automatiska röster inleder samtal
* när jag ringer svarar ibland automatiska telefonsvarare så naturtroget levande att jag börjar prata och inleda ett samtal...som avslutas med - pip - och jag inser att jag talat för döva öron
* ibland när min GPS sagt till mig flera gånger att jag ska svänga vänster med sin automatiska röst svänger jag per automatik till höger för att på detta enkla vis starta konversationen - gör om rutt. Den gillar jag på något märkligt sätt. Den får mig att skratta och tänka på vem jag själv är.
* vissa automatiska röster säger - du får nu använda din egna röst - du behöver inte trycka på telefonknapparna...och det känns genast lite vänligare, som en inledande dialog, men plötsligt tar allt slut... och man sitter där man sitter med sin telefon i handen... du får nu tala med dig själv... så ungefär.
* du är placerad i kö...det är en utmaning att inte skrika - jag vill inte, jag vill inte - du är placerad i kö. Din plats är 58 i turordningen. Då inser man plötsligt att man är omgiven av massa andra som väntar i samma kö. Tänk om man kunde växla ett ord med dem medan man väntar...men i samma stund som man tänker så svarar den automatiska rösten... du är placerad i kö...din plats är 58 i turordning...och så stampar man länge på samma plats i turordningen...
* men för att återgå till inledningen och att lämna meddelande på en telefonsvarare - jag blir ju också en slags automatisk röst för den som senare lyssnar av sitt meddelande. Det tänkte jag inte på.
Jag gillar det här på något vis. Det är så mänskligt att inleda samtal med någon som talar till en.
Även om det är en automatisk röst. Den mänskliga viljan att kommunicera. Och beredskapen att göra detta.
Det är också spännande att höra en automatröst säga - vi arbetar på att förbättra servicen.
Kan det betyda att man snart får tala med en levande människa?
Anne-Marie
Tomas Tranströmer - I sig en dikt
Jag fann Tomas Tranströmers dikt för många år sedan. Det var inte en litterär upplevelse. Det var livsnödvändigt. Jag behövde ord för att skapa kontur i mitt liv. Jag var tyst. Jag hade tappat mina ord.
Då!
Östersjön var ett element. Stort. Verkligt, Ett hav. Där färjor förband länder med varandra. Färjor hade bogvisir. Färjor hade räddningsbåtar som inte fungerade. Estoniakatastrofen. Realitet för mig. Östersjön hade svalt min mamma. Ordlös blev jag. Nya ord vällde in i mitt liv som vattnet strömmade in i Estonia. Det gick inte att värja sig. Orden tvingade till insikt.
Jag behövde ord för min sorg. Jag behövde ord för mitt liv. Jag behövde andra ord. Tomas Tranströmer var försiktig. I egen takt erövrade jag ord efter ord. Långsamt läste jag in mig i verkligheten. Inte längre ensam. Varsamt fann jag stigar ur ett mörker jag inte ville befinna mig i.
Sedan dess - Tomas Tranströmer.
Dagligen.
Anne-Marie
Då!
Östersjön var ett element. Stort. Verkligt, Ett hav. Där färjor förband länder med varandra. Färjor hade bogvisir. Färjor hade räddningsbåtar som inte fungerade. Estoniakatastrofen. Realitet för mig. Östersjön hade svalt min mamma. Ordlös blev jag. Nya ord vällde in i mitt liv som vattnet strömmade in i Estonia. Det gick inte att värja sig. Orden tvingade till insikt.
Jag behövde ord för min sorg. Jag behövde ord för mitt liv. Jag behövde andra ord. Tomas Tranströmer var försiktig. I egen takt erövrade jag ord efter ord. Långsamt läste jag in mig i verkligheten. Inte längre ensam. Varsamt fann jag stigar ur ett mörker jag inte ville befinna mig i.
Sedan dess - Tomas Tranströmer.
Dagligen.
Anne-Marie
ATT VARA EN BROMS FÖR NÅGON ANNAN
Det är synd om människorna skrev Strindberg. Jo, det kanske det är tänker jag. Men att tycka synd om är inte en aktivitet. Det försätter människor i tillstånd. Det är lite förlamande. Det är bättre att tro på en annan människas förmåga att ta sig ut ur det som är svårt. Jag brukar fråga. Du har det svårt nu. Vad har du för nätverk som stöttar dig? Hur ser dina strategier ut nästa gång du råkar ut för det här? Vad ska du göra annorlunda? Hur kan du göra det? Till några, några, några få har jag givit mitt mobilnummer... som sista utväg. Det ligger i några unga människors mobiler,,, ett mänskligt sos. Ingen har använt det ännu. Men en gång berättade en pojke att han var nära att ringa. Men bara vetskapen att han kanske kunde ringa...gav honom kraft att ta itu med saken på det bästa sätt han kunde. När jag gick på lov denna sommar lyssnade jag om de fortfarande hade mitt mobilnummer. Det fanns kvar...det fanns kvar. Ifall att...Då tänker jag. Ifall att ... så finns det något att falla tillbaka på. Är man ung kan det ibland betyda skillnaden mellan att inte göra och att göra ... en slags broms. Är jag en broms bara genom mitt mobilnummer och min omsorg om...så vill jag vara det.
