ELEVENS ORD... ELEVENS JAG
Jag - jag tycker om när eleverna tar ordentligt avstamp ur sitt jag. JAG översätter. Jag vill inte rätta till. Det är inte behövligt. Jag vill däremot bekräfta det JAG som översätter. Det, som detta JAG översätter, är dessutom helt korrekt översatt. Men inte rätt stavat. Jag läser inte formen utan innehållet. JAG översätter.
Ja, gör det. Det är så spännande att se hur du översätter och vad det blir när du gjort det... får ett annat JAG läsa och ta del av ditt arbete då?
Anne-Marie
SOMMARSKOLA
Det bedrivs sommarskola. För elever som behöver mer hjälp och stöd att klara sina betyg. Jag förstår dem. Dessa elever har rätt till sina betyg. Det kanske inte alltid är så lätt i en helklass, ofta stor sådan, kanske upp till 30 elever, att få den hjälp man har behov av.
Jag tycker detta pekar på skolans svåra svåra roll. Läraren har många, många elever. Eleverna är en bland många, många andra. Livet som pockar på med alla sin måsten, kamratskapet som är viktigt, illhörandet av någon grupp viktig, allt det där andra... och scheman som avbryter för andra ämnen då man precis är i färd med att klura ut hur man förstår...så språng till det andra.
Innerst inne fungerar vi inte så. VI fungerar bäst på andra sätt. Då när eleven börjar förstå, väcks en glädje och en lust som skapar lärandet. Det sker oftast i gemenskap med någon som följer med på vägen. Oftast av en lärare. Men också av en annan klasskamrat. Detta är lite tidskrävande processer. Det är bara att gå till sig själv. Hur lär jag? Varför lär jag mig? Hur gör jag detta bäst?
SvD skriver idag om Sommarskola. Några få elever, en lärare. En sista möjlighet att lära sig. Det är värdigt att få göra detta möjligt. Det är inte någon som gläds med IG i betygen. Varken lärare, elev gör det. Och framtiden -
skulle den inte vara ljus?
Anne-Marie
SVENSKA FLAGGAN
Jag tycker så mycket om den här bilden.
Så blir det ibland. Fel. Men det är när vi vet att det är fel som vi förstår vad som är rätt.
Anne-Marie
OM BETYG...
Det är bara att gå in och läsa!
Gör det!
Anne-Marie
SÖNDAGENS DROPPANDE REGN...
ELEVANSLAGET ÄR HELT RÄTT
årskurs fem!Detta är det anslaget jag vill se.
Vilken utmaning är eleven beredd att ta i samspel med stoff och lärare. Allt är individuellt. Och äpplen växer på olika grenar, olika högt på trädet. Vill vi nå dem får vi sträcka oss lite grann...och det är inte fel. Låt eleverna påverka undervisningen... de vet vad det är att lära sig... Anne-Marie
JAG ÄR STOLT
SÅ SKA DET VARA - VARA STOLT ÖVER SITT ARBETE - ATT VARA STOLT ÖVER SITT ARBETE OCH DET JAG LYCKATS MED....NÅDE DEN SOM TRAMPAR PÅ DEN STOLTHETEN!
Anne-Marie
ELEVERS RÄTTIGHETER...
Jag översätter artikeln och listar den lista som jag uppfattar den:
* rätten att uttrycka sina tankar
* rätten att få utveckla inflytande
* rätten att få en omprövning av sitt betyg
* rätten att välja skola ska gälla samtliga elever
* rätten till skolhälsovård
* rätten att få hjälp och stöd i sin lärande utveckling
Jag tänker att om denna lista gällde oss vuxna skulle vi säkerligen hålla med genast. Vi vill ha möjlighet att påverka vår vardag och uppleva att våra idéer värderas på vår arbetsplats. Vi använder oss av hälsovården för vi behöver den då vi själva vet att nu behöver vi omsorg, plåster, samtal, undra över vår hjärtklappning och när vi får tid hos vår husläkare så går vi dit på vår arbetstid. Vi vill inte begränsa våra val, vi går in i föreningar som stöder oss där vi behöver det. Jag vill ingå trots att jag är kroniskt sjuk, jag vill kunna gå på museum trots att trösklarna är alldeles för höga för min rullstol. Vi kräver tillgång och med all rätt.
