SAMSPEL UTVECKLAR...
Hur långt kan en elev komma?
Här är en elev som genom samspel med sina klasskamrater, och vuxna, bygger sig uppåt.
Det kan vara en bild... som visar att gränsen eller möjligheten är elevens vilja och mod. Vi som
är runt omkring ska skapa förutsättningar för eleven, och stötta när det tar emot...
Anne-Marie
ATT STÄLLA FRÅGOR?
- jag undrar vilka elever jag har idag?
- jag undrar vad vi lärt oss av varandra idag?
- jag undrar vem jag får möta idag?
- jag undrar hur mina elever mår?
- jag undrar hur har du det idag?
VIKTIGA FRÅGOR ATT STÄLLA:
- vilken fråga vill du ha idag?
- vilken fråga önskar du att någon ställer till dig idag?
Jag undrar... och det är en bra början!
Anne-Marie
IDAG HAR VI LÄRT OSS... sammanfattning
Vad har ni specifikt lärt er idag - helt fritt!
* Att färgen i träslöjden inte går bort från kläder
* Att dela upp talen när man räknar gånger
* Att skolan har en gammal digitalkamera
* Kilometer i timmen -hur man tänker det
* Plast fastnar inte med trälim
* Ärtor måste vara gula för att man ska kunna sätta i tandpetare i dom
* Nytt räknesätt
* att man inte får skjuta ärtor på varandra
* det blir mycket att städa om man har ärtkrig i klassrummet
* att vikarien kan få ont i huvudet när dom ska lära ut saker
* Att när man ska göra en hjälm så måste man ha ett speciellt gjutjärn och ett speciellt böjt ställ
* Att no kan vara roligt ibland
* att det är ett jättejobb att göra ett lapptäcke
* att det är svårt att tälja smörgåsknivar
* att man måste använda olika nålar för olika sytrådar i syslöjden
* stenar fastnar inte med limstift.
Sist en elev som inte visste vad hon lärt sig men hon kunde berätta att hon var stolt över:
Att jag har lånat två engelska böcker på biblioteket. PÅ ENGELSKA!
Ja, denna dag ett liv, sa alltid Melker på Saltkråkan...
Så också för mig:
DENNA DAG ETT LIV!
Anna-Marie
LEKTIONER MED SKRATT I...
Vi skrattar varje dag - väldigt ofta - jag tror varje lektion. Det är bra. Idag skrattade vi åt ett gammalt bus som två av mina elever hade utsatt sina fröknar på sexårs med.
Så här gick det till:
Mina elever smög in på personaltoaletten, tog den flytande tvålpumpen, hällde ut innehållet och hällde i
flytande målarfärg. GRÖN. Så när fröknarna Anders och den andra skulle tvätta sina händer fick dom
gröna fingrar...
Detta var uppstarten till samtal om världens bästa bus!
Jag minns mina egna. Mer förtäljer inte denna historia.
Anne-Marie
SAMTALETS INGÅNG - Jag undrar...
Jag tror att ingången till samtalet kan vara det förutsättningslösa - jag undrar?
samtal får inte bli mästrande, får heller inte vika undan från det som bör sägas -
samt inkludera dem som är aktörer i samtalet.
Samtalet är i min värld en dialog.
Sam - tal. Inte en - tal.
Anne-Marie
Jag skrev detta som svar till IT-mamman på hennes fråga:
Samtal som redskap? Eller inte.
Gå in till hennes blogg och diskutera vidare...
POSITIVT SKVALLER...KÄLLA TILL POSITIV NYFIKENHET
POSITIVT SKVALLER
Det kan jag verkligen tillåta mig...och det skvallrar jag gärna om.
I onsdags gick jag från jobbet ... det sista jag gjorde...var att krama om en elev...som kanske inte har det så lätt, och som har det svårt att finna sin plats i skolans värld.... lite stök, lite ... ja! Ni vet.
Denna elev berättade för mig att ---
-Jag brukar resa ut lite, runt omkring - ta tunnelbanan till en ändstation, ta pendeltåget till en ändstation...
- det är långt...väldigt långt till pendeltågets ändstation...
