LJUDBOKEN...
I Sverige säljs ca en miljon ljudböcker om året. En gång i tiden trodde man att ljudboken skulle slå ut den tryckta boken,,, jag ser morgontv där Yukiko recenserar ljudböcker... och nu visar det sig att ljudboken hjälper den tryckta boken.
En högläst bok är inte en dramatiserad bok.
En uppläsare spelar inte upp boken, texten är inte dramtiserad, utan uppläst med nyanser i rösten.
Jag är mycket förtjust i ljudboken. Lyssnar på väg till jobbet - lyssnar på väg hem. Jag kan längta efter berättelsens fortsättning - åh nu ska jag hem...och då får jag lyssna...
Jag kan lyssna på böcker jag läst och redan kan, Men i uppläsarens försiktiga rösttolkning skapas en ny text. Jag hör annat, jag hör nytt. Det upplästa blir nytt.
Jag lyssnade på långresor. På bilresor. Mina barn tvingades in i berättelser. När berättelsen fångat mina barn var berättelserna våra gemensamma - men ändå - vi delade rummet där vi lyssnade men fick olika upplevelser och lyssnade till olika saker, fann olika berättelser i det stora hela.
Anne-Marie
En högläst bok är inte en dramatiserad bok.
En uppläsare spelar inte upp boken, texten är inte dramtiserad, utan uppläst med nyanser i rösten.
Jag är mycket förtjust i ljudboken. Lyssnar på väg till jobbet - lyssnar på väg hem. Jag kan längta efter berättelsens fortsättning - åh nu ska jag hem...och då får jag lyssna...
Jag kan lyssna på böcker jag läst och redan kan, Men i uppläsarens försiktiga rösttolkning skapas en ny text. Jag hör annat, jag hör nytt. Det upplästa blir nytt.
Jag lyssnade på långresor. På bilresor. Mina barn tvingades in i berättelser. När berättelsen fångat mina barn var berättelserna våra gemensamma - men ändå - vi delade rummet där vi lyssnade men fick olika upplevelser och lyssnade till olika saker, fann olika berättelser i det stora hela.
Anne-Marie
THOMAS TIDHOLM är en tänkare
som jag tycker mycket om. Thomas TIdholms bok föll ut ur min bokhylla. Den hade något att säga mig
- nääej Anne-Marie - det var länge sedan sist. Nu har jag pockat på uppmärksamhet alldeles för länge. Jag måste göra något... drastiskt. Du hoppar ju över mig varenda gång du tittar igenom böckerna i bokhyllan. Jag vill att du ska läsa mig...
och vips så låg Thomas Tidholms bok framför mig. Jag märker att jag lånat författardrag av honom. Jag menar inte att göra mig själv större...men att han någonstans har påverkat mitt sätt att skriva. För jag är summan av alla andra som skriver. Precis som alla mina ord är summan av någon annans ord. Jag förvaltar.
låt se vad Thomas Tidholm skriver:
/..../
"Ibland får jag syn på någonting.
En boll som en pojke har glömt.
I en port eller på en gård
ser man en boll som är liten.
Den blir stor när man är nära.
Då ser man sprickor också.
Då undrar man.
Men vad vet man!"
/.../
Dikten är lång och väldigt nära mig känner jag. Tack Thomas Tidholm. Du är värd dina läsare.
Thomas Tidholm: Blandade dikter 1964-2004, Wahlström & Widstrand 2004
Anne-Marie
- nääej Anne-Marie - det var länge sedan sist. Nu har jag pockat på uppmärksamhet alldeles för länge. Jag måste göra något... drastiskt. Du hoppar ju över mig varenda gång du tittar igenom böckerna i bokhyllan. Jag vill att du ska läsa mig...
och vips så låg Thomas Tidholms bok framför mig. Jag märker att jag lånat författardrag av honom. Jag menar inte att göra mig själv större...men att han någonstans har påverkat mitt sätt att skriva. För jag är summan av alla andra som skriver. Precis som alla mina ord är summan av någon annans ord. Jag förvaltar.
låt se vad Thomas Tidholm skriver:
/..../
"Ibland får jag syn på någonting.
En boll som en pojke har glömt.
I en port eller på en gård
ser man en boll som är liten.
Den blir stor när man är nära.
Då ser man sprickor också.
Då undrar man.
Men vad vet man!"
