SKOLA OCH INTERNATIONALISERING
I DN idag skriver Hans Bergström under LEDARE SIGNERAT om lärarutbildningen. Jag har läst och funderat. En viktig aspekt tycker jag är den fråga som Hans Bergström tar upp är bristen av Internationaliseringen i lärarutbildningen.
Frågan är viktig. Skolan samspelar med samhället utanför skolan, och samhället är avhängt av samhällen i stort. Såväl skolan som lärarutbildningen behöver ta ett grepp kring det som sker utanför vår nations gränser i form av gästföreläsare och lärarutbildare från andra delar av världen. Jag tycker det gäller skolan också.
Jag har haft förmånen att få min utbildning kompletterad och förstärkt genom studier på Nya Zeeland samt på Manhattan New School i New York. Dessa utblickar har givit mig mycket funderingar och kommit att förändra min syn på lärarens uppdrag, professionaliseringen och vikten av undervisning där läraren är det viktiga mellanled som levandegör och medvetande gör kunskapsområden för eleverna.
Jag vet att jag är priviligerad i detta fall, jag vet också att jag har mycket mer att lära både på hemmaplan och på utländska skolarenor. Då jag reser ut i världen - är ofta i Edinburgh, Skottland - läser jag av bokhandlarnas utbildningsavdelningar där man kan se riktningar och kunskapsområden , om än i tryckt form, som fingervisningar om vad man gör i detta lands skola. Att titta på hur och vad barn lär sig i en skola i ett annat land ger andra infallsvinklar då man är tillbaka i sitt egna klassrum. Edinburgh som förövrigt söker utbilda sina stadsinvånare i läsning - Edinburgh goes reading - och på några ställen finns till och med "bössor" med insamlingsuppdraget - Education litteracy.
Vi lever i en globaliserad värld - och våra kommunikationsmöjligheter är stora och gränsöverskridande - det är en del av uppdraget att skapa förståelse för världen och individens plats i den.
Skolan är en arena för framtiden. Hur vi än vänder och vrider på skolproblem kommer våra samhällens framtid vara avhängda på hur våra unga kan handskas med den och vad de behöver för att göra det. Jag var på en föreläsning om kinesiska språket och om att resa i Kina. Kinas population är omätbar stor. Ett av de kineska minoirtetsspråken talas av nio miljoner människor. Där är det ett minoritetsspråk. Här är det en hel nations språk. Ibland är det bra med jämförelser. Det är så lätt att bli stor i orden. Så lätt att bli hemmablind.
Tankar från en grubblande kollega,
Anne-Marie
Som sagt,
DN idag torsdagen den 24 april 2008
Frågan är viktig. Skolan samspelar med samhället utanför skolan, och samhället är avhängt av samhällen i stort. Såväl skolan som lärarutbildningen behöver ta ett grepp kring det som sker utanför vår nations gränser i form av gästföreläsare och lärarutbildare från andra delar av världen. Jag tycker det gäller skolan också.
Jag har haft förmånen att få min utbildning kompletterad och förstärkt genom studier på Nya Zeeland samt på Manhattan New School i New York. Dessa utblickar har givit mig mycket funderingar och kommit att förändra min syn på lärarens uppdrag, professionaliseringen och vikten av undervisning där läraren är det viktiga mellanled som levandegör och medvetande gör kunskapsområden för eleverna.
Jag vet att jag är priviligerad i detta fall, jag vet också att jag har mycket mer att lära både på hemmaplan och på utländska skolarenor. Då jag reser ut i världen - är ofta i Edinburgh, Skottland - läser jag av bokhandlarnas utbildningsavdelningar där man kan se riktningar och kunskapsområden , om än i tryckt form, som fingervisningar om vad man gör i detta lands skola. Att titta på hur och vad barn lär sig i en skola i ett annat land ger andra infallsvinklar då man är tillbaka i sitt egna klassrum. Edinburgh som förövrigt söker utbilda sina stadsinvånare i läsning - Edinburgh goes reading - och på några ställen finns till och med "bössor" med insamlingsuppdraget - Education litteracy.
Vi lever i en globaliserad värld - och våra kommunikationsmöjligheter är stora och gränsöverskridande - det är en del av uppdraget att skapa förståelse för världen och individens plats i den.
Skolan är en arena för framtiden. Hur vi än vänder och vrider på skolproblem kommer våra samhällens framtid vara avhängda på hur våra unga kan handskas med den och vad de behöver för att göra det. Jag var på en föreläsning om kinesiska språket och om att resa i Kina. Kinas population är omätbar stor. Ett av de kineska minoirtetsspråken talas av nio miljoner människor. Där är det ett minoritetsspråk. Här är det en hel nations språk. Ibland är det bra med jämförelser. Det är så lätt att bli stor i orden. Så lätt att bli hemmablind.
Tankar från en grubblande kollega,
Anne-Marie
Som sagt,
DN idag torsdagen den 24 april 2008
SKOLAN OCH FOTBOLLEN
I skolkorridoren sitter tre killar i sexan och läser ur samma bok. De är lutade över texten, De pratar och diskuterar. De är uppslukade av vad de läser. En av killarna läser för de andra två. Mina ögon fångar in dem tidigt. Min nyfikenhet växer. Väl framme hos dem frågar jag vad de läser...
- Om fotbollsvåldet på läktarna!
- Fattaru hur de är på läktarna, de e jö inte klokt jö!
Jag lyssnar på dem. Läsningen är frivillig. När det ringer in stoppas boken in i skåpet.
Jag ser tre läsare. Då jag tittar närmare på de tre ser jag något märkligt. De håller på olika lag.
Det är Hammarby, AIk och Djurgården!
Inte ett ont ord mellan dem.
Jag vandrade vidare genom korridoren.
Tre fotbollskillar läser om bråken på fotbollsläktarna. Tre killar med olika intressen i fotbollen.
De var rörande överens och tycktes helt obekymrade om att de höll på olika lag.
Det kändes gott för framtiden.
