Raka vägen in i bokhandeln,
snirkliga vägar inne i den,
har ingen GPS som säger
vänd om... du missade...
slingriga stigar in bokhyllornas meningar...
Lyrikhyllorna, atlas, språkböcker... reseskildringar
travarna...böckerna... och en och annan bokhandlare...
som jag ordar lite med.


Jag ska BARA köpa

VÄRLDENS SISTA ROMAN Av Daniel Sjölin.




Det blir stopp, tvärstopp, då jag hittar den.
Jag börjar bläddra... läsa lite ...

och världen snurrar plötsligt åt andra hållet...

Jag fångas direkt. Jag läser nu världens sista roman... the last thing I read... och vore detta sant? Den sista romanen och det sista jag läser. Då måste jag suga på karamellen länge, länge. Läsa varje ord långsamt, långsamt.

Så här börjar Daniel Sjölin sin roman:

"Amen kom igen. Orka läsa inledningen åtminstone. Den är jätterolig och otroligt öppenhjärtlig. Den är kanske jättejätteviktig också. Proppad med skvaller och skval."

Jag är fast. Jag är med.
Jag tror han vet vad han gör Daniel Sjölin.
Fångar läsare... men hur turen sedan blir det avslöjar han inte.

Jag läser boken på väg ut ur bokhandeln.
Hittar genast en rad ... Åh den är bra... Att vara mänsklig är för mig ett ständigt arbete ... då slutar jag läsa, tänker på meningen medan jag blickar ut över vägkorsningen jag hamnat mitt i. Just det. Medvetenhet om vägar att gå på. Nu gäller det...

Jag gick en stund åt fanders... men det var riktigt, riktigt spännande.
Anne-Marie



Källa:
Daniel Sjölin; Världens sista roman, Norstedts Förlag 2007

Jesper Juul

Jag ska skriva en bok tillsammans med Jesper Juul. Vi behöver komma i kontakt med pappor och mammor - föräldrar kort sagt - som har vuxenblivande barn. Vi vill intervjua personer som har barn som är på väg ut ur hemmen, har tagit vuxenkliv, är vuxna - och undra och tänka kring föräldraskapets roll i denna process.

Är du intresserad vill vi gärna komma i kontakt med dig!
Lämna ett gensvar här. Din adress är bara synlig för mig.
Välkommen.

Anne-Marie

>>>>>>>     <<<<<<<

Vad som gäller vid fiske
gäller också för själarnas flöten.
De som är nedtyngda bör lättas
de som är lätta och bara guppa
böra tyngas ned av sänket.

>>>>>>>   <<<<<<<



Anne-Marie




Källa att ösa ur:
Harry Martinson dikter 1929-1953  1958-1973 Bonnier Pocket 2004

_____________________

Harry Martinson skrev denna dikt.
Jag tycker om den sorg som jag erfar då glädjen är dess följeslagare.
Jag minns min mamma då jag tänker på Ingmar Bergman.
Det är glädje jag erfar. Det är sorg över att den inte längre får upplevas.
Men glädjen är större än sorgen.
Glädjesorg.
Den goda sorgen!

Anne-Marie

__________________________

Källa;
Harry Martinson Dikter 1929-1953 1958-1973. Bonnierpocket 2004

Utklädd till författare känner jag mig fri
Lars Forsell



Så kan jag också känna. Jag är inte författare. Men pennan, tangenterna, svärtan, trycket...bokstäverna...skapar en frihetskänsla. Tack för att du sa dem - så jag fick ord på det jag upplever.
Och se ... jag diskuterar med Lars Forsell. Och det kommer jag fortsätta att göra. Orden finns där. Återigen tack. Tack Lars Forsell.

Anne-Marie

BÖCKER MED SMÅ BOKSTÄVER
OCH STORA TANKAR
GÖR MIG YR

ÄR DET VAD BIN KAN KÄNNA
VID RANDEN AV EN BLOMMIG, UTSIRAD BÄGARE,
BRÄDDFYLLD MED VATTEN?



--------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Anne-Marie
-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Källa:
Khayri Mansur, Alkemins blå eld, 1991, tolkad av Saleh Oweini.
Det är bara att njuta av dikten som heter YRSEL.

Att måla om en bokhylla. Jag målar hylla efter hylla. Det är ett arbete att måla om en bokhylla. Böckerna lyfts ur och läggs i högar på golvet. Litteraturen sprider sig. Böckerna syns igen. Det är nyttigt att röra om i sin bokhylla. Tidsmässigt är det förödande. Jag kommer ingen vart med min bokhylla men jag kommer långt i mina böcker. Det blir tillbakablickar... jag minns var jag läste den här boken, jag minns vad jag en gång tänkte då jag läste just den här boken, jag ser var jag ivrigt har strukit under, vad jag utropat och frågetecknat...kort sagt...varje bok är en egen samlingsplats också för läsarens privata historia.

Strindbergs stil och ord.

Nu är jag på hyllan med alla stora böcker. Konstböcker, musikböcker, kartböcker...

* Evert Taube - en del av vår vardag och vår glädje - en bok i folioformat. Evert Taube är Evert Taube.
* Bilder från Ystad av Roland Möllerfors. Där finns berättelser om min farfarsfar. Han var tonsättare och Ystadsbo...
* Nationalmuseets konstbok efter utställningen om Goya.
* Konsten i dag - från abstrakt expressionism till 1990-tal - Lucie-Smith
* Valda ögonblick ur vårt fantastiska arkiv 1890-1931 av Torsten Palmér
* The Beatles unseen archives av Hill och Clayton

Lite kul är det allt.
Anne-Marie

Muminmamman är min favoritpackerska. Hon kan packa hon. Hon packar och packar. Hon packar för alla och envar, hon packar för alla händelser, hon packar för trivsel, hon packar för att skydda, hon packar för eventualiteter, hon packar med sig... och det hon packar är avgörande för hennes resa. Så är det att packa... man packar för något som ska komma, men man packar också för att man ska återvända. Man packar för att ta med sig, fram och åter, något mindre viktigt, annat ovärderligt och måste med...

Det går att vända och vrida på det mesta.

Att packa brukar innebära att jag förpackar ned något jag inte riktigt tänkt att jag ska packa ned. Jag förpackar något ifall att... och lämnar ordentligt bakom mig. Ett hem ska vara ett paket att öppna vackert ifall att... Jag packar inte mycket. Jag packar viktigt. Glömmer det mesta. Det ordnar sig alltid. Så är det med packning. Det ordnar sig.

Anne-Marie