att BEGREPPA lärandet
Det är påtagligt (på-ta-gligt) att själva beröringen av delfinen påverkar mitt intresse att lära. Själva närheten påverkar mig också. Ju närmare jag kommer desto mer påverkas jag. Ju närmare jag kommer desto mer ansvar kan jag ta.
Det lilla barnet rör på allt, det allra minsta lilla barnet inte bara rör, utan smakar också på.
Jag håller en delfins nos i mina kupade händer. Jag ska göra som tränaren - pussa delfinens huvud - jag härmar min förebild. Jag är just i detta ögonblick så lärande att jag upplever en lycka. Den att få lära. Men de viktigaste i lärandet handlar om att jag får beröra och nästan smaka på. Mina kupade händer håller en delfin, min mun noterar vattnets sälta och mina läppar får känna gummistövelskinnet, som är en aning svalt.
På bassängkanten kommer sedan frågorna. Hur gör delfiner? Varför? När? Vad? Hur? Kan delfiner? Hur förstår dom? Vad betyder en människa? Vad gör vi med naturen? Vilka hav simmar de i?
Efter att ha fysiskt berört, nästan smakat av, har en vuxen blivit som det lilla barnet. Vetgirig, begrepparlärd. Vi talar om det när vi lämnar delfinariet - tänk vad barnsligt lycklig man blir när man fått röra vid, känna på. Det är kanske så vi erövrar all kunskap - vi berörs och vi berör.
Tänk att allt av begreppande flyttar in inom oss, att vi slutar skapa kunskap genom att begreppa. Nej vi börjar begripa utan att beröra. Så vuxet det förefaller.
Det lilla barnet behöver röra för att börja förstå. Jag undrar när vi slutar behöva våra stora kunskapsutvecklande sinnesytor? Hudens kunskap, hörselns kunskap, fingrarnas känsel? När slutar vi behöva dem för att förstå?
Jag berörde en delfin. Min hand vilade på delfinens mage. Därför var jag så mottaglig. Jag lärde mig en ofantlig massa om delfiner. Jag vet hur de känns. Hur stora de är. Hur deras nosar känns hårda på översidan och mjukare, nästan som en mule på undersidan. Jag vet att delfiner växelsover vilket gör att de alltid är vakna. Jag vet att en liten delfinunge lär sig konster genom att delta när de andra delfinerna gör dem. Jag vet att delfiner gillar makrill. Jag vet att de har individuella läten och att de kan minnas och återge, härma, varandras läten. Jag vet att en delfin kunde återge en annan delfins läte flera år efter att den delfinen hade dött.
Jag vet en hel massa om delfiner... men vad bättre är... jag vill fortsätta att lära. Jag vill veta mer. Jag har berört en delfin. Det har påverkat mig. Detta om att begreppa...för att förstå!
Anne-Marie
TANKAR FRÅN EN HÄSTRYGG
- Jag ska vara ute mer i skogen!
- Jag ska ta ridlektioner!
- Jag ska hoppa fallskärm!
- Jag ska galoppera!
- Jag älskar mossan!
- Jag älskar svenska skogar, granar, tallar, myrstackar.
- Jag ska nog ta och lära mig något helt nytt!
- Jag ska ...
Jag nynnade tyst för mig själv.
Det är nyttigt med saker som man inte kan men som man gör ändå.
Utmaningar kallas det!
Anne-Marie
BÅTEN MIN BROR BYGGDE
Denna underbara skylt har nästan ingenting med mitt skrivande inlägg att göra. Så titta på skylten. Sedan läs texten. De går inte att sammanlänka. Tyvärr.
BÅTEN MIN BROR BYGGDE
Jag tänker på min bror. Han är båtbyggare. Tja lite annat också - tangoinstruktör. Han valsar från det ena till det andra. Men han gör det taktfast. Så till detta med okunskapen. Min okunskap.
Min bror byggde en båt för många år sedan.
Jag såg bäten då den var klar och färdig.
Då man ser en båt, och inget annat än en båt så kan det hända att man uppför sig en aning klumpigt.
- AHA - Där är min brors båt!
Så tänkte jag. Det gjorde att jag bara såg båten. Jag såg inte hantverket. Jag såg en båt kort och gott. Det berodde på min okunskap om själva processen.
Nu bygger min bror sin tredje båt.
