SYMPTOM
Som läkare lägger jag märke till symptomen. Jag ser utslagen på huden. lägger märke till hostan, känner den förhöjda temerpaturen...
Som pedagog har jag också att göra med symptom: Leenden, skratt, rodnad, gråt, gäspningar, skrik, suckar...
Orden är barnläkaren och pedagogen, eller pedologen Janusz Korczaks.
Vad gör vi med de symptom vi lägger märke till? Hur tänker vi kring dem? Vad gör vi med dem? Vem bär det hela?
tänker Anne-Marie,
som är djupt försjunken i Sven Hartmans bok DET PEDAGOGISKA KULTURARVET, traditioner och idéer i svensk undervisningshistoria, Natur och Kultur 2005
Som pedagog har jag också att göra med symptom: Leenden, skratt, rodnad, gråt, gäspningar, skrik, suckar...
Orden är barnläkaren och pedagogen, eller pedologen Janusz Korczaks.
Vad gör vi med de symptom vi lägger märke till? Hur tänker vi kring dem? Vad gör vi med dem? Vem bär det hela?
tänker Anne-Marie,
som är djupt försjunken i Sven Hartmans bok DET PEDAGOGISKA KULTURARVET, traditioner och idéer i svensk undervisningshistoria, Natur och Kultur 2005
APRIL...
.... då ska man ut och bli lurad... gäller att hålla korpgluggarna öppna... ska bli kul att se vad ungarna i skolan hittar på. Ibland och ganska ofta får man vara väldigt lättlurad annars faller hela lurendrejeriet platt. Det är inte roligt för ungarna!
Jag minns en gång i min årskurs etta där hela klassen satt på helspänd. En del ungar pekade på min stol och tittade med lyckliga ögon på min framfart i klassrummet... och när... när... när skulle fröken sätta sig på sin lärarstol? Fröken såg i ögonvrån den tydliga och väl synliga pruttkudden... och drog ut på dramatiken genom att långsamt sätta sig ned, för att precis i nästansittögonblicket minnas att jag glömt en penna... och resa mig från halvsittande och upp för att ta den... och suset i klassrummet... ingen prutt... sen slog jag mig kraftfullt ned på stolen... och pruttade på till ungarna glädjetjut; - Vi lurade dig!
Anne-Marie
Jag minns en gång i min årskurs etta där hela klassen satt på helspänd. En del ungar pekade på min stol och tittade med lyckliga ögon på min framfart i klassrummet... och när... när... när skulle fröken sätta sig på sin lärarstol? Fröken såg i ögonvrån den tydliga och väl synliga pruttkudden... och drog ut på dramatiken genom att långsamt sätta sig ned, för att precis i nästansittögonblicket minnas att jag glömt en penna... och resa mig från halvsittande och upp för att ta den... och suset i klassrummet... ingen prutt... sen slog jag mig kraftfullt ned på stolen... och pruttade på till ungarna glädjetjut; - Vi lurade dig!
Anne-Marie
HÖGLÄSA SJÄLV
- Det var en gång...
- Det var en gång...
- Det var en gång...
- Det var en gång...
Fötterna snor runt. Ibland ligger den ena foten över den andra, ibland är det tvärtom.
Tårna längst ut vickar. Språket rör sig i den lilla tvååringen.
- Det var en gång..
Sängen han sitter i är stor.
Mammaochpappastor.
Där i sängens mitt sitter han och läser:
- Det var en gång..
- Det var en gång...
- Det var en gång...
Han kliar sig i håret. Bläddrar i den stora boken.
- Det var en gång..
- Det var en gång..
- EN NOOOOOOOOOOOOSBÖRN!
Nu är sagan puuuuuuuuuuut!
Tvååringen slår ihop boken. Kliar sig i huvudet.
Så börjar han om från början. Det var en gång...det var en gång.... det var en gång....
Målet är bilden med noshörningen, lyckan att återse den noshörningen, förlåt jag menar ...NOSBÖRNEN (nosbjörnen).
Anne-Marie,
som minns hur högläsningen övertogs av barnen.
MORFARS HÖGLÄSNING
Ingenting förstod jag då.
Orden var för stora.
Jag förstod ord om "lilleputt".
