PERSONLIGT BÄSTA
Jag har slagit ett rekord idag. Det är jag stolt över.
Frågor på det!
Besvaras inte. Det stod personligt rekord!
Anne-Marie
SOM OM INGENTING...
DN´s artikel idag skrämmer mig
från DN den 17 april 2009
Havsnivån stiger mer än väntat - under kommande år med 1 meter - vilket kommer att ödelägga landsområden.
Den globala uppvärmningen kommer inte att stanna under de 2 grader vi önskar oss - men inte kämpar för.
Metangaserna har börjat sippra ut.
Uppvärmningen slår nu också mot Antarktis.
Hav och skog får det allt svårare att suga upp den koldioxid människan släpper ut.
Havens förmåga att binda kolidoxiden har försvagats.
Regnskogarna krymper i varmare klimat.
De som ställer sig kritiska till dessa rapporter har allt mindre att sätta emot. Verkligheten ser ut så här.
Då jag var hos Microsoft i Seattle talade världens samlade lärare om vilka utmaningar yrket lärare har framför sig - alltså - vilka lärande uppdrag och vilka globala uppdrag människan har att ta itu med. Vi lärare konstaterade att ingenstans fanns det nedskrivet den framtida läroplan som kräver människans aktioner och innovationer i en ny värld. Bilden som målades upp var inte munter utan krävde en hel del av skolan, dels psykosocialt - att få tro på sin egna framtid, samt kunskapsmässigt - vilka kompetenser ska vi utveckla - och vad behövs för den framtid vi har att möta. Skolan bör förstärka ekonomiämnet redan tidigt, globala frågar aktiveras hoppfullt, innovationstankar främjas, demokrati i verkliga livet prövas, det fria ordet värnas och hur att odla, skörda, hantverka utvecklas ... utan att verka bakåtsträvande ... förvalta det vi redan har och verka för att all kunskap är betydelsefull.
Vi måste kanske börja se några år framåt - våra strävansmål kanske bli helt andra om vi tänker om. Nu tycks alla blunda och tänka... som om ingenting... hänt! Under tiden fortsätter människor som om ingenting har stått skrivet. Människan av idag - en montör! Frågan är om vi ska lägga till ett prefix: nedmontör eller en uppbyggnadsmontör.
Anne-Marie
FRÅGVISA
Jag har illustrerat i text vad frågvisa är för mig.
Det är en glad sång som man sjunger i dur.
Anne-Marie
TIDEN och INNEHÅLLET i klassrummet
Bakgrund till mina tankar
Min grundtanke är att eleven måste få tillgång till den tid skolan ger och har till utbildning.
Utbildning är en möjlighet för eleven och tiden är gemensam för alla i klassrummet.
Jag har undervisningstid och den vill jag förvalta fullt ut.
Låt säga att jag har 28 lektionstimmar i min klass.
Dessa ska räcka till samtliga ämnen och skapa progression för samtliga mina elever.
Jag har haft skolstartsbörjor som tagit upp till 45 minuter innan lektionen tagit form. Det är de gånger jag fått nya klasser eller vikarierat som jag börjar att undersöka hur min tid kan tas i anspråk. Jag förskräcks då jag märker att eleverna inte alls gör någon skillnad eller förhåller sig till att det som sker i klassrummet betyder något för dem. De är liksom bara där. Och de behandlar läraren och situationen som om den inte angick dem. Det är inte elevernas fel utan måste bli en pedagogisk fråga för läraren. Det är tufft men så är det.
Jag har börjat med att se hur lång tid en lektion får ta i anspråk innan läraren kan börja. Jag klockar tiden helt enkelt. Gör detta en vecka för att få något att undersöka. Jag har märkt att det är väldigt mycket tid som går åt till absolut ingenting. Då menar jag verkligen ingenting. Eleverna vet att de inte förväntas uppföra sig illa men de har inget att rikta sig mot. Eleverna är små och är orienterade mot händelser och aktiviteter. Men ur ett demokratiskt perspektiv så förlorar alla mycket av min undervisningstid - och jag vill undervisa maximalt - och i olika konstellationer. Det betyder absolut inte att eleverna ska vara knäpptysta och sitta still men jag behöver en inledning som anger tonen.