- Aha, hoppas jag att jag ska tänka, Aha, där är båten som min bror byggde.
Jag hoppas att jag förstår storheten i processen så att jag inte förminskar objektet till att bara vara en båt.
Men samtidigt. Jag är mitt i min process att skriva en bok. Jag vill inte att någon ska tänka - där är boken som Anne-Marie skrev. Nej, när den är tryckt och klar, då lever den sitt alldeles egna liv.
Orden är fria.
Anne-Marie
PROCESSEN NITAR
(Ps- det tar ca en hel vecka i arbete att bara nita i ett båtbygge. Min bror tror att han nitar 1200-1500 st nitar.
När man nitar, borra ett hål, stick in en kopparspik, slå på en bricka på insidan, nyp av spiken på insidan, slå med en kulhammare så att kopparspiken flyter ut över brickan och därmed låser den.)
OVÄNTAT I BLICKFÅNGET
I all hast ser man något.
I långsamhet ser man något annat..
Anne-Marie
VÄRLD I VATTENPÖL
Det är något med vattenpölar.
De är så små. Så begränsade.
Verkar avgränsande.
Men vatten är också spegel.
En vattenpöl i sin begränsande form kan verka återspeglande av något större.
Så betraktar jag alltid det lilla.
Det finns inget så litet att inte något stort finns att finna där.
Anne-Marie
BLOMMORNAS KÄRLEKSLIV
Va????
Vetenskapsradion P1 annonserar program om blommornas kärleksliv.
Jo, jo detta med blommor och bin, tänker jag.
Men så säger annonsören...
- Visste ni t.ex att blommor kan få könssjukdomar?
Jag vattnade just mina balkongblommor.
De såg så vissna och trista ut.
Jag tittade på dem med nya ögon.
- Aha... jag förstår... skrattade jag.
Något nytt hände i mitt huvud.
Jag såg allt i ett annat perspektiv.
De vissnande blommorna kanske hade en annan åkomma
än det att de inte hade vatten.
Jag vattnade och tänkte...
- vi får se, vi får se...
Jag ska lyssna på vetenskapsradion.
Anne-Marie
SKYLT - HUVUDBRY!
Hi hi!
Omsorgare! Förenen eder! Vi måste skydda våra huvuden.
Anne-Marie,
som idag uppehåller mig till det där uppe. Läs fyra inlägg idag - alla om huvudet.
OKUNSKAPEN
O M F A M N A D E T D U I N T E F Ö R S T Å R
Det berikar dig.
Ja, inte om någon gjort dig illa, det behöver du inte förstå,
men en annan människas berättelse, så främmande din, vidgar också ditt perspektiv.
Omfamna det du inte förstår,
vi strävar efter att förstå - oförståndets vilja att söka begripa.
Därmed konstruerar vi - likt ett legobygge - något nytt inom oss.
Uppbyggliga okunskap.
Anne-Marie
HJÄRNAN VILL
Jag är mycket intresserad av hjärnan.
Jag läser mycket om den nya hjärnforskningen.
En läsning som påverkar mig. Jag utvecklar mina pedagogiska tankegångar, och samspelar med det jag gör och min syn på människans förmåga att konstruera kunskap.
Hjärnan vill.
Allt som är nytt ställer till det där uppe.
Det nya skapar nya föreningar i våra huvud. Väcker till liv det som hjärnan inte tidigare behövt använda.
Därför är det så viktigt att göra något vi inte kan, göra saker vi inte är bekväma med, undersöka områden så vi inte känner till. Då får hjärnan nya signaler och skapar nya vägar.
Det kan räcka med att vi lyssnar på främmande musik.
Sådan musik vi kanske inte känner oss vana vid. Utan just något annat. Då krånglas det däruppe. Och det är bra.
Det vitaliserar och vidgar hjärnans förmåga. Därför ska vi inte vara rädda när vi inte förstår. Vi ska vara glada och tacksamma för gåtor, livsmysterium och obegripligheter.
Jag tänker på den människan som en gång i generationer blickade ut över ett hav och undrade om jorden var platt, och om man försvann över kanten för att sedan faktiskt bygga sig en båt, våga sig ut för att resa till horisonten för att undersöka saken.
Vi kan känna tacksamhet för de som vågade göra något nytt.
Vågade utmana vanan, frågan, tron och ge sig iväg.
Vågade steget att lära.
