VÄND MIG INTE BORT ...
VÄND MIG TILL
Jag -
är en liten en.
I en stor barnvagn.
Bakom mig går en stor person,
det är en mamma, en pappa,
De kör omkring med mig i världen.
Dom där bakom pratar hela tiden.
Men inte med mig.
Utan över mig.
I en mobil.
Jag är en mobil liten varelse,
en barnvagnsutblickare,
Mina ögon ser ungefär i höjd
med andra människors höfter,
det är ibland kämpigt att se
för oftast är det trångt -
det är på bussar, och tunnelbanor.
Jag behöver se in i ansikten,
jag behöver ord som är talande
till just mig - så att jag kan förstå
och tolka världen.
Ibland stannar tiden upp -
det är när någon ler mot mig -
då söker jag min mammas
eller min pappas ansikte -
så att jag kan få bekräftelse kring
min upplevelse.
Oftast vill jag skrika:
Stanna en stund.
Jag vill se en hund!
Stanna!
Sta...
Anne-Marie