Kap. 4: Musen Ben
Om jag hade packat som muminmamman - men inte varit muminmamman - då hade jag nog packat med mig en mousetrap? Men det är inte säkert att jag skulle ha använt den. Jag kanske skulle markera lite mot Ben, du Ben, vi ska dela det här rummet. Jag har en sån här... och så skulle jag med darrig hand visa honom råttfällan. Om jag ska vara riktigt ärlig - Ben vet inte vad det är för något. Han har överlevt alla fällor. För i hans värld finns det inga. Han är söt, tar en och annan smula från golvet helt omedveten om att jag tänker det jag gör. Om jag ska vara väldigt ärlig så skulle jag aldrig någonsin sätta ut en sådan fälla. Om jag ska vara riktigt riktigt uppriktig mot min dotter - du - Ben - det är inte en mus - det kan det inte vara - det är flera olika - det är massor - det är hur många som helst - men jag tror jag ska vara försiktig även med detta samtal. Jag har en känsla av att Ben betyder något för henne. Vi skulle hamna i diskussioner - vemharrättattbestämmaöverliv - vadsägerattduharmerarättänenmus - varförärduräddförensådanlitenmusduärjutusengångerstörre... och där ger jag min dotter rätt. För jag håller med. Därför är det inte bra att jag tänker MOUSETRAP...
Jag har ännu inte satt ned fötterna på golvet - benen bär mig inte fram till kaffet.
Kap. 3 - Musen Ben
Om Ben trasslar till det för mig?
Så är det värre med trafiken som kör på fel sida. Det är inte farligt när man tänker - Jajustdethärärdetjuvänstertrafik - titta noga åt alla håll - och så tittar man medvetet åt alla håll - överdriver sitt tittande åt alla håll. Det är bra. Det farliga är när man känner sig varm i kläderna. Nuharjagvarithärifleradagar och detta är mitt fjortondebesökhär - och man tror att man vet. Det är då det är farligt. Då rusar man ut, ser slentrianmässigt åt fel hål (rätt i Sverige) och då är det...ibland nästan...eller rättare sagt ....då är det riktigt farligt.
Så idag är jag en överdriven tittare åt alla håll. Ett praktexempel på hur man gör när man ska över en gata i ett land som envisas med att ha vänstertrafik. Imorgon är jag...lite mer slarvig. Ska inte stanna så länge. Det är nog tur det.
Anne-Marie
Kap. 2 - Musen Ben och the mousetrap
Varför tänker jag oavbrutet på ordet mousetrap?
Jag ser Ben.
Han gör min värld en aning mindre.
Mina ben är inte på golvet.
Varför är min dotter så gästvänlig?
Varför gör hon ingen skillnad på mig och Ben?
Varför tänker jag på en ostbit i en fälla...?
Nej nu ska jag sätta ned fötterna,
modigt gå fram till espressobryggaren,
jag VILL ha kaffe,
och det får Ben böja sig för.
Jag tittar på Ben.
Han kilar omkring och har det gott.
Han har fyra ben.
Ben är på benen.
Jag är beredd.
Att lägga mina på ryggen.
Anne-Marie
Jag ser Ben.
Han gör min värld en aning mindre.
Mina ben är inte på golvet.
Varför är min dotter så gästvänlig?
Varför gör hon ingen skillnad på mig och Ben?
Varför tänker jag på en ostbit i en fälla...?
Nej nu ska jag sätta ned fötterna,
modigt gå fram till espressobryggaren,
jag VILL ha kaffe,
och det får Ben böja sig för.
Jag tittar på Ben.
Han kilar omkring och har det gott.
Han har fyra ben.
Ben är på benen.
Jag är beredd.
Att lägga mina på ryggen.
Anne-Marie
Kap. 1: Musen Ben och Edinburgh
Några dagar i en annan miljö - språkligt - fysiskt - och det skapar jämförelser...på gott och ont. Vi kan kalla det reflektioner om ...
- Det är så rent. Det är så städat. Gatorna är rena. Jag ser ett enda papper flyga omkring. Att jag lägger märke till detta beror på att det inte är så rent i Stockholm.
- Preswick Airport. När man kliver ut utanför flygplatsens byggnad får man genast hjälp. - Where to dear - och vips sitter jag på en buss som jag inte själv behövt leta reda på. Att jag noterar detta beror på att jag är behjälpt av denna hjälp och att jag inte sett någon sådan - behöver du hjälp kära du - utanför Arlanda.
- Jag känner mig märkligt hemma här. Trots Ben. Jag gillar språket, accenten, tilltalet - oh dear... I see Ben!
Anne-Marie
-
- Det är så rent. Det är så städat. Gatorna är rena. Jag ser ett enda papper flyga omkring. Att jag lägger märke till detta beror på att det inte är så rent i Stockholm.