Anne-Marie
CITERAR JANUSZ KORCZAK
Janusz Korczak vek inte en tum från barnen. Den polske barnläkaren skrev BARNETS RÄTT TILL RESPEKT och lade grunden till den långt senare deklarationen om barns rättigheter; BARNKONVENTIONEN. Med anledning av den nu rådande skoldebatten finner jag värdefulla meningar ur en av hans böcker, vilken för övrigt borde läsas i sin helhet.
Medan han (pedagogen) har ansvar för barnet måste han också ta konsekvenserna av de tvivelaktiga beslut som fattas av de lagliga förmyndarna - hans arbetsgivare.
Man känner sig missnöjd med den otacksamma uppgiften: den Gud vill straffa gör han till pedagog.
http://aftonbladet.se/nyheter/article2277609.ab
Anne-Marie
J a n u s z K o r c z a k (1878-1942)
Barnläkare, pedagog och författare.
De citat jag hämtat publicerades första gången 1929, då på polska.
På svenska BARNETS RÄTT TILL RESPEKT, 1988
ELEVERNAS RÖSTER
Det behövs både elevröster och lärarröster i skoldebatten.
Det är befriande att läsa om klass 9E. Det är elever och lärare som tillsammans är skolans aktörer. Det är vår verklighet det handlar om. Förvalta nutidens skolbarn värdigt och med respekt. Skolan är deras plats och deras möjlighet. Dessutom är eleverna lagbundna genom skolplikten. Skolan är som bäst när den beskrivs inifrån. Utanförperspektivet är oftast hämtat ur dåtidens skola.
Stå på er elever!
Anne-Marie
http://aftonbladet.se/nyheter/article2277609.ab
PANEL OM SKRIVA, LÄSA i SKOLAN
Lärarnas Riksförbund håller fyra kvällar om skolan, Jag besöker aktivt denna möjlighet att lyssna, tänka och debattera skolans frågor.
Jag måste sammanfatta dessa tre goda tänkares tankar. Jag citerar dem inte, utan gör en självständig sammanfattning och orden är mina.
Ebba Witt Brattström:
Professor Ebba Witt Brattström inleder med ord ur Svensklärartidningen (hurra!) och talar varmt om att sprida kunskap är skolans viktigaste uppgift. Detta är skolans demokratiska uppdrag. Okunskap skapar spänningar och är en allvarlig fara för samhället i stort. Den nya generationen unga måste få tillgång till det svenska språket och Ebba Witt Brattström förespråkar undervisning i nationallitteraturen.
Torgny Karnstedt:
Författare som tänker kring sina möten med unga människor och vill återupprätta författarbesöken i skolorna. Torgny Karnstedt har författarperspektivet på skolan. Hans besök omsluts till en början av stor motvilja från eleverna men när han väl är där får han positiva gensvar och utvecklande tankar kring elevers behov av sitt språk.
Torgny Karnstedt talar om gymnasiets 18 nationella program och om hur många inte kan göra detta val. De har bristande kunskaper i de grundläggande läs och skrivfärdigheterna vilket gör att eleverna bara får ett val - det individuella programmet. Den bild Karnstedt presenterar kring elevernas läsförmåga är dyster, men inte i totalt mörker. Jag gillar de citat han presenterar:
BARN ÄR KREATIVA - MAN KAN INTE GÖRA BARN KREATIVA - MEN MAN KAN TA IFRÅN DEM DEN (ett citat från den kända hjärnforskaren Matti Bergström).
Caroline Liberg
Professor Caroline Liberg har många intressanta skoltankar och undervisningsutmaningar. Jag väljer att göra ett självständigt blogginlägg med hennes tankegångar. Jag fann en professor med stor kunskap om skolans förutsättningar och möjligheter som med kompetens och underbyggda resonemang värnade lärarens arbete. För mig personligen fann jag en hoppfull ljusspridare i skolmörkret. Att vi har utmaningar att ge oss in i vi lärare - det är sant. Men vi måste få göra det med rak rygg och bibehållet självförtroende.
Moderator i detta sammanhang var den tidigare utbildningsministern för socialdemokraterna Bengt Göransson. Han lät mig få ordet flera gånger vilket jag tacksamt tog. Jag hade åsikter och tankar och försvarade vår skola av idag. Men inte oreserverat - det finns mycket, mycket att göra i svensk skola. Och det måste vi göra! Men som sagt - jag knyter det till min inlägg om Caroline Liberg som jag tycker borde få mer ljus över sina tankegångar.
Jag skulle vilja uppmana lärare runt omkring Stockholm att besöka Lärarnas Riksförbunds sista diskussion om skolan och hur Socialdemokraterna tänker kring skolan. Vi måste närvara vid möten där skolan diskuteras. Det är vår profession som diskuteras. Jag saknar elevrepresentanter också - för det är deras skola som debatteras och tänks kring. Vi borde ta till orda... där vi ges möjlighet att göra detta.
Puh!
Anne-Marie,
som värnar skolfrågorna!
Jag måste sammanfatta dessa tre goda tänkares tankar. Jag citerar dem inte, utan gör en självständig sammanfattning och orden är mina.
Ebba Witt Brattström:
Professor Ebba Witt Brattström inleder med ord ur Svensklärartidningen (hurra!) och talar varmt om att sprida kunskap är skolans viktigaste uppgift. Detta är skolans demokratiska uppdrag. Okunskap skapar spänningar och är en allvarlig fara för samhället i stort. Den nya generationen unga måste få tillgång till det svenska språket och Ebba Witt Brattström förespråkar undervisning i nationallitteraturen.
Torgny Karnstedt:
Författare som tänker kring sina möten med unga människor och vill återupprätta författarbesöken i skolorna. Torgny Karnstedt har författarperspektivet på skolan. Hans besök omsluts till en början av stor motvilja från eleverna men när han väl är där får han positiva gensvar och utvecklande tankar kring elevers behov av sitt språk.
