SKOLAN OCH GRÄNSERNA




Då, en gång för länge sedan, vidgade skolan gränserna för eleven och samhället. Världen var begriplig, handlade om platsen man bodde på, och den information man fick från de som berättade. Skolan visade kartan, bokstaven och räknekonsten. Förde in litteraturen, texten, fotografiet och världen gjordes långsamt större. I en geografibok från slutet av 1800-talet läser jag om en lärare som tänker så här om kartan och eleven; Det äro av största vikt att de små får närma sig världen från bryggan härintill. Man kan tänka sig att man får den lilla att sätta sig i en tänkt båt och färdas ut i världen och vidga uppfattningen av den... jag memorerar den vackra texten och geografitänket från en lärare för länge sedan, och ser därmed hur influenserna visar hur möjligt det var att skapa en värld och ett kommande århundrade som det Ellen Key visionerade om. Läraren jag läste skrev en bok om sina lärande uppdrag och visionerande om en annan slags undervisning.




Nu, just nu, finns inga gränser, världen är tillgänglig, jättestor. För en liten en kan gränserna bli för stora. Skolan har en annan uppgift idag - den att fokusera på generella saker som är möjliga att omsätta till det stora. Jag tänker alltid på det överförbara. Det är omöjligt att vidga gränserna, utan mer göra en viss begränsning av det som erbjuds och sköljs över eleverna. De kan en hel massa, och det har de rätt att göra, men skolan måste kanske begränsa och fokusera för att skapa generell kunskap om världen och individens plats i den.

Människan av idag är kosmopolit och en global medaktör. Jag kan nå världen från mitt köksbord.  Skolan måste vara en aktör, en medresenär i den värld där eleverna är och har tillgång till. Jag vill skapa tydlighet i den värld som nu är utan gränser ... vilket ställer oändliga krav på inidividen. Och möjligheter. Man kanske ska börja där min kollega från 1800-talets slut... fundera på platsen man befinner sig på och sedan tänka sig hur man ger sig av ut i den verkliga världen.

Kartan, bokstaven och redskapen är fortfarande avgörande för hur att orientera sig på plats och att begreppa den stora gemensamma världen, det större sammanhanget.


Anne-Marie

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback