TJO HO
Vink vink från en Stockholmsplats. Jag är bara en skugga av mig själv. Anne-Marie
Ja! Blir inte bättre än så här. Fnitter.
A-M
ATT SE TYSTNADEN
Morgonpromenad runt i mitt närmaste. Vattnet har sin berättelse. SKöljer över mark, sten och tankar.
Bort förs somligt. SKöljer fram annat. TYstnaden har inga bokstäver tänker jag. TYstnaden vaggas i vattnet. Vattnet är ursprungets källa. Vattnets eviga hjärtslag är långsamma och tysta. Jag satt med kalla tår och frös. Men inom mig värmdes jag av talande tankar. Dessa skulle ha varit oåtkomliga om jag inte väntade in dem.
Jag ser tystnaden. Ger den till de behövande.
Anne-Marie
ÅREN KOMMER
Kan bara konstatera att tiden har gått. Det syns mest på håret. Sen tillkom glasögonen. En och annan rynka finns att spåra. Kinderna hänger liksom mera neråt. Jorden drar till sig det det mesta. Tyngdlagen är en självständig makt. Min mun bär spår av alla ord jag formulerat. Små rynkor kring bokstaven O. Det gör inget. Det finns spår av skratt också. Åren går. Jag har gått omkring i alla år. Framåt. Bakåt. Och åt sidan. Ramlat några gånger. Ställt mig upp. Sträckt på mig. Sett framåt. Så också nu. Nyfiket. Det tror jag är räddningen.
Man måste summera numera. Kort om kort.
Anne-Marie
ÖDMJUK
Bästa bloggbesökare,
Jag menar det verkligen,
Ni är goda besökare.
Med ödmjukhet,
Med vänliga hälsningar
Anne-Marie Körling
Jag menar det verkligen,
Ni är goda besökare.
Med ödmjukhet,
Med vänliga hälsningar
Anne-Marie Körling
SKYLTDOCKAN
Vad tänker skyltdockan? Alla dessa förbipasserande? När stannar människor upp för att blicka tillbaka?
Det passeras så mycket. Går förbi. Ostannandes. Så är vi människor. Vi skyndar oss vidare. Så tänkte jag när jag stannade upp för att klä denna manliga skyltdocka i ord. Det är en lek. Jag stannar för att kameran fångar in något. Det är en stunds evighet innan jag också springer vidare. Så är det. Vi skyndar.
Anne-Marie
KAN INTE SKRIVA
Skrivprocessen!?
Vilken process?
Jag letar efter pennor, papper och alla ord som inte vill komma ned och sätta sig ordentligt.
Jag tampas med en bok som inte vill sig. Den sätter punkter själv. Inte alls vänlig i tonen.
Jag fångar in ord till en artikel. När jag väl hamrat in dem där de ska vara så blir budskapet inte alls det jag vill förmedla. Då svär jag över orden... och sätter utropstecken bakom mig själv.
Vad tror du!
Jag skriver en idé. Väl nedskriven så är det ingen idé att skriva mer.
Bloggen fungerar som plåster på såren. Där kan jag skriva. Iallafall skriver jag där. Jag tror jag behöver en endaste endaste människa som lägger en hand på min axel och säger... jomääääääääääänvisst... det går ju framåt.
- Titta...så vackert det blev. Nästan en hel mening...
Innan jag raderar ut alltsammans med ett snabbt tryck på deleteknappen.
Känsliga saker detta med skrivande.
Anne-Marie
VA - FÅR MAN LEDIG DÅ MAN FYLLER 50
Va - ledigt när man fyller femtio?
Kotym inom vissa företag hörde jag.
Är det en sådan stor grej?
Jag försöker hålla mig stadigt på den realistiska sidan av det hela.
Fortfarande 49... en dag senare, jag har en vänjesträcka, är jag över på andra sidan femtiostrecket.
Så farligt är väl inte det.
Winston Churchill sa - Om du är i helvetet fortsätt gå.
Det gäller för paradiset också. Men där får man väl hoppa, dansa och skratta, skrutta omkring som man vill.
Det kanske blir mer av det när man kommit upp sig i åldern.
Så ungefär.
Alla ord här ovan kan ses som besvärjelser.