- Preswick Airport. När man kliver ut utanför flygplatsens byggnad får man genast hjälp. - Where to dear - och vips sitter jag på en buss som jag inte själv behövt leta reda på. Att jag noterar detta beror på att jag är behjälpt av denna hjälp och att jag inte sett någon sådan - behöver du hjälp kära du - utanför Arlanda.
- Jag känner mig märkligt hemma här. Trots Ben. Jag gillar språket, accenten, tilltalet - oh dear... I see Ben!
Anne-Marie
-
Att PACKA rätt...
Jo - men det fattas något i min packning?
KAVIARTUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUUBEN!
Anne-Marie/Ma
VACKRA PROMENADER i SKOTTLAND
Miljöombyte.
Promenadrörelser.
Språkförnyelse.
Placeringsförändring.
Skrivbordscafé.
Bokhandelsövernattningar.
Boklådesökningar.
Dottersmiddagar.
Fotograferingsnyfikenhet.
Flygplansöverfärd.
Anne-Marie
http://sandstrom.blogg.se/
har en väldigt rolig blogg. Den vill jag gärna göra reklam för. Så då gör jag det.
http://sandstrom.blogg.se/
Anne-Marie
SNURRET PÅ GAMMAL TELEFON
Får så många minnen.
Jag hör snurrskivans resa tillbaka från siffran nio.
Jag hör min mormors röst när hon samtalar med sin syster. Hon mötte alltid upp med sin glada förvåning - nämen är det du! och så kände man sig som den viktigaste av alla, trots att man talat med henne alldeles nyss - jag hör henne svara sin syster...Nämen ÄR DET DUUU!
Jag minns hur man lärde sig att svara med efternamn eller med sitt telefonnummer. Helt enkelt lärdes man att svara - Körling eller det telefonnummer man då hade 64 75 52. När försvann det?
Jag minns så många telefonnummer som inte längre leder dit de än gång gjorde. Hem till min mormor och morfar, hem till mitt första hem, hem till mina kusiner, hem till mina vänner, hem till mina grannar, hem till min mamma...och inget av dessa är verkliga nummer längre. Men jag har inte raderat dem ur min inre telefonkatalog.
Jag slår .... och hör snurrskivan göra sin väg tillbaka till återvändsgränd.
Anne-Marie
SÅ ÄR DET. SÅ KAN DET VARA.
SÅ ÄR DET!
SÅ KAN DET VARA!
Anne-Marie
Telefonsamtalsskiss
Telefonskiss alldeles nyss.
Telefonkladdskiss medan samtalet flyter fram.
Jag tar del av en annan människas sorg.
Min egen kapslar jag in.
Den ryms inte i detta samtal.
Men den ryms i mig.
MIN BRORs GITARRER
Min bror, den andre, är konstnär och musiker. Han spelar blues. Jag lyssnar alltid på min bror. Det har jag gjort sedan jag var liten. I själva verket har jag lyssnat på min bror i hela mitt liv. Han fanns nämligen före mig. Så jag kunde inte göra något åt det. Jag hörde honom plinka på pianot. Jag hörde honom lära sig spela Blinka lilla Stjärna där. Men allt under tiden jag växte upp så växte min brors kunskaper sig musikaliskt starkare. Jag har därför lyssnat lite mer noggrant på honom under många år. Under alla år jag växte upp så var och är min bror äldre. Jag kommer inte ikapp. När han målar, ritar och ställer ut sina saker så köper jag ett och annat. Kanske just för att han är min bror. Och för att han är min storebror. Detta, gitarrerna, är ett och ett annat jag köpt av honom. Så är det. Min brors gitarrer, min brors bilder - det är musik för mig.
Anne-Marie
DJURSKÖTAREN på SKANSEN AKVARIET
... tack för att jag fick vara lite innanför alltsammans. Det var så spännande. Jag blev liksom en människa i bur - i bur bland apor. Jag tog en bild för att skapa en känsla av hur det är att bli betittat som aporna blir ...
Jag har hört att du ger fantastiska guidningar och att en krokodil en gång försökte äta upp dig.
... en annan sak... man ska vara glad i spindlar.
De gör nytta på alla platser de är. Det lärde jag mig igår.
En spindel äter upp det vi tycker ännu sämre om att ha hemma.
Allt gott.
Anne-Marie
Jag har hört att du ger fantastiska guidningar och att en krokodil en gång försökte äta upp dig.
... en annan sak... man ska vara glad i spindlar.
De gör nytta på alla platser de är. Det lärde jag mig igår.
En spindel äter upp det vi tycker ännu sämre om att ha hemma.
Allt gott.
Anne-Marie
ALLVARLIGT TALAT...
