JAG VILL UNDERSTRYKA
Mina böcker går inte att låna ut. De är alltför personliga. Jag gör för många avtryck själv. Mina böcker går inte att läsa av någon annan längre. Vill någon läsa mina böcker...får jag köpa nya och låna ut... men om jag hinner läsa om boken, i den nya, börjar jag tänka och stryka under i den också. Jämför jag då de två utgåvorna av samma bok har jag fått syn på nytt och stryker under andra saker än i den första.
På detta vis syns min egen tänkande utveckling.
Men samtidigt.
Nu läser jag om Janusz Korszaks bok. Mitt eget tänk aktiveras. Men det jag inte lyfte fram vid den förra läsningen hindras nu av det jag då strök under och konfronterades med. Jag läser om. Då ser jag nytt. Det är ännu inte understruket.
Anne-Marie
Böckerna på bilden är
Leif Strandberg: Vygotskij i praktiken, 2006
Clarence Crafoord; Platser för vårt liv, 2000
Jesper Juul, Ditt kompetenta barn, 1995
Läste igenom gårdagens händelser och måste ju erkänna att dom låter ju humoristiska. Vore dom inte så verkliga och intensivt 24 timmade av mitt liv skulle jag skratta åt dom.
Du ska skriva berättelser. Jag tror på dom som berättelser. Skriv. A-M
Hej,
jag känner igen det där och tror att det finns både för- och nackdelar med understrykandet... Just så som du så bra beskriver.
Ha det så fint i sommarsolen:)
Så kanske de flesta fackböcker ser ut. En gång i tiden aktade jag mig för att göra något i böcker. Jag ville inte förstöra författarens sidor. Nu lägger jag mig i, tänker till, funderar och då syns det... de där sidorna som jag håller fram för er, de är snälla i jämförelse med de andra i samma böcker. Det är hjärtan, utropstecken, frågor... men å andra sidan...dessa författare är värda att gå i dialog med.
Anne-Marie