För i själva verket är nyfikenheten om vad som finns därborta - själva kraften att ta sig dit.
Sedan, långt sedan är denna upptäckt en självklarhet hos oss andra. Vi infogar den i vårt medvetande. Men tänk om... varför göra det så enkelt... varför inte fortsätta undra... kring precis samma fenomen. Vad är där borta?
Jag ska utmana min knopp.
Jag ska läsa något jag inte tycker om. Ett ämne jag inte förstår mig på. En författare jag aldrig läst.
Och så ... det är jazz och bluesfestival i Stockholm med början idag. Där är somligt är obegripligt.
Jag ska omfamna det jag inte förstår.
Anne-Marie
COSMOPOLITAN CITIZENS
Den amerikanska filosofen Martha Nussbaum är intervjuad i DN idag 12 juli 2008.
Hon anses vara en de mest intelligenta i världen - ja - hur man nu mäter det?
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1353&a=803726
Begreppet COSMOPOLITAN CITIZENS är ett uttryck jag tycker vi ska ta till oss. Det är också vad utbildningsväsendet och pedagogerna ska verka för att unga fostras till.
Vad är då en KOSMOPOLIT?
Jag ordboksvandrar i ordet:
En kosmopolit är en person som känner sig hemma i hela världen, och obunden ett specifikt land eller en särskild kultur. Det är en världsmedborgare. Nu är det också så att ett djur och en växt kan vara kosmopolit.
Jag tänker;
Djur och växter tar sig obehindrat över länders suveräna gränser. De växer där det är möjligt att växa. Jordmånen är god skulle man kunna säga. Så är det inte med människor. Vi kan inte överträda gränser, vi bjuds in eller hålls utanför. Men uppdraget att utbilda en världsmedborgare känns angeläget och viktigt. Det är att gå över gränserna också för utbildning, Vi behöver språken, vi behöver kunskapen och vi behöver diskussionen om människan och vår syn på vår nästa.
Vad vill då Martha Nussbaum med sitt begrepp?
Jo att vi ska fostra inte bara tolerans med, utan också respekten för...
Det kan förklaras med att känna för och inte bara känna till.
Det handlar om förståelse på djupet.
Uppdrag för skolan.
Min fråga är om vi inte är på väg mot detta - ungarna är global actors!
Mobila nätanvändare och gränsöverskridare.
Anne-Marie
HÖGKLACKAT
Middag igår. Kvinnor i alla åldrar. Skorna står uppradade. Klackhöga. Är man liten och har modeller som är stora och som gör si och så, och man ser bara dem, så självklart gör man så likt man kan. Ja ja. Det formas alltid i tid.
Anne-Marie
TRÄHANDEN lever UPP
Jag behövde en inhoppare. Fick lite hjälp av trähanden, nja inte skrev den något bra, om ens något. Men nu lever den där handen sitt egna liv. Rotar omkring bland mina saker. Lyfter på en sten... lägger beslag på min gamla uggla...
Tja, vad betyder nu det här...
Jo helt enkelt att jag har funderarrundor i mitt egna hem.
Måste göra något då jag tänker på vad jag ska skriva.
Ibland städar jag en halvtimme, ibland stökar jag till i en annan halvtimme...
ibland ser jag ett plötsligt behov av att fotografera... tja vad som helst...
Trähanden... som jag nyligen har köpt för att lära mig att teckna händer... får leva runt bland saker och ting.
Så det du tittar på ... det är ingenting annat än en stunds tänkande.
Att skriva är inte ett hantverk det är en hjärnverk!
Anne-Marie
och jovisst - mina elever får också tänkpromenera runt i klassrummet...
TÄNKA KREATIVT
Jag gillar utmaningar.
Att tänka nytt.
Att tänka utanför ramarna.
Det kan också vara en konst att tänka inom ramarna.
Det är minst lika kreativt.
Och minst lika svårt.
Det är det mest kreativa jag tänkt idag.
Inom ramarna!
Fnitter!
Anne-Marie,
som inte hittar kabeln till kameran, varför jag inte kan publicera nya fotografier,
men jag letar inom ramarna för var kabeln kan vara...
Att tänka nytt.
Att tänka utanför ramarna.
Det kan också vara en konst att tänka inom ramarna.
Det är minst lika kreativt.
Och minst lika svårt.
Det är det mest kreativa jag tänkt idag.