Torgny Karnstedt talar om gymnasiets 18 nationella program och om hur många inte kan göra detta val. De har bristande kunskaper i de grundläggande läs och skrivfärdigheterna vilket gör att eleverna bara får ett val - det individuella programmet. Den bild Karnstedt presenterar kring elevernas läsförmåga är dyster, men inte i totalt mörker. Jag gillar de citat han presenterar:
BARN ÄR KREATIVA - MAN KAN INTE GÖRA BARN KREATIVA - MEN MAN KAN TA IFRÅN DEM DEN (ett citat från den kända hjärnforskaren Matti Bergström).
Caroline Liberg
Professor Caroline Liberg har många intressanta skoltankar och undervisningsutmaningar. Jag väljer att göra ett självständigt blogginlägg med hennes tankegångar. Jag fann en professor med stor kunskap om skolans förutsättningar och möjligheter som med kompetens och underbyggda resonemang värnade lärarens arbete. För mig personligen fann jag en hoppfull ljusspridare i skolmörkret. Att vi har utmaningar att ge oss in i vi lärare - det är sant. Men vi måste få göra det med rak rygg och bibehållet självförtroende.
Moderator i detta sammanhang var den tidigare utbildningsministern för socialdemokraterna Bengt Göransson. Han lät mig få ordet flera gånger vilket jag tacksamt tog. Jag hade åsikter och tankar och försvarade vår skola av idag. Men inte oreserverat - det finns mycket, mycket att göra i svensk skola. Och det måste vi göra! Men som sagt - jag knyter det till min inlägg om Caroline Liberg som jag tycker borde få mer ljus över sina tankegångar.
Jag skulle vilja uppmana lärare runt omkring Stockholm att besöka Lärarnas Riksförbunds sista diskussion om skolan och hur Socialdemokraterna tänker kring skolan. Vi måste närvara vid möten där skolan diskuteras. Det är vår profession som diskuteras. Jag saknar elevrepresentanter också - för det är deras skola som debatteras och tänks kring. Vi borde ta till orda... där vi ges möjlighet att göra detta.
Puh!
Anne-Marie,
som värnar skolfrågorna!
EKONOMI - LÄRAN OM NÅGOT PRAKTISKT
Skolan måste samspela med verkligheten.
En av de saker som möjliggör inträdet i livet utanför skolan är ekonomin. Jag tycker det är alldeles för tyst om den praktiska ekonomi som unga människor behöver för att klara sig. Marknadskrafter drar tidigt in eleverna i den ekonomiska verkligheten. Detta lärande ska inte bli en bitter erfarenhet... och praktisk ekonomi borde vara ett tidigt ämne i skolan. Ekonomiska frågor är viktiga frågor - och en bas för ett mycket vardagligt liv. Att handskas med sina pengar osynliggörs som ämne. Skolan ska göra skillnad... ge kunskap som betyder något när man är ute i verkligheten. Det finns mycket att göra kring en undervisning av detta slag. Ekonomin stjälper alltför många unga människor för fort och för tidigt.
Mobillån? Det är att slå mynt av okunskapen.
Anne-Marie
http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?a=761599
TANKAR OM KLASS 9A
Det slog mig
- genom tvprogrammet Klass 9 A kan vi föra en diskussion där skolan av idag står som gemensam modell.
Då skolan alltid är erfaren av oss alla talar vi om skolan på ett märkligt sätt. Den blandas ihop med dåtid, andra läroplaner och gamla eleverfarenheter, gamla lärarroller och traditioner.
Genom dramadokumentären KLASS 9 A kan vi skapa ett mer aktuellt forum och skapa ett försök till gemensam utgångspunkt då vi talar om skolan. Klass 9A räcker inte ensam för att förändra bilden av skolan och dess förutsättningar - vi behöver fler modeller som åskådliggör skolan av idag.
Klass 9A visar hur komplex skolvärlden.
Rektorer som kämpar för sin skola och sina elever, elever som kämpar med att sina livssituationer. Jag tycker så mycket om de porträtt som dramaserien Klass 9 A ger oss. För mig personligen är nog detta det viktigaste - att vi ser individen i eleven. Deras hela liv - hur de resonerar om sina möjligheter, sina familjesituationer och sina framtidstankar. Det är då vi ser våra elever och upprättar värdiga relationer till dem som förutsättningarna finns för en lärare. Elevperspektivet är angeläget viktigt. Lärarnas insatser likaså. Rektorernas mod att göra något som är helt annorlunda och nytt.
Klass 9A är ett samtalsämne i de flesta sammanhang där jag befinner mig i. Jag har funnit att vi genom den serien närmar oss en aktuell utgångspunkt. Det betyder en möjlighet till ett avstamp för den framtida skolan. Det är den utvecklingen jag hoppas mest på. Framtidens perspektiv.
Anne-Marie
- genom tvprogrammet Klass 9 A kan vi föra en diskussion där skolan av idag står som gemensam modell.
Då skolan alltid är erfaren av oss alla talar vi om skolan på ett märkligt sätt. Den blandas ihop med dåtid, andra läroplaner och gamla eleverfarenheter, gamla lärarroller och traditioner.
Genom dramadokumentären KLASS 9 A kan vi skapa ett mer aktuellt forum och skapa ett försök till gemensam utgångspunkt då vi talar om skolan. Klass 9A räcker inte ensam för att förändra bilden av skolan och dess förutsättningar - vi behöver fler modeller som åskådliggör skolan av idag.
Klass 9A visar hur komplex skolvärlden.
Rektorer som kämpar för sin skola och sina elever, elever som kämpar med att sina livssituationer. Jag tycker så mycket om de porträtt som dramaserien Klass 9 A ger oss. För mig personligen är nog detta det viktigaste - att vi ser individen i eleven. Deras hela liv - hur de resonerar om sina möjligheter, sina familjesituationer och sina framtidstankar. Det är då vi ser våra elever och upprättar värdiga relationer till dem som förutsättningarna finns för en lärare. Elevperspektivet är angeläget viktigt. Lärarnas insatser likaså. Rektorernas mod att göra något som är helt annorlunda och nytt.
Klass 9A är ett samtalsämne i de flesta sammanhang där jag befinner mig i. Jag har funnit att vi genom den serien närmar oss en aktuell utgångspunkt. Det betyder en möjlighet till ett avstamp för den framtida skolan. Det är den utvecklingen jag hoppas mest på. Framtidens perspektiv.
