FRÅGA OM STRÄVANSMÅLEN
Efter ett Fx på en tenta i kursen Att organisera för, värdera och bedöma lärande, har jag den hårda vägen fått lära mig att Strävansmålen inte är något som kan nås och att detta är ett missförstånd bland lärare.
Jag har googlat på detta och då sett att flera lärare (bloggar och andra texter) använder sig av uttrycket "nå" strävansmålen. Kan inte du förklara hur du resonerar kring detta. Det skulle vara mkt intressant att höra en verksam lärares åsikter och tankar.
//
Jag väljer nog att fundera. Svar är så tråkiga. Det finns inga färdiga svar. Men det finns tusentals funderingar. Så här funderar jag.
Strävansmålen är det uppdrag läraren har att sträva mot i varje ämne och i varje specifik måldefiniering. Sträva handlar om att ha en plan - säg - att ta sig från en punkt till en annan - med allt vad det innebär av planering, genomförande, modellande så att eleverna kan tillägna sig en slags helhet. Jag skulle översätta det med att varje del ska innefattas i en helhet. Därför hör strävansmålet intimt samman med ämnets karaktär. Dessa två ska sedan sippra igenom allt det man gör i skolan för att nå varje enskilt mål. Varje enskilt mål ska länkas samman till en helhet (ämnets karaktär) där strävansmålen anger riktningen.
Strävansmålet kan självklart uppnås - vid åskurs nio bör vi ju ha åstadkommit en hel kursplan som leder oss till något slags mål. Strävansmålet är lärarens uppdrag att förvalta och verka för. Vid nio års skolgång (eventuellt tio med förskoleklass) är vi i hamn och därefter syns nya uppnåendemål och strävansmål för andra skolformer. Filosofiskt är strävansmålen inte uppnåliga i termer av att lärandet är livslångt, men skolans strävansmål har en tidsplan - från (förskola), årskurs ett till årskurs nio. Jag vill gärna se att vi förvaltar strävansmålen inom tidsramen. Så förstår jag strävansmålen.
Strävansmålen är oändligt mycket viktigare att tala om än uppnåendemålen. Uppnåendemålen är de mål som skolan har till uppdrag att se till att samtliga elever uppnår. Uppnåendemålen är trots sina ord en slags lägsta gemensamma nämnare för samtliga elevers kunskapsrättighet och lärarens absoluta lägsta nivå... uppnåendemålen är inget annat än den riksgiltiga nivån för svensk skola. Hit ska alla ha rätt att komma. Och ska komma! Om man inte kommer att uppnå dessa mål har man rätt till åtgärdsprogram. Jag tycker personligen att samtliga ska ha åtgärdsprogram, läraren har åtgärdsskyldigheter och därför anser jag att man först och främst ska gå igenom undervisningen och fundera över vilka åtgärder man kan göra som lärare innan man skriver ett åtgärdsprogram där eleven får ett dokument över sin oförmåga. Allt ska under lupp då eleven inte lyckas.
Jag brukar använda mig av exemplet miniräknaren då jag funderar i termer av strävansmål.
Undervisningen ska sträva mot:
– utvecklar sin förmåga att utnyttja miniräknarens och datorns möjligheter.
skriver skolverket om matematikens strävansmål. Detta är alltså miniräknarens och redskapens plats i matematikundervisningen. Frågan är då de pedagogiska frågorna: När? Hur? Varför? Vad? kring miniräknarens vara eller icke vara i undervisningen. För min del betyder det att miniräknaren och datorns möjligheter måste inkluderas i undervisningen redan från dag ett i skolan. Miniräknaren skall alltstå ingå i undervisningen och vara relaterad till det övergripande syftet med matematiken i skolan:
Ämnets syfte och roll i utbildningen
Grundskolan har till uppgift att hos eleven utveckla sådana kunskaper i matematik som behövs för att fatta välgrundade beslut i vardagslivets många valsituationer, för att kunna tolka och använda det ökande flödet av information och för att kunna följa och delta i beslutsprocesser i samhället. Utbildningen skall ge en god grund för studier i andra ämnen, fortsatt utbildning och ett livslångt lärande.
