HJÄRNAN VILL
Jag är mycket intresserad av hjärnan.
Jag läser mycket om den nya hjärnforskningen.
En läsning som påverkar mig. Jag utvecklar mina pedagogiska tankegångar, och samspelar med det jag gör och min syn på människans förmåga att konstruera kunskap.
Hjärnan vill.
Allt som är nytt ställer till det där uppe.
Det nya skapar nya föreningar i våra huvud. Väcker till liv det som hjärnan inte tidigare behövt använda.
Därför är det så viktigt att göra något vi inte kan, göra saker vi inte är bekväma med, undersöka områden så vi inte känner till. Då får hjärnan nya signaler och skapar nya vägar.
Det kan räcka med att vi lyssnar på främmande musik.
Sådan musik vi kanske inte känner oss vana vid. Utan just något annat. Då krånglas det däruppe. Och det är bra.
Det vitaliserar och vidgar hjärnans förmåga. Därför ska vi inte vara rädda när vi inte förstår. Vi ska vara glada och tacksamma för gåtor, livsmysterium och obegripligheter.
Jag tänker på den människan som en gång i generationer blickade ut över ett hav och undrade om jorden var platt, och om man försvann över kanten för att sedan faktiskt bygga sig en båt, våga sig ut för att resa till horisonten för att undersöka saken.
Vi kan känna tacksamhet för de som vågade göra något nytt.
Vågade utmana vanan, frågan, tron och ge sig iväg.
Vågade steget att lära.
För i själva verket är nyfikenheten om vad som finns därborta - själva kraften att ta sig dit.
Sedan, långt sedan är denna upptäckt en självklarhet hos oss andra. Vi infogar den i vårt medvetande. Men tänk om... varför göra det så enkelt... varför inte fortsätta undra... kring precis samma fenomen. Vad är där borta?
Jag ska utmana min knopp.
Jag ska läsa något jag inte tycker om. Ett ämne jag inte förstår mig på. En författare jag aldrig läst.
Och så ... det är jazz och bluesfestival i Stockholm med början idag. Där är somligt är obegripligt.
Jag ska omfamna det jag inte förstår.
Anne-Marie
Kommentarer
Trackback