Anne-Marie
CHAMPAGNE o CHOKLAD
Jag är barnsligt förtjust i
* fin choklad
* champagne
* kylskåpsmagneter
Jag är allvarligt förtjust i
* litteratur
* människor
* samtal
Jag är innerligt förtjust i
* pedagogisk nytänk
* aktivt ledarskap
* nyfikenhet
Jag fantastisk förtjust i
* elevers tänkande
* barns utveckling
* att leka kurragömma med en liten tvååring vid namn NINA!
Jag är ofantligt förtjust i
* vår globala värld
* globala omsorgstankar
* människans uppfinningsförmåga
Anne-Marie
* fin choklad
* champagne
* kylskåpsmagneter
Jag är allvarligt förtjust i
* litteratur
* människor
* samtal
Jag är innerligt förtjust i
* pedagogisk nytänk
* aktivt ledarskap
* nyfikenhet
Jag fantastisk förtjust i
* elevers tänkande
* barns utveckling
* att leka kurragömma med en liten tvååring vid namn NINA!
Jag är ofantligt förtjust i
* vår globala värld
* globala omsorgstankar
* människans uppfinningsförmåga
Anne-Marie
SANNINGAR OM ANNE-MARIE KÖRLING
Fick en utmaning av Monika Ringborg
http://monikaringborg.wordpress.com/2008/01/20/sanningen-om-monika-ringborg/
att skriva sju sanningar om mig själv.
Jag antar utmaningen för jag tyckte om det Monika hade skrivit i sin blogg.
F ö r s t a s a n n i n g e n :
Jag är jag. Fullt ut.
Detta kommer med åren.
Insikten om att vara ett jag.
Jag utgår numera från detta jag.
A n d r a s a n n i n g e n :
Jag kan inte hindras från att göra.
Jag gör. Hinder för görandet kan inte hindra själva görandet.
Jag gör. Skriver. Hoppar. Dansar. Skrattar. Pratar. Samtalar. Ritar.
Fotograferar. Jag har en gräns för mitt görande - det får inte skada
någon annan.
T r e d j e s a n n i n g e n :
Jag är undersökande. Jag vet inte någonting. Men jag undersöker mycket.
Ingenting kan undslippa en fråga. En fråga är egentligen en nyfiken första mötesplats.
För lärande. För människan. För platsen att vara på och i. Frågan behöver inte ställas.
Man kan leva sin fråga.
F j ä r d e s a n n i n g e n :
Jag har levt länge. Men jag försöker inte det låta hindra mig från att se nytt. Jag är i den bemärkelsen väldigt ung.
F e m t e s a n n i n g e n :
Jag tycker om mycket. Mycket av det jag tycker om handlar om smått och lite. Så jag tycker om mycket av lite.
S j ä t t e s a n n i n g e n :
Jag tror att alla människor har en berättelse att berätta. Jag tror på människan. Jag är inte naiv. Ser brister men tror på viljan. Viljan överträffar modet. Modet och viljan att vara människa.
S j u n d e s a n n i n g e n :
Jag är inte mina ord. Mina ord är sprungna ur mig. De är en del av mig. Men långt ifrån helheten. Här syns en del av mig. Resten är privat.
Jag utmanar vidare... alla och envar som vill. Om ni vill bli utmanade så länkar ni in mig någonstans... men det är absolut inte nödvändigt.
http://monikaringborg.wordpress.com/2008/01/20/sanningen-om-monika-ringborg/
att skriva sju sanningar om mig själv.
Jag antar utmaningen för jag tyckte om det Monika hade skrivit i sin blogg.
F ö r s t a s a n n i n g e n :
Jag är jag. Fullt ut.
Detta kommer med åren.
Insikten om att vara ett jag.
Jag utgår numera från detta jag.
A n d r a s a n n i n g e n :
Jag kan inte hindras från att göra.
Jag gör. Hinder för görandet kan inte hindra själva görandet.
Jag gör. Skriver. Hoppar. Dansar. Skrattar. Pratar. Samtalar. Ritar.
Fotograferar. Jag har en gräns för mitt görande - det får inte skada
någon annan.
T r e d j e s a n n i n g e n :
Jag är undersökande. Jag vet inte någonting. Men jag undersöker mycket.
Ingenting kan undslippa en fråga. En fråga är egentligen en nyfiken första mötesplats.
För lärande. För människan. För platsen att vara på och i. Frågan behöver inte ställas.
Man kan leva sin fråga.
F j ä r d e s a n n i n g e n :
Jag har levt länge. Men jag försöker inte det låta hindra mig från att se nytt. Jag är i den bemärkelsen väldigt ung.