Spindeln är väldigt stor. Men jag är större. Varför måste jag tänka så när jag ser spindeln. Varför vågar jag så lite när jag ser den här. Jag vågade röra den lite grann efter ett litet tag. Jag lät den känna på min hand med ETT ben. Sen ryckte jag till för jag trodde spindeln ryckte till. Djurskötaren sa - du ska andas djupt - det glömmer du - när du gör det kan du känna bättre...då gjorde jag som djurskötaren sa...och vips kunde jag andas igen. Det var ju bra.
Allvarligt talat... jag tror jag ska besöka Skansen Akvariet igen...och då...då ska jag låta spindeln sätta två spindelben i min hand. Vem som rycker till först? Det ska bli spännande att se.
Modet att ingenting göra... är nog bästa strategin.... bara vara där med sin händer och låta spindeln vandra över med alla sina läskiga, långa, håriga, insektsben... Ja, jag är rädd. För spindlar.
Anne-Marie
ALLSÅNG PÅ SKANSEN...
Jahaja...det blir första gången i mitt liv. Allsång på Skansen.
Ska möta vänner. Sjunga lite ihop.
Det tror jag att jag mår bra av.
Druttelutta litegranna...med tusen andra...
sen ska jag hälsa på LEMURERNA...
DETTA ÄR VÄGEN ÖVER TILL SKANSEN.
VISSA SKYLTAR ÄR ÖVERFLÖDIGA.
OCH SITTER FÖR HÖGT UPP:
Anne-Marie
ETT STRÅ TILL STACKEN
Med bullar på ett strå
kan man göra vem som helst glad.
Min bror är formgivare,
bullbakande bagare,
och lycklig ägare av Sandhamns bageri,
Detta är hans strå.
Det lånar jag nu till min blogg.
Anne-Marie
Detta SÅG jag igår...
En skyltdocka som slitit sig lös från det eviga modellandet.
Naken stod han och blickade ut över vad som fanns att köpa.
Blåa fat och koppar.
Jag ville inte påminna honom om att han var oklädd.
Det kändes inte så viktigt på det stora hela.
Anne-Marie
FRÅN MIN HOTMAIL TILL MIN BLOGG
Dagens ord.
"Om någon du talar till inte tycks lyssna, var tålmodig. Det kan helt enkelt bero på att personen kan ha lite ludd i ena örat" Kloka ord av Nalle Puh.
Sändes till mig via hotmail.
Jag lyfter fram dem här.
På detta sätt vinkar jag till avsändaren.
Allt gott.
Anne-Marie
"Om någon du talar till inte tycks lyssna, var tålmodig. Det kan helt enkelt bero på att personen kan ha lite ludd i ena örat" Kloka ord av Nalle Puh.
Sändes till mig via hotmail.
Jag lyfter fram dem här.
På detta sätt vinkar jag till avsändaren.
Allt gott.
Anne-Marie
EN FÖDELSEDAG
A-M tecknar minnen.
Idag är det en födelsedag.
Det är en födelsedag jag firat i många, många år. Därför syns dagen tydligare i almanackan.
Personen som hade sin dag i dag är inte längre i livet.
Det gör att jag nu har två dagar som omsluter mitt minne kring denna person. Jag har hennes födelsedag men också hennes dödsdag. Eller dödelsedag.
Anne-Marie
VATTEN OCH LITE MUMINTROLL
Nästan inte förnimbart - men vattnet glittrar. Glittret låter sig inte fångas i bild. Det kräver närvaro. Det tar tid att blicka ut över vatten. Jag kan blicka ut över vatten. Länge. Om det inte skymmer ser jag horisonten. Det är ett vackert ord för något som är vilsamt långt bortom. Jag tycker om vatten. Jag tycker om horisonten. Jag tycker om Tove Jansson. Jag känner mig som muminmamman. I väskan har jag någon liten snäcka eller en sten. Så tänker jag när jag står och tittar ut över vatten. Glittrande vatten. Ibland känner jag mig som Lilla My, ibland som snorkfröken, men allra oftast är jag nog som Filifjonkan eller Mumintrollet. Någonstans mittimellan.
Vatten är så påtagligt i muminvärlden. Tänkandet likaså. Kanske hör tänkandet ihop med vattnet. Det flyter på, flyter fram, från djupt till grunt, skvalpar kring...och intill vattnet kan man göra strandfynd. Det är en aktivitet som man kan ägna mycket tid åt. Strandfynd. Då tänker jag på Mumintrollen igen. De letade utefter strandkanterna....
Det ska jag göra imorgon.
Gå på en strand. Barfota. Titta nedåt. Bara leta. Utan att söka. Strosa omkring vid en strandkant. Undra bara vilken kant jag ska strosa i kanten av?
Anne-Marie
TVÅ HUS
Det här är två skorstenar. Det är skorstenar på två hus. Hustaken sluttar mot varandra. Husen står väldigt, väldigt nära varandra. Det är två hus som inte vill skiljas åt. De är tillsammans. De hör ihop. Grunden är lagd.
Så kan man se på hus.
Anne-Marie