BYGGPLATS
Morgonpromenaden runt vattnet.
Kanske kan den illustreras så här.
Anne-Marie
LÖRDAGAR
Ge mig en lördag och jag är lycklig.
Anne-Marie
Anne-Marie
GÖR FEL - FELA
"...dansa i otakt, o för all del, sitt inte bara följsamt och lyssna, visa att du känner och tänker, visa att du lever. Vi kan beräkna den perfekta rörelsen, men vi kan inte beräkna det så bedårande älskvärda slumpmässiga misslyckandet." Jos 2008
Min dotters ord.
Jag tycker så mycket om det som blir lite fel.
Det perfekta kan ibland verka farligt.
Det blir vackrare ord när någon annan tänker det jag vill säga.
Jag lånar av min dotter.
Citatet är hennes.
Jag tog copyright c 1983 på henne.
Sedan överlät jag denna suveräna skapelse till självförvaltning. (Fnitter)
Så är det med barn.
Man äger dem inte.
Och föräldrar är inte felfria.
Det är gott att veta.
Anne-Marie
Min dotters ord.
Jag tycker så mycket om det som blir lite fel.
Det perfekta kan ibland verka farligt.
Det blir vackrare ord när någon annan tänker det jag vill säga.
Jag lånar av min dotter.
Citatet är hennes.
Jag tog copyright c 1983 på henne.
Sedan överlät jag denna suveräna skapelse till självförvaltning. (Fnitter)
Så är det med barn.
Man äger dem inte.
Och föräldrar är inte felfria.
Det är gott att veta.
Anne-Marie
SÅDAN HÖNSMAMMA - SÅDAN HÖNSDOTTER
Jag var en känd hönsmamma.
Min dotter skriver alldeles nu...
Var är du... undrar din hönsdotter.
Anne-Marie
som måste stryka under faktumet att jag var.
Det är mer en besvärjelse om att jag önskar att jag var.
BARN och ANDRAS
Jag lånar från mina barn.
Tidigare lånade de av mig.
Nu lånar jag av dem.
http://hypergrafi.blogspot.com/2008/02/knslans-anatomi-sorg-gldje-ilska-rdsla.html
Jag hade ett underbart samtal med en författare... jag undrade när man som förälder kunde sluta oroa sig för sina barn... han tittade på mig med sina sagoklokaögon... och mumlade något om femtio år. Jag blev himlalycklig.
- Jaha, man kan sluta oroa sig för dem när man fyller femtio, nästan skrek jag. Befrielsen kändes nära.
- Nej, jag menar när barnen fyllt femtio. När barnen är femtio kan man sluta oroa sig för dem.
Så många år jag har kvar. Jag ska oroa mig lagom. Nu är alla mina barn utresta...och bortresta. Det gör inget. Det är som det är. Och som sagt... det är några år kvar innan de blir femtio... och ...
Anne-Marie
VÅR PROMENAD och TANKAR
Jag använder min tanketid då jag promenerar omkring i min omvärld. Jag måste tänka. Att tänka syns inte. Det kan vara så att man tänker som mest och bäst när man tar ett steg framåt. Man gör sitt tänkande och mitt i steget kan något väldigt väsentligt tänkas. Men det kan också vara så att man strosar omkring och småtänker... eller låter tankarna vandra... Hur som helst - vädret höll sig precis där det kändes som mest framtidslovande - i våren. En liten aning vår i luften. Jag stannade till. Slutade tänka. Precis här - här - är det vår. Då tog jag fram kameran. Inom sinom tid ska båten läggas i... och det är ett framtidslöfte.
Imorgon föreläser jag.
Vilket också har till syfte att rikta sig mot framtiden.
Anne-Marie
LÖRDAG FLERA GÅNGER
Jag tittar på dagens skörd av nyheter.
Ibland läser jag.
Anne-Marie
SOVA MIDDAG
Sova middag?
Sova middag betyder sova någon liten stund efter lunch.
Men om man somnar någongång efter lunch och vaknar någongång efter middagen.
Vad har man då sovit?
Anne-Marie,
som prisar den livgivande slummern på en sådär 15 minuter.
Sova middag betyder sova någon liten stund efter lunch.