Matematiken är en viktig del av vår kultur och utbildningen skall ge eleven insikt i ämnets historiska utveckling, betydelse och roll i vårt samhälle. Utbildningen syftar till att utveckla elevens intresse för matematik och möjligheter att kommunicera med matematikens språk och uttrycksformer. Den skall också ge eleven möjlighet att upptäcka estetiska värden i matematiska mönster, former och samband samt att uppleva den tillfredsställelse och glädje som ligger i att kunna förstå och lösa problem.
Utbildningen i matematik skall ge eleven möjlighet att utöva och kommunicera matematik i meningsfulla och relevanta situationer i ett aktivt och öppet sökande efter förståelse, nya insikter och lösningar på olika problem.
Texten är hämtad från skolverket. Det vi lärare har att undervisa kring ska alltså inbegripa ämnets syfte och roll i utbildningen. Miniräknarens plats är självklar. Den är en del av det demokratiska redskapen för att undersöka, pröva och lösa problem. Miniräknaren bidrar till att individen snabbt och enkelt kan fatta välgrundade beslut - efter att ha räknat ut saker och ting - samt att miniräknaren flyttat in i mobilerna och ständigt finns närvarande - ja till och med i händerna på våra elever. Frågan är då - när ska vi undervisa om miniräknaren - eller rättare sagt de redskap som omsluter möjligheterna att förstå, undersöka och utveckla det matematiska tänket.
Progressionen ska vi lärare synliggöra och äga medvetenhet om. Redan i förskoleklassen ska miniräknaren finnas med, som ett medvetet val av de pedagoger som skapar möjligheter för elever att pröva och tänka och utveckla sin lust till räknandet och tänkandet. Det handlar inte om matematik som ämne utan matematik som en del av språken runtomkring oss i samhället.
I målen för årskurs fem skriver skolverket att eleven ska:
– kunna räkna med naturliga tal – i huvudet, med hjälp av skriftliga räknemetoder och med miniräknare,
Detta är ett mål för årskurs fem, tillika ett strävansmål för årskurs ett, två, tre, fyra och eventuellt förskoleklass. För att ha möjlighet att nå ett kunskapsmål krävs träning, övning, undervisning, problematisering, tillgång och erkännande (där lärare och elever tillåts utveckla sitt lärande med ett redskap och där detta inte betraktas som fusk) - och detta innebär inte att miniräknaren dyker upp i undervisningen i årskurs fem utan att arbetet fram till årskurs fem garanterar och säkerställer att eleven har möjlighet att kunna det som målet anger - använda en miniräknare. Färdigheten och kunskapen, kan eleverna använda sig av miniräknaren, prövas i de nationella proven för årskurs fem.
Vid skolans sista dag och i årskurs nio är målen detta. Eleven ska
– ha goda färdigheter i och kunna använda överslagsräkning och räkning med naturliga tal och tal i decimalform samt procent och proportionalitet i huvudet, med hjälp av skriftliga räknemetoder och med tekniska hjälpmedel,
De nationella proven i årskurs nio förutsätter kunskap och färdighet i bruket av miniräknare.
Redskapen är en del av kunskapen om ämnet och hur att göra, tänka, kontrollera, utveckla, tidsbespara och effektivisera. Miniräknaren samspelar med det som sker och händer utanför skolan. Vi är teknikbudna och därför ska vi utveckla lärande och förmåga att använda reskapen och utveckla tänkandet kring dem. Inget redskap fungerar fullt ut om vi inte har kunskap om hur att använda dem och varför.
Så här ser jag det!