/.../
Dikten är lång och väldigt nära mig känner jag. Tack Thomas Tidholm. Du är värd dina läsare.
Thomas Tidholm: Blandade dikter 1964-2004, Wahlström & Widstrand 2004
Anne-Marie
Körlings ORd
läsvärd - läsvärld
annemariekorling
HEMLIGHETER
Jag har HEMLIGHETER.
Massor av hemligheter.
De finns i en bok som heter HEMLIGHETER.
Den är spännande att läsa.
Här är en hemlighet som man faktiskt kan sprida ...
"Flera gånger har jag tolkat "lite" fel
föra att hjälpa dem som befann sig i ett utsatt läge.
mvh från en anonym tolk."
Boken hemligheter är en bok för nyfikna. Det är många fina berättelser som spänner över människors hemligheter kring sorg, kärlek, liv och död. Läsvärd. Läsvärld.
Anne-Marie
Maja Spasova; HEMLIGHETER, EN BOK FÖR ALLA 2004
Dt slår mig att det blir svårt att bevara hemligheter då förlaget annonserar med sitt namn att det är en bok för alla.
Massor av hemligheter.
De finns i en bok som heter HEMLIGHETER.
Den är spännande att läsa.
Här är en hemlighet som man faktiskt kan sprida ...
"Flera gånger har jag tolkat "lite" fel
föra att hjälpa dem som befann sig i ett utsatt läge.
mvh från en anonym tolk."
Boken hemligheter är en bok för nyfikna. Det är många fina berättelser som spänner över människors hemligheter kring sorg, kärlek, liv och död. Läsvärd. Läsvärld.
Anne-Marie
Maja Spasova; HEMLIGHETER, EN BOK FÖR ALLA 2004
Dt slår mig att det blir svårt att bevara hemligheter då förlaget annonserar med sitt namn att det är en bok för alla.
FARLIGA FARLIGHETER
En vän ringer mig.
- vad tror du, är inte detta jättedyrt?
- Hmm, nja sa jag - innehållet är rikt
- Nu du, nämen...så vacker...du skulle se
- Jag ser inte
- Åhh vad det är farligt att gå här!
- Ta dig fort därifrån.
- Ska bara passera kassorna
- Du köpte inte för mycket?
- Nej men närapå!
- Nu får du mig att längta dit.
- Ja men kom då
- NEJ, NEJ, NEJ det är för frestande - locka mig inte ut ur mitt skrivande
- hmmm...kanske skulle gå tillbaka in...
- Nej - snälla - nu räcker det, du har handlat tillräckligt.
Samtalet avslutas.
Det är farligt att gå i en bokhandel.
Lockelserna är många.
Böcker pockar på uppmärksamhet.
Omslag bjuder in. Författare ställer ut.
Det är fullkomligt underbart att gå i en bokhandel.
och lite farligt...
Anne-Marie
BRUNO K ÖIJER
BRUNO K ÖIJER´s diktsamling DIMMAN AV ALLT
Jag ryser av välbehag. GLädje och läsiver.
Denna diktare. Ordlös står man intill hans ord.
Ordlös sitter man då han själv framför sina ord.
Det är magiskt, magiskt.
"verkade som du redan från början
tagit stöd mot ditt hjärta..."
inleder en dikt....hmm....jag kan själv skriva in mig och fortsätta skriva
nästa nedslag i boken:
händer som nyss
misshandlat ett barn
gör rent'
och fortsätter att diska
torka av och ställa in
du ser dessa vana
självklara händer
noga med att ingenting tappas
och går sönder
Ja! Nej! Ja!
Bruno K Öijer - jag sänder dig alla mina tankar i form av gigantiska mängder gensvar.
Bruni K Öijer: Dimman av allt, Wahlström & Widstrand Förlag 2001
MÅLA om och HITTA böcker
Målar om min bokhylla.
Böcker i travar över alla golv.
Oj så många titlar.
Minnen finns i varje pärm.
Den boken!
Och den!
Jag minns givare.
Jag minns lånare!
Jag minns läsning!
Jag minns samtal!
Jag minns inköp!
Jag minns...en hel värld.
Här är några titlar :
Milan Kundera - Långsamheten - jag minns att jag köpte den för titeln. Långsamheten. Milan Kundera hade jag läst sedan tidigare. Boken har ett underbart format. Lagomformat. Lite mindre än alla andra format. Fickvänligt trots att jag aldrig tynger mina fickor med något alls.