Anne-Marie
ENGLA
Finns inga ord. Bara frågetecken, Det finns inget att säga. Det är bara känslor.
Mitt fotografi är den knivskarpa smärtan.
med sorgens hjärta.
med medkännartankar till de anhöriga.
Anne-Marie
Mitt fotografi är den knivskarpa smärtan.
med sorgens hjärta.
med medkännartankar till de anhöriga.
Anne-Marie
MITT I VERKLIGHETENS SKOLA
Idag läser jag PJ Anders Linders Ledarkrönika i SvD 13 april 2008.
Rubriken fångar omedelbart mitt intresse - den lyder;
S V E K E N M O T L Ä R A R E O C H E L E V E R
PJ Anders Linder kommenterar Högskoleverket granskning av lärarutbildningarna.
Jag tänker.
Skolan är samhällets viktigaste utpost. Den rubrik som krönikan har pekar på problemet skola överhuvudtaget. Jag tycker om att man tydliggör sveket mot lärarna och det viktigaste- eleverna. Då man talar om skolan, skriver om den, åsiktar om den, debatterar den, bedömer den så är vi lärare, vi som är där mitt i verkligheten tysta, men hela debatten drabbar också skolans viktigaste aktörer - eleverna. Synen på skolan är oftast så negativ.
Eleverna har rätt att få bli utbildade för sin framtid. För att bli det behöver lärare som är utbildade och engagerade i skolan, i uppgiften att vara lärare, i uppdragen och få förutsättningar att verka fullt ut. Jag är mitt i, jag har en årskurs fem och ynnesten att bara ha 20 elever, jag arbetar i en kommunal skola med knappa resurser men en skola som är rik på sina kompetenser. Jag föreläser runt om i Sverige, besöker skolor, lärare och rektorer. Jag har ingen aning om hur många skolor jag har besökt, men det är ett stort antal, de jag har besökt är alla skolor som vittnat om engagemang och vilja till utveckling. Jag ingår i nätverk där skolans framtid alltid är högst på agendan. Jag läser det jag hinner med av vad som sägs om vår verksamhet. Känner igen somligt, men tycker det mesta handlar om gårdagen. Jag vill se framtiden i svensk skola.
Jag vet att jag är en positiv förespråkare av lärarens yrke, och att jag ibland onyanserat bara pekar på det positiva med skolan, men det behövs faktiskt motpoler till ensidigheten. Det betyder inte att jag blundar för kritik eller brister, men det har ingen verkan längre då lärare inte känner igen sig i det avståndet som skapas mellan dem som är utanför skolan och de som är innanför den. I slutändan drabbar de våra elever. De har skolplikt. Plikt att vara där, närvara, och få utbildning på ett värdigt sätt, i ett värdigt möte med en yrkeskår som kan, vill och gör.
I PJ Anders Linders pekar på en undersökning av MckINSEY som visar att de mest framgångsrika skolsystemen rekryterar de bästa studenterna till lärarutbildningarna. Det är självklart så att yrket kräver välutbildade lärare på alla plan och över hela systemet. Yrket är inte ett flumyrke - det är ett verkligt ansvarsfullt och krävande arbete som omsluter många växande individer. Dessa unga växande individer har många av sina vuxenkontakter inom skolans värld. Med det vill jag säga skolans hela personal, matsalstanter, vaktmästare är alla behövliga runt Sveriges växande unga.
Jag kan tänka mig att lärare blir specialister, såsom läkaren blir, på områden som gagnar utveckling av elevernas kompetenser inom skolan. Lönemässigt är det en skam att tala om hur lite en lärare faktiskt tjänar, men den diskussionen är det så lätt att fastna i. Självklart ska lärarna betalas. De utbildas under många år och har utbildningskostnader och utbildningsår som kan jämföras med civilingenjörer och liknande yrken. Skolledarna bör få mer coaching och möta ledarskap utanför skolan. Vad händer om skolans ledare möter arbetslivets ledare för att bara undersöka ledarskapet - utbilda sig. Rektorerna har ingen avundsvärd roll.
Då jag föreläser vid min lärarhögskola upplever jag faktiskt hopp om framtiden. Missuppfattar jag situationen? Lärarkandidaterna som mailar mig, ringer mig, skriver till mig, ställer sig i kö för att fråga, dela tankegångar... och jag ser bara engagemang. Lärare som jag har till kollegor vid min skola är alla lärare som ständigt ställer eleven i centrum. Sedan funderar jag över den dialog jag har med så många lärare i Sverige... har jag helt missuppfattat alltsammans då jag skriver att lärare är inom utvecklingszonen - vi vill ha utveckling, vi räds den inte. Läroplanen kan lika gärna översättas till utvecklingsplanen för svensk skola.
Inom bloggsfären finns lärare som äntligen vågar orda, tänka, uttrycka sig. Här finns en uttryckarmöjlighet för en hel yrkeskår. Det finns mycket att göra inom skolan, så kommer det alltid att vara. För skolan är en utvecklingsplats och en spegel av samhället i stort.
Jag längtar efter ett lärarupprop! Ett verkligt positivt yrkesupprop!
Här är vi... och vi är bra!
Jag känner mig löjligt positiv - och kommer få höra det. Men allvarligt talat - jag är ju där! Mitt i. Jag orkar inte längre bry mig om vad som skrivs och sägs om skolan och läraryrket. Men när PJ Anders Linder talar om sveket. Då läser jag. Tack för perspektivet! Behövligt.
Anne-Marie
Rubriken fångar omedelbart mitt intresse - den lyder;
S V E K E N M O T L Ä R A R E O C H E L E V E R
PJ Anders Linder kommenterar Högskoleverket granskning av lärarutbildningarna.
Jag tänker.
