Anne-Marie Körling Blogg

att BEGREPPA lärandet

Det är påtagligt (på-ta-gligt) att själva beröringen av delfinen påverkar mitt intresse att lära. Själva närheten påverkar mig också. Ju närmare jag kommer desto mer påverkas jag. Ju närmare jag kommer desto mer ansvar kan jag ta.

Det lilla barnet rör på allt, det allra minsta lilla barnet inte bara rör, utan smakar också på.
Jag håller en delfins nos i mina kupade händer. Jag ska göra som tränaren - pussa delfinens huvud - jag härmar min förebild. Jag är just i detta ögonblick så lärande att jag upplever en lycka. Den att få lära. Men de viktigaste i lärandet handlar om att jag får beröra och nästan smaka på. Mina kupade händer håller en delfin, min mun noterar vattnets sälta och mina läppar får känna gummistövelskinnet, som är en aning svalt.

På bassängkanten kommer sedan frågorna. Hur gör delfiner? Varför? När? Vad? Hur? Kan delfiner? Hur förstår dom? Vad betyder en människa? Vad gör vi med naturen? Vilka hav simmar de i?

Efter att ha fysiskt berört, nästan smakat av, har en vuxen blivit som det lilla barnet. Vetgirig, begrepparlärd. Vi talar om det när vi lämnar delfinariet - tänk vad barnsligt lycklig man blir när man fått röra vid, känna på. Det är kanske så vi erövrar all kunskap - vi berörs och vi berör.
Tänk att allt av begreppande flyttar in inom oss, att vi slutar skapa kunskap genom att begreppa. Nej vi börjar begripa utan att beröra. Så vuxet det förefaller.
Det lilla barnet behöver röra för att börja förstå. Jag undrar när vi slutar behöva våra stora kunskapsutvecklande sinnesytor? Hudens kunskap, hörselns kunskap, fingrarnas känsel? När slutar vi behöva dem för att förstå?



Jag berörde en delfin. Min hand vilade på delfinens mage. Därför var jag så mottaglig. Jag lärde mig en ofantlig massa om delfiner. Jag vet hur de känns. Hur stora de är. Hur deras nosar känns hårda på översidan och mjukare, nästan som en mule på undersidan. Jag vet att delfiner växelsover vilket gör att de alltid är vakna. Jag vet att en liten delfinunge lär sig konster genom att delta när de andra delfinerna gör dem. Jag vet att delfiner gillar makrill. Jag vet att de har individuella läten och att de kan minnas och återge, härma, varandras läten. Jag vet att en delfin kunde återge en annan delfins läte flera år efter att den delfinen hade dött.

Jag vet en hel massa om delfiner... men vad bättre är... jag vill fortsätta att lära. Jag vill veta mer. Jag har berört en delfin. Det har påverkat mig. Detta om att begreppa...för att förstå!

Anne-Marie

Tack för att du så ofta sätter ord på mina tankar. Ska rekommendera din blogg som läsning för mina kollegor som behöver lysas upp och se att jag inte är ensam i mina tankar.

Vi behöver fortfarande beröra för att förstå, även som "vuxna". Det finns en anledning till att vår natur förstör nu när vi inte gör den levande genom att ta, lukta, känna och se på det mångfald den inbegriper, måste inbegripa. Vara nära för att få förståels och omtanke om.

Carina

Carina, vackra ord du ger mig. Anne-Marie