Ord med lilla, lille och liten
"det var jag".
Jag kallades för Lillan.
Alla andra ord var för stora.
Men inte sammanhanget. Morfar läste högt.
Jag satt i knät hos morfar. Jag hörde hans ord.
Vi var många barn samlade runt morfars berättarröst.
Sammanhang. Jag tillhör alla dem som lyssnar.
Jag lyssnar efter ord son är små.
Så små att jag känner igen mig.
"Lilleputt"
och jag blir glad.
Vi är tysta för morfar läser.
Vi är tysta för vi vill höra.
Vi ät tysta för vi är många som väntar på orden från morfars mun.
Orden var för stora.
Sammanhanget var precis lagom.
Boken, bokstäverna coh rösten som en inre skatt.
Javisst, som vuxen förstod jag att jag lyssnat ill
Swift och "i lilleputtarnas land".
Men nej, jag har aldrig läst boken.
Morfar läser den fortfarande för mig långt därinne.
Anne-Marie,
som minns högläsningens kraft och stunden där alla barn lyssnade på morfar.
Orden var för stora.
Jag förstod ord om "lilleputt".
Ord med lilla, lille och liten
"det var jag".
Jag kallades för Lillan.
Alla andra ord var för stora.
Men inte sammanhanget. Morfar läste högt.
Jag satt i knät hos morfar. Jag hörde hans ord.
Vi var många barn samlade runt morfars berättarröst.
Sammanhang. Jag tillhör alla dem som lyssnar.
Jag lyssnar efter ord son är små.
Så små att jag känner igen mig.
"Lilleputt"
och jag blir glad.
Vi är tysta för morfar läser.
Vi är tysta för vi vill höra.
Vi ät tysta för vi är många som väntar på orden från morfars mun.
Orden var för stora.
Sammanhanget var precis lagom.
Boken, bokstäverna coh rösten som en inre skatt.
Javisst, som vuxen förstod jag att jag lyssnat ill
Swift och "i lilleputtarnas land".
Men nej, jag har aldrig läst boken.
Morfar läser den fortfarande för mig långt därinne.
Anne-Marie,
som minns högläsningens kraft och stunden där alla barn lyssnade på morfar.
LPO-94 och BARNKONVENTIONEN
Barnkonventionen antogs i FN 1989. Den nya läroplanen antogs 1994.
Den nya rönen om barns kompetens har också flera år på nacken. Om vi beaktar barnkonventionens födelseår -1989. Ett barn som föddes då är idag 19 år gammal och har passerat gränsen för begreppet barn med ett år. Det är en ung vuxen människa. Läroplanen ska ha påverkat många elever i svensk skola. Den kallas fortfarande ny. Idag är det barn som föddes samma år som Lpo-94 hela 16 år och därmed är den obligatoriska skolplikten över. Den fråga jag ställer mig är hur har dessa två avgörande dokument påverkat dessa barn?
Anslaget i Lpo-94 handlar om växande. I alla avseenden.
Anne-Marie ,
som skriver uppsats om Barnkonventionen och om rättigheten att vara okunnig.
JANUSZ KORSZAK - OKUNSKAPEN
Jag återkommer ständigt till Janusz Korszak tankar om barn. Jag började läsa Janusz Korszak för 15 år sedan och jag läser de böcker jag har om och om igen. Så är det med utveckling. Man måste gå tillbaka till källan. Läsningen förändras och fördjupas i takt med den kunskap och erfarenhet man tillägnat sig som läsare. Jag hoppas jag alltid förändras i takt med min omläsning.
Janusz Korszak var en av initiativtagarna till en global barnrättskonvention.
Litteratur:
Korczak - Liten igen, utgiven av Svenska Korczaksällskapet 2007
Korczak - Barns rätt till respekt
Korczak - Att älska ett barn
BERÖRA SITT SPRÅK
Ett barn som är intresserad vill ta på, beröra, känna och utforska. Så rör sig språket in i människan. Via det handfasta fattandet. Det är mycket rörelse i språket.
Anne-Marie
PERSISK NYÅRSDAG
- Är det ok om jag kommer lite senare imorgon?
- Ja?
- Vi firar nyår ikväll!