I och med att jag funderat inför öppen ridå anser jag inte att jag svarat klart och färdigt på frågan om strävansmålen. Däremot har jag åskådliggjort hur jag tänker och funderar. Jag är rädd för väldigt korrekta och färdiga svar. Jag tror inte att jag är personen att lämna dem. Jag tänker gärna högt, bidrar som bollplank och tycker frågor om strävansmål ska vara ständiga, utvecklande och obesvarade. Obesvarade i den bemärkelse att diskussionen om strävansmålen aldrig tystnar utan är en del av den pedagogiska debatten inom skolan. Frågan är - hur förvaltar vi våra uppdrag? Hur syns det i vår verksamhet? Hur förstår eleven?
Ni som läser här får gärna komma med fler frågor, undra ihop med mig, utveckla...
Anne-Marie
VÄRDEGRUND?
Anne-Marie
HA HA - INTERAKTIVITET ÄR KUL!
Anne-Marie
som önskar sig en egen till sin klass.
HI HI FÖR INGENTING
- Hej du, svarar jag och berättar att - Jag tvättar, skriver en krönika, plockar upp och undan, damsuger, springer omkring och gör små ärenden till skomakaren, putsar av en gammal bok, ställer i ordning det mesta - kort och gott - jag gör ingenting!
- Ingenting?
- Tja, nästan då? svarar jag.
Anne-Marie
VID SKOLBÄNKEN
Anne-Marie
HEMMA PÅ BONNIERS
Inkallad på möte hos min förläggare!
Springer dit men lyckoandan i språnget.
PASSION PEDAGOGIK och Fryshuset möte.
- Javisst, föreläsa? Japp! Boka tid? Boka plats? Boka upp! (14 maj...hmmmmm....DÅ KAN JAG!)
Diskussion om vad pedagogik är, ska vara, bör komma fram, och som ska samtalas om.
- Stanna kvar en stund, säger min Förläggare efter mötet. Måste visa dig...
och så visar min kloka förläggare mig saker och ting som är pedagogiskt intressanta.
Nytt under solen. Spännande tankegångar. Jag tankar mig full men inte mätt.
- Jag stannar över på förlagsfikat, föreslår jag.
Och då blir jag mitt i alltsammans:
Matematikredaktörerna slår sig ihop, multiplicerar skratt. De är så roliga på matematikredaktionen. Lika vänliga som matematikböckerna de producerar. Den engelska förläggaren vakar brittiskt gentlemannaaktigt över den nya engelska utgivningidén, Geografiredaktören går förbi med kartboken och kompassen i ett modern tänk, och de som ser in i framtidens lärande visar fram det senaste. Jag tappar hakan och rättar till förståndet. Jag vill ha... det är mitt enda ord. Jag vill HA!
Förläggaren berättar och skrattar.
Det är skratt och allvar hela tiden.
Högt i tak.
Det är trivsamt där jag är.
Som om jag vore hemma!
Mitt förlag, tänker jag.
Anne-Marie
FRAMTIDEN EN GÅNG I TIDEN
Hur syntes framtiden i skolan, en gång i tiden för länge sedan?
Anne-Marie,
fotografi av min farbror, fotograf i Amerika. Han drevs dit av nyfikenhet, vilja och kraft.
SKÄRPA LÄSUPPDRAGET
Läsundervisningen ska vara undervisning i alla skolans stadier och i samtliga klasser - och alltid. Det kan aldrig förväntas att läsförmågan en gång för alla är erövrad. Jag skulle vilja se en helhetstanke
1) Den första läsutbildningen/kurs år 1-3
2) Den andra läsutbildningen/kurs år 4-6
3) Den tredje läsutbildningen/kurs år 7-9
Dessa tre skulle ha till syfte att ständigt sätta text, bild, litteratur och förståelse i fokus. De skulle ockå verka till att de texter som utgör läsmodeller också kunde verka för skrivande utmaningar. Undervisningen ska under alla utbildningar verka för fördjupad genreförståelse och identifikation. Läsförståelse ska ständigt vara lärarens fokus och läraren bör skapa undervisning där läsförståelsen fördjupas och utmanas.
