MORFARS HÖGLÄSNING
Ingenting förstod jag då.
Orden var för stora.
Jag förstod ord om "lilleputt".
Ord med lilla, lille och liten
"det var jag".
Jag kallades för Lillan.
Alla andra ord var för stora.
Men inte sammanhanget. Morfar läste högt.
Jag satt i knät hos morfar. Jag hörde hans ord.
Vi var många barn samlade runt morfars berättarröst.
Sammanhang. Jag tillhör alla dem som lyssnar.
Jag lyssnar efter ord son är små.
Så små att jag känner igen mig.
"Lilleputt"
och jag blir glad.
Vi är tysta för morfar läser.
Vi är tysta för vi vill höra.
Vi ät tysta för vi är många som väntar på orden från morfars mun.
Orden var för stora.
Sammanhanget var precis lagom.
Boken, bokstäverna coh rösten som en inre skatt.
Javisst, som vuxen förstod jag att jag lyssnat ill
Swift och "i lilleputtarnas land".
Men nej, jag har aldrig läst boken.
Morfar läser den fortfarande för mig långt därinne.
Anne-Marie,
som minns högläsningens kraft och stunden där alla barn lyssnade på morfar.
Orden var för stora.
Jag förstod ord om "lilleputt".
Ord med lilla, lille och liten
"det var jag".
Jag kallades för Lillan.
Alla andra ord var för stora.
Men inte sammanhanget. Morfar läste högt.
Jag satt i knät hos morfar. Jag hörde hans ord.
Vi var många barn samlade runt morfars berättarröst.
Sammanhang. Jag tillhör alla dem som lyssnar.
Jag lyssnar efter ord son är små.
Så små att jag känner igen mig.
"Lilleputt"
och jag blir glad.
Vi är tysta för morfar läser.
Vi är tysta för vi vill höra.
Vi ät tysta för vi är många som väntar på orden från morfars mun.
Orden var för stora.
Sammanhanget var precis lagom.
Boken, bokstäverna coh rösten som en inre skatt.
Javisst, som vuxen förstod jag att jag lyssnat ill
Swift och "i lilleputtarnas land".
Men nej, jag har aldrig läst boken.
Morfar läser den fortfarande för mig långt därinne.
Anne-Marie,
som minns högläsningens kraft och stunden där alla barn lyssnade på morfar.
Kommentarer
Trackback