Anne-Marie Körling Blogg

CICERON och EKOLOGISK SÖNDAG

Min italienska ciceron, släktingen, berättar en hel del om hur, varför och hursomhelst. Därför får jag lära mig ett och annat om det vardagliga. Jag hamnar på restauranger dit romarna går och turisterna inte hittar. Då hamnar man också prismässigt rätt. Restaurangbesöket kostar en bråkdel mot vad de gör på de platser där turisterna fångas in. Jag har också deltagit i en middagssittning på en restaurang där vi var så där många runt bordet, det där italienska storlångbordet, där alla talar i mun på varandra och äter primo och nästa rätt, och brödet bryts i samma takt som vinet dricks. Jag nöp mig i armen flera gånger.
- Drömmer jag? Är jag med om det här?

Jag drömmer inte.
Men jag tar med mig en vision hem till Sverige.
Idag är det ekologisk söndag i Rom. Man får inte köra sin bil utan lämna den hemma, eller på den parkering man plötsligt egenhändigt skapat åt sig själv. Idag får man färdas med buss, Metro eller använda de trötta apostlahästar man slitit ut de andra dagarna.

Denna gröna dag kräver en bestämd mötesplats.
- This is a perfect meetingplace... säger min aningslöse ciceron.



Jag nickar.
Jag har en gång lärt mig att alla vägar bär till Rom. Men väl i Rom har jag ingen aning om hur alla vägar bär i Rom. Absolut ingen aning.

Anne-Marie,
som undrar över kartans överensstämmelse med verkligheten. Där jag är där är inte kartan. Det kartan pekar ut där är inte jag. Jag hör min GPS skrika åt mig:
- Du skulle till Västerås... du är ta mig sjutton den enda jag känner som passerat målet med fyra mil! Jag ger upp!

Hej!
Från det militära minns jag att det "skämtsamt" hummades: om kartan och verkligheten inte stämmer så är det med styvnackad envishet kartan som gäller!
Och mycket gick mycket riktigt åt helsickefyr när det överblickande förnuftet beviljats permission!