Anne-Marie
PÅ REGNIG STADSPROMENAD...
På regnig stadspromenad...träffar jag blöta människor. De skyndar hit och dit. Vädret är inte med dom. Vädret är på dom. I form av regn. Då springer människorna. In i affärer springer dom. Skakar av sig regndroppar. Ojar sig över vädret. Tar i kläder som hänger på galgar. Torra kläder som hänger på galgar. De är till salu. Kläderna. Inte galgarna. Ber man om dom kan man kanske få en och en annan galge. När människorna ska ut, kurar de ihop i dörröppningar, tittar upp, bedömer språnget utifrån vädret. Kastar sig ut samtidigt som vädret kastar sig över dom. I form av regn.
Så kan det vara när det regnar i en stad.
Anne-Marie
REGN och VATTEN
Denna bild ställer allt på ända. Gräset är torrt. Det gröna är fruktigt grönt. I vattenspegeln syns ett träd. Allt är uppochnedvänt. Så är det ibland. Jag tycker mycket om den här bilden. Jag skulle egentligen vrida den rätt. Men det är just detta - den är inte vänd rätt. Speglar återspeglar. Jag tycker om dessa återspeglingar. Det synliggör något. Vad återstår att se.
Anne-Marie
BAGAROMSORG och TÅRTTILLVERKNING
Det är tårta.
Det är födelsedag. Det är baka för bagaren. Det är att sätta ihop ingredienserna. Det är att få ihop ingredienserna. Konsistens. Lite smör. Lite vätska. Det är att röra ihop och grädda varmt och lagom. Det är att rensa jordgubbar. Det är att göra vaniljkräm med lite droppar kärlek. Det är att dela bottnar och skapa lite tårthöjd. Det är att kavla ut ett marsipantäcke som får omsluta allt det goda som tårtan innehåller. Det är lite slick på fingret. Lite smaka av. Så ska namnet dit, så ska bokstäverna sirligt ritas fram.
Bagarens dotter fyller år.
Anne-Marie
ETT ENDA LJUS...
Gatuljus.
När man åker i mörkret på landsvägen så närmar man sig ibland en tätare ort. Bebyggelse. I mörkret syns lamporna från husen. Så ... ett gatuljus... och ett till. En korvkiosk, en matvaruaffär..bensinstation... hastigheten ska sänkas från hög till låg. Det lilla som är upplyst ska passeras långsamt. Så slutar gatubelysningen...och mörkret håller fram sin mantel där jag färdas med min lilla bil - rakt in i natten.
Anne-Marie
TIDNINGEN LAURA...
har i senaste numret uppmärksammat bloggens 10årsjubileum. Jag fick genom mina bloggande besökare veta att jag fanns med på en lista över bloggare att vara nyfiken på.
Artkeln handlar om den bloggande pionjären Annica Tiger och är skriven av Sussanne Sawander.
Jag välkomnar uppmärksamheten. Bugar och tackar. Ska vara värdig det ljus ni låter mig få!
Denna sommar kommer jag att skriva...här i bloggen...och där i andra blad.
Artkeln handlar om den bloggande pionjären Annica Tiger och är skriven av Sussanne Sawander.
Jag välkomnar uppmärksamheten. Bugar och tackar. Ska vara värdig det ljus ni låter mig få!
Denna sommar kommer jag att skriva...här i bloggen...och där i andra blad.
www.poeter.se
redan rubriken hänvisar vidare.
BRÖLLOPSGÄSTEN...
...det jag inte skrev igår...
skriver jag nu.
Jag har varit toastmasterinna tillsammans med toastmastern.
Det var så många tal att vi behövde vara två.
Jag fick också äran att utbringa brudparets skål. Denna ära
tilldelades jag dagen innan. Ganska sent. Jag tog emot denna ära.
Äran bestod i att sjunga en dikt som en farfar skrivit till en känd
melodi...som jag lära mig. Jag skulle sjunga den.
Samma dag skulle jag få melodien.
Så innan jag gick till bröllopet hände följande...
Det gick inte så bra. Det där med melodien. Den gick inte att få
fram - och sjungas skulle dikten.
Alla kände stress och press.
- Det ordnar sig sa jag.
- Bra sa Brudens far. Bra sa brudens mor i bakgrunden.
