PÅSKÄGGSORD - VARSÅGOD!

image2337

KLASS 9 A

Jodå... det är när eleverna får bli individer och synliggöras som programmet blir som bäst.
För så är det. Elever är individer. Mer individer än elever. Frågan är bara hur detta kan förenas i skolan.
Kameran följer eleverna in i elevhemmen och synliggör något specifikt dilemma som kan hindra eleven  från att lära i skolan. Nu sist är det flickan som förlorade sin pappa i en bilolycka och som burit en mängd funderingar kring sin pappas död, obesvarade blir de inkapslade.  Under flera år. 

Anne-Marie


TVÅ SMÅ BARN DÖDADE

Det händer i Sverige.
Det har hänt.

Rubrikerna är stora.
Ska vara det.
Men barnen som kan läsa är väldigt små.
De behöver vuxna.

Förklara för barn vad som har hänt.
Så sakligt som möjligt.

Jag bär alltid denna tanke - skydda barnen i verkligheten, inte ifrån den!

Anne-Marie

GRINA ILLA

image2312

Masken borde grina illa, inte le.
Irak är en allvarlig sak.
Fem år av ... ja av vad?

Anne-Marie

UTSTÄLLNING NATIONALMUSEUM

image2305

På Nationalmuseum är det nu en utställning med Toulouse Lautrecs målningar. Då jag var sex - sju år tog min mamma mig till en utställning jag sen aldrig kunde glömma. Idag läser jag att konstutställningen är "barnförbjuden".

image2306image2307

Det här är min upplevelse:
Det var en farbror. Farbrorn tyckte om att måla tanter som dansade. Han målade med en tandborste. La färg på tandborsten sedan drog han med sin kniv över tanborsten och då for färgen iväg ut på målningen. Farbrorn var liten. Jag var liten. Jag hade också en tandborste. Jag prövade hemma med tandkrämen. Den for iväg över badsumsspegeln. Och på väggen.

Idag nästan 40 år senare kan jag säkerligen se något av det jag då upplevde. Men inte med samma storögdhet.

Anne-Marie,
som aldrig glömmer den utställningen jag besökte som barn.
http://www.nationalmuseum.se/NMTemplates/NMSingleExhibition____6554.aspx

TÅLAMOD

Vi har inget annat val än att ha tålamod - säger den krigsskadade kvinnan som förlorat så mycket...
De hårt prövade har tålamod. Varför saknar vi tålamod här tänkte jag. Vi som har så mycket förlorar annat. Tålamodet.

Anne-Marie,
som såg TV2 korrespondenterna och vill se nästa nästa vecka, och nästa nästa nästa veckan därpå, för att se nästa, nästa, nästa, nästa lite längre fram i tiden.

NYFÖRÄLSKAD

image2296

Anne-Marie

HÄRLIGT MARTIN INGVAR

Fredrik Svensson har skrivit en blogg om Martin Ingvar och jag vill genast länka till den. Debatten förs på alla håll och kanter, diskuteras i skolan, i media och framförallt hos oss lärarbloggare... det är verkligen roligt att läsa att Martin Ingvar själv finns med här. Välkommet tycker jag. Så bums in till Fredriks blogg. Vänta inte en sekund.

http://jeppesenblog.blogspot.com/2008/03/martin-ingvar-och-om-att-g-andras.html

Anne-Marie

SKOLPOLITIK

image2291

Jag vet inte.
Men jag döpte den här bilden till Skolpolitik,
Varför vet jag inte.
Bilden är vackrare än verklighetens ord.

Anne-Marie

BONNIERS BJUDER IN

image2290

FILMMUSIKEN - Den klassiska pianotrudilutterna gör mig till en trippare. Jag trippar in... tar en skål med popcorn och en läsk bänkar mig, lyssnar till presentationer och njuter FLYGA DRAKE - som vi lärare får se. Den är bra. Tårar i ögonen... Och javisst - Bonniers är mitt förlag. Jag skriver medvetet om en härlig kväll. Träffade kollegor. Min sons gamla lärare. Det är bra med platser där vi lärare kan mötas. Tack för den kvällen.

image2292

Anne-Marie

SÖNDAGSSPEGLINGAR

image2285

Speglingar - såsom en spegel - idag diskuterar filosofiska rummet i P1 den narcissism som breder ut sig och behovet av att skapa en bild av sig själv. En del av frågan berörde bloggarnas narcissistiska behov och vad det gör med självbilden. Jag är idel öra.