I en klass blev det så här
Efter en veckas klockad tid i en klass jag tog över - upptäckte jag att fem - sex timmar gick åt till absolut ingenting. i VECKAN. Jag var därför tvungen att fundera över hur jag skulle få ordning på den här klassen - inte genom att skälla på dem, kräva ordning utan att ha något att ge - utan genom att pedagogiskt erbjuda något annat än stök, bråk, skäll och olustiga möten för - ja faktiskt alla i klassrummet.
Jag har helt enkelt inte råd att förvalta tiden på detta vis. Det är heller inte demokratiskt.
Min pedagogiska tanke blir då att jag ska skapa något annat för eleverna. Därför redovisade jag för mina elever hur mycket undervisningstid jag hade - hur mycket som veckans tid erbjöd dem - samt hur mycket jag noterat hade försvunnit och att jag ville ha hjälp av mina elever att skapa bättre förutsättningar för min undervisning och hur de tänkte om den här tiden som försvann till allt annat.
De elever jag gjort detta för har plötsligt fått insikter om att jag är där för dem, och att jag har ett uppdrag att ge, skapa och utveckla dem och här är tiden jag har kvar. De ser plötsligt något som de tycktes vara omedvetna om.
Jag straffar inte heller utan gillar situationen. Hur gör vi med tiden som är kvar? Jag måste få hjälp att tänka om och jag känner stress för allt vi ska få in under de här kvarvarande timmarna. Mina elever måste få veta.
Nåväl - låt oss förvalta den tid som blir kvar då svarar jag mina elever. Hur ska vi förvalta den?
Jag erbjöd sedan ett förslag där vi långsamt reducerade den där bortkastade tiden till ett minimum. Eleverna gick med på detta nästan omedelbart. Vi gick gemensamt igenom hur långt tid en samling skulle kunna ta och hur mycket tid vi behövde till att komma till ro i en samling. Eleverna sa ungefär tre minuter. Därefter kan du börja, menade man. Det blev aldrig mer än tre minuter - oftast knappt en. Eleverna började själva klocka tiden, vilket var helt ok för förslaget var deras och inte mitt, jag hade min text - mitt anslag - mitt givande och min pedagogiska omsorg om dem. Det räckte för mig.
Jag är inte en lärare som straffar, jag vill ge och sätta igång. Om det blir mer än tre minuter så vet eleverna att det är för mycket och tar ansvar för det NÄSTA gång. Här och nu sätter vi igång.
Så öppnar jag boken - och lektionen är igång - och det är trevligt för alla.
__________________________________________________________________________________
Jag gör INTE detta:
- pratar om oväsentligheter
- korrigerar de som gör fel
- tar närvaro
- talar om hur lång tid det tar innan de sitter stilla
- är oförberedd själv
- pratar om gårdagens olustsaker
- bråkar om närvaro
- uppmärksammar för sen ankomst
- låter eleverna komma in vind för våg
____________________________________________________________________________________
Anne-Marie
SMS, FACEBOOK, MAIL, TELEFON och HÄR
EXTRA SNUTT FRÅN UR
I love språk: Läsförståelse | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
Anne-Marie Körling visar tillsammans med eleven Julia hur hon brukar jobba med läsförståelse i klassrummet. | ||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||||
|
Från mig till andra bloggar
Mina egna skolhyss tänker jag skriva om.
Anne-Marie
FÖRELÄSNINGSGENSVAR
Hej!
Hoppas du kom hem ordentligt och var lika nöjd som vi med helgen. Jag har fått så många tack-mail av deltagare som sett tillbaka på en riktigt lyckad helg.
Jag ser redan fram emot nästa år. Det jag funderat allra mest kring i efterhand är sambandet mellan modell/modellande – elevernas självständighet. Lite rädd är jag för att min modell ska hämma elevernas egna idéer och att de inte ska våga frigöra sig från modellen, men jag har kommit på att jag ju kan visa olika modeller, inte alltid själv måste modell, utan kan låna någon annans modell och jag övar mig i att lita på eleverna. Med motfrågor som ifrågasätter rädslans legitimitet kommer jag framåt.
_________________________________________________________________________________________
Jag tar upp frågorna här.