Men det sista - omdömet om oss - det brukar bli oemotsagda ord. Ett skriftligt papper som dokument för våra prestationer, våra styrkor och kanske våra svagheter - ett papper som vi tar emot. Rätten att få omvärdera och få omprövat sina betyg upplever jag som en mycket viktig aspekt för verkligt inflytande men också för lärarens profession. Vi har kriterier och dessa är redskap att orientera sig med. Då vi äger kriterier för vad som krävs måste dialogen också finnas om det inte råder överensstämmelse mellan betygsättare och elev.
Oftast överenstämmer elevernas uppfattning kring betyg med lärarens. Men där det inte gör det? Jag vill mena att denna rätt att få ompröva är viktig - också för läraren.
Anne-Marie
EN PENNAS MÖTE MED EN SYNÅL
Jag har ritat enkla bilder i hela mitt liv. Försöker göra enkla saker.
Mina teckningar ska vara i svart tuschpenna och jag försöker att inte lyfta på pennan utan rita i ett penndrag. Ju färre lyft med pennan desto större framgång. Det betyder att jag alltid kan gömma mig bakom denna uppgift, och så döljer jag osäkerheten. Det behöver inte bli bra, men jag har iallafall inte lyft pennan!
Detta är en kvarleva från en mellanstadielektion. Alla elever skulle måla spindelnät. Jag såg inte spindelnätet som fröken såg spindelnätet. Jag såg inte spindelnätet som alla andra såg spindelnätet. Men jag var nöjd med mitt spindelnät. Men det var inte min fröken. Det var så udda så jag fick inte hänga uppe bland de andra spindelnäten. Det udda var så lite avvikande - jag hade uppfattat spindelnätet lite spegelvänt - det var allt. Jag minns skammen över min bild - jag minns att den inte platsade bland alla andra. Jag hade svårt att förstå vad för fel jag hade gjort.
Idag visar jag fram mina teckningar. Det är min redaktörs förtjänst. Jag hade skrivit ett manus till en storbok, Den döda musen, och jag ville ha illustrationer som visade det enkla - så jag gjorde en skiss som medföljde mitt manus. Jag blev då uppringd, mötestid ordnades, och det var med anledning av mina små skisser...
- kunde de vara illustrationerna?
Jag minns att jag hade hjärtklappning. För min osäkerhet. Detta andra sätt att se på vad jag tecknat, behövde tid på sig att våga ta plats, synas, och ha mig som avsändare. Det handlar om ett mod.
Nu vågar jag. Fullt ut.
Så jag kan bara glädjas åt min broderivän, som frågade - får jag brodera din bild?
Får?
Om du får brodera min teckning?
Och se det enkla resultatet - med så många tankar bakom - en pennas möte med en synål.
Mellan en bekräftande textilare och en bloggande lärare.
Anne-Marie
SAMTALETS FÖRUTSÄTTNING
Samtal - aldrig ental!
Anne-Marie
MITT FÖRSTA INTRYCK:..
Mitt första intryck
skriver jag alltid ned,
säger den forne chefen för Museum of Modern Art, New York.
Det är nog bra. Det första intrycket får man intuitivt.
Det gäller att förstå också det innan hjärnan tar över...
Anne-Marie
LÄSA INVID EN ANNAN LÄSANDE
Att läsa intill en annan människa - så nära är det att läsa in sig i innehållet - ibland sitter vi
väldigt nära när vi läser - som om vi hade högläsning tillsammans - fast var och en för sig.
Jag satt idag djupt koncentrerad intill denna elev som högläste en engelsk bok för mig.
På engelska. Jag vände bort huvudet - jag behöver inte följa med i texten - jag kan lyssna.
Eleven läser och löser sin läsning så fullkomligt självständigt
- vilket gör att jag blir en lyssnerska - till en högläserska.
Vilken enormt tack för alla tvärt-om-år - nu får jag lyssna!
Jag tar tacksamt emot...
