålla sig till det som är möjligt. En detalj. En detalj ur det stora hela. Handfast och begripligt. Det andra är märkligt obegripligt. Det sköna är helheten.
Statyerna tronade i alla salar. Stora och mäktiga. Mänskliga händer har skapat dem. De som skapat finns inte kvar men i århundranden står statyerna stilla och blickar ut över nya människor. Jag tittade på skuggorna.
Alla rum andas berättelser och tunga undermeningar.
Lite här och där kunde man få känna igen sig i utsikten.
Det är behövligt med utsikt. Jag brukar gå omkring i allt det där som är där utanför.
Nu är jag innanför.
Jag undrade lite hur de som är innanför alltsammans ser på verkligheten utanför.
Innanför är det upplyst. Det vackra ljuset lyser över trapporna som man absolut inte ska halka i, eller för den delen. åka kana. Jag är tillbaka där jag började.
Japp, det var min guidade tur.
Det var ett och annat som jag såg.
Andra såg andra saker.
Anne-Marie
Jag fastnade i alla detaljer.
Så här är andra bilder från Vatikanstaten.
För säkerhet skull. En skylt för det som inte får hända. Det är allra bäst om man går ned för trapporna. Inte sätter sig ned och åker kana. Hur skulle det se ut?
Helheterna är så oändligt vackra. Jag förmår bara återge detaljerna. Det är för stort det andra. När saker är för stora får man hålla sig till det som är möjligt. En detalj. En detalj ur det stora hela. Handfast och begripligt. Det andra är märkligt obegripligt. Det sköna är helheten.
Statyerna tronade i alla salar. Stora och mäktiga. Mänskliga händer har skapat dem. De som skapat finns inte kvar men i århundranden står statyerna stilla och blickar ut över nya människor. Jag tittade på skuggorna.
Alla rum andas berättelser och tunga undermeningar.
Lite här och där kunde man få känna igen sig i utsikten.
Det är behövligt med utsikt. Jag brukar gå omkring i allt det där som är där utanför.
Nu är jag innanför.
Jag undrade lite hur de som är innanför alltsammans ser på verkligheten utanför.
Innanför är det upplyst. Det vackra ljuset lyser över trapporna som man absolut inte ska halka i, eller för den delen. åka kana. Jag är tillbaka där jag började.
Japp, det var min guidade tur.
Det var ett och annat som jag såg.
Andra såg andra saker.
Anne-Marie
Kommentarer
Postat av: Janis
Till barn sägs det ju att man aldrig ska säga "inte". Säg "glöm inte halduken" så är det klart som korvspad att de gör det, liksom. Så då undrar jag hur skyltarna fungerar - hur många stackare är det som ramlar bara för att de påminns om möjligheten att man KAN ramla och blir extra darriga? Hjälp! Kanske kan man kasta sig upp och grabba tag i de vackra lampetterna om man ändå faller?
Trackback