Hjalmar Söderberg - Doktor Glas - detta är en pocketutgåva. Köpte den för att återigen läsa denna fantastiska bok. Jag har flera utgåvor. Men denna är den sista. I denna har jag antecknat och ringat in meningar. Skrivit i bokens omslag, sidangivelser och korta meningar.
Jag öppnar försiktigt - ni får meningarna -
"Men den omedvetna delen av vår varelse är tusenfalt större och mäktigare än den medvetna, och det är den som ger utslaget:"
" brandförsäkra unga kroppar mot den sortens eldsvåda" om lusten till någon annan.
"glöm inte - solen går ned överallt".
Då ska man känna till att Hjalmar Söderberg skrev från en annan tid än vår. Han var influerad av tidsströmmningar och detta tidigt. Det går att läsa det inre dramat som Freudian om man så önskar. Jag läste om denna bok förra sommaren. Stannade vid mening efter mening. Det tog mycket lång tid att läsa den boken. Det gjorde absolut ingenting alls. Varje ord var en laddning i sig. Jag var mottaglig för allt den berättade. Språkligt hungrig på både form och innehåll.
Carson McCullers - The ballad of the sad cafe - Den läste jag för oändligt många år sedan. Det var titeln som sjöng sig rakt in i mitt hjärta. Carson McCullers. Jag läste allt jag kom över efter den upplevelsen.
Mina böcker,
så många berättelser de är i sig själva.
Anne-Marie
KORCZAK citat
"Det goda är mycket starkare, motståndskraftigare än man anar."
skriver Janusz Korscak
i kapitlet BARNETS RÄTT ATT VARA SIG SJÄLV i boken Barnets rätt till respekt. 1988
Denna logga ritade jag åt Estonias anhöriga 1994Orden är från 1929... och Janusz Korsczak kom att gå med rak rygg in i gaskamrarna tillsammans med sina barnhemsbarn, 200 individer och barn ... jag gör en paus i mitt skrivande...behöver göra en inre bild...den är oåterkallelig och oändligt levande i mitt inre... fast svår att skapa. Jag har ingen hjälp av min fantasi... ingen hjälp av bilder som återskapar...
Jag ser en man... jag ser människor....
jag sett ett barn....jag ser mängder av barn....
jag ser en kvinna...jag ser mängder av kvinnor...
jag ser och det är år och åter år,
sedan
1942 går Janusz Korszak med sina barnhemsbarn och personalen för det judiska barnhemmet in i dödens kammare. Han erbjöds fri lejd men avböjde. In i det sista erbjöds han fri lejd men in i det sista avböjde han.
Citatet idag... om det goda
Det goda är mycket starkare, motståndskraftigare än man anar.
Det goda här och nu - är att vi alla fick behålla Janusz Korszcaks ord. Det goda är att dessa fortsätter att verka och påverka. Än idag utgör de dessvärre dagsaktuella tankar kring barn och unga.
Anne-Marie
JAG VILL UNDERSTRYKA
Mina böcker går inte att låna ut. De är alltför personliga. Jag gör för många avtryck själv. Mina böcker går inte att läsa av någon annan längre. Vill någon läsa mina böcker...får jag köpa nya och låna ut... men om jag hinner läsa om boken, i den nya, börjar jag tänka och stryka under i den också. Jämför jag då de två utgåvorna av samma bok har jag fått syn på nytt och stryker under andra saker än i den första.
På detta vis syns min egen tänkande utveckling.
Men samtidigt.
Nu läser jag om Janusz Korszaks bok. Mitt eget tänk aktiveras. Men det jag inte lyfte fram vid den förra läsningen hindras nu av det jag då strök under och konfronterades med. Jag läser om. Då ser jag nytt. Det är ännu inte understruket.
Anne-Marie
Böckerna på bilden är
Leif Strandberg: Vygotskij i praktiken, 2006
Clarence Crafoord; Platser för vårt liv, 2000
Jesper Juul, Ditt kompetenta barn, 1995
Något viktigt om Janusz Korczak
När man läser Janusz Korczak går man in i en läsning och tvingas till diskussion och reflektion. Det är med stor respekt för barnet Korczak skriver. Denne polske läkare och humanistiske pedagog följde sina barnhemsbarn in i förintelselägrets gaskammare. Han avböjde möjligheten att låta sig räddas. Boken - Barnets rätt till respekt - fanns att läsa i Polen 1929. Den är lika aktuell idag.