Anne-Marie
BETYGSKRITERIER ALLMÄNT GODTYCKE?
När samma uppsats skickades runt mellan skolor,
mellan lärare, vandrade uppsatsen
också mellan betygen IG och VG?
Hur är det möjligt!
Anne-Marie
OBJEKTSBESKRIVNING
Objektet envisas med att vara ett subjekt.
Subjektet gör allt för att utmana bedömaren.
Antingen med resignation eller högljutt utåtagerande.
Anne-Marie
BEDÖMNING och MÅL
En lärares bedömningar avgör skoldagen alltifrån omdirigeringar av lektioner till hur vi bästa ska hjälpa en enskild elev och när vi tillsammans letar efter strategier för att tolka och förstå var eleven befinner sig. Våra bedömningar idag sker i förhållande till övergripande mål och den enskilde elevens behov i förhållande till mål. Bedömningarna hjälper oss att orientera mot mål. En utvecklande fråga kring bedömningar är vad att bedöma? Hur göra detta? Varför och när vi ska göra bedömningar? Vad lägger läraren in för värderingar i sina bedömningar? Vad präglas vi av då vi bedömer? Vad kan vi bedöma? Vad kan vi inte bedöma? Präglas vi fortfarande av det relativa betygssystemet? Hur vill vi bedöma? Vad ska bedömningarna tjäna till? Hur ska vi dokumentera? Vad ska vi dokumentera?
Ständigt utvecklande frågor!
Anne-Marie
IDEELLT i BETYG OCH OMDÖMEN
Mina elever har flera gånger diskuterat att de vill ha sina ideella insatser synliggjorda i betygen.
Det betyder att de önskar att betygen innehåller:
Elevstödjare
Elevrådsrepresentant
Matrådsrepresentant
Jag håller med dem.
Detta är stora insatser i skolans verksamhet.
Elever som blir utvalda av sina klasskamrater
utgör i det tysta, dolda för omvärlden,
en betydande insats för
skolans demokratiska uppdrag.
Naturligtvis är detta lärande och inflytande värt
mycket inför de framtida uppdragen som vid styrelsebord,
politik, fackrepresentation och återigen ett
blivande föräldrainflytande på dagis och skola.
Anne-Marie
DEN VIDGANDE BEDÖMNINGEN AV ELEVERS KUNSKAPER
Det tar tid att bedöma elevers arbete. Det är ett komplext arbete som måste inkludera eleven.
Här är en elevtext från årskurs 4.
Denna elev uttrycker sin engelska kunskap och den glädje det innebär att kunna använda
sitt språk, och utvecklar det i sitt sammanhang, dvs där det talas. Denna elev uttrycker också
det som händer när man är i ett språk - man börjar tänka på det språk som omgivningen
talar.
När jag bedömer mina elevers kunskaper så är de delaktiga i den processen. Här
är den synlig. Min fråga blir då - vilka utmaningar är du beredd att ta? För en bedömning ska
också leda till fortsatt utveckling. Annars blir det väldigt tråkigt att gå i skolan.
Att eleven minns och tänker tillbaka på sin självständiga erfarenhet av sin förmåga och
vikten av att lära vidare är en mycket viktig sporre för lärandet. Det är en utmaning -
också för läraren!
Hur gör vi nu?
Vad ska undervisningen leda till?
Vilka utmaningar kan eleven ta?
Vilka utmaningar vill eleven ha?
Hur ser eleven på fortsättningen?
Hur ser målen ut för årskurs 4, årskurs 5?
Anne-Marie
LEIF STRANDBERG - VAD KAN ELEVEN?
Vad klarar eleven tillsammans med en vuxen?
Vad klarar eleven med sig själv?"
Förvalta mötet. Det är frågor som en lärare ska besvara? Så ska vi se på lärandet!
Leif Strandberg lyfter fram frågor som vidgar våra bedömningsmöjligheter.
Och vårt synsätt på lärandet. Frågorna är viktiga. Mycket viktiga.
En elev klarar mer i gemenskap med andra.
En elev utvecklar mer tillsammans med en som kan mer.
När eleven fått erfara detta kan eleven klara själv - är min översättning.