Denna elev gör det jag alltid tänkt att göra - skillnaden är bara att jag tänkt - aldrig gjort - och jag har tänkt i 20 år att jag ska åka på en liten minisemester runt till ändstationer...med mitt åkkort. Denna elev han tänkte inte utan gjorde. Det är skillnaden mellan oss. Så kanske det är i skolans värld - en representation :
- jag tänker länge, medan eleven gör nu.
Nåväl, jag frågade högt och tydligt - ska du göra någon resa denna helg?
Jag önskar att jag fick åka med....
varpå några lärare, några elever genast visade positiv nyfikenhet... och då kramade jag om eleven en sista gång och sa - du är en äventyrsresande.... jag önskar dig en god resa...
det skockades en liten samling...eleven berättade...allt gott, allt gott
Anne-Marie
KONCENTRATION och FOKUS
Denna unge har ägnat massor av tid och koncentration på att göra denna teckning.
En teckning får mig att tänka på förmågan att koncentrera sig. Det är en viktig konst. Koncentrationen. När ser vi den? Hur stöttar vi elevers förmåga att koncentrera sig. En förmåga att utveckla i tidernas tidbrist... Koncentration och fokus.
Anne-Marie
INNAN SKOLDAGEN BÖRJAR...
.... förbereder jag mig för den. Jag undrar så... undrar...vilka är mina elever idag?
Anne-Marie
GENSVAR PÅ UNDERVISNINGEN
- Vi måste prata med dig!
- Ja?
- Det är allvarligt.
- Ja? Ni är välkomna med era tankar.
- Den där uppgiften du gav oss...
- Ja????????
- Du vet, bli inte ledsen nu...
- Nä???
- Det är inte någon utmaning i den.
Sorgsen lärare?
Nä precis tvärtom!
Hur glad som helst.
Så här - så här - precis så här - vill jag ha det!
Anne-Marie
KLÄDKOD - KEPS
Ganska fult ord ser jag när jag skriver det här.
Jag har en underbar lärarkandidat som klär i keps.
Hon är snygg i den.
Vad laddat det blir den dag hon hamnar i den
här klädskolkodsdebatten.
Jag har också keps.
En del föräldrar har keps.
Emil i Lönneberga hade också keps!
En mysse!
Astrid visste hon!
"Inte utan min mysse och min bysse..."
Astrid skulle nog le åt diskussionen om kepsen.
Jag tycker den är lite väl laddad.
Det är väl det som är innanför som räknas.
Anne-Marie
DET PEDAGOGISKA ANSLAGET...
Allt är bra,
bara inte det pedagogiska får för stort utrymme.
När det pedagogiska tar för stort utrymme - blir det inte bra!
Det känns som någon vill något som man själv inte riktigt vill.
Det pedagogiska syftet!
Jag minns när min kusin och jag,
två små barn i innanåldern - vi hade inte
börjat skolan.
Vi låg i det höga gräset - tuggade på ett grässtrå - som vi hade sett
någon vuxen göra - och vi tittade upp mot oändlighetens himmel.
Där låg vi i godan ro och undrade:
- hur långt är det upp till himlen?
- hur många stjärnor kan du räkna?
- finns stjärnorna när det är ljust?
- dom lyser kanske på någon annan värld medans vi har solen?
- tror du att någon tittar på oss nu?
- titta på det där molnet?
- hihi det ser ut som en gubbe...
...ja så där höll vi på, i godan ro - och ifred.
I samma stund som ett vackert stråk av fåglar flög över våra huvuden
slog sig släktingläraren ned bredvid oss...
och började förklara alla fenomen runt våra barnfunderingar.
Då flydde vi - hals över huvud - som om vi var utsatta för det farligaste farliga.
Det pedagogiska anslaget!
Vi sprang för våra liv!
Bort!
Vi ville äga våra frågor. Vi längtade inte efter några färdiga svar!
Anne-Marie
VÄND MIG INTE BORT ...
VÄND MIG TILL
Jag -
är en liten en.
I en stor barnvagn.
Bakom mig går en stor person,
det är en mamma, en pappa,
De kör omkring med mig i världen.
Dom där bakom pratar hela tiden.
Men inte med mig.
Utan över mig.
I en mobil.
Jag är en mobil liten varelse,
en barnvagnsutblickare,
Mina ögon ser ungefär i höjd
med andra människors höfter,
det är ibland kämpigt att se
för oftast är det trångt -
det är på bussar, och tunnelbanor.
