Anne-Marie Körling Blogg

SNURRET PÅ GAMMAL TELEFON

Får så många minnen.

Jag hör snurrskivans resa tillbaka från siffran nio.

Jag hör min mormors röst när hon samtalar med sin syster. Hon mötte alltid upp med sin glada förvåning - nämen är det du! och så kände man sig som den viktigaste av alla, trots att man talat med henne alldeles nyss - jag hör henne svara sin syster...Nämen ÄR DET DUUU!

Jag minns hur man lärde sig att svara med efternamn eller med sitt telefonnummer. Helt enkelt lärdes man att svara - Körling eller det telefonnummer man då hade 64 75 52. När försvann det?

Jag minns så många telefonnummer som inte längre leder dit de än gång gjorde. Hem till min mormor och morfar, hem till mitt första hem, hem till mina kusiner, hem till mina vänner, hem till mina grannar, hem till min mamma...och inget av dessa är verkliga nummer längre. Men jag har inte raderat dem ur min inre telefonkatalog.

Jag slår .... och hör snurrskivan göra sin väg tillbaka till återvändsgränd.

Anne-Marie

Härliga inneute samspeliga fonderingar!
Det blir liksom en takefontän. Och Du har lär oss hur man, rättare sag hur du bygger up din blogg.
Jag kommer ihâg dessa klumpigasvartatynganära telefon apparater i vakelit(?)(de vakelita säger man pâ spanska)
Sex digita hade vi ocksâ här i vâra Madrids telefonnummer. Enkelt att komma ihâg.
Ha en härlig veckoslut!
Jesús von Mad

Tankefontän...det är vad jag vill att mina elever ska få möjlighet till i klassrummet - tänka fritt och självständigt. Allt gott. A-M