Tack Leif Strandberg för en underbar bok.
Anne-Marie
Litteratur: Vygotskij i praktiken. Bland plugghästar och fusklappar, Norstedts Akademiska Förlag, 2006
KEPSEN AV FÖR TYDLIGA MÅL
Och visst var det så - att målen i LpO-94 var otydliga. Men absolut inte dåliga.
Det som hände vara att diskussionen hamnade vid mål att uppnå. Det viktigaste
målet var och är strävansmålet. MÅL ATT STRÄVA MOT.
Den diskussionen är mer intressant. Där finns lärandepotentialen.
Uppnåendemål är en minsta gemensam nämnare.
En demokratisk rättighet som gäller samtliga elever.
Men lika stor rätt är att sträva mot ...
Läraren måste äga medvetenhet kring mål för sin undervisning.
Målen bör vara såväl kortsiktiga som långsiktiga. Medvetenhet
kring mål skapar tydlighet och trygghet för elever. Okunskap om
mål skapar vilset lärande. För att utveckla elevers lärande måste
de varje dag förstå att undervisningen strävar mot ...
Det gäller i allra högsta grad dem som kämpar med att lära
sig... ju tydligare mål desto större medvetenhet ... också hos eleven.
Utan mål - inget medvetet lärande.
Det är som en karta.
Om vi vet vart vi ska - så går vi dit.
Vi kan ta genvägar, vi kan beundra utsikter och göra avstickare,
vi kan ta en paus, hämta andan...men vi vet precis vart vi ska.
Ibland skyndar vi oss på.
Det är en vandring med en ledare, det är läraren som
visar vägen, det är en utmaning att följa med. Vilse - inte alls.
På väg? Ja!
Så kepsen av för tydliga mål.
Anne-Marie
jag glömde att man ibland måste gå tillbaka - ganska ofta också - speciellt om man har 30 elever som har egna upplevelser av vandringen, ibland måste man också stanna upp ordentligt - för det står någonting i vägen - ett väldigt hinder - och då måste man stanna upp för att tänka ihop - ibland måste man också söka upp vindskydd, tak, för att få vila ifrån ... och sätta ett och annat plåster på trötta fötter och skavsår - även på den som leder...
ANONYMA NATIONELLA PROV
Fann detta svar i min blogg - tycker elevperspektivet är viktigt:
Jag avskydde de nationella proven. Och fastän de officiellt alltid var menade som vägledning satte varenda lärare jag haft sina betyg uteslutande byggt på de nationella proven. Proven visar en slags basal grundkunskap, men inte på något sätt vad man som elev presterat och gjort under året. Och det är en enkel utväg för lata lärare att sätta betyg på ett enda prov och ge eleven en enda chans. Dessutom minns jag som ambitiös elev hur dessa prov lades till alla de andra prov man hade att förbereda sig för.
Jag tror att iden om ett nationellt prov för att mäta landets kunskaper är god. Men jag tror att teori och praxis skiljer sig en hel del. Kanske skulle systemet fungera om proven var anonyma?
Jag vet inte vad du tycker om prov, Anne-marie? Jag tror att man mycket väl kan klara sig utan dem. Hemprov, uppsatser och diskussioner i klassrummet har jag alltid funnit både roligare, lättare och mer lärorika än tidsbegränsade hetsprov. Du skriver om att hitta fem rätt istället för fem fel. Jag tycker att det utmärkt! Jag har aldrig förstått de lärare jag hade som i sina prov lade in trick questions och frågor man omöjligt kunde veta svaret på om man inte hade lustläst bildtexten (svanens latinska namn? - biologiprovsfråga i nian). Mäter det verkligen elevens kunskap???
Anne-Marie svarar när hon tänkt länge och noga på frågan - vad tycker du om prov, Anne-Marie? Jag har många synpunkter om prov. Många, och kanske de skiljer sig från de prov som eleverna är vana vid. Mina elever VILL ha dessa prov som jag ger. Det tycker jag är värdefullt.
Men som sagt - detta är en självständig bloggtext lite längre fram i framtiden.
Dina ord, kära bloggare, är väldigt, väldigt värdefulla.
Anne-Marie