Skrivutbildningen skulle naturligtvis följa samma tanke:
1) Den första skrivutbildningen/kurs- årskurs 1-3
2) Den andra skrivutbildningen/kurs- årskurs 4-6
3) Den tredje skrivutbildningen/kurs- årskurs 7 - 9
Detta för att medvetandegöra utbildning och kursinnehåll, samt utveckla lärare i ett medvetet förhållningssätt till skolans samtliga texter. Vår omvärld kräver en mycket god läsförståelse. Skolan skall alltså utbilda våra elever så att de alltid kan ställa in sig i texterna som omger dem.
Här är ett elevexempel: Hur läser eleven texten är det jag undersöker:
Bakgrund till min tanke:
Här ovan har jag gjort en enkel läsanalys av en läsning. Eleven har fått redogöra för hur eleven läser sin lärobok. Jag har noterat hur eleven gör. Jag förundras hur mycket eleven överlämnas åt sitt eget läsande öde. Vad vet vi innan vi undersökt saker och ting tänker jag.
Anne-Marie
SISTA HANDEN PÅ "VÄGEN TILL SKRIFTLIGA OMDÖMEN"
Vi har ett gemensamt.
Den text jag skrivit.
Vad vore mitt skrivande, min text utan min redaktör.
Nu skickas boken till tryckeriet.
Anne-Marie
Vägen till skriftliga omdömen är alltså snart ute i handeln.
ALLA HJÄRTANS HELG
A L L A H J Ä R T A N
Så satte vi igång dagens återknytning efter vikariedagarna. Rena haveriet för övrigt. Olyckliga ungar måste snabbt få bli glada igen. Reperation och högläsning, dramaspel och romanfiguren Eddies öde; att vilja bli kamelskötare, och så äntligen få möta en kamel, då har kamelen äckliga tänder av sortens bakteriehärdens gula hinna och vips försvann Eddies hand i gapet på kamelen som gladeligen bet till så blodet sprutade... (Eddie och Maxon Jackson)
Så därför måste vi göra lite annat idag.
Rita hjärtan. Och då är det så:
Lite av alla hjärtan - lite av det som finns därinnanför.
Många tårar rann från kinder. Jag tröstade.
Hjärtan som öppnas måste få skydd, plåster och ett frökenknä!
Hjärtat är en minnesplats, en kärleksplats, en saknadsplats, en kyrkogård och födelsedagsplats...
Anne-Marie
SKOLAN OCH GRÄNSERNA
Då, en gång för länge sedan, vidgade skolan gränserna för eleven och samhället. Världen var begriplig, handlade om platsen man bodde på, och den information man fick från de som berättade. Skolan visade kartan, bokstaven och räknekonsten. Förde in litteraturen, texten, fotografiet och världen gjordes långsamt större. I en geografibok från slutet av 1800-talet läser jag om en lärare som tänker så här om kartan och eleven; Det äro av största vikt att de små får närma sig världen från bryggan härintill. Man kan tänka sig att man får den lilla att sätta sig i en tänkt båt och färdas ut i världen och vidga uppfattningen av den... jag memorerar den vackra texten och geografitänket från en lärare för länge sedan, och ser därmed hur influenserna visar hur möjligt det var att skapa en värld och ett kommande århundrade som det Ellen Key visionerade om. Läraren jag läste skrev en bok om sina lärande uppdrag och visionerande om en annan slags undervisning.
Nu, just nu, finns inga gränser, världen är tillgänglig, jättestor. För en liten en kan gränserna bli för stora. Skolan har en annan uppgift idag - den att fokusera på generella saker som är möjliga att omsätta till det stora. Jag tänker alltid på det överförbara. Det är omöjligt att vidga gränserna, utan mer göra en viss begränsning av det som erbjuds och sköljs över eleverna. De kan en hel massa, och det har de rätt att göra, men skolan måste kanske begränsa och fokusera för att skapa generell kunskap om världen och individens plats i den.