Skolan är samhällets viktigaste utpost. Den rubrik som krönikan har pekar på problemet skola överhuvudtaget. Jag tycker om att man tydliggör sveket mot lärarna och det viktigaste- eleverna. Då man talar om skolan, skriver om den, åsiktar om den, debatterar den, bedömer den så är vi lärare, vi som är där mitt i verkligheten tysta, men hela debatten drabbar också skolans viktigaste aktörer - eleverna. Synen på skolan är oftast så negativ.
Eleverna har rätt att få bli utbildade för sin framtid. För att bli det behöver lärare som är utbildade och engagerade i skolan, i uppgiften att vara lärare, i uppdragen och få förutsättningar att verka fullt ut. Jag är mitt i, jag har en årskurs fem och ynnesten att bara ha 20 elever, jag arbetar i en kommunal skola med knappa resurser men en skola som är rik på sina kompetenser. Jag föreläser runt om i Sverige, besöker skolor, lärare och rektorer. Jag har ingen aning om hur många skolor jag har besökt, men det är ett stort antal, de jag har besökt är alla skolor som vittnat om engagemang och vilja till utveckling. Jag ingår i nätverk där skolans framtid alltid är högst på agendan. Jag läser det jag hinner med av vad som sägs om vår verksamhet. Känner igen somligt, men tycker det mesta handlar om gårdagen. Jag vill se framtiden i svensk skola.
Jag vet att jag är en positiv förespråkare av lärarens yrke, och att jag ibland onyanserat bara pekar på det positiva med skolan, men det behövs faktiskt motpoler till ensidigheten. Det betyder inte att jag blundar för kritik eller brister, men det har ingen verkan längre då lärare inte känner igen sig i det avståndet som skapas mellan dem som är utanför skolan och de som är innanför den. I slutändan drabbar de våra elever. De har skolplikt. Plikt att vara där, närvara, och få utbildning på ett värdigt sätt, i ett värdigt möte med en yrkeskår som kan, vill och gör.
I PJ Anders Linders pekar på en undersökning av MckINSEY som visar att de mest framgångsrika skolsystemen rekryterar de bästa studenterna till lärarutbildningarna. Det är självklart så att yrket kräver välutbildade lärare på alla plan och över hela systemet. Yrket är inte ett flumyrke - det är ett verkligt ansvarsfullt och krävande arbete som omsluter många växande individer. Dessa unga växande individer har många av sina vuxenkontakter inom skolans värld. Med det vill jag säga skolans hela personal, matsalstanter, vaktmästare är alla behövliga runt Sveriges växande unga.
Jag kan tänka mig att lärare blir specialister, såsom läkaren blir, på områden som gagnar utveckling av elevernas kompetenser inom skolan. Lönemässigt är det en skam att tala om hur lite en lärare faktiskt tjänar, men den diskussionen är det så lätt att fastna i. Självklart ska lärarna betalas. De utbildas under många år och har utbildningskostnader och utbildningsår som kan jämföras med civilingenjörer och liknande yrken. Skolledarna bör få mer coaching och möta ledarskap utanför skolan. Vad händer om skolans ledare möter arbetslivets ledare för att bara undersöka ledarskapet - utbilda sig. Rektorerna har ingen avundsvärd roll.
Då jag föreläser vid min lärarhögskola upplever jag faktiskt hopp om framtiden. Missuppfattar jag situationen? Lärarkandidaterna som mailar mig, ringer mig, skriver till mig, ställer sig i kö för att fråga, dela tankegångar... och jag ser bara engagemang. Lärare som jag har till kollegor vid min skola är alla lärare som ständigt ställer eleven i centrum. Sedan funderar jag över den dialog jag har med så många lärare i Sverige... har jag helt missuppfattat alltsammans då jag skriver att lärare är inom utvecklingszonen - vi vill ha utveckling, vi räds den inte. Läroplanen kan lika gärna översättas till utvecklingsplanen för svensk skola.
Inom bloggsfären finns lärare som äntligen vågar orda, tänka, uttrycka sig. Här finns en uttryckarmöjlighet för en hel yrkeskår. Det finns mycket att göra inom skolan, så kommer det alltid att vara. För skolan är en utvecklingsplats och en spegel av samhället i stort.
Jag längtar efter ett lärarupprop! Ett verkligt positivt yrkesupprop!
Här är vi... och vi är bra!
Jag känner mig löjligt positiv - och kommer få höra det. Men allvarligt talat - jag är ju där! Mitt i. Jag orkar inte längre bry mig om vad som skrivs och sägs om skolan och läraryrket. Men när PJ Anders Linder talar om sveket. Då läser jag. Tack för perspektivet! Behövligt.
Anne-Marie
SÖNDAGSTIDNINGARNAS ORDLANDSKAP
Tidningshögarna... ordlandskapet som ligger framför mig. Märkliga världar som jag kan läsa om.
Det gör mig oändligt ont att läsa om fallet Embla. Men alla mina tankar går till föräldrarna. Alla. Vid varje läst rad i tidningen tänker jag på mamman, pappan.
Jag läser också att vår statsminister lämnat över en lista till Kinas ledare. Denna tystnad kring frågan innan avresan från Sverige och den faktiska handlingen vid mötet i Kina. Kanske inte allt ska göras offentligt för alla förrän efteråt.
Detta med tidningsläsande!
Anne-Marie
Det gör mig oändligt ont att läsa om fallet Embla. Men alla mina tankar går till föräldrarna. Alla. Vid varje läst rad i tidningen tänker jag på mamman, pappan.
Jag läser också att vår statsminister lämnat över en lista till Kinas ledare. Denna tystnad kring frågan innan avresan från Sverige och den faktiska handlingen vid mötet i Kina. Kanske inte allt ska göras offentligt för alla förrän efteråt.
Detta med tidningsläsande!
Anne-Marie
LÄRARYRKET KALL eller?
Igår var jag på ABF och lyssnade på tankar om läraryrket. Denna kväll ingår i en serie kvällar som anordnas av Lärarnas Riksförbund. Jag lyssnade på fyra talare - om läraryrket. Det mesta handlade om läraryrket av igår. Jag tyckte om en del av talarnas tankegångar och vikten av det historiska perspektivet av lärarens yrke. Men - jag hävdar utifrån min verklighet - att lärarnas arbete så sällan tydliggörs utifrån lärarnas verklighet. Denna gårdagen i lärarperspektivet speglar det allmänna synen om vad alla vet om läraren och skolan. Det igenkänns lättast genom
- jag minns min egen skolgång,
- då jag var lärare, det är visserligen många år sedan...