- Det ordnar sig sa jag och fick en kraftig huvudvärk då jag insåg att det inte alls ordnade sig.
Jag kände en begynnande stress. Tänkte att jag kanske skulle ta två huvudvärkstabletter....mitt i förberedelserna.
Gjorde så. Tryckte ut två tabletter. Vatten i ett glas. Svalde.
I samma stund tabletterna åkte ned kände jag - detta var inte Alvedon.
Det var inte ALVEDON...tabletterna var större. Men svalda.
Jag tog upp paketet. Vad hade jag tagit för tabletter?
Vad är detta? Googlade namnet.
TABLETTER FÖR HUNDAR - AVMASKNING FÖR STOR HUND.
Mer förtäljer inte historien.
Men den är väldigt sann.
Väldigt sann.
Sann.
Anne-Marie
skriver jag nu.
Jag har varit toastmasterinna tillsammans med toastmastern.
Det var så många tal att vi behövde vara två.
Jag fick också äran att utbringa brudparets skål. Denna ära
tilldelades jag dagen innan. Ganska sent. Jag tog emot denna ära.
Äran bestod i att sjunga en dikt som en farfar skrivit till en känd
melodi...som jag lära mig. Jag skulle sjunga den.
Samma dag skulle jag få melodien.
Så innan jag gick till bröllopet hände följande...
Det gick inte så bra. Det där med melodien. Den gick inte att få
fram - och sjungas skulle dikten.
Alla kände stress och press.
- Det ordnar sig sa jag.
- Bra sa Brudens far. Bra sa brudens mor i bakgrunden.
- Det ordnar sig sa jag och fick en kraftig huvudvärk då jag insåg att det inte alls ordnade sig.
Jag kände en begynnande stress. Tänkte att jag kanske skulle ta två huvudvärkstabletter....mitt i förberedelserna.
Gjorde så. Tryckte ut två tabletter. Vatten i ett glas. Svalde.
I samma stund tabletterna åkte ned kände jag - detta var inte Alvedon.
Det var inte ALVEDON...tabletterna var större. Men svalda.
Jag tog upp paketet. Vad hade jag tagit för tabletter?
Vad är detta? Googlade namnet.
TABLETTER FÖR HUNDAR - AVMASKNING FÖR STOR HUND.
Mer förtäljer inte historien.
Men den är väldigt sann.
Väldigt sann.
Sann.
Anne-Marie
BRÖLLOPSGÄSTEN... kap 1
Jag är på väg till ett BRÖLLOP.
På väg betyder in i garderoben.
Men ve och fasa!
Nu passar inte längre klänningen.
Slit av - slit på - slit ut - slit...släng.
In i lådorna.
Nu passar inte längre strumporna.
Slit av - slit på - slit ut - slit sönder....?
In i garderoben...
Nu passar inte skorna,
kasta av, sätt på, kasta bort, kasta in...
In i badrummet...
Nu passar inte någon ting.
Det passar sig inte att göra stor affär av alla detaljer.
Bröllop ska bejaka.
Det betyder JA.
In i garderoben.
Plocka upp klänningen.
Ja nu passar klänningen.
Springa runt i lägenheten
efter strumporna.
JA NU PASSAR STRUMPORNA
In efter skorna. Tänk att de kommer i par.
Lika självständiga som ett bröllopspar.
Bör hålla ihop. Inte som mitt hit och släng.
En sko borta...
men...
JA nu passar galoscherna..
Anne-Marie
VACKRA DU...
VACKRA LJUS. VACKRA VATTEN. VACKRA ÖAR.
VACKRA VI SOM LÄGGER BLOMMOR UNDER KUDDAR.
VACKRA HJÄRTAN SOM HÅLLER ÖPPET HUS.
VACKRA DU SOM LÄSER DET HÄR.
Anne-Marie
VARA MIDSOMMAR
När jag åkte bil genom Sverige stannade jag till.
Gjorde en avstickare.
En grusväg. Det var så stilla.
Flugor och humlor.
Blomstren i det gröna.
En ko. En hund. Fågelkvittor.
Jag stannade till.
Precis i NUET befann jag mig.
Farten från motorvägen rusade igenom kroppen - 110 km/h - men här - just här - stod jag stilla.
Lyssnande,
Vilade ifrån.
Det var så...........................................................vilsamt stilla.
Midsommartid - en kort stund.
Nu är ljuset som ljusast.
Skörden som rikast.
Arbetet lagt åt sidan.
Jag vill inte göra midsommar. Jag vill vara midsommar.
Inget ska rusa igenom stunden.
Anne-Marie
FUNGERANDE TELEFONI...
Min dotter lyssnar på ett ental. När man lyfter luren är det ensidig kommunikation med en poet. Man väljer hur länge man vill lyssna. Men man kan inte samtala. Poeten vill entala.Igår var jag i total avsaknad av mina telefoner.
