FRAMTIDEN EN GÅNG I TIDEN
Hur syntes framtiden i skolan, en gång i tiden för länge sedan?
Anne-Marie,
fotografi av min farbror, fotograf i Amerika. Han drevs dit av nyfikenhet, vilja och kraft.
Vilken oerhört bra koppling.
Det som en gång var höjden av framgång och styrka framstår helt plötsligt som inte mer än ett pitoreskt inslag i en blogg.
Lika med tankar. Den tidens tankar och ideér jmf med dagens tankar.
Då tyckte man att det var helt i sin ordning att smaska till ett barn som en del av det pedagogiska verktyget. Och den som framförde avvikande åsikt ansågs som mindre vetande. Idag vet vi att det är ett hinder i inlärningen att slåss.
Istället har vi skaffa oss nya käpphästar i form av mobiltelefoner och kepsar och dyligt.
Det finns dom som fortfarande på fullt allvar tror att barnen lär sig mer om dom får lära sig att veta hut.
Vi tar av dom kepsarna och förbjuder mobiltelefonanvändning och inbillar oss att vi är pedagogiska. Det enda vi gör är att vi skapar distans mellan oss vuxna och barnen.
Skulle vara intressant att kunna "lyssna" på framtidens människor, om låt säga 50 år och höra vad dom säger om dagens käpphästar som med stor sannolikhet inte kommer att vara ett framtidsbekymmer.
Risken är att vi själva framstår som ett lika pitoreskt inslag i vardagen som bilden på ångloken.
Vill du läsa något bestående? Prova Strindberg eller Shakespear.
Mobiltelefoner kan användas i skolarbetet. Fotografera av tavlan, spela in ett avsnitt av undervisningen, filma, surfa. Vi kan inte förneka barnens framtid genom att förbjuda telefonerna, bara använda dom på rätt sätt. Dom första mobiltelefonerna är redan pitoreska.