- mina egna erfarenheter av skolan, de är visserligen trettio år gamla...
möter jag dagligen. Jag kan uppleva en frustration - skolan är en allas arena, dåtidens skolupplevelser syns i oroliga föräldraansikten vid föräldramöten, skolpolitiker minns sin egna ordning och reda - vilket gör att vi alla tror att vi talar om samma ställe, plats, yrke och lärande. Det gör det svårt att tala om lärarens yrke av IDAG.
Jag saknar också - som alla andra sammanhang - en verklig lärarröst från den nu-och framtidstittande skolan. Det handlar om lärare, men det är sällan lärare som talar om sin lärarverklighet. Jag vet att vi är många lärare som resignerar inför den offentliga bilden av skolan. Man jag vill mana - låt oss ta till orda! Vi kan! Vi vet! Vi vill!
Individuell undervisning i mitt klassrum - elevperspektivet!
Jag vill tacka Metta Fjelkner, Bo Sundblad, Göran Hägg och Hans Lagerberg.
Så här ser fortsättningen på serien ut:
Lärarnas Riksförbund är det enda fackförbund i Sverige som enbart organiserar behöriga lärare inom grund- och gymnasieskola, vuxenutbildning och högskola, samt studie- och yrkesvägledare . Med ca 80 000 medlemmar är vi ett av de största förbunden inom SACO.
Välkommen till seminarier om skolan
I samarbete med ABF Stockholm anordnar Lärarnas Riksförbund en serie sammankomster i april, där socialdemokratins förhållande till skolan behandlas.
Lärarnas Riksförbund är en partipolitiskt neutral organisation. Vi vill genom seminarierna på ABF lyfta skolan i en tid när det händer mycket inom skolområdet. Skolan är i starkt behov av en nyinriktning och vi vill inte att det ska fuskas bort. En skola fokuserad på kunskap och lärande är viktigt och gynnar hela vårt land.
Lärarna Riksförbund anser att det största oppositionspartiets mening om skolan är viktig. Antingen de är i regering eller opposition. Vi vill gärna se att en omsvängning av politiken går i vår riktning, och att vi får mer fokus på kunskap och en likvärdig skola där Sverige kan vara just ett litet land med stora kunskaper.
Mötesledare vid samtliga tillfällen är tidigare utbildningsminister Bengt Göransson.
Du är hjärtligt välkommen att följa programmet nedan. Som medlem i Lärarnas Riksförbund har du fri entré.
3 april 2008
Blev det bra så här?
Jonas Frykman, professor i etnologi vid Lunds universitet
Lars Ove Dahlgren, professor i pedagogik vid Linköpings universitet
Irene Wennemo, chef för LOs näringspolitiska enhet
Roger Mogert, oppositionsborgarråd i Stockholm.
- jag minns min egen skolgång,
- då jag var lärare, det är visserligen många år sedan...
- mina egna erfarenheter av skolan, de är visserligen trettio år gamla...
möter jag dagligen. Jag kan uppleva en frustration - skolan är en allas arena, dåtidens skolupplevelser syns i oroliga föräldraansikten vid föräldramöten, skolpolitiker minns sin egna ordning och reda - vilket gör att vi alla tror att vi talar om samma ställe, plats, yrke och lärande. Det gör det svårt att tala om lärarens yrke av IDAG.
Jag saknar också - som alla andra sammanhang - en verklig lärarröst från den nu-och framtidstittande skolan. Det handlar om lärare, men det är sällan lärare som talar om sin lärarverklighet. Jag vet att vi är många lärare som resignerar inför den offentliga bilden av skolan. Man jag vill mana - låt oss ta till orda! Vi kan! Vi vet! Vi vill!
Individuell undervisning i mitt klassrum - elevperspektivet!
Jag vill tacka Metta Fjelkner, Bo Sundblad, Göran Hägg och Hans Lagerberg.
Så här ser fortsättningen på serien ut:
Lärarnas Riksförbund är det enda fackförbund i Sverige som enbart organiserar behöriga lärare inom grund- och gymnasieskola, vuxenutbildning och högskola, samt studie- och yrkesvägledare . Med ca 80 000 medlemmar är vi ett av de största förbunden inom SACO.
Välkommen till seminarier om skolan
I samarbete med ABF Stockholm anordnar Lärarnas Riksförbund en serie sammankomster i april, där socialdemokratins förhållande till skolan behandlas.
Lärarnas Riksförbund är en partipolitiskt neutral organisation. Vi vill genom seminarierna på ABF lyfta skolan i en tid när det händer mycket inom skolområdet. Skolan är i starkt behov av en nyinriktning och vi vill inte att det ska fuskas bort. En skola fokuserad på kunskap och lärande är viktigt och gynnar hela vårt land.
Lärarna Riksförbund anser att det största oppositionspartiets mening om skolan är viktig. Antingen de är i regering eller opposition. Vi vill gärna se att en omsvängning av politiken går i vår riktning, och att vi får mer fokus på kunskap och en likvärdig skola där Sverige kan vara just ett litet land med stora kunskaper.
Mötesledare vid samtliga tillfällen är tidigare utbildningsminister Bengt Göransson.
Du är hjärtligt välkommen att följa programmet nedan. Som medlem i Lärarnas Riksförbund har du fri entré.
3 april 2008
Blev det bra så här?
Jonas Frykman, professor i etnologi vid Lunds universitet
Lars Ove Dahlgren, professor i pedagogik vid Linköpings universitet
Irene Wennemo, chef för LOs näringspolitiska enhet
Roger Mogert, oppositionsborgarråd i Stockholm.
10 april 2008
Lärare: yrke men också kall?