Anne-Marie
Anne-Marie
Att se med nya ögon på Tranströmer
Jag har fått nya glasögon. Då klarnar väldigt mycket. Jag ser bättre vad att göra, vad att ta itu med. I själva verket vill jag helst avstå. Idag har jag klamrat mig fast vid Tomas Tranströmers dikt hela dagen. Klamrat mig fast skriver jag. Jag läser, läser, tänker och känner. Jag talar märker jag också. Prövar att säga ord och rader högt för mig själv. Ibland skriver Tomas Tranströmer med ett "jag" och då lägger han orden i min mun. Det jag Tranströmer skriver är plötsligt mitt eget jag. Jag själv.
Så är det att läsa. Lite klarare blir det allt. Lite klarnar medan somligt får hållas fördolt. Det finns historier som inte är lättåtkomliga. De vill inte ha några ord. De vill gömma sig undan ljus. Men läser man Tranströmer fiskar hans ord reda på de ord man själv måste befria sig med. Läsningen idag går från ljus till mörker, från mörker till ljus, från minnen till dunkel, från dunkel till minnen. Allt är inte glasklart. Trots de nya glasögonen.
Anne-Marie
Så är det att läsa. Lite klarare blir det allt. Lite klarnar medan somligt får hållas fördolt. Det finns historier som inte är lättåtkomliga. De vill inte ha några ord. De vill gömma sig undan ljus. Men läser man Tranströmer fiskar hans ord reda på de ord man själv måste befria sig med. Läsningen idag går från ljus till mörker, från mörker till ljus, från minnen till dunkel, från dunkel till minnen. Allt är inte glasklart. Trots de nya glasögonen.
Anne-Marie
NIKLAS EKDAL- LEDARE I DN - om TRÅKIG LÄSNING
Idag skriver Niklas Ekdal - DN 1 juli 2007 - om den tråkiga läsningen.
Den tråkiga läsningen av Gordon Browns Samlade Tal.
Jag tänker att det är tur att Niklas Ekdal läser dessa tråkiga texter,
och ger oss andra som verkligen flyr denna läsning, en hint om innehållet.
Det blir underhållande skarpt att läsa vad Niklas Ekdal skriver om tråkig läsning.
Nja, det förefaller lite underhållande, med tanke på vad Niklas Ekdal skriver
kring sin läsning av Gordon Brown.
Tråkig läsning är ett dilemma. I skolans värld. Där har inte läsarna
ett mål eller en tanke med sin läsning. Det SKA läsas. Varför är oklart?
Tråkig läsning är nödvändig. Men det kräver sin läsare. Den läsaren behöver
så mycket mer än bara texten. Läsaren behöver ingångar - som i Niklas Ekdals fall -
viljan att förstå ett lands politik och dess verkningar, dess undertoner och kopplingar
till världspolitik.
Tråkig läsning kräver bollplank. Utanför texten. Infallsvinklar som
är bortom det skrivna, som påverkar det lästa tråkiga. Tråkig text behöver annan text.
Tråkig text behöver en mediator - ett mellanled - och i mitt fall - för jag är redan avskräckt
av Gordon Browns samlade tal - behöver jag Niklas Ekdal som får mig att känna till
Gordon Browns samlade tal. Dessutom vet jag att Gordon Browns kommande framtida tal
starkt kommer att påverka mig. Så det är bra att ha ett hum om.
Jag behöver Niklas Ekdals ord i en tidning för att överhuvudtaget fundera i dessa banor. När jag funderar i dessa banor som Niklas Ekdal för mig in på - då ringer jag några andra för att diskutera. Som alla andra gånger blir det diskussioner.
Som alla tidigare ledare i DN - jag älskar den intelligenta rubriceringen av innehållet.
Gordon Potter...
Det är och blir min ingång till dagens text. Roat läser jag - men tråkigt - nej - det har jag inte.
Tack till Niklas Ekdal!
Jag tänker ägna mig åt lustfylld läsning av Winston Churchill - det är annat det.
Anne-Marie
Den tråkiga läsningen av Gordon Browns Samlade Tal.
Jag tänker att det är tur att Niklas Ekdal läser dessa tråkiga texter,
och ger oss andra som verkligen flyr denna läsning, en hint om innehållet.