Så här kan det bli då...
* min bror fick inte tag på mig
* min dotter fick inte tag på mig
* brandförsvaret fick inte tag på mig
* en vän fick inte tag på mig
* en annan vän fick inte tag på mig
* en tredje vän fick inte tag på mig
* min dotter ringde igen för att inte få tag i mig
* min bror ringde massor av gånger för att inte få tag i mig
* jag ringde till mig själv för att undersöka hur svårt det var att få tag i mig
NEJ.
Det sista var inte sant.
Anne-Marie
EN GAMMAL SKRIVMASKIN...
Detta är en förälskelse. Denna skrivmaskin.
Den är gammal. Hel. Fin. Vårdad. Skriven på.
Vilka ord har präglats av denna skrivmaskin?
Jag skriver lite på den.
Det är väldigt mödosamt att skriva med fingersättning. Det är tungt att slå ned ett A med lillfingret. Det är lättare att trycka till ett G med pekfingret. Så olika starka mina fingrar är.
På mitt första jobb hade jag faktiskt en sådan här skrivmaskin.
Sedan fick jag en elektrisk som med ett lätt tryck gav sig iväg av sig själv....aaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaaa... och då gällde det att vara lätt och försiktig med fingerstyrkan. Den behövdes inte längre.
Nu behöver man ingen styrka alls. Bara ett lätt tryck. Bokstaven är skärmen. Det är utveckling.
Jag skriver på min skrivmaskin. Det blir en midsommardikt. Jag gör inte anspråk på dikten,
men skrivmaskinen gör det. Den vill ha en författare. Så är det.
MOBILEN, DEN FASTA TELEFONEN...
..allt har gått sönder. Idag ska jag köpa en ny mobil, en ny fast telefon...fast jag vet inte om jag behöver den sistnämda. Det är märkligt att inte vara nådd...märklig stillhet...ro kanske man kan kalla det. Ingen o-ro. Bara lite oas härhemma.
Men i eftermiddag är allt som vanligt igen!
Anne-Marie
Men i eftermiddag är allt som vanligt igen!
Anne-Marie
BREVBÄRAREN ÄR EN BREVBÄRARE
...och idag damp det ned brev genom brevinkastet. Ett brev var väldigt speciellt. Den som har sänt det brevet vet att jag uppskattar innehållet, speciellt då jag reser på hjul eller till fots. Så på detta vis sänder jag nu ett gigantiskt tack...och hoppas att brevbäraren snart lämnar ifrån sig mitt innehåll i ett brevinkast någon annan stans...
Allt gott mina bloggarvänner. Allt gott.
Anne-Marie
Allt gott mina bloggarvänner. Allt gott.
Anne-Marie
Klippdockan och dess sajter
Jag minns när jag var liten. Det känns som jag återkallar ett minne från dinosaurietiden. Jag lekte med klippdockor. Det var massor av arbete att erövra dessa klippdockor. Man måste ha tillgång till rätt tidningar. Man måste bläddra igenom alla tidningar som fanns...och så hittade man...om man hade tur... en gullig och fin klippdocka. Nästa arbete var att klippa ut den där dockan. Och alla kläderna. Jag klippte och klippte, och tungan i munnen den for en åt ena sidan, än åt andra sidan... klipp, klipp.
Sen var det alla kläder till dockan. Och svårast var de små sakerna, väskan som hörde till...hatten...
När vi lekte så gjorde vi nya kläder till våra klippdockor. Vi ritade, tecknade och satt tillsammans och gjorde flera snygga kreationer åt våra dockor. Sedan bytte vi dockor med varandra. Det gjorde vi lite då och då. Ibland ville man ha Pippi Långstrumpdockan...då kände man sig Pippig... och ibland ville man ha Askungedockan...och då var man prinsessa... på vift.
Den svenska sajten som bygger på samma princip har idag 8 miljoner medlemmar. 8 miljoner. Vilken härlig lek tänker jag - undrar om de sitter och klipper - men det är ju bara jag som tänker så - för så är det ju inte. Men en lek är det. Jag undrar vad det kostar?
Jag minns inte att våra klippdockor kostade oss något alls. Lite tid kanske. Lite arbete kanske? Men inte några pengar. Så gammal är jag.
Anne-Marie
DET ÄR LÖRDAGENS DAG IDAG
Det är lördagens dag idag.
Det tänker jag fira.
Min lördag började med en Rolling Stones låt -
Wild horses ...couldn´t drag me away...
men jag tänker låta dagen dra iväg med mig precis vart den vill.
Anne-Marie
KIWIFÅGLARNA...
KIWIFÅGLARNA...
ruvar på en hemlighet.