Bo Sundblad, lektor i pedagogik
Hans Lagerberg, författare och före detta lärare
Göran Hägg, författare
Metta Fjelkner, ordförande Lärarnas Riksförbund.
17 april 2008
Författarna, läsande och skrivandet i skolan
Ebba Witt Brattström, litteraturvetare och professor
Torgny Karnstedt, författare
Caroline Liberg, läsforskare och professor i utbildningsvetenskap.
24 april 2008
Vad vilja socialdemokraterna med skolan?
Lena Hjelm-Wallén, tidigare vice stats-, utbildnings- och utrikesminister
Robert Noord, oppositionsråd i Haninge
Metta Fjelkner, ordförande Lärarnas Riksförbund
Irene Wennemo, chef för LOs näringspolitiska enhet.
Marie Granlund, socialdemokraterna skolpolitiska företrädare
PJ Anders Linder, politisk chefredaktör, Svenska Dagbladet.
Seminarierna är alltså kostnadsfria för LR:s medlemmar (glöm ej uppge att du är medlem i entrén) och äger rum på ABF-huset, Sveavägen 41, i Stockholm klockan 18.00. Ingen föranmälan krävs.
RAS-ISM
Vilket fult ord.
Ras-ism.
Ska ordbokstänka kring ordet.
Ism betyder en riktning som bildat skola.
Ras betyder människotyp som kännetecknas av yttre ärftliga drag såsom hudfärg, ansiktsform och kroppsbyggnad.
I ordboken åtföljs ras av fruktansvärda ord och eftersom de omsluts av ras ser man tydligt hur det blivit en ism av det hela. rasfördomar, rasförföljelser, rashatare, rashets, rashygien, rasmedvetande, rasmotsättningar....
Puh!
Jag kommer ingen vart. Ras-ism är ingenting som jag vill medverka till. Snarare till vi - ism! Jag myntade ordet vioismen - mitt lilla bidrag kan ses som ett motord.
Anne-Marie
Ras-ism.
Ska ordbokstänka kring ordet.
Ism betyder en riktning som bildat skola.
Ras betyder människotyp som kännetecknas av yttre ärftliga drag såsom hudfärg, ansiktsform och kroppsbyggnad.
I ordboken åtföljs ras av fruktansvärda ord och eftersom de omsluts av ras ser man tydligt hur det blivit en ism av det hela. rasfördomar, rasförföljelser, rashatare, rashets, rashygien, rasmedvetande, rasmotsättningar....
Puh!
Jag kommer ingen vart. Ras-ism är ingenting som jag vill medverka till. Snarare till vi - ism! Jag myntade ordet vioismen - mitt lilla bidrag kan ses som ett motord.
Anne-Marie
ÖNSKETANKAR
Jag hittade först inga aprilskämt i tidningen...
önskade dock att dessa rubriker var lurendrejerier...
GYMNASIER SPARAR IN PÅ PERSONAL (DN 1 april 2008)
SYON OCH KURATORN RYKER NÄR NORRA REAL MÅSTE SPARA (DN 1 april 2008)
MÅNGA AV BARNEN SKÄMS OCH KÄNNER SIG ÖVERGIVNA (DN 1 april 2008)
Anne-Marie
ORD: TRADITIONELLT BESTRAFFNINGSTÄNK
Dessa ord läste jag under helgen - TRADITIONELLT BESTRAFFNINGSTÄNK!
Traditionens straffande tänk som om det vore legitimt och tillåtet
Här är en liten lista kring bestraffningar i skolan ... och det är fritt fram att fortsätta att bryta med traditionerna:
* dumstruten
* skamhörnet
* skamvrån
* skolagan
* pekpinnessnärten
* utvisningen
* utpekandet
* exkluderingen
* offentlighetsprincipsutskällningen
* utikorridorenhänvisningen
* kvarsittningen
* läxan
* bråkstakestämpeln
* hemringarskvallret
Anne-Marie
Traditionens straffande tänk som om det vore legitimt och tillåtet
Här är en liten lista kring bestraffningar i skolan ... och det är fritt fram att fortsätta att bryta med traditionerna:
* dumstruten
* skamhörnet
* skamvrån
* skolagan
* pekpinnessnärten
* utvisningen
* utpekandet
* exkluderingen
* offentlighetsprincipsutskällningen
* utikorridorenhänvisningen
* kvarsittningen
* läxan
* bråkstakestämpeln
* hemringarskvallret
Anne-Marie
PROVRUM VS KLASSRUM
Måste leka med två olika rum. Detta med anledning av häng, keps och annat trams.
Provrum...klassrum!
På det ena stället klär man sig i det man tror man passar i - på det andra stället kläs man av det man trodde att man passade i.
Anne-Marie,
som undrar lite över en hel del saker som är som de är.
HÄNG PÅ PAPPA!
Idag tog jag en promenad mitt i livspulsen. Det är vanlig torsdag för de flesta, det är ledighetslunk för mig. Jag får se det jag inte brukar se - dagisungarnas småbenspromenader, brevbärarspringet i trappen, lekplatsernas invasion... och efter en tvåtimmars grundligt tittande, tänkande och fotograferande... slår jag mig ned i godan ro på ett av Stockholms många cafeer. Jag har mina oaser. Sitter ensam och ser ut över min värld. Här är man på sina egna villkor. Kaffet smakar, mackan likaså.
Då kommer en man i trettioårsåldern. Han är hemmapappa förstår jag när jag ser hans barnvagn. Han ska fika med sin ettåring. Det är iordningställande, fixa trygghetsstolen så att barnet sitter kvar och lite still, hämta mackan, kaffet och några små glas med vatten. Han är så fin i sina åtbörder mot sin lilla dotter. Han återger hennes ansiktsminer, betryggar henne då han hämtar en servett. Jag tittar. Och finner mig själv leende. Så där på avstånd deltagande. Instämmande. Återgivande.
Så tappar den lilla något på golvet. Det rullar iväg någonting. Pappan är genast uppe. Han rusar efter tingesten. Här ska räddas. Han böjer sig ned...
Han har häng!
Han har kalsonger som syns!
Han har häng!