Det blir underhållande skarpt att läsa vad Niklas Ekdal skriver om tråkig läsning.
Nja, det förefaller lite underhållande, med tanke på vad Niklas Ekdal skriver
kring sin läsning av Gordon Brown.
Tråkig läsning är ett dilemma. I skolans värld. Där har inte läsarna
ett mål eller en tanke med sin läsning. Det SKA läsas. Varför är oklart?
Tråkig läsning är nödvändig. Men det kräver sin läsare. Den läsaren behöver
så mycket mer än bara texten. Läsaren behöver ingångar - som i Niklas Ekdals fall -
viljan att förstå ett lands politik och dess verkningar, dess undertoner och kopplingar
till världspolitik.
Tråkig läsning kräver bollplank. Utanför texten. Infallsvinklar som
är bortom det skrivna, som påverkar det lästa tråkiga. Tråkig text behöver annan text.
Tråkig text behöver en mediator - ett mellanled - och i mitt fall - för jag är redan avskräckt
av Gordon Browns samlade tal - behöver jag Niklas Ekdal som får mig att känna till
Gordon Browns samlade tal. Dessutom vet jag att Gordon Browns kommande framtida tal
starkt kommer att påverka mig. Så det är bra att ha ett hum om.
Jag behöver Niklas Ekdals ord i en tidning för att överhuvudtaget fundera i dessa banor. När jag funderar i dessa banor som Niklas Ekdal för mig in på - då ringer jag några andra för att diskutera. Som alla andra gånger blir det diskussioner.
Som alla tidigare ledare i DN - jag älskar den intelligenta rubriceringen av innehållet.
Gordon Potter...
Det är och blir min ingång till dagens text. Roat läser jag - men tråkigt - nej - det har jag inte.
Tack till Niklas Ekdal!
Jag tänker ägna mig åt lustfylld läsning av Winston Churchill - det är annat det.
Anne-Marie
GE SVAR PÅ TAL
är en titel på en mycket rolig bok.
GE SVAR PÅ TAL - en handbok i konsten att alltid veta bäst - och att platta till besserwissrar som tror att de gör det - Anders Mathlein - finns i pocket och utgiven på Schibstedförlagen 2007.
Jag köpte den när jag var på resa. I Pocketshoppen. De rekommenderade boken. Med ett leende. De var lite rappa i munnen så jag antog att de läst och praktiserade innehållet.
Jag skrattade högt på tåget.
En man som säkert ville tysta ned mitt gapflabb frågade försynt - vad läser du?
Han skrev upp titeln.
Så kan man sprida litteratur.
Jag läste på tunnelbanan en gång - skrattade så jag inte kunde sluta - det slutade med att jag läste högt för dem som satt intill - så skrattade vi tillsammans.
En annan gång skrattade jag så jag satte kaffet i halsen. Då läste jag den norske författaren LOE. Jag satt på ett flygplan...och bredvid mig satt en man och drack kaffe utan att sätta det i halsen. LOE skrev om sin flygrädsla. LOE undrade när flygkapten skulle besluta sig för att skita i sitt jobb... ge upp.... lägga av... under en flygning. Där satt jag... och det roade mig att vara där jag var....högt uppe. Och läsa LOE´s dödsrädsla...
Jag läste upp detta för mannen intill. Han skrattade också. Men han hade svalt kaffet. Det var tur. Det är lite trångt att skratta med kaffe i munnen på flygplan. Han var inte flygrädd. Blev inte rädd heller. Men vi undrade när flygkapten skulle lämna stolen och gå på toaletten. Det är ett farligt moment under en flygning. Tänkte vi.
Jag läser - alltså skrattar jag - om jag får felcitera Descartes.
(Lärt mig hur man citerar så mycket som möjligt ur boken GE SVAR PÅ TAL, om jag citerar rätt...spelar ingen roll. Huvudsaken att jag citerar.)
Jag citerar - alltså namedroppar jag - om jag får felcitera Descartes - Cogito ergo sum -
Åter till balkongen, kaffet och boken.
Anne-Marie
GE SVAR PÅ TAL - en handbok i konsten att alltid veta bäst - och att platta till besserwissrar som tror att de gör det - Anders Mathlein - finns i pocket och utgiven på Schibstedförlagen 2007.