Anne-Marie, som undrar över speglingarna
och speglarna, och behovet av att göra en spegling av alltsammans. Jag letar alltid spegelbilder. Också av mig själv. Visar jag verkligheten då?

HJÄRNFORSKARE MARTIN INGVAR

image2283

Idag på DN debatt är det hjärnforskare Martin Ingvar som står för ordet. Martin Ingvar efterlyser en större kunskap om hur barns hjärnor fungerar. Området är viktigt. Pedagogernas förståelse för de nya rönen likaså. Det är säkerligen ett stort glapp mellan skolan och den medicinska forskningen. Jag vill gärna vara med och skapa en plattform för utbyte. Med respekt för de olika diciplinerna.

Det är en skarp kritik Martin Ingvar levererar. Jag läser den och funderar.

"Pojkar ligger 18-24 månader efter flickor i den biologiska utvecklingen får idag sitt första
betyg mitt i flammande puberteten. En period i livet då dom måste ha mössa på sig för att hålla ihop tankarna.
Innan de kommit ur puberteten har de fått sina första slutbetyg i gymnasiet. De har aldrig fått lära sig vad återkoppling är utan blandar ihop det med bestraffning. Självklart blir betygen illa omtyckta då. Antipluggkulturen frodas."


Klart att skolan har en uppgift. Svara upp till, berätta om vad vi lärare vet och ser, fortbilda oss, ge oss in i debatten. Jag tycker hjärnforskningen är oändligt spännande och följer den i den mån jag förstår, har tid och där bokutgivning främjar till att sprida nya rön. Med tre barns erfarenhet, en flicka och två pojkar, har jag inga problem att förstå citatet.

Ska sammanställa en litteraturlista i ämnet.

Anne-Marie

http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=572&a=750103

RAPPORT OM MOBILEN

image2275

Jo Jo.
Jag skulle vilja sätta in en bild på min underbara klass. Men det blir en bild från Rom.

Vi är med i Rapport denna kväll. Min klass och jag.
Det är följden av min krönika om mobiltelefonen och möjligheterna som publicerades i Lärarnas Tidning.
Mina tankar om mobilerna, krönikan, och nu ett reportage från klassrumstänkandet på plats. Frågan är märkligt kontroversiell. Jag förvånas. Vi har haft tekniken i våra händer under 10 års tid. Vi vuxna kan inte leva utan den. Men då det gäller unga människor skapar vi förbud, inteord och misstänksamhet.

Denna gamla tvapparaten hittade jag på en loppis i Rom. Loppisar visar fram de gamla sakerna vi inte längra använder och vilka inte längre passar in i vår moderna tid. Jag minns gamla räknestickan, och då miniräknaren kom, och förbjöds av lärare och skola. Miniräknaren, som för övrigt var gigantisk stor, så minibegreppet har blivit ännu mindre än den var under den tid då jag var ung. Vi är märkligt rädda för det nya. Vad handlar det om?

image2276

Det är nästan märkligt att veta att man än gång i tiden manade sina barn att inte hänga över böckerna, hemmaläsningen ansågs farlig, och skickade ut barnen i det fria. Det gör vi inte så ofta nuförtiden.

image2277


Allt gott till mina elever. Allt gott till lärare runt omkring vår klass.
Njut av helgen.
Anne-Marie

GULLIGA NYCKELPIGAN

Pluttinutt gulliga nyckelpigan.
Det är något speciellt med en nyckelpiga.
I sagan finns det många nyckelpigor.