F e m t e s a n n i n g e n :
Jag tycker om mycket. Mycket av det jag tycker om handlar om smått och lite. Så jag tycker om mycket av lite.
S j ä t t e s a n n i n g e n :
Jag tror att alla människor har en berättelse att berätta. Jag tror på människan. Jag är inte naiv. Ser brister men tror på viljan. Viljan överträffar modet. Modet och viljan att vara människa.
S j u n d e s a n n i n g e n :
Jag är inte mina ord. Mina ord är sprungna ur mig. De är en del av mig. Men långt ifrån helheten. Här syns en del av mig. Resten är privat.
Jag utmanar vidare... alla och envar som vill. Om ni vill bli utmanade så länkar ni in mig någonstans... men det är absolut inte nödvändigt.
LÖRDAG ÅTERIGEN
Det är lördagens regnväder, rusk och vikande vinkande grenar som skapar innanförklimatet. Här sitter jag och prisar mina väggar, mitt golv och mitt tak. Jag har det bra. Väldigt bra! Rorikt.
Anne-Marie
BLOGG-BLOD
"Det är tre små pojkar som flinande springer över det svartnade golvet och som stannar lika hastigt som om de ertappats mitt i brottsakten när de ser oss. Vi stirrar på varandra likt vilda hundar, den där passerande förvåningen över att vi tycks vara vuxna, som ganska snart ersätts med ett upproriskt nästan hotfullt flin, whateva?"
http://hypergrafi.blogspot.com/2008/01/utflykter-till-frorten-och-indeed.html
BLOGGBLODET? Det flyter... tjockt!
Anne-Marie
http://hypergrafi.blogspot.com/2008/01/utflykter-till-frorten-och-indeed.html
BLOGGBLODET? Det flyter... tjockt!
Anne-Marie
FEST PÅ MIN BLOGG
FEST PÅ MIN BLOGG!
Jag önskar HÅLLA SALONG!
Marcel Proust skrev om detta i På spaning efter den tid som flytt...
Dessa rika 1700tals damer som höll salong... litterära och lite allmänna för somliga...
Den tiden är borta och förbi... men vet man om att historien har vingslag... då kan man återinföra...
Jag skulle så gärna vilja hålla salong
För att blogghedra bloggvänner skulle jag hålla salong med
Plommenad (Kersti kommer, vill dock inte ha pölsa! Fast hon älskar det.)
Lilla B
Victoria (som blev så glad, så glad. Vi är också så glada, så glada)
Lussiana (jovisst kommer hon... bärandes på perspektiv på annat)
Livsbloggen (kommer med ord, dikt och verklighet)
Språkmakargatan
Asapasa (tackade gladeligen JA)
Saras betraktelser (som hälsade med ett sådant härligt skratt, kommer)
ITmamman (som vill komma och träffa oss allihop)
Pumans dotter (vill absolut inte missa detta...men vill ha hett gott kaffe)
Petite Haydee (som blev så glad så glad att hon hoppade)
Klurig, lurigt och roligt i skolan (kommer med ber oss ha överseens om sen ankomst)
Bloggblad
Annis
Monika Ringborg (Hennes inbjudan låg kvar på köksbordet...givetvis kommer hon)
Metabolism (de är tre och de kommer fullmatade med visa ord)
Jojkande Victoria
Sassas samlade
Hypergraphica
Madonnan (Ler och säger att hon kommer)
Magdas blogg (kommer med sällskap in i sällskapet)
Bodil Malmsten
Ina (som knackade på och sa jag kommer, jag kommer... serveras PÖLSA?)
Om jag fick lägga till några, HÅLLA SALONG var nog ett kvinnligt fenomen, manliga bloggare blir det
Tysta tankar
Adjunkt
Magistern
Fredrikbloggen
Kroksmark
Ledarbloggen
Pensionärer och tåg.
Freon
Nima (tyckte att det var en suverän idé så han kommer)
Peter Englund
Marcus Birro
Svenskläraren kommenterar (Martin, Svante, Carl-Johan)
Karlbergs debattsidor
David W blogg (som också skulle få duka, laga mat, välja vin... om ingen annan lägger sig i)
Jag skulle njuta av diskussionen. Som ordgivare skulle jag bjuda in min redaktör (hon skrattade och sa - vad har du nu hittat på Anne-Marie? och så lovade hon att fördela ordet rättvist, respektfullt, generöst och med glädje. Ja, det visste jag!)
Nästa HållaSalong utannonseras i god tid.
Nu tänker jag bara i ord.
