POVEL RAMEL är DÖD.
De som har följt mig genom livet - med ord - med sånger - med mänsklighet - fattas mig då de går bort.
Ingenting tystar dem dock ... vi har orden...vi har sångerna... vi har mänskligheten - allt detta har vi att förvalta.
Jag har ett personligt minne av Povel Ramel. Jag arbetade några år med musik hos Stikkan Anderson. Tyst och vilsam satt Povel Ramel i närheten av mig - rummet intill. Boken med Povels KaRAMELler var i sin slutfas. Där satt han - och där satt jag. Ibland sa vi något till varandra. Det räckte så bra med det. Det är inte ordmängden. Det är alltid vad som sägs som är viktigt.
Vi har kvar Dig Povel Ramel!
Anne-Marie
Kommentarer
Trackback