Modellandet och modellerna är absolut inte en endaste modell. Modell är en tanke om att ha något att utgå ifrån. Modellen är till en början en trygghet, något att ta sin början ifrån, utveckla till sitt eget. Jag använder en medveten tanke kring att vara modell, skapa modeller, utveckla tänkandet utifrån andra som är modeller, gör och tänker. En hel klass som erövrar en modell betyder att samtliga i klassen har något nytt att tillföra. Det gör att alla elever också kan tjänstgöra modeller för hur att tänka och utveckla uppgifter, lärandet och tänkandet. Så låt tanken kring en modell vara tankarna om modellerna. En mening är en modell för att skriva på ett speciellt sätt, jag står modell för en lärarroll och det jag modellar åskådliggöra mitt tänk, mitt förhållningssätt och min kunskapssyn. Jag tänker modell i förhållande till Vygotskijs utvecklingszon.
Anne-Marie
KUNSKAP OCH VERKTYG
En snickare kan en hel massa saker som inte jag kan. Orden som omger en snickare omger inte mig. Snickaren ber mig hämta hammaren och jag klarar det med glans men det är också nästan allt. Då snickaren är borta och jag själv ska göra använder jag mina redskap efter min tro hur de ska användas. Jag behöver något smalt och jag tar till vad som helst som har en smal form. Jag kan slå in spikar med det mesta. Jag väljer skruv och spik efter tillgång inte efter väggens mottaglighet eller vilja att behålla spiken på sin plats. Jag har heller inget tålamod. Kort sagt jag har ingen kunskap om. En verktygslåda är saker utan ord. Att jag saknar orden visar också att jag inte kan. Gemenskapen med det faktiska praktiska kunnandet handlar om att jag också har orden för sakerna och för själva handlingen.
Då snickaren kommer och tittar på vad att göra ser snickaren genast min framfart. Det syns att jag använt fel redskap och fel material. Den som kan vet. Men det är skillnad på att vara kunnig och handskas med sin kunskap i förhållande till den som gladeligen gör och prövar och inte riktigt kan. Den som är den kunnigare kan ge den ännu icke kunnige en kraftfull tillrättavisning och en nedvärderande bedömning om arbetet, eller vara den som ser att viljan finns och därmed med varsamhet försiktigt säga
-Härligt, vet du, nu ska du få se hur jag gör... hämta xxx (- ????? Vad är det? Hur ser den ut?) ur verktygslådan så får du vara med och titta och under tiden jag gör ska jag berätta varför jag gör, hur jag gör och syftet med alltsammans under det att jag gör. Är du med?
Anne-Marie,
som myntat begreppet TEACHING BY DOING
VÄGEN TILL ... SVEN-ERIC LIEDMAN
och ett stort och varmt tack för din bok.
Den har ett tema som verkligen intresserar mig:
omdömet och dess nödvändighet när så mycket ska reduceras till döda siffror.
Jag håller på med något jag kallar "pseudokvantiteter", dvs. alla de numeriska värden som ska
ersätta mänksliga omdömen eller också göra dem spetsigare och framför allt omedelbart jämförbara.
Vi är omgivna av detta överallt, från filmrecensioner till psykologi
och från polisarbete till - och främst av allt - skolan.
Då är det verkligen en lättnad och glädje att läsa en redogörelse
för hur omdömen formas i mötena med människor.
Tack!
Varma hälsningar
Sven-Eric Liedman
_____________________________________________________________________________________________
Jag läser ofta Sven-Eric Liedmans tankar om hur kunskap konstrueras
ch formas av tiderna och människan mitt i sin samtid och framtid.
Den bok jag oftast återkommer till och tycker borde vara obligatorisk läsning för alla pedagoger är
ETT OÄNDLIGT ÄVENTYR (2001)
Jag citerar UR om Sven-Eric Lidman
Kunskapens nödvändiga omväg
I det enorma flödet av information som vi utsätts för idag
gäller det att skaffa redskap att kunna utveckla egen kunskap
och hävda en egen välgrundad mening. Hur detta ska ske är en av de största
kunskapsfrågorna idag, säger idéhistorikern Sven-Eric Liedman.
Sven-Eric Liedman är idéhistoriker och har under många år och i många böcker funderat,
forskat och reflekterat över vad kunskap är och hur vi lär oss.
_______________________________________________________________________________________________________________
Anne-Marie
KOMPA KOMPARERINGAR
Jag tar klok!
Du tar klokare!
Vi tar tillsammans klokast!
Jag gillar kompareringar.
Ska leka med dem imorgon.