Människan av idag är kosmopolit och en global medaktör. Jag kan nå världen från mitt köksbord. Skolan måste vara en aktör, en medresenär i den värld där eleverna är och har tillgång till. Jag vill skapa tydlighet i den värld som nu är utan gränser ... vilket ställer oändliga krav på inidividen. Och möjligheter. Man kanske ska börja där min kollega från 1800-talets slut... fundera på platsen man befinner sig på och sedan tänka sig hur man ger sig av ut i den verkliga världen.
Kartan, bokstaven och redskapen är fortfarande avgörande för hur att orientera sig på plats och att begreppa den stora gemensamma världen, det större sammanhanget.
Anne-Marie
BILDANALYSEN
1) Vad ser du?
Detta är ett slags objektivt betraktande. Vi sätter ord på det vi faktiskt ser. Dessa ord blir vårt kollektiva ordförråd. Det betyder en inbjudan att tala om bilden med flera språk. Det är tillåtande att sätta ord på bilden, oavsett språk. Detta faktiska är svårt. Vi kommer mycket snart in i subjektiva funderingar kring vad det är vi tror oss se.
2) Vad tänker du kring bilden, vad tror du om bilden?
Här talar vi om vad bilden genererera för tanke, vad som händer med vår fantasi då vi tittar på bilden. Detta samtal leder oss in i våra egna föreställningar och breddar bildens motiv. Det inre, det kreativa blir synligt.
3) Vad säger illustratören och författaren ihop?
Då vi givit ord till det vi faktiskt ser och sedan aktiverat våra föreställningar och fantasi är det bokens avsändare som får berätta, vi öppnar för läsande och nytt betraktande av illustrationer och bilder - in i nästa uppslag med andra ord.
Denna undervisning är muntlig, ordig och mycket rik på det egna. Undervisningens tydliga fokus skapar lärande gemenskap. En elev utbrast; ÅH, NU FÅR JAG TÄNKA MED MINA ÖPPNA TANKAR!
Anne-Marie
STRÄVANSMÅLEN SIPPRAR GENOM VERKSAMHETEN
PROFETEN I HEMLANDET
Jag höll en föreläsning vid min skola och för mina kollegor. Profeten i hemlandet fick ett gott mottagande och orden gick fram och tillbaka. Fördelen med att tala på hemmaplan är att man kan se verkningar av det man talat om. Och det är intressant. Jag får också gensvar och funderingar i lärarkorridorer och vid kopiatorn (bästa platsen för pedagogiska samtal).
JAG FÖRELÄSTE OM DETTA
Ja, jag talade om barnkonventionen som sipprar in i läroplanen vars ord genomsyras av Lev Vygotskij och John Dewey, som tydligt anger lärarens uppdrag och elevens rättigheter. (stort område som man inte bör hasta igenom någonsin).
Jag talade om strävansmålet, elevens vilja, utvecklingszonen, bedömningar och att se och bekräfta rätt och tillåta och inbjuda eleven i arbetet.
Jag talade om orden i böckerna, om hindren, om förutsättningarna, om begrepp och bristen av begrepp i ämnen. Jag talade en aning om genrer (trots att föreläsningen inte skulle handla om det - men jag måste problematisera vad en matematikbok är för något, för att ta ett exempel),
Jag gick närmare och närmare in i uppdraget. Jag plockade fram strävansmålen i matematik och hur vi handskas med tekniken och redskapen i matematik. (NEJ OCH ÅTER NEJ - en miniräknare är inte farligt, bidrar inte till fusk, är inte av ondo, ska introduceras i alla stadier... för hur kan man annars nå strävansmålet i årskurs fem och hur ska man annars klara av de nationella proven...man kanske redan kan börja i förskolan... sa jag... och andades in i min iver att få alla med på banan).