Det blir ordrikt.
Dans? Tja... ta med en självspelande svart flygel... så visst...
Jag vill inte utesluta någon... om du känner dig oinbjuden... så knacka på... och kom! Rum finns. Stolar finns. Mat finns. Vin finns. Allt finns. Du skapar festen!
Anne-Marie
Jag önskar HÅLLA SALONG!
Marcel Proust skrev om detta i På spaning efter den tid som flytt...
Dessa rika 1700tals damer som höll salong... litterära och lite allmänna för somliga...
Den tiden är borta och förbi... men vet man om att historien har vingslag... då kan man återinföra...
Jag skulle så gärna vilja hålla salong
För att blogghedra bloggvänner skulle jag hålla salong med
Plommenad (Kersti kommer, vill dock inte ha pölsa! Fast hon älskar det.)
Lilla B
Victoria (som blev så glad, så glad. Vi är också så glada, så glada)
Lussiana (jovisst kommer hon... bärandes på perspektiv på annat)
Livsbloggen (kommer med ord, dikt och verklighet)
Språkmakargatan
Asapasa (tackade gladeligen JA)
Saras betraktelser (som hälsade med ett sådant härligt skratt, kommer)
ITmamman (som vill komma och träffa oss allihop)
Pumans dotter (vill absolut inte missa detta...men vill ha hett gott kaffe)
Petite Haydee (som blev så glad så glad att hon hoppade)
Klurig, lurigt och roligt i skolan (kommer med ber oss ha överseens om sen ankomst)
Bloggblad
Annis
Monika Ringborg (Hennes inbjudan låg kvar på köksbordet...givetvis kommer hon)
Metabolism (de är tre och de kommer fullmatade med visa ord)
Jojkande Victoria
Sassas samlade
Hypergraphica
Madonnan (Ler och säger att hon kommer)
Magdas blogg (kommer med sällskap in i sällskapet)
Bodil Malmsten
Ina (som knackade på och sa jag kommer, jag kommer... serveras PÖLSA?)
Om jag fick lägga till några, HÅLLA SALONG var nog ett kvinnligt fenomen, manliga bloggare blir det
Tysta tankar
Adjunkt
Magistern
Fredrikbloggen
Kroksmark
Ledarbloggen
Pensionärer och tåg.
Freon
Nima (tyckte att det var en suverän idé så han kommer)
Peter Englund
Marcus Birro
Svenskläraren kommenterar (Martin, Svante, Carl-Johan)
Karlbergs debattsidor
David W blogg (som också skulle få duka, laga mat, välja vin... om ingen annan lägger sig i)
Jag skulle njuta av diskussionen. Som ordgivare skulle jag bjuda in min redaktör (hon skrattade och sa - vad har du nu hittat på Anne-Marie? och så lovade hon att fördela ordet rättvist, respektfullt, generöst och med glädje. Ja, det visste jag!)
Nästa HållaSalong utannonseras i god tid.
Nu tänker jag bara i ord.
Det blir ordrikt.
Dans? Tja... ta med en självspelande svart flygel... så visst...
Jag vill inte utesluta någon... om du känner dig oinbjuden... så knacka på... och kom! Rum finns. Stolar finns. Mat finns. Vin finns. Allt finns. Du skapar festen!
Anne-Marie
GRATTIS HURRA GRATTIS
Muminmamman. Mumintrollet.
Handväska. Mjölkflaska.
Lugn. Oro.
Väg. Vägar.
Jag fotograferar in i minnet.
Jag skänker det jag tänker... sänder...
till min dotter. Födelsedag.
All kärlek, all!
Mammari!
Anne-Marie
som gör offentlig sak av ett av mina sju underverk.
http://hypergrafi.blogspot.com/
VISIONS BY BOB DYLAN
CD val - Blood on the tracks. Tunnelbanefärdens tankar till toner av Bob Dylan.
Blodigt allvar på tunnelbanerälsen... dunkandet under Stockholms puls...där sitter jag. Bob Dylan sjunger i mina öronsnäckor. Bara för mig, ingen annan hör...
I seen love go by my door...it has never been so close before...
Jag nynnar med. Tittar mig ut över tunnelbanevagnen. JAG SJUNGER JU HÖGT. Som alltid. Tystnar ... nickar till någon... Bob Dylan, du vet.. så ungefär nickar jag. Klingar illa... de hör ju inte ackompanjemanget. De hör ju bara mina ord... Jag ler... låter inte bra..,
Tittar ut över kommunikationsvagnen.