Leka, lekare, lekast (nja... )
Anne-Marie
SAMTAL
Ledarskap i alla former handlar om att föra och ingå i värdiga samtal.
Jag ingick i ett sådant idag.
Det lyfte mig.
Jag flög ut över mina visioner och tittade ned på dem.
Så där uppifrån.
Med överblick och vingslag.
Jag tappade inga ord över världen.
Jag fick dem.
Anne-Marie
FUNDERINGAR PÅ MORGONEN
Jag har inte druckit mitt svarta kaffe ännu...
Anne-Marie
UR´s MEGASKRIV!
Jag är med på ett vässat hörn av UR´s skrivsatsning.
Det är undervisning, det är lärarfortbildning och framför allt - SKRIVANDE FÖR SKRIVANDETS UNDERBARA VILJA ATT BERÄTTA - OCH DET ÄR VÅRA ELEVERS FORUM - http://www.ur.se/pedagog/skrivbloggen/
Jag skriver av bara farten....
Anne-Marie
KURSPLANERNA
Jag ser generella uppdrag - exempelvis att varje ämne omsluter elevernas engagemang -
* att argumentera
* att kunna dra slutsatser
' att generalisera
Lärarens uppdrag är därmed att skapa förutsättningar för att eleverna kan göra detta.
Jag får fundera vidare...
och håller mitt intellekt aktivt genom frågorna, inte svaren...
Anne-Marie
ELEVENS BILDSPRÅKLIGA UTVECKLING
Smaka på de två orden.
De innehåller så mycket.
Mer än vad vi kanske erbjuder inom ämnet.
Det är en utmaning.
Anne-Marie
KIWIMETODEN - FRÅGA TRE
Hej!
Jag är så sugen på att starta med Kiwimetoden men känner att
jag inte har tillräckligt på fötterna för att komma igång. Vi har inlett
"fråga 3" i klassen och har gjort det under två veckor. Det är inte
klokt vad man har serverat barnen med hjälp innan man låtit dem tänka
till själv eller tagit hjälp av andra. Jag märker redan att många svar
kan de själv bara de ger sig tid att läsa och tänka till innan de
frågar.
Det är så underbart med gensvar.
Jag välkomnar alla som vill fråga och tänka tillsammans med mig.
Anne-Marie
GIRIGHET och GRINIGHET
Jag gillar också en viss form av grinighet - den då lärandet är svårt och tungt - och kräver en annan insats av läraren.
Allt är en utmaning om man vill!
Jag vill!
Anne-Marie
DATORKRÅNGEL
Jag lever, har hälsan, har allt och lite till. Sitter inte still. Är med mina elever. Glömde en viktig sak i Arvidsjaur... min elconnectare till datorn... skriver så många blogginlägg jag hinner under dagen. Nu väntar klassrummet, mina elever och två böcker jag ska introducera idag.
Vi ska arbeta med skillnader. Det är ett viktigt område. Skillnaden i berättarstil ska vi börja med.
Anne-Marie
tickande TIMPLAN
Tid markeras i en plan.
Timplan är en plan för att säkerställa att varje specifikt ämne får utrymme och att eleven får lära sig inom diciplinen. Ja, jag är lärare i årskurs fyra. Jag har timplanen i mitt tänk, det betyder att jag ansvarar för timplanen. För eleverna syns inte timplanen. Vi har matematik i de böcker vi läser i (ämnet svenska) och geografi och naturkunskap ur matematikböckerna (ämnet matematik). Timplanen har till syfte att garantera elevens rättigheter. Men det är lärarens uppdrag att förvalta timplanen. Jag följer mina elevers funderingar och hur de, med rätta, blandar ihop engelskan med naturvetenskapen. - Va, blir en anka äldre än en katt? frågar mina elever. De har läst en engelsk faktabok om arters livslängd. Jag säger till dem att de ska leta efter textens innehåll oavsett om det är engelska eller matematik. Därför gör eleverna det. - Anne-Marie, det står att en älg väger 500 kilo och att en björn väger 350 kg? Är det sant? Det står i matteboken. Får jag googla och kolla? säger de som läser innehållstexter och inte uppgiftstexter. De lär sig av matematiktexten, De lär sig av engelska texten. Så ska det vara. Och då bryter de ny mark för lärandet.
Timplanen behåller jag ömt i mitt tickande läraruppdrag.
Anne-Marie