GE SVAR PÅ TAL
GE SVAR PÅ TAL - en handbok i konsten att alltid veta bäst - och att platta till besserwissrar som tror att de gör det - Anders Mathlein - finns i pocket och utgiven på Schibstedförlagen 2007.
Jag köpte den när jag var på resa. I Pocketshoppen. De rekommenderade boken. Med ett leende. De var lite rappa i munnen så jag antog att de läst och praktiserade innehållet.
Jag skrattade högt på tåget.
En man som säkert ville tysta ned mitt gapflabb frågade försynt - vad läser du?
Han skrev upp titeln.
Så kan man sprida litteratur.
Jag läste på tunnelbanan en gång - skrattade så jag inte kunde sluta - det slutade med att jag läste högt för dem som satt intill - så skrattade vi tillsammans.
En annan gång skrattade jag så jag satte kaffet i halsen. Då läste jag den norske författaren LOE. Jag satt på ett flygplan...och bredvid mig satt en man och drack kaffe utan att sätta det i halsen. LOE skrev om sin flygrädsla. LOE undrade när flygkapten skulle besluta sig för att skita i sitt jobb... ge upp.... lägga av... under en flygning. Där satt jag... och det roade mig att vara där jag var....högt uppe. Och läsa LOE´s dödsrädsla...
Jag läste upp detta för mannen intill. Han skrattade också. Men han hade svalt kaffet. Det var tur. Det är lite trångt att skratta med kaffe i munnen på flygplan. Han var inte flygrädd. Blev inte rädd heller. Men vi undrade när flygkapten skulle lämna stolen och gå på toaletten. Det är ett farligt moment under en flygning. Tänkte vi.
Jag läser - alltså skrattar jag - om jag får felcitera Descartes.
(Lärt mig hur man citerar så mycket som möjligt ur boken GE SVAR PÅ TAL, om jag citerar rätt...spelar ingen roll. Huvudsaken att jag citerar.)
Jag citerar - alltså namedroppar jag - om jag får felcitera Descartes - Cogito ergo sum -
Åter till balkongen, kaffet och boken.
Anne-Marie
Den boken måste jag läsa! Jag älskar att skratta när jag läser.
Jag har lyssnat på Göran Häggs cd-bok om retorik, den var mycket intressant. Dock inte så skrattretande.
Den bok jag skrattat allra mest åt genom tiderna var: Wilt, av Tom Sharpe. Jag grät av skratt så maken inte kunde sova. Han påstod att en bok inte kan vara så rolig. Sen flabbade han själv när han läste. Jag läste om den många år senare och tyckte inte att den var ett dugg rolig då...
Jo - jag tror att humor är en gång. Det är som en rolig historia - man skrattar några gånger...första gången åt att historien var rolig, andra gången för att man minns att historien var rolig, tredje gången skrattar man kanske åt att den som berättar berättar det roligt, sen orkar man nog inte skratta mer. Skratt och humor är nog dagsaktuellt. Precis så spontant som det är.
Anne-Marie
Du har lätt för att skratta och det smittar.
Vi tackar för det!