Vi reser i samlad trupp mellan Gamla Stan och Slussen. Förenade. Förstenade. Alla kommunicerar med någon och någonting utanför vagnen. En man sitter med sin laptop och mobilen,.. vilken kontorsmiljö. VI sitter alla i knäet på en affärsuppgörelse. Jag vill inte göra affärer. Aktiekursen är inte intressant. Mitt emot mig sitter en lång vacker man och läser gentlemannamanér. Han sträcker ut sina ben så någon nästan snubblar över dem. Jag har lust att fråga vilket kapitel han läser så intensivt i att han inte märker att han sätter krokben på halva vagnen. En kvinna sitter med en blomma inslagen i papper. Hon ler inåt. Hemlighetsfullt. Jag vill försynt höra hennes berättelse, men hon är bortom det gemensamma. Snett mitt imot mig sitter en kvinna och talar om vad middagens ska bestå av...torsk?! Näe, tänker jag ... inte torsk... en rar art i havet, låt den växa till sig där... tänker jag samtidigt som jag hör att ... ja bra..., då äter vi torsk.
Jag sjunger vidare... tyst för mig själv.
Bob Dylan är alltid Bob Dylan.
Imorgon fyller min dotter 25 år.
Visions of Johanna.
Så är det..
VISIONS OF JOHANNA.
Jag kliver av.
Helt rätt!
Anne-Marie
She was born in spring - I was born to late... nästa Dylan låt....
KÄR LEK
Det är en underbar bild. Den målade min dotter till mig för många, många år sedan. Nu är hon vuxen! Jag vandrar i mina minnen. Jag hade dessutom bråttom imorse så de sedvanliga morgoninläggen hann jag inte med. Jag skriver alltid tre till fyra inlägg innan jag åker iväg. Nu fick jag plocka upp något ur bildarkivet... denna passade bra... min dotter fyller 25 år imorgon... men som sagt var ... innehållet i bilden är tidlöst i sin enkelhet.
Anne-Marie
HORMONER
- Jag är skitdeppig, sa jag till en vän, jag vet inte varför ....?
Precis som om jag trodde hon skulle sätta ordet på varför jag upplevde mig ensam. övergiven (snyft), gråtmild,... jag utelämnar platsen för självömkan här nedan....
och så hade hon det. Lösningen!
- HORMONER FÖR FAEN...
Då kunde jag inte hålla mig längre. Självömkan utbyttes mot skratt. GAPFLABB á la SARAS BETRAKTELSER...Så är det kanske. Allt måste brytas ned till minsta, minsta beståndsdel. Om det inte är något stort yttre hot så kommer det inifrån i form av hormonkrig.
Ja, ja... nu motade jag dom bort. Hormonerna! Skrattande.
Anne-Marie
(idag har jag det så tråkigt, därav alla inlägg... det roar mig ofantligt att skriva. DET ÄR FÖR ÖVRIGT INTE SYND OM MIG... jag för nu mitt självständiga krig mot hormonerna... lägger dem i bomullskartonger... och sätter etiketter på dem... tas ut vid behov. I lagom doser. Överdosera INTE.)
Fnitter.
Anne-Marie
Precis som om jag trodde hon skulle sätta ordet på varför jag upplevde mig ensam. övergiven (snyft), gråtmild,... jag utelämnar platsen för självömkan här nedan....
och så hade hon det. Lösningen!
- HORMONER FÖR FAEN...
Då kunde jag inte hålla mig längre. Självömkan utbyttes mot skratt. GAPFLABB á la SARAS BETRAKTELSER...Så är det kanske. Allt måste brytas ned till minsta, minsta beståndsdel. Om det inte är något stort yttre hot så kommer det inifrån i form av hormonkrig.
Ja, ja... nu motade jag dom bort. Hormonerna! Skrattande.
Anne-Marie
(idag har jag det så tråkigt, därav alla inlägg... det roar mig ofantligt att skriva. DET ÄR FÖR ÖVRIGT INTE SYND OM MIG... jag för nu mitt självständiga krig mot hormonerna... lägger dem i bomullskartonger... och sätter etiketter på dem... tas ut vid behov. I lagom doser. Överdosera INTE.)
Fnitter.
Anne-Marie
UTVECKLINGSSAMTAL
Idag har jag utvecklingssamtal med mig själv.
Fy så invecklat det blev.
Anne-Marie
Fy så invecklat det blev.