Men om man somnar någongång efter lunch och vaknar någongång efter middagen.
Vad har man då sovit?
Anne-Marie,
som prisar den livgivande slummern på en sådär 15 minuter.
STROSAR OMKRING I MIN ENSAMHET
Mitt hjärta bultar så rytmiskt och vackert.
Mina kvadratmeter hyser mig.
Mitt tak håller mig innanför,
mitt golv håller mig uppe,
Väggarna skapar ramarna.
Jag är innanför.
Också innanför mig själv.
Strosar omkring.
I mig själv.
Lycklig.
Anne-Marie
TILLSTÅNDochANATOMI
Lite om tillståndernas tillstånd. Sakernas tillstånd också.
Idag,
Jag bugar mig åt alla väderstreck, sträcker ut mig och flera håll, vinkar fram och tillbaka med mina händer. Mitt hjärta är välfyllt, men är ett rum där ingen trängsel råder. Märkliga anatomi.
Ni här som hälsar på här, de som hälsat på där, mina elever som dansade runt och högläsningspreparerade, mina kollegor som bjöd mig in till centrumplatsen, min skola som firade... och alla vänner som ville vänskapa mig... Släktbanden som omknöts, längesedanmänniskor som åternärvarade, blombudens telefonsignalsanropande, och världen som bultade tryggt under mina fötter. Jag är där jag står. Min plats på jorden.
Allt det bästa vill jag sända ut härifrån.
Tack... fyra bokstäver litet ord... större innanför mig.
Tack... anatomiskt klingar ordet i hela systemet.
Anne-Marie
SLUTSKÄMTAT
Jag har drivit med min 50 årsdag till absurdum.
Nu är jag där.
Jag har gjort offentlighet av min dag, tagit tjuren vid hornen,
skojat och fnissat om att jag ska odla min fåfänga, ordat vitt och brett om att jag
- snart femtio, då får man äntligen ta sig friheter! Jag ska ta mig den och den friheten...
och den också... och lite av den friheten... och massor av den andra friheten...
och ... tja ordet är fritt... det behöver jag inte ta...
och de flesta har skakat på huvudet och skrattat
- Anne-Marie...odla sin fåfänga!?!
- Ja! Ja! Jag vill odla min fåfänga... fnissar jag.
Fniss, och oj, så roligt det har varit.
Nu är jag här, där jag är.
50 år...
50 år...
Jag vill inte rycka på axlarna åt utsiktsplatsen
Vilket långt liv jag har levt,
så många historier jag har fått,
så många människor jag har mött,
så många öden jag har klivit in i,
så många tider jag sparat på,
så många händelser jag minns
så många stunder jag njutit av
så många goda samtal jag pratat in mig i,
så många hiskeligt tråkiga saker jag befunnit mig i,
så många gigantiska äventyr jag styrt min kosa mot
så många platser jag har hamnat fel på
så många platser jag hamnat mitt på,
så många middagar jag ätit
så många böcker jag har läst,
så många böcker jag har läst om,
och så oändligt mycket som återstår,
Tack alla ni som tagit emot mig i allt jag varit del i, varit med mig där jag varit, tagit mig till platser jag inte hittat till, givit musikspår jag inte förstått mig på, spått mig i kaffekoppar, rekommenderat böcker som jag svårligen skulle ha hittat själv, utbildat och inbillat mig... och
bara funnits till!
Jag traskar inte i livet, jag springer hoppsasteg!
Det tänker jag göra där jag är!
Så det så!
(tog mig en frihet... fnitter)
Anne-Marie
DAGENS BÄSTA SMS
Tänk,
Imorse kom detta sms.
Vad svarar man på det...
"Bjuder dig och dina vänner på provning av egen-trampade vin och konsert, sånger från vår sommarturné i Toscana."
Vad svarar man - på en skala?
Precis!
Exakt!
Självklart!
Absolut!
HURRA ropar jag spontant!
SÄGER JA... och kommer.
Jag var dessutom inbjuden att trampa druvorna...men då trampade jag på något annat.
Anne-Marie
HÄMTA HEM
Hämta hem...
Det kan vara svårare än kasta bort.
Näe... den ordleken höll inte.
