Tomas Tranströmer - I sig en dikt
Jag fann Tomas Tranströmers dikt för många år sedan. Det var inte en litterär upplevelse. Det var livsnödvändigt. Jag behövde ord för att skapa kontur i mitt liv. Jag var tyst. Jag hade tappat mina ord.
Då!
Östersjön var ett element. Stort. Verkligt, Ett hav. Där färjor förband länder med varandra. Färjor hade bogvisir. Färjor hade räddningsbåtar som inte fungerade. Estoniakatastrofen. Realitet för mig. Östersjön hade svalt min mamma. Ordlös blev jag. Nya ord vällde in i mitt liv som vattnet strömmade in i Estonia. Det gick inte att värja sig. Orden tvingade till insikt.
Jag behövde ord för min sorg. Jag behövde ord för mitt liv. Jag behövde andra ord. Tomas Tranströmer var försiktig. I egen takt erövrade jag ord efter ord. Långsamt läste jag in mig i verkligheten. Inte längre ensam. Varsamt fann jag stigar ur ett mörker jag inte ville befinna mig i.
Sedan dess - Tomas Tranströmer.
Dagligen.
Anne-Marie
Då!
Östersjön var ett element. Stort. Verkligt, Ett hav. Där färjor förband länder med varandra. Färjor hade bogvisir. Färjor hade räddningsbåtar som inte fungerade. Estoniakatastrofen. Realitet för mig. Östersjön hade svalt min mamma. Ordlös blev jag. Nya ord vällde in i mitt liv som vattnet strömmade in i Estonia. Det gick inte att värja sig. Orden tvingade till insikt.
Jag behövde ord för min sorg. Jag behövde ord för mitt liv. Jag behövde andra ord. Tomas Tranströmer var försiktig. I egen takt erövrade jag ord efter ord. Långsamt läste jag in mig i verkligheten. Inte längre ensam. Varsamt fann jag stigar ur ett mörker jag inte ville befinna mig i.
Sedan dess - Tomas Tranströmer.
Dagligen.
Anne-Marie
Kommentarer
Trackback