Gårdagens lilla fråga mot vår röda dag den första januari varje år?
Anne-Marie
FÖRHÖR
Idag hade vi förhör i min klass. Igår jobbade vi med kartboken, alla länder och huvudstäder. Idag förhörde eleverna mig. Det var omvänt förhör. Precis i Vygotskijs anda.
- Jo du kan det... tänk så här... jag kan ge dig en ledtråd... tänk på...
Där satt jag mitt i samtalet och frågandets glädje. I och med att eleverna fick säga hur jag skulle komma ihåg, vad jag skulle tänka... hur jag kunde härleda... blev deras egna strategier åtkomliga och synliggjorda. Jag lärde mig massor. Och... jo då... alla städer satt inte... så hjälpen från eleverna var autentisk - Jag behövde den.
Anne-Marie
SKOLIDÉ
Det är hos eleverna det ska tändas en idé.
En tanke. Ett slags ljus.
Anne-Marie,
som rusar iväg till skolan där min lilla klass väntar.
SAMTALEN I MATSALEN
Idag vid lunchen hade jag ett härligt samtal med några små ungar...
- Jag är...
- Och jag är...
- Min familj är...
- Jag har...
- I mitt blod rinner...
Alla berättade om sina bakgrunder. Födda i Sverige rann mångfaldens blod i deras ådrorna. Stolta över sina ursprung. Och jag tänker... i mitt blod måste man gå långt tillbaka för att finna ett annat land... men svenska landskap har jag ärvt... Halland och Skåne...
Goa ungar!
Generösa inställningar!
Det går att ärva omvänt. Från barn till vuxen.
Man kan ärva inställningar!
Det otvungna!
Anne-Marie
- Jag är...
- Och jag är...
- Min familj är...
- Jag har...
- I mitt blod rinner...
Alla berättade om sina bakgrunder. Födda i Sverige rann mångfaldens blod i deras ådrorna. Stolta över sina ursprung. Och jag tänker... i mitt blod måste man gå långt tillbaka för att finna ett annat land... men svenska landskap har jag ärvt... Halland och Skåne...
Goa ungar!
Generösa inställningar!
Det går att ärva omvänt. Från barn till vuxen.
Man kan ärva inställningar!
Det otvungna!
Anne-Marie
FÖRSKOLEKLASSENs KAN
Alldeles intill mitt klassrum är förskoleklassen. Dit in smyger jag mig ibland. Då tid ges. Jag brukar få modella storboksengagemangsläsning med ungarna där. Och det är så roligt. Nu lekte några killar med en klocka.
- Jag kan ... det är minutvisaren
- Jag kan klockan. Alla timmarna kan jag.
- Jag kan ... men va... nu försvann timmenvisaren (minutvisare dolde timvisaren)
- Jag kan ... bära den här klockan.
- Jag kan...
Det slår mig plötsligt att alla berättar vad de kan. De kan. De kan.
Jag måste ta vid - de kommer till skolan med sitt kan. Jag kan.
Jag vågar inte tanken att de förlorar sig in i orden
- Jag kan inte!
Anne-Marie,
som storögt tittar in på lärare och förskoleungar, skolpersonal och en och annan förälder ibland, och ser så mycket utvecklande och roliga saker... fast det förståss ... mest på lek! (Det sista skulle jag vilja höja till skyarna!)
ELEVTÄNK om HÖGLÄSNING
Elever som får tänka kring frågor som angår dem visar ofta med stor tydlighet hur vi bäst når dem.
Anne-Marie
BARNLITTERATUREN SOM BAROMETER
Det är farligt i barnboksvärlden - där mammor deppar ihop, dricker, upptagna av sig själva, styvmammor som ställer till det - och där ungarna står för de smartare uppslagen - för visst kan man värma en frusen köttbulle i munnen.
Speglar barnböckernas värld ungarnas verklighet?
Jag vågar inte säga något om det, men i barnböckerna syns föräldrarna. I verkligheten talar vi om de frånvarande föräldrarna?
Sorgeläsning.
Anne-Marie
som hänvisar vidare till Svenska Barnboksinstitutets chef Jan Hansson, tidigare rektor vid min skola,
Speglar barnböckernas värld ungarnas verklighet?
