BRISBOK - VAD SKA JAG GÖRA?
En mycket viktig liten bok har BRIS givit ut. Den innehåller barn och unga människors livsöden, tankar, sorger och frågor - om allt - men allra mest - ett skrik, tyst men oändligt högt - tänk att vi inte hör bättre?
Varje berättelse gör mig fundersam - vad kan jag kräva av en en elev som genomlever sitt liv på detta vis:
"Min pappa är alkoholiserad och jag tänker ofta på honom.
Jag bor med min mamma och vi bor i en stad nära pappa.
Ibland kan jag vakna på naatten och gråta och tänka att han
håller på att dö.
Då måste jag ringa honom för att höra hur det är med honom.
I natt ringde mamma och jag, och han svarade inte.
Nu är jag orolig och kan inte sova. Jag kanske borde ringa
polisen, men mamma säger att vi ska åka och kolla pappa
imorgon, men tänk om det är för sent!!
Jag sitter är och gråter och vet inte vad jag ska göra."/orolig 13-åring"
så ser verkligheten ut för denna unga ansvarstagande tonåring.
Den trötthet eleven visar upp i skolan får inte förstås som
tonårspubertaltrötthet, brist på gränser därhemma, sent TV-tittande,
Dataspelstiderlångtinpånatten, brist på intresse för skolarbete,
utan ses som
ansvarstagande, vuxenansvarsomsorg, dödsrädsla, omsorgssorg,
kontrollbehov, vakande oro, sömnlöshet på grund av alldeles för stort
olöst problem, ensamhet...
Bokens titel,. Vad ska jag göra? visar på unga människors maktlöshet,
men också på deras enorma ansvarstagande för de som är närmast.
Alldeles för tungt för så späda axlar. Alldeles för ensamt. Men titeln manar
också till handlande hos mig som läser:
Mitt gensvar - kan vara en undran - en försiktig öppnande undran - med
den inre frågan - Vad kan jag göra för dig?
Jag gjorde en film om barns sorg - Barns sorg är randig - med tanke på
att elever inte alltid är tillgängliga för det som sker i skolan. Så randigt
är det. Det handlar inte om ovilja utan att en tvingande omvärld ständigt
pockar på och gör sig påmind.
Jag vill ha mer tid - mer tid - denna dyrköpta omöjliga vara - tid. Jag vill
vara så närvarande och tiden måste ges. För hur mycket tid finns det kvar
när en människa, en ung, ung människa ringer till Bris och frågar:
"Kanske fel fråga, men vad är bästa sättet att ta självmord?
Snabbt och utan att ångra sig"
Jag vill inte lägga fram dagens nationella prov då! Verkligheten
är en större värld än så.
Anne-Marie
EN OBLIGATORISK BOK FÖR VARJE SKOLA
Litteratur: Till Bris från barn och ungdomar: Vad ska jag göra?
www.bris.se
Varje berättelse gör mig fundersam - vad kan jag kräva av en en elev som genomlever sitt liv på detta vis:
"Min pappa är alkoholiserad och jag tänker ofta på honom.
Jag bor med min mamma och vi bor i en stad nära pappa.
Ibland kan jag vakna på naatten och gråta och tänka att han
håller på att dö.
Då måste jag ringa honom för att höra hur det är med honom.
I natt ringde mamma och jag, och han svarade inte.
Nu är jag orolig och kan inte sova. Jag kanske borde ringa
polisen, men mamma säger att vi ska åka och kolla pappa
imorgon, men tänk om det är för sent!!
Jag sitter är och gråter och vet inte vad jag ska göra."/orolig 13-åring"
så ser verkligheten ut för denna unga ansvarstagande tonåring.
Den trötthet eleven visar upp i skolan får inte förstås som
tonårspubertaltrötthet, brist på gränser därhemma, sent TV-tittande,
Dataspelstiderlångtinpånatten, brist på intresse för skolarbete,
utan ses som
ansvarstagande, vuxenansvarsomsorg, dödsrädsla, omsorgssorg,
kontrollbehov, vakande oro, sömnlöshet på grund av alldeles för stort
olöst problem, ensamhet...
Bokens titel,. Vad ska jag göra? visar på unga människors maktlöshet,
men också på deras enorma ansvarstagande för de som är närmast.
Alldeles för tungt för så späda axlar. Alldeles för ensamt. Men titeln manar
också till handlande hos mig som läser:
Mitt gensvar - kan vara en undran - en försiktig öppnande undran - med
den inre frågan - Vad kan jag göra för dig?
Jag gjorde en film om barns sorg - Barns sorg är randig - med tanke på
att elever inte alltid är tillgängliga för det som sker i skolan. Så randigt
är det. Det handlar inte om ovilja utan att en tvingande omvärld ständigt
pockar på och gör sig påmind.
Jag vill ha mer tid - mer tid - denna dyrköpta omöjliga vara - tid. Jag vill
vara så närvarande och tiden måste ges. För hur mycket tid finns det kvar
när en människa, en ung, ung människa ringer till Bris och frågar:
"Kanske fel fråga, men vad är bästa sättet att ta självmord?
Snabbt och utan att ångra sig"
Jag vill inte lägga fram dagens nationella prov då! Verkligheten
är en större värld än så.
Anne-Marie
EN OBLIGATORISK BOK FÖR VARJE SKOLA
Litteratur: Till Bris från barn och ungdomar: Vad ska jag göra?
www.bris.se
Kommentarer
Trackback