Jag talade om att se motivation! Jag hoppades att jag skapade lärarens motivation i sitt uppdrag. Det finns så många härliga utmaningar i det vi skall (kursplanernas ord för lärarens uppdrag LÄRAREN SKALL) göra och förverkliga i våra klassrum.
GENSVARET BLEV SÅ HÄR: FÖRSKOLEKLASSENS INGÅNG - ÅRSKURS NIO´s UTGÅNG
Idag - åh min underbara förskoleklass alldeles tvärs över korridoren - lärarna gör, lärarna prövar, lärarna försöker och lärarna antar utmaningarna. De har skaffat miniräknare - flera stycken - och en miniräknare som man lägger på en overhead (ja det finns endast i skolan numera - overheaden). Och de gör i förskoleklass vad som syns i strävansmålen för årskurs fem och årskurs nio. Lärarna omsätter ämnets karaktär och syfte till verklighet. Jag blev så glad att jag kramade om den vackra läraren. Det är stort när lärare möter upp, förändrar, inser och gör nytt. Och ungarna - ja! De är med på noterna. Hela tiden.
ANNE-MARIE TÄNKER VIDARE I VIDA BANOR
En medveten lärare skapar medvetet lärare och eleven utvecklar medveten kunskap. Det är min absoluta devis!
Anne-Marie
INTRESSANT I LPO´94
I en närstudie av vår läroplan finner jag detta (alla versaler har jag lagt till - liksom för att spränga in betydelsen av orden):
Skolans uppdrag att förmedla kunskaper FÖRUTSÄTTER en AKTIV DISKUSSION i den enskilda skolan om kunskapsbegrepp, om vad som är viktig kunskap IDAG och i FRAMTIDEN och om HUR KUNSKAPSUTVECKLING sker. Olika aspekter på kunskap är naturliga UTGÅNGSPUNKTER i en sådan diskussion.
Kunskap är inget entydigt begrepp. Kunskap kommer till utryck i olika former - såsom fakta, förståelse, färdighet och förtrogenhet - som förutsätter och SAMSPELAR med varandra. UNDERVISNINGEN FÅR INTE ENSIDIGT BETONA DEN ENA ELLER DEN ANDRA KUNSKAPSFORMEN.
Ja!
Jag har en plan,
Läroplan!
Anne-Marie
som stilla undrar hur levande denna diskussion är vid era skolor?
MINA ELEVER och JAG
Mina elever och jag...
Vem som lär vem är lite osagt.
Jag lär mig oändligt mycket av mina elever.
Det är ett som är sant.
Mina elever lär sig en del av mig. Men långt ifrån allt.
Anne-Marie
KRÖNIKA no 7 I LÄRARNAS TIDNING
http://www.lararnastidning.net/LT_Output_2005.asp?CategoryID=3618
Pirrigt!
Anne-Marie
FÖRELÄSA
Här är en föreläsningstanke - en bland många. Mitt i aktionen lärande ordar jag om uppdraget.
Anne-Marie
JAG HAR EN PLAN!
En läroplan.
Anne-Marie
IDE OM DAGEN
* högläsning ur Eddie och Maxon Jackson (en elev frågade igår - får jag läsa i förväg - ABSOLUT svarade jag)
* bild (vi fortsätter vår undersökning av mönster. Vi ska måla mönstret ur gurkor och apelsiner i genomskärning)
* matematik (vi fortsätter med diagram och staplar för att sedan undersöka helheter och delar)
* engelska (det blir ur en storbok, vi talar och härmar och ordförrådet hamnar där det ska - i munnen)
* självständig läsning (då har jag läsanalys och lyssnar på alla som vill uttala sin läsning)
Anne-Marie
som har en plan!
SKOLVECKA
I stort sett handlar det om att förverkliga något ur läroplanen.
Anne-Marie