Jag vågar inte säga något om det, men i barnböckerna syns föräldrarna. I verkligheten talar vi om de frånvarande föräldrarna?
Sorgeläsning.
Anne-Marie
som hänvisar vidare till Svenska Barnboksinstitutets chef Jan Hansson, tidigare rektor vid min skola,
INTERNATIONELLA KVINNODAGEN
Internationella kvinnodagen - jag rosar en liten en!
Rosor till Nina - den självklaraste kvinnan i min närhet. Hon tar sig själv på stort allvar, tar utrymme, deltar i diskussionerna, härmar för att förstå, påverkar genom att slå ett kraftigt slag med skeden i bordet. Äter girigt upp sin mat och bryr sig inte det minsta om att hon lägger in något som kan lägga sig kring hennes yttre. Hon blir spontant glad och drar sig omedelbart bort från sådant som inte är bra för henne. Då skriker hon ut ordentligt. Det roliga med denna lilla kvinnliga varelse är att hon också tycker om att bli uppvaktad. Hon blir glad åt fina ord, kom och var med - inbjudningar samt något inslaget av något slag.
Hon är hela två år stor. Två år.
Anne-Marie,
de vuxna runtomkring en liten en ansvarar storligen för den fortsatta utvecklingen.
Rosor till Nina - den självklaraste kvinnan i min närhet. Hon tar sig själv på stort allvar, tar utrymme, deltar i diskussionerna, härmar för att förstå, påverkar genom att slå ett kraftigt slag med skeden i bordet. Äter girigt upp sin mat och bryr sig inte det minsta om att hon lägger in något som kan lägga sig kring hennes yttre. Hon blir spontant glad och drar sig omedelbart bort från sådant som inte är bra för henne. Då skriker hon ut ordentligt. Det roliga med denna lilla kvinnliga varelse är att hon också tycker om att bli uppvaktad. Hon blir glad åt fina ord, kom och var med - inbjudningar samt något inslaget av något slag.
Hon är hela två år stor. Två år.
Anne-Marie,
de vuxna runtomkring en liten en ansvarar storligen för den fortsatta utvecklingen.
ROM-ANTIK
ROM
ANTIK
ROMANTIK
Anne-Marie
LÄRA ÄR EN SLAGS RÖRELSE
Lärande handlar mycket om kommunikation. Vi är inte mottagande kärl när vi lär. Vi lär genom att ingå i sammanhang. Därför är det klokt att låta eleverna samtala med varandra kring ett undervisande fokus. Jag tror på rörelse och aktivitet då vi lär. Själv har jag svårt att sitta still och klura ut något - jag behöver röra mig omkring, göra något handfast, för att sedan koncentrera mig. Det är svårt att vara elev. Väldigt stillasittande och enblicksriktande.
Anne-Marie
HELIG LÖRDAG
Ett helt fönster med barnskyltdockor. Jag rusar in med min kamera
- May I? frågar jag alldeles för ivrigt, jag vill fotografera varenda docka, jag pekar övertydligt på min kamera.
- Si? svarar expediten mycket tveksamt. Hon vet inte vad hon svarar på.
Jag vet inte om hon förstår. Hon pustar ut i en lättnadens suck då hon själv slipper vara med på fotografierna.
Det är svårt när man inte förstår varandra.
Jag tilläts fotografera under närvaro av personal.
Väl hemma tittade jag noggrant på dockans leende och de märkligt välgjorda tänderna. Jag undrar ständigt varför barnskyltdockorna inte tillåts vara barn. De är så fint klädda. De har ofta så allvarliga miner. De har så välbeställda kläder. De borde leva rövare.
Anne-Marie,
som ska titta lite närmare på Vatikanstaten, det suveräna lilla riket mitt i Rom.
PLATSER FÖR FÖRFATTARE
Författarporträtt.
På en restaurang.
På en bar.
Överallt.
Det gillar jag.
Anne-Marie,
som letar efter detaljer i det stora hela.
GRANNKLASSEN SEXÅRS
Mina klassrumsgrannar.
De är många och de är små.
De är hoppiga, glada, nyfikna och frågvisa.
Deras lärare är glada, vänliga och nyfikna.
Jag tror att det finns ett samband.
Anne-Marie