DJURSKÖTAREN på SKANSEN AKVARIET
Jag har hört att du ger fantastiska guidningar och att en krokodil en gång försökte äta upp dig.
... en annan sak... man ska vara glad i spindlar.
De gör nytta på alla platser de är. Det lärde jag mig igår.
En spindel äter upp det vi tycker ännu sämre om att ha hemma.
Allt gott.
Anne-Marie
Hade du varit min lärarinna hade jag garanterat inte slutat skolan efter sexan. Du verkar ju så jordnära och levande. Inte som dom tomgångs idealister som tog död på alla mina ambitioner att vilja lära mig något. Jag lärde mig skriva och läsa innan skolstarten på samma sätt som jag lärt mig allt annat i mitt liv, genom min nyfikenhet. Tyvär stavar jag ju som en kratta och utrycker mig som ett gramatiskt bombnedslag men jag lär väl knappast bli författare ändå.
Oj då... jag hade aldrig låtit dig försvinna som elev. Dessutom har stavning inget med innehåll att göra. Det har med form att göra. Stavning är det många, många författare som har problem med. Fler än du tror. Jag känner en författare som tampas med sin stavning, men ingen, ingen, ingen skulle tro det som läser hans böcker. Och det är det många som gör. Du ska odla din text och har dina läsare... och bara så ska du göra. Skriv av dig ditt liv om inte annat. Anne-Marie
Det finns ju inte så mycket att skriva om, jag har ju inte upplevt nått i mitt liv. Men visst mitt huvud kokar över av ord jag måste få ut. I snitt tror jag inte att jag säjer mer än 10 meningar om dan så att hitte detta forum har ju släppt ut ett gigantiskt tryck ur min hjärna. Här kan jag ju tycka och säja saker utan att drabbas av skräcken jag har för mänskligakontakter. Jag gick tidigare hos en psykolog som trodde att min skräck för mänsklig och framför allt kvinnliga kontakter bottnar i att min mor dog då jag var 3 år gammal och att jag är rädd att sätta mig i en kännslomässig beroendeställning till en kvinna för att jag inte vågar förlore någon igen. Ensamheten förstår jag mig på och kan hantera, inte det andra.