Inom ramarna!
Fnitter!
Anne-Marie,
som inte hittar kabeln till kameran, varför jag inte kan publicera nya fotografier,
men jag letar inom ramarna för var kabeln kan vara...
TÄNKA SOM EINSTEIN
I t ´s n o t t h a t I ´m s o s m a r t ,
i t ´s j u s t t h a t I s t a y w i t h p r o b l e m s l o n g e r .
Albert Einstein
Det är kanske inte egenskapen utan tålamodet, viljan, modet att stanna där problemet är tänker jag.
Det finns alltid en lösning. Men den håller sig till en början dold.
Anne-Marie
i t ´s j u s t t h a t I s t a y w i t h p r o b l e m s l o n g e r .
Albert Einstein
Det är kanske inte egenskapen utan tålamodet, viljan, modet att stanna där problemet är tänker jag.
Det finns alltid en lösning. Men den håller sig till en början dold.
Anne-Marie
LIFESTYLE - LEARNING
Jajamänsan!
Även vuxna befinner sig i lärande utvecklingszoner.
Det är utmaningarna som får oss att sträva.
Kanske vi skulle betrakta hela läroprocessen som en livsprocess.
Learning as a part of life... lifestylelearning med andra ord.
Varför blir det bättre på engelska?
Anne-Marie
Även vuxna befinner sig i lärande utvecklingszoner.
Det är utmaningarna som får oss att sträva.
Kanske vi skulle betrakta hela läroprocessen som en livsprocess.
Learning as a part of life... lifestylelearning med andra ord.
Varför blir det bättre på engelska?
Anne-Marie
SUMMIT NOT BEING IN SEATTLE
Jag har nästan inte varit i Seattle.
Jag har besökt Redmond.
Jag har bott i Bellevue.
Jag har varit lite i Seattle:
Space Needle, Fiskmarknad och varuhuset Macy´s.
I övrigt har jag letat mig fram i Bellevue.
Det var fullt tillräckligt.
Anne-Marie
BERLINMUREN I REDMOND
Jag är precis slut. Men oj så roligt jag har haft så här långt. Här är en bit av Berlinmuren.
Den lutar jag mig mot. På baksidan av Berlinmuren står ordet Happy. Det får beskriva ett tillstånd.
Hard Fun! säger man här.
Det betyder hårt jobb - men meningsfullt och utmanande.
Anne-Marie
FÖRELÄSNINGAR o DISKUSSIONER
Två dagars arbete, föreläsningar, diskussioner med luncher inrullade i vårt "hem" på Microsoft.
Professorer från hela världen, diskussioner om läroplaner, föreläsningar om lärandet, introduktioner till nytänkande,
och så omvälvande som lärande ska vara och "hard fun" vilket det betyder att lära sig. Lärande utmanar och det är roligt men också hårt arbete.
Jag är utmanad. Inte trött. UTMANAD.
Det är väldigt spännande.
Anne-Marie
DAGENS PROGRAM
* Hämtas för färd till Microsoft (redan klockan halv åtta på morgonen)
* Frukost hos Microsoft. I en hel timme (mums)!
* Rundtur
* Networking
* Lunch
* Skoldiskussioner
* Networking och diskussioner
* Kaffe (ja ja jag vet - men det är oändligt viktigt för mig - jag är jetlagad så jag behöver allt kaffe i världen)
* Konstruera en framtid - vårt uppdrag!
* Tillbaka till hotellet
* Kryssning med middag (Det är så mycket vackert vatten här... och natur... ser fram emot detta)
Är nog slut redan på eftermiddagen men ska hålla korpgluggarna öppna till midnatt!
Anne-Marie
SKOLAVSLUTNING IDAG
Utvärdering av ett arbete i min femma. Jag gillar den här utvärderingen.
På knappt ett halvår gick vi i mål. Jobbigt? Självklart. Läraren som manar på?
Självklart. Vi har gått i mål. Samtliga.
Jag delar elevernas trötthet men känner också en oerhörd tillfredställelse med terminen.
Nu väntar sommarlovet... om några timmar är eleverna lediga... för oss lärare dröjer den ännu någon vecka eller två. Jag funderar på att ansluta mig till någon grupp. Ungar har bra idéer. Funderar på att ansluta mig till den här klubben. Handfast och lockande.
Anne-Marie