Jag köpte den när jag var på resa. I Pocketshoppen. De rekommenderade boken. Med ett leende. De var lite rappa i munnen så jag antog att de läst och praktiserade innehållet.
Jag skrattade högt på tåget.
En man som säkert ville tysta ned mitt gapflabb frågade försynt - vad läser du?
Han skrev upp titeln.
Så kan man sprida litteratur.
Jag läste på tunnelbanan en gång - skrattade så jag inte kunde sluta - det slutade med att jag läste högt för dem som satt intill - så skrattade vi tillsammans.
En annan gång skrattade jag så jag satte kaffet i halsen. Då läste jag den norske författaren LOE. Jag satt på ett flygplan...och bredvid mig satt en man och drack kaffe utan att sätta det i halsen. LOE skrev om sin flygrädsla. LOE undrade när flygkapten skulle besluta sig för att skita i sitt jobb... ge upp.... lägga av... under en flygning. Där satt jag... och det roade mig att vara där jag var....högt uppe. Och läsa LOE´s dödsrädsla...
Jag läste upp detta för mannen intill. Han skrattade också. Men han hade svalt kaffet. Det var tur. Det är lite trångt att skratta med kaffe i munnen på flygplan. Han var inte flygrädd. Blev inte rädd heller. Men vi undrade när flygkapten skulle lämna stolen och gå på toaletten. Det är ett farligt moment under en flygning. Tänkte vi.
Jag läser - alltså skrattar jag - om jag får felcitera Descartes.
(Lärt mig hur man citerar så mycket som möjligt ur boken GE SVAR PÅ TAL, om jag citerar rätt...spelar ingen roll. Huvudsaken att jag citerar.)
Jag citerar - alltså namedroppar jag - om jag får felcitera Descartes - Cogito ergo sum -
Åter till balkongen, kaffet och boken.
Anne-Marie
NIKLAS EKDAL...en liten club kring hans ord
Ja, man kan bilda en liten klubb där man har en utgångspunkt utifrån en idé som någon annan förmedlar.
Söndagarna brukar därför innehålla:
- läsa Niklas Ekdal
- tänka och tycka självständigt i förhållande till vad Niklas Ekdal tänker och tycker självständigt
- ringa och prata lite med andra som tänker och tycker självständigt kring det Niklas Ekdal tänker och tycker självständigt.
- fortsätta diskussionerna som har sin källa i Niklas Ekdals ord.
- ibland skriver jag till Niklas Ekdal och då skriver han alltid ett ord tillbaka.
Detta att äga ett fokus för ett samtal. Det är det som är det viktiga. Vi samtalar med en utgångspunkt. Vi refererar till samma källa. Men vi tänker så olika, så olika. Det är det som är det mest viktiga.
Denna söndag har jag INTE läst Niklas Ekdal men jag har däremot läst Joseph Conrads bok MÖRKRETS HJÄRTA. Så kan det vara.
Tack Niklas Ekdal,
Anne-Marie
KÄLLA OCH HÄNVISNING:
DAGENS NYHETER den 17 juni 2007.
LÄRARBOKHANDEL i NEW YORK
Bank Street Bookstore
corner of 112th Street and Broadway
www.bankstreetbooks.com
HÄR FINNS MYCKET GOTT ATT TITTA I och KÖPA HEM
Jag är inlagd på maillistan
för jag vill gärna ha ett finger i vinden...
veta vad som händer och sker i den pedagogiska världen.
______________________________________________________________________
Denna bokhandel, och Barnes & Noble på Union Square, är de jag har haft förmånen att besöka
då jag varit i New York.
Intill Barnes & Noble ligger också ett gigantiskt antikvariat dit människor ringlar för att få sina böcker värderade, sålda, och ratade... ligger runt hörnet .... men vilket hörn det förtäljer inte historien.
Anne-Marie
corner of 112th Street and Broadway
www.bankstreetbooks.com
HÄR FINNS MYCKET GOTT ATT TITTA I och KÖPA HEM
Jag är inlagd på maillistan
för jag vill gärna ha ett finger i vinden...
veta vad som händer och sker i den pedagogiska världen.
______________________________________________________________________
Denna bokhandel, och Barnes & Noble på Union Square, är de jag har haft förmånen att besöka
då jag varit i New York.
Intill Barnes & Noble ligger också ett gigantiskt antikvariat dit människor ringlar för att få sina böcker värderade, sålda, och ratade... ligger runt hörnet .... men vilket hörn det förtäljer inte historien.
