Anne-Marie Körling Blogg

Ingen TV, ingen ViDEO, Inget annat än Tidning o RADIO,
Musik från Pianot i hörnet... INGA HÖGTALARE... Ingen bakgrundsmusik...
Jag längtar inte dit,,,men kanske till koncentrationen, den ostörda.

Anne-Marie

Det här är en - ungdomsljusnandeframtidsinbjudan - som kastar ljus in i
framtiden. En gammal elev till mig hade denna önskan och längtan:

"I tre år har jag planerat det här.
I tre långa år. Äntligen fylls min dröm.
Min dröm är att åka med syrran på flaket.
Flak är en lastbil som studenter åker på.
Min syster är student.
På flaket kastar man öl.
Jag vet inte varför man kastar öl på varandra."
(9 år)

Tids nog får hon säkerligen svar på sin fråga.
Anne-Marie 

As for tulip mania. Tja, hela iden är egentligen mer upphaussad än verkligheten var. Det kan beskrivas som en

slags ekonomisk bubbla på 1600 talet då tulpaner blev den nya trenden och steg hastigt och dramatiskt till helt

osannolika priser. Till exemple såldes en lök av arten Semper Augustus för 6000 florins (när medel årsinkomsten

var ca 150 florins). Givetvis var tulpanen på den tiden en ovanligare och mycket bräcklig blomma, och blev som

sådan en status symbol, och desto onödigare produkt desto bättre för att visa upp ditt överflöd. Och så snart

pengar fanns att göra på den lilla blomman satte karusellen igång och priserna steg tills oundvikligen bubblan

brast och priserna sjönk över en natt och de som ena stunden badat i guld, fick lägga sig till rätta i rännstenen

igen. Fast mest uppskattar jag den här boken för dess samling absurda rykten och anekdoter om människorna

som fastnade mitt i de här ekonomiska katastroferna. Den ovetande matrosen som trodde sig se en lök på disken
i hotellresturangen och ogenerat slukade den med sin lunch, varpå den desperata hotellägaren jagade efter

honom, förtvivlad över förlusten av den dyra tulpanlöken, och senare drog honom inför rätta. Eller den ovetande

biologen som fascinerat plockade upp sin pennkniv och började dissikera den växt han fann på sin värds

skrivbord, och det var slutet på den vänskapen. Eller de puckelryggade män, som enligt sägnen, tjänade feta

pengar på att agera skrivbord på gatorna under ytterligaren en ekonomisk bubbla, the missisippi company. Och de
desperata kvinnor som gjorde vad de kunde för att få ett privat möte med dess ägare, skottske (it would take a mad
scotsman wouldn't it (*kärleksfullt*)) opportunisten och kungens gunstling Law, som iscensatte bränder och häst

och vagns olyckor för att när han kom till deras undsättning göra sig en hacka. Och de folksamlingar som trängdes
utanför hans hus, klämde ihjäl varandra, och förde sådant oväsen att rättssalen på motsatta sidan av gatan inte

längre kunde hålla rättegångar eftersom de inte längre kunde höra vad domaren sade. Och dessa människors

kollektiva uppgång och fall. Och asgamarna som göddes på sina medmänniskor. Miljonerna som försvann över

en natt. Och tjänarna som blev miljonärer när de fann att de "aktier" de kommit för att sälja åt sina herrar hade stigit
med flera tusen under den tiominuterspromenad de hade tagit dem att gå till marknaden, och som givetvis lade

mellanskillnaden i sina egna fickor och flydde landet. Och dessa nyblivna krösar som efter missisippi bubblans

kollaps, gömde rikedomarna av guld i dynga och utklädda till bönder passerade gränsen till friheten.

Mänskligt flockbeteende och vansinne är så spännande! Väldigt likt de giriga svanarna.

Anne-Marie

Det slår mig att min mamma levde då - det slår mig att min mamma utbildade sig då -
det slår mig att min mamma...

Min mamma var väl ungefär 20 år när denna fråga publicerades...
Min mamma hann vara med om mycket under den tiden...

Det slår mig att min mormor gjorde allt detta - men min morfar begärde det inte.
Det var inte så han såg på henne. Men tidens anda gjorde det nog!
Hon levde upp till tidens förväntningar.

Anne-Marie

Ett enmansspel som också passar in på tråkiga fester...står det i iläggsbladet. Tänk att
sitta på en middag, på en fest, vara så uttråkad att man plockar fram sitt enmansspel. Ja,
detta var någon gång på femtiotalet - idag har vi mobilen - den är både sändare - men
också räddare från tråkiga sällskap...
Anne-Marie

Ja, ni ser - det mesta är böcker. Just nu sitter jag... och ibland kommer en och annan fram och
tilltalar mig - då säger jag...

- jag arbetar - fast det inte ser ut så... och det är en bra ursäkt! Jag får vara ifred. Ibland behöver
jag det. Men just nu - just nu - längtar jag mer hem än bort.

Min GPS, min färdvägvisare i livet, ligger kvar hemma. Det är inte bra.
Inte alls.

Så kan det vara.
Anne-Marie

Lördagsgodis.
Jag gillar mest lakritskolan!
Sedan tar jag chokladkolan.
Sedan...
hallon tror jag,
därefter tycker jag att pappret är svårt att öppna på gräddkolan.
Nötkolan?
Den äter jag inte. Jag har väl karaktär!

Anne-Marie

Karaktär översätts här till nötallergiker.
Vilken ordning föredrar du?