Nu läser jag i DN om den farliga mördarnyckelpigan.
Den kommer anfallande från Asien och beräknas landa någonstans i Sverige.
Den känns igen med sina nitton svarta prickar.
De vanliga nyckelpigorna, de söta, snälla och gulliga, de har bara sju prickar på vingarna.

Så mördarsnigeln... och mördarnyckelpigan...
Människan har ett klantigt finger med i spelet.
Människan har framodlat denna lilla best. Den äter andra små arter med hull och hår, och framtogs i avsikten att bekämpa något. Nu har de rymt. Och lever i godan ro på det som de önskar leva av. De tar sig också fram lite här och var.

Så denna sommar... ska jag räkna prickar.
Anne-Marie


Källa; DN 7 mars 2008

KRÄNKTARE KAN INGEN VARA

Detta svar på mitt inlägg tycker jag kan lyftas fram till ett självständigt inlägg.


Jag tänkte lite mer :-)
Undrar om ändå inte det värsta är att de individer, som tar ordet "kränkt" i anspråk och använder det som ett instrument att bota sin egen oförmåga med, åstadkommer att begreppet urvattnas. Det i sin tur drabbar dem som så väldigt mycket behöver ordets tyngd och allvar.

Anne-Marie


LÄGRE ÄN GLOCALNET

Lysande inlägg av Mats, Tysta tankar.
http://lumaol.wordpress.com/2008/02/18/aftonbladet-just-nar-du-trodde-att-botten-var-nadd/
Anne-Marie

GENOMTÄNKT

image2186

Genomtänkt!

En skoltanke gömmer sig i ordet.
En pedagogisk sådan.
Alla som talar om skolan kan behöva detta ord varför jag skänker bort det.
Det är inte ett låneord. Behöver inte lämnas tillbaka.
Bara bäras i alla situationer där skola diskuteras.

Förvalta det noga.
Anne-Marie

TILLSTÅNDET I DEN SVENSKA SKOLAN

I morgon talar Jan Björklund och Eva-Lis Preisz om tillståndet i den svenska skolan.

image2183

Det vore ärligare om de diskuterade AVSTÅNDET till den svenska skolan. Vi som är i skolan kan orda om tillståndet i den. Förslagsvis elever, lärare, skolpersonal och skolledare. Men som sagt, det ska bli intressant att höra vad Jan Björklund säger och undra vilken skola han besökt och vad han bygger sina antaganden på. Eva-Lis Preisz säger nog ett och annat om läraren i skolan.

Anne-Marie,
som ska försöka känna igen mig.

LJUSHUVUD OM NATTSVART

Ekonominyheterna beskriver det nattsvarta läser jag.
I varje stad och i varje större samhälle ser jag inte något av det nattsvarta.
Vi har upplysta gator, parker och hus.
Nattsvart... knappast!

Den nattsvarta liknelsen fungerar inte i det moderna och rika samhället.
Bättre vore om man skrev
Det är blinkande varningsljus.
Eller det stannarödaskenet som blinkar där vi ska gå eller köra.
Det är nog så allvarligt.

För en framtida utdelning måste vi tänka långsiktigt.
Till detta behövs det riktat ljus.
Annars blir det tids nog mörka, svarta nätter.
Nattsvart!

Detta är inte en lek med ord.
Jag är ett ljushuvud.

Anne-Marie

SLAS DÖD och CITAT SLAS

"När man är liten är man inte stor,
och det är tur det för när man väl är stor och vuxen
får man ibland bekymmer, man bekymrar sig för nåt
som står i tidningen till exempel.
Då sitter man där med sin tidning och sina bekymmer
och önskar att man vore liten igen."


ur SAGOR för BARN och VUXNA av Stig Claesson, 1982




http://www.dn.se/DNet/jsp/polopoly.jsp?d=1058&a=730134

Tidningen ger ut nyheten, SLAS är död, och visst rämnar världen en liten evighetens stund,
något försvinner bort, pennspetsen är för evigt avbruten. Att läsa SLAS var en slags långsamhetens resa in i det bekanta. Väl där var det inte längre så bekant.

Anne-Marie

Tidigare inlägg Nyare inlägg