Anne-Marie
BRUNO K ÖIJER... I EN ÅRSKURS FYRA
Jag läste, levde, modellade, uttryckte och uttalade dikter av Bruno K. Öijer. Här är lite lånat men också lite eget. Gensvar i slutet av en elevs egna text - så lyser lite av Bruno K Öijer kvar blandat med det eleven själv vill skriva.
Bruno K, Öijer TACK!
Anne-Marie
_______________________________________________________________________________
Litteraturlista Bruno K. Öijer:
| ||
EN AVSLUTNINGSDIKT TILL ELEVER...
Den vackraste dikt jag känner till om lärandet har Margareta Ekström skrivit:
Den återfinns i ORD TILL JOHANNA, 1973
och heter
Om kartan, klockan och alfabetet:
För några år sedan ringde jag upp Margareta Ekström och berättade om mina tankar kring dikten, jag frågade också om jag fick använda den. Hon skrattade varmt i andra änden av luren... så som ordrika personer gör när deras ord får vingar...jag fick....
Så nu skriver jag ned den också här, i min blogg...
Det här landet är en grön profil
och däet här en flicka med en bricka.
Det här lilla landet har tappat skon
och det här med alla sina sjöar
liknar en skiva schweizerost
Men när du är där:
gruskorn, gräsblad, insektssurr.
Mänskors gränslösa skratt och gråt.
Någon ropar dig till sig.
Andra förstår inte vem du är.
Den här visaren pekar på nio.
Den här klockan slår tolv.
Från tornet spelas en psalm.
I telefonluren säger en röst:
arton, noll och nollnoll.
Nio är en filmjölksskål
på morgonens blanka vaxduk.
Tolv är alla ansiktena
kring lunchbordet.
När klockspelet ljuder
går vi på promenad
du och jag.
Utan att lyssna på Fröken Ur
söker kråkorna nattkvist
och avgaserna lägger sitt raster
över stadens solnedgång.
Det här är ett j som i jag
eller ett J som i Johanna.
Jag är för alla, Johanna för några.
Bokstäverna är bitar i puzzlet:
bilder kan träda fram,
roliga och hemska.
Minnen kan bevaras,
framtiden lockas att visa sig
som när du tittar ut ur ett lakan
och inte längre är ett spöke
utan flickan Johanna,
Med ögonen i boken
är du ute i hela världen,
är du inne i grannens själ
och löser din egen gåta.
Men med bara en bok i handen
fryser du
som bokstäverna fryser
i sin olästa ensamhet
Klockan, kartan, bokstaven
är kniv, sked och gaffel.
Men du kan alltid äta med fingrarna!
Med ett varmt tack till författaren! Ett varmt tack till mina elever.
Mina ord till dem blir att
Viljan är större än modet! - Att nyfikenheten är viktigare än kunskapen.
Anne-Marie
Den återfinns i ORD TILL JOHANNA, 1973
och heter
Om kartan, klockan och alfabetet:
För några år sedan ringde jag upp Margareta Ekström och berättade om mina tankar kring dikten, jag frågade också om jag fick använda den. Hon skrattade varmt i andra änden av luren... så som ordrika personer gör när deras ord får vingar...jag fick....
Så nu skriver jag ned den också här, i min blogg...
Det här landet är en grön profil
och däet här en flicka med en bricka.
Det här lilla landet har tappat skon
och det här med alla sina sjöar
liknar en skiva schweizerost
Men när du är där:
gruskorn, gräsblad, insektssurr.
Mänskors gränslösa skratt och gråt.
Någon ropar dig till sig.
Andra förstår inte vem du är.
Den här visaren pekar på nio.
Den här klockan slår tolv.
Från tornet spelas en psalm.
I telefonluren säger en röst:
arton, noll och nollnoll.
Nio är en filmjölksskål
på morgonens blanka vaxduk.
Tolv är alla ansiktena
kring lunchbordet.
När klockspelet ljuder
går vi på promenad
du och jag.
Utan att lyssna på Fröken Ur
söker kråkorna nattkvist
och avgaserna lägger sitt raster
över stadens solnedgång.
Det här är ett j som i jag
eller ett J som i Johanna.
Jag är för alla, Johanna för några.
Bokstäverna är bitar i puzzlet:
bilder kan träda fram,
roliga och hemska.