Anne-Marie
TÄNKER OM ENSAMHET
Jag är varken gud eller best. Däremot är jag ensam
JOS ord i HYPERGRAPHIA
http://hypergrafi.blogspot.com/2008/01/he-who-delights-in-solitude-is-either.html
Jag är sprungen ur ett gigantiskt sammanhang. Massor av människor har funnit i mitt liv. Jag föddes in i ett sammanhang. Sammanhang jag bär med mig. Inom mig. I dessa sammanhang finns ensamheten. Den bärs av alla. Ingen kommer undan. Den är för evigt där när man inser att man inte är innesluten i sammanhanget utan ingår där. Man är inte ett med alla. Man är ett självständigt och suveränt jag. Jag tänker så... ibland är jag väldigt ensam. Då tittar jag på smabarnsföräldrar och klamrar mig fast vid mina minnen. Ibland sitter jag ensam på ett cafe... tänker... och vill vara så ensam som jag är. Jag vill min egen tid och min egenhet. Det ensamma. Ibland tillåter inte omvärlden den ensamma människan. Ibland tillåter inte den ensamma människan det tvingande sociala livet.
Ensamhet - det är ett sådant farligt ord.
Ingen vill bära det. Ingen vill ha det i sin närhet. Ingen vill förknippas med det.
Den jul jag satt på ett kafe och samtalade med Henning Mankell...(läs mitt inlägg på julafton) så var min ensamhet den största jag någonsin burit. Den naglade fast mig vid ordet. Jag bar mitt stigma för öppen ridå. Jag tror än idag att Henning Mankell såg något och agerade djupt medmänskligt då han inledde ett samtal med mig. Ensamheten blev aldrig densamma efter det.
Bjud in ensamheten... sa Henning Mankell. Bjud in den, den är ändå där, gör något av den.
Anne-Marie
JOS ord i HYPERGRAPHIA
http://hypergrafi.blogspot.com/2008/01/he-who-delights-in-solitude-is-either.html
Jag är sprungen ur ett gigantiskt sammanhang. Massor av människor har funnit i mitt liv. Jag föddes in i ett sammanhang. Sammanhang jag bär med mig. Inom mig. I dessa sammanhang finns ensamheten. Den bärs av alla. Ingen kommer undan. Den är för evigt där när man inser att man inte är innesluten i sammanhanget utan ingår där. Man är inte ett med alla. Man är ett självständigt och suveränt jag. Jag tänker så... ibland är jag väldigt ensam. Då tittar jag på smabarnsföräldrar och klamrar mig fast vid mina minnen. Ibland sitter jag ensam på ett cafe... tänker... och vill vara så ensam som jag är. Jag vill min egen tid och min egenhet. Det ensamma. Ibland tillåter inte omvärlden den ensamma människan. Ibland tillåter inte den ensamma människan det tvingande sociala livet.
Ensamhet - det är ett sådant farligt ord.
Ingen vill bära det. Ingen vill ha det i sin närhet. Ingen vill förknippas med det.
Den jul jag satt på ett kafe och samtalade med Henning Mankell...(läs mitt inlägg på julafton) så var min ensamhet den största jag någonsin burit. Den naglade fast mig vid ordet. Jag bar mitt stigma för öppen ridå. Jag tror än idag att Henning Mankell såg något och agerade djupt medmänskligt då han inledde ett samtal med mig. Ensamheten blev aldrig densamma efter det.
Bjud in ensamheten... sa Henning Mankell. Bjud in den, den är ändå där, gör något av den.
Anne-Marie
LÖRDAG IDAG OCKSÅ
En vän skulle ut på farligheter,
Jag är vänskaplig så jag följer med och skyddar.
Hon ville gå på realisation.
Jag ska hålla i hennes plånbok.
Anne-Marie
Jag är vänskaplig så jag följer med och skyddar.
Hon ville gå på realisation.
Jag ska hålla i hennes plånbok.
Anne-Marie
FÖRSOVNING
...spring....strumpan...kaffetpå....var är....d....a.....kaffekopp....läppstift...kjol...varärnycklarna...spring....runt...fort....borde städa...inte nu... blus...nejinteden...spring...bäddasen...skynda...skynda...
Försova sig.
Borde vara en rättighet.
FÖR ATT MAN BEHÖVER.
Anne-Marie
Försova sig.
Borde vara en rättighet.
FÖR ATT MAN BEHÖVER.
Anne-Marie