Men det struntar jag i.
Jag är snart femtio och jag har lite friheter att öva upp.
Friheten att bara få vara och göra, lite precis som jag vill.
Nästan.
Anne-Marie
Det kan vara svårare än kasta bort.
Näe... den ordleken höll inte.
Men det struntar jag i.
Jag är snart femtio och jag har lite friheter att öva upp.
Friheten att bara få vara och göra, lite precis som jag vill.
Nästan.
Anne-Marie
VAKNA UPP
Natten utanför är nattsvart.
Tänk att vara så upplyst inombords när det är nattsvart utanför.
Vara vaken.
Anne-Marie
ÄLSKADE VÄN
Jag har en vän, och en till, och en till... men inte många.
De är samtliga - Älskade vän.
En av dessa vänner ringer idag -
- Ut på farligheter?
Det är inte en fråga. Det är en utmaning. Uppmaning.
Jag har bara ett svar.
- Absolut!
Anne-Marie,
som bävar för den gula bilens genomfart på Stockholms gator. Jag ska ju sitta i den.
Detta ska ses som en liten hyllning till mina älskade vänner. Ni vet!
DAGENS LÖRDAG
.
Vinden viner i skorstensrör.
Himlen förunderligt grå.
Hemma känns som en plats.
En snigels tillflykt.
Anne-Marie
Vinden viner i skorstensrör.
Himlen förunderligt grå.
Hemma känns som en plats.
En snigels tillflykt.
Anne-Marie
SJÄLVPORTRÄTT
Detta är ett självporträtt. Nu minns jag inte hur jag gjorde. Jag ser ju hur kameran är riktad åt ett helt annat håll. Detta med speglingar. Vad ser vi? Hur ser vi?
Anne-Marie
RIKTNING
Ibland vet man inte.
Man färdas bara.
Anne-Marie
SVAN
När jag köpte min första kamera för ungefär en evighet sedan (30 år) tog jag ett fotografi av en svan.
Jag döpte bilden till oskulden och döden.
Efter tio år insåg jag att det jag skrivit var en aning patetiskt.
Det blev inte bättre då min dotter läste det och uttryckte samma sak
- Mamma, hur patetisk var inte du!
- Patetisk? Jag? svarade jag med ett gulp och lyckades komma med ett slags försvarstal där jag sökte få min dotter att förstå att jag inte alls var patetisk utan hade ett utpräglat sinne för det sköna och det dramatiska.
- Men Oskulden och döden ...
I helgen tog jag detta kort på en svan.
Två saker har jag lärt mig på trettio år:
Jag har blivit äldre och det är inte samma svan.
Anne-Marie
MIN KOMPIS BIL
Det här är inte alls så roligt. Men jag skrattar så när jag ser den här bilen. Bilen får mig att tänka på min systervän. Hon äger den gula bilen. Hon har just dragit iväg mig in till staden...
- Fasen vad dyrt det är att parkera... säger hon och betalar utan att blinka. Hon blinkar hellre åt någon annan än en parkeringsautomat.
- Fasen vad svårt det är att hitta en parkeringsplats... säger hon varpå hon genast hittar en och svänger in utan att se att någon annan faktiskt väntade på att ta platsen innan vi kom... och som svär lite osigt utan att vi hör...
- Tur att man har en sådan liten bil...den passar överallt... säger hon helt obekymrat och så kliver vi ut ur den gula bilen varpå vi vänder oss om och gapflabbar åt att den faktiskt är så där liten...
- Gud så kul vi ska ha ... säger hon..och släpar in mig i ett stort varuhus.... där jag svettas över det mesta.
- Det är skönt med bil säger hon sedan. för egentligen vill hon sälja sin bil för att hon inte tycker att hon behöver den, men ingen vill köpa den för den är ganska ful.
- Ska jag skjutsa dig hem frågar hon när jag sitter i bilen, och hon är i färd med att skjutsa mig hem, sedan kör hon som en sydeuropé så att jag önskar att jag tog bussen hem... eller
men då är vi redan hemma. Hon tutar hej då.. och jag ser den där lilla bilen försvinna bakom och framför stora, stora bilar... ja... den är GUL.
Anne-Marie