Minnen kan bevaras,
framtiden lockas att visa sig
som när du tittar ut ur ett lakan
och inte längre är ett spöke
utan flickan Johanna,
Med ögonen i boken
är du ute i hela världen,
är du inne i grannens själ
och löser din egen gåta.
Men med bara en bok i handen
fryser du
som bokstäverna fryser
i sin olästa ensamhet
Klockan, kartan, bokstaven
är kniv, sked och gaffel.
Men du kan alltid äta med fingrarna!
Med ett varmt tack till författaren! Ett varmt tack till mina elever.
Mina ord till dem blir att
Viljan är större än modet! - Att nyfikenheten är viktigare än kunskapen.
Anne-Marie
POVEL RAMEL är DÖD.
De som har följt mig genom livet - med ord - med sånger - med mänsklighet - fattas mig då de går bort.
Ingenting tystar dem dock ... vi har orden...vi har sångerna... vi har mänskligheten - allt detta har vi att förvalta.
Jag har ett personligt minne av Povel Ramel. Jag arbetade några år med musik hos Stikkan Anderson. Tyst och vilsam satt Povel Ramel i närheten av mig - rummet intill. Boken med Povels KaRAMELler var i sin slutfas. Där satt han - och där satt jag. Ibland sa vi något till varandra. Det räckte så bra med det. Det är inte ordmängden. Det är alltid vad som sägs som är viktigt.
Vi har kvar Dig Povel Ramel!
Anne-Marie
H.C. ANDERSEN porträtt och sagans kraft
Jag har en mycket gammal bok med
SAGOR AF H.C.ANDERSEN.
en världsupplaga. Illustrerad af Professor Hans Tegner
med karakteristik af Georg Brandes
Utgiven av P.A. Norstedt & Söner Förlag
Boken är tryckt 1900.
Oj så många som har hunnit läsa den, bläddra i den, högläsa ur den, godnattsaga ur den och återställa den i bokhyllan för att återigen ta fram den...
När jag bläddrar i den här boken....faller en bild ut ur den....en annan bild av H.C.Andersen...och så är det med böcker. Somligt ramlar ut och ur böcker. Somligt faller utanför. Så kanske man kan säga när en berättelse vandrat ut ur bokens pärmar in i en annan form - in i en människas minne och inre värld.
Jag minns H.C. Andersen.
Jag minns min barndoms berättelse. Den sitter i själen.
Och ibland ger den sig tillkänna - och då är det sagan som visar på min livssituation. Det är en märklig sak att finna barndomens saga som en vägledning i ett vuxet liv.
Anne-Marie
VARSÅGOD - EN SAGA ATT LÄSA HÖGT...
ATT VARA LEVANDE OCH BLI ÄLSKAD
Det var julaftons kväll.
Sammetskaninen och leksakshästen talade med varandra.
- Vad är det att vara levande? frågade kaninen.
- Att vara levande har ingenting att göra med hur man är gjord, sa hästen, det är någonting som händer inuti dig.
Om någon älskar dig och fortsätter att älska dig och inte bara leker med dig utan verkligen håller av dig, då blir du levande.
- Gör det ont? frågade kaninen.
- Ibland, sa hästen för han talade alltid sanning, men om du är levande bryr dig inte om att det gör ont.
- Händer det på en gång, som att bli uppdragen ellr går det långsamt, lite i taget?
- Allt händer inte på en gång, sa hästen, det bara händer utan att man märker det, men det tar lång tid. Det är därför att det inte händer så ofta med såna saker som går sönder, som har vassa kanter eller såna som man måste vara försiktig med. Vanligen är det så , att när du blir levande, har du tappat en hel del hår av allt kramande, och ett av dina ögon har kanske trillat ut, och du har blivit lös i sömmarna och ganska utsliten. Men allt det där betyder ingenting när du väl blivit levande, för då kan ingen tycka att du är ful, förutom dom som inte fattar någonting!
- Du är säkert levande, eller hur? sa Kaninen.
- Det var pojkens pappa, när han var liten, som gjorde mig levande, men det är många år sedan.
Men har du blivit levande en gång så sitter det i för alltid.
Denna saga skall läsas högt för alla som en gång har levandegjort någon eller något!
Svensk Översättning; Mannen på fotografiet Rickard Larsson
Jag fick den uppläst denna kväll...
Anne-Marie