Jag behöver se in i ansikten,
jag behöver ord som är talande
till just mig - så att jag kan förstå
och tolka världen.
Ibland stannar tiden upp -
det är när någon ler mot mig -
då söker jag min mammas
eller min pappas ansikte -
så att jag kan få bekräftelse kring
min upplevelse.
Oftast vill jag skrika:
Stanna en stund.
Jag vill se en hund!
Stanna!
Sta...
Anne-Marie
KÖRLINGS ORD...om läraren
Anne-Marie
---då kommer frågorna - från rätt håll...
HÄRMA och IMITERA - EN FÖRUTSÄTTNING FÖR LÄRANDE
Jag talar alltid om lärandet, härmandet och därmed vikten av att få äga, följa, se, ta sin utgångspunkt genom en modell. En modell är den levande görande läraren, en modell är en textrad ur en bok, en modell är ett samtal kring ett matematiktal, en modell är avstampet till att göra själv. Så viktigt så viktigt. Det är därför vi visar hur för att eleverna ska kunna göra vad. Det är därför de äger rätten att fråga - Varför?
I Maria Carlings artikel och intervju med den amerikanske hjärnforskaren Jay Giedd berör han detta. Och det är viktigt.
HJÄRNAN ÄR GJORD FÖR ATT LÄRA GENOM EXEMPEL.
OM MAN SER TILLBAKA PÅ MÄNNISKANS UTVECKLING KAN
MAN KONSTATERA ATT HON LÄNGE KLARADE SIG UTAN SPRÅK.
ATT LÄRA AV DET SKRIVNA SPRÅKET ÄR VÄLDIGT NYTT.
MEN VI HAR LÄRT GENOM ATT HÄRMA I ÅRTUSENDEN.
Anne-Marie tänker så här:
Läraren är modell för hur göra, tänka, formulera, aktivera, genomföra, problematisera...
och ska modella, vilket är en aktivitet, så att eleverna får äga rätten att utgå ifrån det
levandegjorda - ta sin avstamp utifrån en modell - då processas det från härma till eget.
Jag minns en lärare som försökte få sina nior att lyssna! När en kvart hade gått av lektionen
tröttnade hon - mindes mina ord - och satte sig för att göra det hon tänkt att eleverna skulle
ägna sig åt - inom några minuter hade hon allas uppmärksamhet - vad gör du? - de tittade,
undrade, tänkte, såg - och sedan var de i full gång.
Lärandemodeller är en förutsättning för härmandet - härmandet är aldrig en plagiering -
härmandet har alltid lite inslag av eget - det egna utvecklas utifrån en modell - från modell
till väldigt självständigt eget - ojojoj vilken process!
Anne-Marie
STANNA UPP - FÅ HJÄRNKOLL
Förmågan att stänga av allt runtomkring - stressen som överförs mellan stressade andra -
måste man tillåta sig då man befinner sig i en överbelastad miljö.
Jag fann mig själv vilsamt tänkande vid den mest stressbelastande
tunnelbanestation jag känner till - och då såg jag någonting jag inte sett tidigare.
Så vackert väggen skimrade emot mig, täckt av glasmosaik
- så fint det var - det var en tanke - och den fick mig att stanna upp!
Den förändrade för stunden den plats jag befann mig vid.
Anne-Marie
PRAKTISERANDE ANSVAR - GENERERANDE ANSVARSTAGANDE
Ansvarstagande praktiseras.
Vi är alla modeller för hur ansvar utövas.
Ansvar över sig själv och över sin nästa.
Det är genererande ansvar.
Om barnet betraktas som något vi måste ändra på,
att barnet själv är ansvarigt för sitt beteende skapar vi
ensamhet och skuld och tar bort utvecklingsmöjligheterna.
"Barnet reduceras till ett objekt i relationen och upplever då inte att det har möjlighet att utvecklas i överensstämmelse med sig själv utan får krav på sig att ändra sig på grund av omgivningens krav."
Att bli ett objekt som inte får ingå i processen att utvecklas.
Det måste betyda ett subjekt som gör allt för att utmana!
Antingen med resignation eller högljutt utåtagerande.
Det är inte vägen till att det inre ansvarstagandet utvecklas.