Du milde... skulle väl en lärare tänka. Häng! Här! Jag skrattar för mig själv. Ja. Så är det. Denna ansvarsfulle pappa, denna omsorgstänkande man har häng. Och vad märkligare är... om fem år sitter han i skolan med oss lärare. Han kommer med sitt barn... och sin värld. Han kommer med sitt häng, sin keps... sitt liv och det vackraste han har överlåter han till oss... sitt barn.
Jag kan inte stänga dörrar till något som är verkligt och levande utanför skolan. Jag kan inte uppröras över häng, kalsonger, kepsar ... jag är intresserad över utvecklingen inom ramen för skolans uppdrag. Det där som handlar om tänket, lärandet, gemenskapen... och utvecklingen. Jag har aldrig haft problem i klassrummet med vare sig kepsar eller häng. Däremot har vi brottats ordentligt med matteproblem där kepsen åkt av därför att händerna behöver klia i det tänkande som sker därinnanför.
Jag undrar hur vi gör i skolan om denna pappa tappar en endast grej så att vi får syn på hans kalsonger.
Avslutar vi utvecklingssamtalet och hänvisar till ... ja vad?
Anne-Marie,
som sitter och undrar över sakernas tillstånd och hänvisar återigen till Fredrik Svensson
http://jeppesenblog.blogspot.com/2008/03/kepsens-arvtagare-makt-och-i.html
INTEORD - KONTROLLTAGNING
O r d s o m i n t e - KONTROLLTAGNING eller NEDLÄGGNING - En metod vilket betyder att två vårdare håller ned ett barn med polisgrepp. Man häpnar - året är 2008. Polisgrepp på barn med funktionshinder. Med vilken rätt? Hur ser dessa vårdare på människan?
Anne-Marie
Anne-Marie
BRALLORNA HÄNGER
Min hipphoppande son hade häng. Har häng. Har keps. Har allt. Han retar upp en hel skolvärld. Bara som uppenbarelse. Det har han fått äta upp. Kepsen som omsorgsfullts inköpts från Amerika kostade honom hela hans förmögenhet, hänget var omsorgsfullt neddraget till den gräns där det inte gick att gå längre, kalsongerna extremt rena och en del av hela outfiten.
Som mamma såg jag arbetet innan skolan. Spegeltiden, klädomsorgen, kepsen som trycktes ned över tonårshuvudet. Jo, jag skakade på huvudet. Inte gillade jag hänget. Jag såg ju hur svårt det var att gå ordentligt. Men jag glömde aldrig min egen tonårstid. Mina jackor som var så korta och midjan som var så bar att den tjugogradiga minustemperaturen gav mig den ena åkomman efter den andra. GulochBlåjeansens tajta fodral gjorde att jag inte kunde sitta rak i skolstolarna, det hårdsprayade håret kunda absolut inte döljas under någon mössa. Då fanns inte kepsarna. Nej... man klädde sig så där av någon anledning. Inte kunde man ana att de lärare man hade skulle se rött och ägna jätteomsorg om att få en på andra tankar. Nej... jag räknade matte halvliggandes. Jag skrev uppsatser med min jätteballa jacka på.
Min son har fortfarande häng. Nu är han inte längre i skolan. Kepsen tar han av sig om omgivningen kräver det. Av egen vilja och av respekt för sin omvärlds åsikter. Hänget, kalsongerna döljs av långa, långa tröjor. Det är så det ser ut i hans värld. Han läste på naturvetenskaplig linje. Gillade både matte, fysik och kemi. Så kan det vara!
http://jeppesenblog.blogspot.com/2008/03/kepsens-arvtagare-makt-och-i.html
och jag hänvisar givetvis till Fredriks blogg som talar om ilandsproblemet byxhäng och välklädda huvuden.
Anne-Marie
Som mamma såg jag arbetet innan skolan. Spegeltiden, klädomsorgen, kepsen som trycktes ned över tonårshuvudet. Jo, jag skakade på huvudet. Inte gillade jag hänget. Jag såg ju hur svårt det var att gå ordentligt. Men jag glömde aldrig min egen tonårstid. Mina jackor som var så korta och midjan som var så bar att den tjugogradiga minustemperaturen gav mig den ena åkomman efter den andra. GulochBlåjeansens tajta fodral gjorde att jag inte kunde sitta rak i skolstolarna, det hårdsprayade håret kunda absolut inte döljas under någon mössa. Då fanns inte kepsarna. Nej... man klädde sig så där av någon anledning. Inte kunde man ana att de lärare man hade skulle se rött och ägna jätteomsorg om att få en på andra tankar. Nej... jag räknade matte halvliggandes. Jag skrev uppsatser med min jätteballa jacka på.
Min son har fortfarande häng. Nu är han inte längre i skolan. Kepsen tar han av sig om omgivningen kräver det. Av egen vilja och av respekt för sin omvärlds åsikter. Hänget, kalsongerna döljs av långa, långa tröjor. Det är så det ser ut i hans värld. Han läste på naturvetenskaplig linje. Gillade både matte, fysik och kemi. Så kan det vara!
http://jeppesenblog.blogspot.com/2008/03/kepsens-arvtagare-makt-och-i.html
och jag hänvisar givetvis till Fredriks blogg som talar om ilandsproblemet byxhäng och välklädda huvuden.
Anne-Marie
DJUPDYKNING
Då det gäller skolfrågor måste vi djupdyka. Inte handskas med frågorna på ett ytligt sätt. Jag skulle vilja stanna upp det hela och fördjupa oss i det vi håller på med i skolan. Det jag hör utifrån handlar så mycket om utanför att det känns overkligt för oss innanför. Trots det påverkar det oss inom skolan. Ständigt. Jag vill stanna upp, fundera, reflektera mer, diskutera och utveckla. Det är en skoltanke.
Anne-Marie
http://jeppesenblog.blogspot.com/
och en del av tänket hämtar jag från Fredrik Svenssons blogg. Gå dit!
LÄSDEBATTSINLÄGG
LÄSDEBATTSINLÄGG!
Som ... om!
Anne-Marie