Anne-Marie
Litteratur:
Juul/Hansen: Relationskompetens i pedagogens värld, 2005
BRISBOK - VAD SKA JAG GÖRA?
Varje berättelse gör mig fundersam - vad kan jag kräva av en en elev som genomlever sitt liv på detta vis:
"Min pappa är alkoholiserad och jag tänker ofta på honom.
Jag bor med min mamma och vi bor i en stad nära pappa.
Ibland kan jag vakna på naatten och gråta och tänka att han
håller på att dö.
Då måste jag ringa honom för att höra hur det är med honom.
I natt ringde mamma och jag, och han svarade inte.
Nu är jag orolig och kan inte sova. Jag kanske borde ringa
polisen, men mamma säger att vi ska åka och kolla pappa
imorgon, men tänk om det är för sent!!
Jag sitter är och gråter och vet inte vad jag ska göra."/orolig 13-åring"
så ser verkligheten ut för denna unga ansvarstagande tonåring.
Den trötthet eleven visar upp i skolan får inte förstås som
tonårspubertaltrötthet, brist på gränser därhemma, sent TV-tittande,
Dataspelstiderlångtinpånatten, brist på intresse för skolarbete,
utan ses som
ansvarstagande, vuxenansvarsomsorg, dödsrädsla, omsorgssorg,
kontrollbehov, vakande oro, sömnlöshet på grund av alldeles för stort
olöst problem, ensamhet...
Bokens titel,. Vad ska jag göra? visar på unga människors maktlöshet,
men också på deras enorma ansvarstagande för de som är närmast.
Alldeles för tungt för så späda axlar. Alldeles för ensamt. Men titeln manar
också till handlande hos mig som läser:
Mitt gensvar - kan vara en undran - en försiktig öppnande undran - med
den inre frågan - Vad kan jag göra för dig?
Jag gjorde en film om barns sorg - Barns sorg är randig - med tanke på
att elever inte alltid är tillgängliga för det som sker i skolan. Så randigt
är det. Det handlar inte om ovilja utan att en tvingande omvärld ständigt
pockar på och gör sig påmind.
Jag vill ha mer tid - mer tid - denna dyrköpta omöjliga vara - tid. Jag vill
vara så närvarande och tiden måste ges. För hur mycket tid finns det kvar
när en människa, en ung, ung människa ringer till Bris och frågar:
"Kanske fel fråga, men vad är bästa sättet att ta självmord?
Snabbt och utan att ångra sig"
Jag vill inte lägga fram dagens nationella prov då! Verkligheten
är en större värld än så.
Anne-Marie
EN OBLIGATORISK BOK FÖR VARJE SKOLA
Litteratur: Till Bris från barn och ungdomar: Vad ska jag göra?
www.bris.se
Ordning och reda-debatten... OM INTETIONEN BAKOM
- Vad har du gjort?
- Hur kan du göra så här?
- Ser du vad du ställt till med?
- Varför gjorde du så där?
Svarslös står barnet där. Försvaret ligger närmast. Försvara sig emot. I värsta fall beaktas försvaret som ett trots.
Men om, ifall vi vuxna drar djupt efter andan, skapar en liten paus, kanske vi kunde förmå oss att fråga -
Vad var din intention? Vad ville du åstadkomma? Hur tänkte du göra? Vad ville du göra? Jag undrar så?
VI måste erkänna vår spontana reaktion - men när den ebbat ut och förståndet kippat efter andan - kanske vi kunde ge eleven en chans att beskriva sin intention snarare än det resultat som blev. Det bidrar till utveckling.
Intentionen behöver hjälp för att förverkligas - hur kan du göra annorlunda? Vill du göra om? Pröva ett annat sätt att göra?
Då vägleder vi barnet i mångfaldens tänkande, flera strategier,
och leder till ett jag som kan förklara vilken intentionen var och ta ansvaret för hur det blev,
ta ansvar för det som skedde.
Och kanske, kanske jag får och kan göra om alltsammans?
Ja visst. Gör om. Gör nytt. Pröva igen.
Anne-Marie
OMSORGEN OM ETT BARN
skriver Jesper Juul och jag måste lyfta fram och göra ett citat för att få oss att tänka.
Anne-Marie
HÖGLÄSNINGEN KÄNNS I HELA KROPPEN
